IMG_0389

Nelson du är 6 månader nu. Ett halvt år gammal. Vi kallar dig björnen vår, eller isbjörnen. Snart ska du förhoppningsvis få din första hårklipp men än så länge är du en stor lurvboll. Du har äntligen fått uppleva din första hikingtur i skogen. Den blev kort för det var så himla varmt ute men du verkade gilla att gå på stigar istället för asfalt. Och vem skulle inte göra det?

IMG_0398

Du växer så det knakar fortfarande men vi ser en liten tendens till att du börjar sakta ned. 18.5 kg väger du och är redan uppe i din förväntade vuxenvikt. Vi tror du kommer att bli runt 22-25 kg dock. Vi lär oss något nytt om dig hela tiden. Inte för att du förändras utan att vi förstår dig bättre och bättre. Du är morgontrött och vill helst inte äta så mycket på morgonen. Om du vet att det finns något godare att äta vägrar du äta din mat. Du bli svartsjuk när vi kramas och då skäller du och försöker pressa dig mellan oss. Du har lärt dig att hoppa upp i vår säng och tycker det är så himla mysigt när du blir insläppt för att säga godmorgon till en av oss. Du är kräsen när det gäller mat och snacks, tycker inte om grönsaker och frukt och spottar ut även sånt du tycker om när du förstår att vi försöker muta dig. Du kramas så himla härligt och har lärt dig att pussas istället för att bitas (du biter fortfarande en del men inte lika mycket). Du gillar att vara nära men inte för nära. Du kan komma och gosa men ligger sällan nära när du ska sova. Då ligger du på lagom avstånd där du har översikt över oss men samtidigt lite space. Du har integritet och personlighet – och det gillar vi.

Vi är över öronen in love with you.

IMG_0356

IMG_0346

18 kg/40 lbs.

Sta/tjurig som få och smart som bara den. Går sällan att lura, inte ens med köttbullar som han älskar över allt på hela jorden. High value treats kan slänga sig i väggen när han vet att något fuffens är på gång. Som att måsta borstas. Eller rensa öronen. Han stutsar som en pudel nu – högt upp i luften. Stutsar mer än han går/springer när han blir ivrig vilket ser lite roligt ut eftersom han definitivt har en mer labradorkropp än en pudelkropp. 6 månader snart. En stor hund i en liten kropp. Eller en liten valp in en stor kropp. Så himla mycket kärlek.

IMG_0340

Det här med karantän är inte det lättaste när man är en liten valp som tycker det roligaste som finns är att leka med andra hunder. Vi har tagit några promenader och försökt att undvika andra hundar vilket är extremt svårt i vårt område. På hörnet av huset satte han sig på tvären och vägrade gå när han insåg att vi skulle gå hem och inte till parken. Jag har försökt att förklara för både Nelson och Brady (grannhunden) varför dom inte får leka och fått ledsna blickar från båda två. Vi har lekt apport här hemma, övat på att fånga bollen i luften och sökt gömda köttbullar. Fortfarande rastlös liten kille. Som så många gånger förr önskar jag att man kunde förklara så han förstod. Jag hoppas hostan försvinner snart så han får träffa sina vänner igen.

Nu har han faktiskt äntligen slocknat på sin kylmatta så jag ska passa på att ta en liten nap i soffan. Nattjobb = alltid trött, även när jag är ledig. Vi hörs!

nelson

Idag skulle Nelson kastreras. Skulle alltså. Han vaknade upp med lite hosta igår och i början tänkte jag att det inte var så farligt men i natt hostade han igen och sen imorse. Tog honom till veterinären för preop check och som jag misstänkte hade han fått kennelhosta och var tvungen att vänta ett par veckor med kastrering. Så himla synd tyckte Nelson. Verkligen. Han är en gladskit annars så det enda som plågar honom är hostan. Familjen hosta alltså. Vi fick utskrivet hostmedicin men får se om vi ger den eller inte. Han hostar inte särskilt mycket och verkar inte störas men blir det värre ska han få.

Alltså alla dess saker med valp/hund som jag inte tänkt på förr. Jag är ju uppvuxen med hund men då var det ju liksom inte mitt huvudansvar. Jag lämnade in Nelson på dagis igår utan att tänka över hostan. Idag var ju tvungen att mail och säga att han fått kennelhosta och det innebär att dem måste desinfektera hela stället samt varna de hundägare vars hund Nelson varit i kontakt med.

♣ ♣ ♣

Annars så är det stora nya att E har fått sitt greencard. Mitt däremot dröjer eftersom dom vill ha ett birth certificate från Korea. Efter att ha tjatat på pappa och på svenska myndigheter tror jag att det äntligen har ordnat sig. Appropå det. Sverige alltså. Ibland förvånas jag över hur enkelt det är. Tog kontakt med MFOF som visst har hand om internationella adoptioner i Sverige. Ca 4 timmar efter att jag skickat mailet fick jag svar att jag borde ta kontakt med Socialtjänsten i Umeå så borde ha mina papper. Skickade en mail och fick dagen efter svar att jag kan kontakta Statsarkivet i Umeå för att få kopior från min adoptionsakt. Mailade dem och 1.5 dag senare hade jag de kopior jag behövde i min inbox. Hur fantastiskt är inte det? Hade det samma skedd här i USA hade det tagit ett år. Minst. Om det ens hade funkat. Så tack Sverige.

Och tack till vår grannen som utan problem läste igenom både de koreanska papprena och engelska översättningarna för att skriva under på att allt var korrekt. Har vi tur dimper det ned ett grönt kort till mig innan året är slut.

Nu ska jag ta mig av min sjukling som mest är rastlös för att han inte får leka med andra hundar. Karantän tills han slutar hosta plus 48t. 30 dagars karantän från dagis dock. Hur ska vi överleva?

image

Två år sedan du lämnade oss idag. Ofattbart. Jag saknar dig varje dag men kanske extra mycket nu när jag planera Sverige semester. Jag saknar våra nattliga samtal, våra middagsdejter och övernattningsbesök. Jag saknar våra diskussioner och vår skratt tillsammans. Våra resor och våra minnen tillsammans. Jag saknar hela dig. ❤️

Men just idag är en speciell dag för mig och just idag ger du mig extra hopp och styrka. Livet går vidare och du finns i mina tankar och mitt hjärta varje dag. En dag kommer vi att träffas igen.

image

Färdig med fyra nätters jobbhelg och jag känner att jag börjar vara så himla less på att jobba helger och högtider. Efter 11 år som sjuksköterska är det ju inget nytt att man måste jobba när de flesta andra är lediga men gud vad less jag är. I går var det 4th of July, och inte för att vi firar det men jag saknade mina killar så himla mycket att jag tvingade mig upp lite tidigare för lite kvalitetstid före min sista natt. Det resulterade ju så klart i en väldigt trött nattvakt men så värt det ibland.

image

Vi lånade grannens cykelvagn och tog med Nelson på en liten premiärcykeltur. Aldrig hade väl E trott att han skulle cykla runt med en hund i en vagn men jag tror båda faktiskt tyckte det var mysigt. ♥ Nelson aka världens mest chill hund fann sig direkt i att ligga i vagnen och kika ut. Han till och med frivilligt hoppade i igen efter en snabb liten paus så kanske det här blir vårt nya helgnöje.

IMG_0269
Nelson klarade också 4th of July fyrverkerierna galant. Vi hade blivit varnade för valpens första 4th of July då 5 juli är en av årets mest busy dagar i hund shelters pga bortsprugna hundar så E höll sig hemma och enlig honom sov Nelson sig igenom hela kvällen utan att höja ett ögonbryn till trots för smällar och fyrverkerier 360 grader runt huset. Det är en generellt lite trött/lugn kille här hemma efter att han tappat alla valptänder. Han är glad och hyper (normalt valpig) när vi leker med honom, kommer och myser med oss ibland men lägger sig lugnt och sover när vi inte engagerar oss i honom. Vår (min) oro över att han är så “trött” börjar övergå till att inse att han nog helt enkelt är en mellow little guy. Han växer ju väldigt mycket hela tiden så kanske den där valptröttheten äntligen slagit till. Imorse lät han mig sova fram tills mitt alarm ringde kl 13 (E hade varit ute med honom kl 08) och nu sover han igen efter lite lek i parken och en promenad.

Jag tror vi båda liksom väntar på att han ska bli så där rabiat och jobbig som alla säger att valpar är (flera av våra vänner ha sagt att första valpåret var det värsta i deras liv) och därför varje dag förvånas över att ha en så lugn kille. Men bank i bordet, det kan ju fort ändras. Fram till dess njuter vi av #världensenklastevalp.

Nu ska jag mysa med min killar i två dagar innan det blir jobbhelg igen. Som sagt. Så. Himla. Less. Men jag har en plan för framtiden. Ska bara lösa logistiken först.

IMG_0261b

IMG_0251Nygroomad kille som fått på sig selen fel väg. Lika glad för det.

Jag känner att jag dör lite sötdöden av den här fluffbollen som precis varit på sin andra grooming session. Det är svårt att beskriva mjukheten men gud vad jag bara vill gosa ned mig i honom, speciellt eftersom jag vet att han redan imorgon kommer återgå till sitt vanliga shabby utseende som jag visserligen älskar. Inget dramatiskt klipp den här gången heller men dem sa att dem kunde raka honom nästa gång. Jag vet inte om jag är redo.

Amerikanerna gör sig redo för långhelg (4th of July). Jag gör mig redo för arbetshelg. Allt som vanligt alltså till trots för sprucket revben. Juli betyder nyexaminerade läkare. Kaos alltså. Det är bara att ta ett djupt andetag. Vi överlever det varje år.

IMG_0232

Så här trött hittade jag vår lilla kille imorse som inte alls ville gå ut på morgon promenad. Och ungefär så trött känner jag mig också efter en sömnlös natt pga av smärta i revbenen. Min hosta är mkt bättre även om jag fortfarande knarkar halstabletter och får hostattacker ett par gånger om dagen. Den generella muskelsmärtan i bröstkorgen är också borta men jag har en spot som bara har blivit värre och värre även om jag hostar mindre och mindre. Efter att vilja grina varje gång jag hostar/nyser/skrattar och knappt kunna vända mig i sängen pga smärta gick jag till läkaren och fick konstaterat förmodat revbensbrott/spricka på höger sida. Jag tackade nej till röntgen eftersom behandlingen (dvs ingen behandling) hur som helst inte skulle ändras. Så då har man alltså hostat till sig ett revbensbrott. Estimerad läktid: 6-12 veckor. Så var det med det.

Så nu ska jag gå och vila med min trötta kille som ligger utslagen på sin kylmatta. Vi hörs en annan dag!

IMG_0208

Jag känner att jag har blivit en sån där jobbig person som är helt besatt av sin hund. Som bara ska prata om sin hund, hur söt och duktig och helt underbar den är. Som visar bilder till helt ointeresserade och saknar den varje sekund som inte spenderas med den. Jag har sagt åt mina vänner och arbetskolleger att dem gärna får säga åt mig när det blir för mycket Nelsonprat för jag kan go on and on and on…

Tack och lov har jag bloggen där jag får prata precis så mycket jag vill om precis vad jag vill. Jag älskar att gå tillbaka och läsa vad jag skrev tidigare för även om Nelson bara bott hos oss i 3 månader känns det som en liten evighet. När jag bläddrade tillbaka i bloggen ramlade jag över det här inlägget som jag skrev i början av året. Tänk hur lustigt livet kan bli egentligen. Ena dagen tänker man att det inte alls passar sig med hund och mindre än 4 månader senare flyttar en liten valp sen in. Vi har inte ångrat en sekund att vi skaffade Nelson. Jag har sagt det förr men var enaste dag är vi tacksamma över vilken enkel hund vi har fått. Jag älskar den glädjen han ger oss men också de utmaningar som kommer med honom. Jag älskar att vi (jag och E) som team fungerar så bra och att vi kan följa magkänslan (oftast min magkänsla då) och lita på oss själva. Så många har åsikter om hur man ska uppfostra hundar så som med barn antar jag. I början läste jag massor av böcker, bloggar och artiklar och fick många bra och matnyttiga tips. Det gör jag i och för sig fortfarande men till syvende och sist handlar det väl om att lära känna sin hund samt att träna på sin nivå med sina mål. Som med allt i livet. Jag vet att jag och E har varit lata när det kommer till Nelsons träning men vi har tränat på det som har varit viktigt för oss. För oss är det inte så viktigt att ha en hund som kan göra massor av tricks och vi älskar att ha en hund som har karaktär och lite vilja. Nelson kan vara skittjurig och jobbig ibland och göra oss helt galna men det finns ingen som vi skrattar så mycket åt pga hans kroppsspråk och uttryck. När han vill eller inte vill något visar han det med hela sin kropp. Lika så när han har bestämt sig för något, tex att gå till parken. Det betyder inte att han alltid får som han vill men vi vet åtminstone var han står i frågan. Jag tycker det är viktigt att Nelson sitter och ligger, stannar och kommer när vi vill så det tränar vi mycket på. Samma med ‘drop it’ och ‘leave it’. Men att rullar runt, spela död, sitta fint (med tassarna upp) osv känns mindre viktigt just nu. Vi vill ha en hund som vi kan ta med överallt och därför har vi också prioriterat aktiviteter där vi faktiskt kan ha med honom. Ikväll börjar vi valpträning igen och då ska vi fokusera på att träna på att gå fint i koppel och att ha fokus på oss (och inte på alla löv, papper och fåglar som Nelson älskar). Annars är det mest hantering vi över, att borstas framför allt för av någon anledning blir han helt galen när vi gör det. Så kan vi inte ha det.

Annars är Nelson gosigare än aldrig förr. Han älskar att spoona mig när jag ligger på soffan och det är mysigt fram tills han får för sig att bita mig i örat eller äta mitt hår. Han pussas mer än han biter nu och det är skönt. Det finns nog ingen hund som får så många pussar som Nelson så det är bra att han ger igen ibland.

Nu ska jag sluta prata om min hund och gå och göra något vettigt istället. Äta mat till exempel. Eller försöka lugna min hund som är rabiat för att han är hungrig och inte förstår att han inte kan få middag för att vi ska på valpträning. Ibland önskar jag man kunde prata med dem lite mer. Förklara så dem förstår. Även om jag tror att han förstår mer än vi tror.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.