Vi visar ju inte många bilder på killarnas ansikten (förutom på deras instagramkonto) men denna bild får släppa igenom censuren för det är trots allt inte alla dagar man fyller ETT ÅR! I fredags – 9 mars – kunde vi alltså fira våra ettåringar och ett år som tvillingföräldrar. ❤️❤️

Herregud vilket år det har varit. Helt fantastiskt på alla sätt och vis men också helt otroligt jobbigt. För bara en liten vecka sedan hade jag en meltdown och ville inte vara mamma längre. Men jag är stolt över att vi tagit oss igenom första året som föräldrar på det sätt vi gjort och ser framemot många flera år tillsammans.

Att Oliver och Theodor kom till oss känns helt naturligt och det känns så självklart nu i eftertid att det var just dom som vi väntade på så många år. Så perfekta och underbara på så många sätt (och såååå jobbiga på så många andra sätt). En perfekt mix av oss och perfekta motpoler till varandra. Starka personligheter redan från tiden i magen som bara växer starkare och starkare för varje dag. Två perfekta små embryon som vuxit till två små härliga killar. Jag ser framemot att att följa deras resa vidare.

Kära Oliver och Theodor. Tack för att ni valde att göra oss till mamma och pappa. Tack för att ni är så bra och har gjort vårt första år tillsammans så enkelt och underbart det kunde ha blivit. Vi älskar er över allt på hela jorden. Fortsätt vara precis dom ni är, för ni är helt fantastiska. ❤️❤️

Ett år sedan. 🖤

Oj, killarna hann nästan bli ett år innan detta 11 månaders inlägget kom. Men 11 månader alltså! Stoppa tiden! Nu på en gång. Kan inte fatta att vi snart har två ettåringar här hemma. Mitt hjärta svämmar över varje gång jag ser på dom och jag spenderar den mesta tiden med att krama och pussa på dom så mycket som möjligt. Dom däremot tycker det är så där kul att mysa med mamma. Upptäcka världen ska det göras. Noggrant och in i minsta detalj.

Oliver har sprängt 11 kilos strecket och är nog go’are än någonsin. Han sitter aldrig still men kommer ofta förbi och ger pussar och kramar – något mamman är tacksam för – innan han fortsätter vidare. Han här lärt sig att vinka och säga bye bye (ba ba). Går nog snart men inte riktigt än. Klättrar som en apa gör han däremot. Som vi älskar vår lilla bulldozer. ❤️

Theodor. Sweet Theo. Vaknade upp en morgon och bestämde att han fått nog. Så nu slåss och knuffas det. Leksaker tvihålls och skrik gäller så fort brorsan försöker att ta något ifrån honom. Good for him! Men livet för oss var betydligt lättare när han accepterade det mesta. Men vi hejar på Theo och låter dom reda ut de flesta krångel själva. Theodor ät fortfarande vår Sweet Theo och det bästa han vet just nu är att ge oss saker (mat, nappar, leksaker osv). Älsklingen! ❤️

Nu kör vi inspurten till ettårsdagen och våra bebisar övergår visst till att vara toddlers (vad heter det på svenska?).

Barnmat alltså. Så enkelt men också en sån djungel. Våra killar fick börja med mat/smakprover från dom var 4 mnd och helt sedan dess har jag läst och studerat och försökt inspireras av vad man kan, ska och borde ge barnen. Att ha tre olika länder (Sverige, Norge och USA) med olika barnmatskulturer att jämföra mellan är både bra och dåligt. Jag försöker plocka ut det bästa av allt och göra det som känns bra i mamma- och pappahjärtat. Just barnmat var nog också något som jag hade en föreställning och en önskan om hur det skulle bli och vara redan innan jag fick barn. Jag har däremot fått ta ett steg tillbaka och inse att ibland så funkar inte det som känns bra i tanken och teorien utan ibland måste barnet själv få bestämma vad som ska ätas och vad som ska ned på golvet alternativt in i hundens mun.

Pannkakor, matmuffins, grönsaksplock och puréer.

Killarna får just nu en blanding mellan plockmat och puréer (samt ett par flaskor ersättning om dagen). Vi har en matglad kille som äter det mesta i stora mängder och en picky liten kille som är väldigt bestämd på vad som kan och inte kan ätas. Tyvärr är det ingen konsistens i vad han gillar utan ena dagen är det bara blåbär som gäller och andra dagen så är blåbär äsch. Vi tror egentligen att han mest testar sin egen vilja och det ska han få lov att göra just nu.

[Grötpannkakor: Grötpulver, ägg, vatten eller valfri mjölksort, krossade chiafrön och linfrön, quinoaflakes, äppelmos och lite kanel. Mängd höftad och pannkakor stekta i kokosolja.]

När killarna sover brukar jag mealpreppa. Jag gillar att ha lite olika alternativ både i kylskåpet och i frysen speciellt eftersom vi just har en som plötsligt kan bestämma sig för att det han åt igår inte är gott idag. Det han allra helst vill ha är köpesmat så det kör vi också en del av men jag försöker att komma bort ifrån det mer och mer. Det går så där ska jag vara ärlig och säga.

[Pannkaksmuffins: Vanlig pannkakssmet med ett extra ägg hällda i muffinsformar. Fyllda med det som fanns hemma – fetaost, skinka, spenat, majs, paprika, riven morot – i olika kombinationer. Gräddade i ugnen. Lätta att frysa ned och ta fram för dagen.]

Pasta med lax och grönsaker – plockmat och mixad.

Vi har inte väldigt många principer mer än att tillsatt socker är onödigt och att vi helst undviker välling för det är så besvärligt att köpa/importera till USA. Killarna har annars fått smaka på det mesta från första början och vi har nu alltså ett barn som gillar det mesta och ett annat barn som är väldigt specifik och bestämd på vad han vill och inte vill ha.

Jag äter inte rött kött (äter kyckling, fisk och skaldjur) men E äter allt och vi har inte haft någon speciell tanke på att barnen inte ska få äta kött. Just nu gillar varken Oliver eller Theodor kött eller kyckling särskilt mycket. Fisk går bra i små mängder, annars är det mest frukt och grönsaker som går hem.

Pytt av sötpotatis, äpple, röd lök och vegetarisk korv. Plockmat och mixad.

Till frukost (och ibland lunch, mellanmål och middag beroende på humör hos Mr Picky) har jag börjat göra smoothies (som vi just nu ger med sked) för att försöka variera vad dom får i sig (förr blev det mest yoghurt med antingen en mosad banan eller en fruktpåse). Jag kör ofta med greek yoghurt för att den ska bli lite tjockare (i och med att vi ger med sked) och slänger sedan i en blandning av färska och frysta frukt och bär. Sen försöker jag boosta med lite super foods så som avokado, spenat, quinoa flakes, diverse frön och nötter, etc. Jag gör en batch som räcker 2-3 dagar till både vuxna och barn.

Och appropå spenat och grönkål och sånt så vet jag att det är en sån där grej som det ges olika rekommendationer från land till land. Jag tror att man i Sverige säger att man ska undvika det tills barnen är 1 år medans man här i USA inte har några restriktioner. Jag frågade vår barnläkare specifikt och han sa att det var okej att ge (med måtta så klart) från att dom var 6 månader. Så det är det vi har kört på.

Till middag får dom fortfarande i princip alltid gröt med frukt och kanske en macka eller två. Ibland får dom annat men det slutar nästan alltid med att det blir gröt i alla fall. Just havregröt har dom ätit sedan dom började med mat och just nu känns det nästan lättast så. Så småningom bör vi säkert börja ge dom vanlig middagsmat tillsammans med oss och det ligger i vår plan men just nu kör vi helt enkelt det enkla och trygga (mest pga att vi vill att dom ska gå och lägga sig mätta och i och med att en av dom är så oförutsägbar på vad och hur mycket han äter av annan mat blir det gröt som vi vet att han för det mesta äter). Förr fick dom bara industrigröt för det kändes lättast och det var det vår läkare rekommenderade men efter att dom började spotta ut kvällsgröten som dom tidigare har älskat tog jag äntligen tag i att göra eget grötpulver. Enkelt som bara den och definitivt mer uppskattat av de små. Önskar jag börjat tidigare för det känns så mycket bättre i mammahjärtat.

[Grötpulver: mixade havregryn, pumpafrön, quinoa flakes, hampafrön + mixade linfrön (flax meal) och chiafrön+ ev kryddor så som kardemumma, kanel eller något annat gott]

Så blev det visst världens längsta inlägg om det som vi (jag) tänker mest på om dagarna just nu. E är tillbaka från LA, jag är frisk igen och killarna är bara lite snoriga men inte febriga. SF vintern har gått över till sommar med 25 grader och sol så jag panikbeställde lite sommarkläder till killarna i natt. Jag har jobbat hela helgen så nu ska jag ta igen lite mys med mina killar. Hoppas ni alla har det bra. ♥

E är som sagt i LA på jobbresa den här veckan och jag sa till mamma att det egentligen inte är något problem att vara ensam med barnen. Det var innan både dom och jag blev sjuka. Tack och lov för lite nannyhjälp och doggie daycare säger jag bara.

Idag sprang jag med Nelson för första gången! Vanligtvis är det E som brukar springa med honom men idag körde vi lite ombytta roller så E tog en pilatestimme och jag sprang. En av anledningarna till att vi ville ha hund var att vi hade en tanke om att det skulle vara så mysigt att springa tillsammans. Och ett av kriterierna till vilken hundras vi ville ha var att den skulle vara stor nog till att kunna springa med oss. Så fick vi Nelson och längtade efter att han skulle bli stor nog till att springa. När han var 10 månader sprang han första gången med E och efter det har han fått hänga med mer eller mindre regelbundet. Han tycker det är så där kul tror jag, speciellt här i stan, men hänger på och det är ett effektivt sätt att aktivera honom på. När han får springa lös i svenska skogarna tillsammans med husse och morfar älskar han det däremot och skulle kunna springa hur långt, länge och ofta som helst.

Jag var gravid när vi började springa med Nelson och sprang i princip ingenting under graviditeten pga illamående och yrsel. Sen kom killarna och jag började så smått jogga igen men insåg ganska fort att jag inte hade corestyrka nog till att springa med en stor tung hund, jag hade nog med att faktiskt hålla mig upprätt själv. Inte för att Nelson drar, han springer snarare direkt bakom oss, men plötsligt får han syn på något eller någon och då behövs magstyrka till att hålla emot. Men idag kände jag mig redo och det gick hur bra som helst. Nelson är duktig och springer fint och min kondition må kanske inte vara på topp men jag har i alla fall styrka nog till att orka hålla koll på en 25 kg hund. Hurra för mig och Nelson! Nu blir det fler joggingturer på oss tillsammans.

Idag åkte E till LA för en arbetsvecka så i fem dagar blir det jag och les boys här hemma. Jag får hjälp av vår kära nanny så jag får både avlastning och hjälp vilket känns lyxigt och bra. Jag måste säga att jag tycker jag och E är ett bra team som jonglerar tre olika jobb, bådas träning, barn, hund och varandra relativt bra. Ibland klappar vi oss själva på axeln och ger varandra high-five. Det måsta vara lov. Men nu ska jag ut med Nelson en sista gång innan jag ska hoppa i säng. En kille håller på att få en tand och den andra ramlade och slog sig så det började blöda i munnen precis innan läggning så vi får se hur natten blir. Vi hörs! ♥

Tänk att den här lilla sötklumpen blev två år igår! Nelson, vår första bebis. Han som lärde oss att vara familj, att kompromissa, planera och koordinera oss. Han som tränade oss till att bli föräldrar med vakennätter och ansvar. Han som räddade oss från att falla långt ned i ett mörkt hål efter två misslyckade IVF försök. Han som fick oss att åka hem från sjukhuset med två små bebisar så tidigt vi någonsin kunde för att vi saknade honom så himla mycket. Han som jag grät stora tårar för när jag insåg att han inte var min enda bebis och min prio 1 längre. Han som vi skulle gå genom eld och vatten för. Helt enkelt han som tog våra hjärtan med storm från allra första gången vi såg honom och lärde oss att älska någon mer än oss själva och varandra.

En tvååring som tyckte det var så där kul att ta bild.

Allra käraste Nelson. Som vi älskar dig. Du gör oss galna precis varje dag och men vi skulle inte byta ut dig för någonting på jorden. Tack för att du valde oss till din familj. ♥ Du är precis lika corky som du alltid varit. Du tycker tex fortfarande inte om att kissa på nya ställen och framför allt inte om det är vått på marken. Du ylar fortfarande varje gång du hör sirener och tvättar husses hår varje kväll. Du tror du är en knähund och ibland tror du nog att du är en katt när du ligger på soffkanten och trampar med dina tassar. Du älskar din familj över allt på denna jord och vi älskar dig lika mycket tillbaka.

Igår firades Nelson med att klippas kort igen. Sen fick han välja sin egen födelsedagspresent inne på leksaksaffären (det blev en pipande flodhäst) och lite torkat torskskinn. Hemma väntade ballonger och en hamburgertårta. Och två små killar som blev överlyckliga att Nelson var hemma igen. ♥

. . .

Idag är vi alla trötta för en kille vaknade och ville sova inne hos mamma och pappa från kl 03 och den andra ville in kl 04.30. Det blev inte mycket sömn efter det i våran queensize säng. Snart måste nog en större säng införskaffas. Men idag gjorde vi också premiär på en sång/lekträff på ett av biblioteken. Killarna tyckte nog det var en hit (så många barn och så många leksaker!) medan mamman blev lite lättare svettig av att ha två små som inte vill sitta still en enda sekund medans alla andra barnen satt fint och följde med i sångerna. Nu ligger dom och sover och jag försöker samla kraft (läs: dricka kaffe) till att faktiskt orka gå ut och käka med ett gäng andra svenska mammor ikväll. Kära Oliver och Theodor, imorgon kan vi väl sova till kl 05 i alla fall?


Mitt träningsmål för 2018 är som sagt att komma tillbaka i någon sorts löpform men framför allt att orka med vardagen och vara skadefri. Vi har två aktiva små killar som inte är så himla små utan egentligen ganska så stora och tunga. Att fortsätta orka lyfta och bära dom, jaga dom när dom börjar gå och springa och leka roliga lekar känns som ett primärt mål. Löpningen är mer ett personlig mål för att jag på något sätt ska känna att jag är tillbaka till mig själv. Just nu försöker jag köra 1-3 pilates pass i veckan samt köra hemmaträning både med och utan barn. Jag älskar att träna med killarna för det känns som det blir funktionell träning på hög nivå. Båda två älskar att få vara med och dom är perfekt extravikt just nu. Jag tänkte jag kunde filma några av mina favoritövningar med barnen så småningom för er som eventuellt är intresserade. Videon ovan filmade jag bara lite på skoj för att visa hur det kan se ut här hemma. Ofta har jag ingen plan när jag börjar utan kör en flow som fungerar just för stunden. Killarna leker lite för sig själv och kommer ibland och klättrar, pussar och kramar. Hur mysigt som helst! ♥

Idag sprang jag en liten runda på egen hand och för första gången efter graviditeten kände jag att det gick riktigt bra. Jag orkade pressa på med benen och kollapsade inte i överkroppen. Vilken känsla alltså! Än så länge inget ont i varken knän eller anklar som varit det stora problemet tidigare så nu håller jag tummarna för att det bara var något hormonellt som nu gått över.

Helgen har varit en riktig slapp familjehelg vilket alltid är skönt. Jag jobbade två nätter och gick av lördag morgon så vi bägge låg en del minus på sömnkontot så vi har mest gått druckit kaffe, tagit långa promenader, lekt med killarna på vår rooftop och på lekplatser och med Nelson i parken. Känns som alla våra bebisar har fått det dom behövt och vi har fått samla energi inför en ny vecka.

Nu ska vi se en episod av Black mirror innan vi hoppar i säng.

Årets första joggingtur done! Och första joggingturen med vagnen done. Killarna var extremt gnälliga imorse efter att ha vaknat alldeles för tidigt från sin morgonvila (vanligtvis sover dom 1.5t men idag sov dom bara 30 min) så när bägge två skrek för fulla muggar och klängde sig fast på varsitt av mina ben kände jag att det var nog. Så jag slängde dom i vagnen, stoppade in varsin napp och gav mig ut. Frisk luft hjälpte på allas humör och efter en liten halvtimmes gå/springtur var alla 100% gladare.

Jag är absolut inte i någon springform längre och att springa med vagn är faktiskt tyngre än man kan tro. Att komma tillbaka till löpningen efter graviditeten har varit tuffare än jag förväntade mig men nu känner jag mig redo att ta tag i det igen. Jag började lite smått redan efter 2-3 månader och kände att det gick bra men var alldeles för tidigt (ingen magstyrka). Sen försökte jag ta det upp igen ett par månader senare och då kände jag mig starkare och mer redo rent core-mässigt men slet med värk i knän och anklar (egentligen alla leder) efter varje lite joggingtur. Jag vet inte om det beror på hormoner eller att jag blivit äldre men det fick mig att backa igen. Så nu får vi se hur det går den här gången. Jag saknar löpningen. Jag gör pilates 1-3 gånger i veckan men saknar flåset och frihetskänslan när man springer. Jag hoppas att killarna kommer att tycka det är kul att hänga med i vagnen och i så fall kommer vi nog att investera i en riktig löpvagn. Just nu kör jag bara med vår vanliga vagn vilket går helt ok på asfalt och någolunda flatt. E springer med Nelson och snart kan vi förhoppningsvis springa tillsammans allihopa. Det var en av mina målbilder när jag blev gravid och var lite ledsen över att inte kunna springa – att vi skulle springa hela familjen tillsammans alltså.

Jag har varit lite försiktig med att sätta upp löpmål för jag vill inte stressa med det utan låta kroppen få ta den tid den behöver. Men nu när killarna börjar närma sig ett år känns det okej att börja peppa igen. Så mina inofficiella mål är att springa en mil igen före sommaren och förhoppningsvis en halvmaraton innan året är slut. Om kroppen hänger på dvs. Ingen tidsmål utan bara att orka och hålla. Hastigheten får komma så småningom. Är ni fler som löpmål 2018? Dela gärna med er så kan vi peppa tillsammans!

I helgen var vi i Lake Tahoe igen, en plats som verkligen är ett av våra må-bra-ställen här i Kalifornien. Varje gång önskar vi att vi kunde stanna längre men det blir oftast inte länge till nästa gång hur som helst. För nästan precis ett år sedan var vi där tillsammans med samma vännepar som i år men då var det betydligt mer snö. Första gången killarna var i Tahoe var i maj ifjol och då var det också betydligt mer snö än i år.

Nelson var också med så klart.

Den här gången bodde vi i Tahoe City vilket var perfekt med barnen. Vi hade hyrt ett stort hus tillsammans med våra kompisar och det var bara en liten 10 min promenad ned till sjö. Ena dagen hade vi familjedag, gick en långpromenad, lekte i lekparken och tog en härlig lunch på en uteservering. Andra dagen hängde jag med barnen (och Nelson) medans dom andra åkte slalom (frivillig från min sida att hänga med barnen alltså). Då tog jag en långpromenad längst älven och njöt av fjälluften.

Lycklig mama. ♥

10 månader idag. TIO! Sanslöst. Dessa små är all over the place just nu och det börjar mer och mer kännas som att vi har två små barn istället för bebisar. Roligt! Men också lite vemodigt.

Oliver är en bulldozer som vanligt. Han väger 10.5kg och är stark som en oxe. Han övar just nu på att stå på egen hand, går obehindrat med lite stöd och klättrar upp på allt som går. Han har lärt sig att öppna alla våra dörrar (skjutdörrar) och älskar vår städmopp (?). Han gillar allt med hjul och allt som låter. Och mat så klart. Mat är det bästa som finns. Han har lärt sig att peka så nu pekar han hej vilt på allt som han vill ha – till exempel våra högtalare när han vill att vi ska sätta på musik så han kan dansa. Förra veckan fick han två till tänder så nu gör det ONT när han biter en. Och just bita vill han gärna göra när han blir exalterad och glad. Kära Oliver, du är en så härlig klump. Vi älskar dig över allt på hela jorden. ❤️

Theodor våra lilla charmör har verkligen blomstrat sista månaden och har lärt sig så mycket nytt. När vi kom till Sverige i början av december ålade han sig fram men inte så mkt mer. Nu sätter och ställer han sig upp obehindrat och cruisar längst möbler tillsammans med brorsan. Theo väger 10.1 kg och är en liten ål som klarar att krypa in, under och genom minsta lilla vrå. Han älskar bollar, att kasta saker och att riva byggklosstorn. När han inte tycker om den mat han får slänger han ned den diskret men bestämt på golvet eller matar den direkt till Nelson. Nelson och han är med andra ord buddies och det finns ingen som kan få honom att skratta så högt som just Nelson. Kära Theodor, du är vår lilla spillevink som får oss att skratta varje dag. Som vi älskar dig! ❤️

Dom leker mer och mer med varandra och för långa konversationer sinsemellan. Ibland känner man sig nästan som femte hjulet där dom sitter och pratar och skrattar med varandra. Men det finns inte nåt härligare än att höra deras skratt tillsammans. Då svämmar mitt hjärta över varje gång. Tänk att vi har två små ⭐️⭐️. 🙏❤️

Dom bråkar också mer och mer. Det gör oss galna ibland. Om leksaker, mat och uppmärksamhet. Vi känner att det nog kommer blir en och annan utmaning i framtiden. Men en dag i taget.

Tvillinglivet är hektiskt men helt fantastiskt. Det blir roligare och roligare för varje dag och ibland känner jag att jag nästan tycker synd om dom som inte får uppleva detta.

Tio månader alltså. Snart ett år! Sanslöst alltså. Helt sanslöst.

Dom fina byxorna har dom fått från vår fantastiska nanny som köpt dom på semester i Thailand.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.