IMG_4169Från Health By You’s Instagram Feed.

2014 kommer att gå till historien som bloggens sämsta år. Så får det vara. Kanske det blir nya tag på det nya året. Vem vet? Här går det mest i jobb. Sjukhusjobb. Hälsocoachingjobb. Pilatesjobb. Älskar’t. Sen har jag hittat tillbaka till min löpning igen. Jag har sprungit under hela året men från sommaren fram tills ett par veckor sedan har det liksom bara känts tugnt. Men nu har flytet kommit tillbaka och jag kan återigen känna glädje av att ge mig ut på lite längre rundor. Hurra för det!

Imorgon är det Thanksgiving här och det betyder långledigt (ja, faktiskt för både mig och E). Vi flyr stan och ger oss ut på campingtur. E har planerat turen och jag vet inte vart vi ska. Men före det ska jag undervisa lite Pilates och sen på Pre-Thanksgivingmiddag hos kära vänner. Jag återkommer helt säkert med bilder från vår helg så småningom. Fram till dess, ta hand om er! ♥

posadaazul

Efter vår Mombachohike tog vi som sagt farväl av Granada och körde 1,5 timme söderut till San Juan del Sur som ligger vid the Pacific Coast. San Juan del Sur är definitivt ett turistcentrum även om det även här var väldigt tomt pga lågsäsong. Vi bodde på La Posada Azul, ett litet hotell med bara 7 rum. Vi bodde i ett av de fristående rummen som hade egen ingång och en liten veranda och de första två nätterna var vi de enda gästerna på hotellet.

IMG_3947

Vi båda hade lust att upprätthålla vår springrutin och i och med att det fort blev alldeles för varmt klev vi upp kl 06-07 om mornarna för att hinna ta en kort springtur på stranden före frukost. Det blev inga maraton men några ynka kilometer satte definitivt tonen för resten av dagen.

sanjuan1

Efter våra löpturer svalkade vi av oss polen, stretchade/yogade lite och blev sen serverad fantastiska frukostar bestående av färsk frukt, ägg och bröd. Vi var i himmelriket!

sanjuan2

Ena morgonen tog vi sovmorgon (typ till kl 08), skippade springturen och tog en promenad upp till den gigantiska Jesus-statuen (Jesus of the Mercy) uppe på fjället. Det låter kanske tuffare än det var (2 km och bara 134 meters stigning) men svetten rann och lår och rumpa skrek hur som helst.

IMG_9077

Utsikten över San Juan del Sur och “vår” löpstrand som ni ser var i princip tom även om klockan här säkert var runt 11-12.

IMG_3999

Big Jesus, little me.

tortugas

Ena kvällen åkte vi ut till Playa La Flor där havssköldpaddor kommer in och lägger sina ägg för kläckning. Har man tur kan man får se flera tusentals på samma gång fast vi hade otur och såg inte en enda (bara en död). Däremot fick vi hjälpa till att “plantera” tillbaka ett 30-tal sköldpaddeungar. Havssköldpaddan är utrotningshotad och den farligaste tiden är medans ungarna ligger i äggen samt när dom precis har kläcks och ska ta sig ned till vattnet. Därför plockar man in äggen man hittar och låter dom kläckas inne på forskningsstationen i trygghet (ungen ligger i ägget i 47 dagar). Sen när dom kläcks tar man ut ungarna på stranden på kvällen och hjälper dom ut i vattnet. Jag ÄLSKAR sköldpaddor så det här var himmelriket för mig. ♥

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annars bestod dagarna mest av att bada i havet…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Posa på klipporna.. här på Playa Maderas, lite norr om San Juan.

sanjuan3IMG_3973

Hänga på nästan tomma stränder….

sanjuan4

Slappa i tomma strandbarer och drick vår nya favvoöl.

IMG_9007

Posa lite till. Här på Playa La Coco, lite söder om San Juan.

IMG_4012

Och läsa böcker dagen lång. Här på Playa Hermosa – vår favorit av alla stränder.

 IMG_9041

Ibland körde vi bara runt och spanade in djur och natur. Vägarna inne i själva San Juan del Sur var okej men så fort vi kom mer än 15 min ifrån centrum blev det gropiga grusvägar och vår stackars hyrbil fick genomgå både det ena och det andra. Om det är någon som tänkt sig köra runt i området rekommenderar jag fyrhjulsdriven bil (vi hade det inte…).

Vi spenderade 4 dagar i San Juan del Sur och för oss var det definitivt nog. Vi blev lite rastlösa mest för att vi inte riktigt är dom som ligger och pressar på stranden hela dagen och inte heller är på humör att festa hela natten. Stränderna var helt fantastiska och det var skönt att få tid att coola ned och bara läsa böcker men San Juan känns definitivt som en plats där backpackers möts upp och festar loss. Även om det var lågsäsong så blev det lite för mycket för det här pensionärsparet som gärna gick och la sig senast kl 22.

Efter San Juan del Sur begav vi oss till vulkanön Ometepe, och mer om det kommer in nästa inlägg.

mombacho1

Vi hade egentligen tänkt ta en heldagshike upp på Mombacho vulkanen men efter lite research kom vi fram till att den trail (Puma Trail) vi hade tänkt ta var stängd (jag tror det var pga stor nederbörd veckan före) och att vår bil förmodligen inte var tuff nog för att köra upp till starten så det slutade med att vi hängde på en guidad tur runt ena kratern.

mombacho2

Mombacho är 1344 meter hög och består av två krater. 78 procent är skyddad naturreservat (den vita linjen visar vart gränsen går). Det tog ca 30 min att köra ifrån Granada till botten av reservatet. Därifrån var man tvungen att åka en truck upp längst en väldigt brant och ojämn väg i ca 30 min (man hade kunnat gå upp om man kände för det men vi var lata och hoppade glatt på trucken). Väl uppe på toppen av den första kraten var det sen en enkel 1.5-2 timmars promenad runt i sk Cloud Forest och stundvis i Dwarf Forest.

Och här följer en bildbomb på naturen…

IMG_3895

mombacho5

mombaco4

mombacho3

Det sägs att det finns över 700 olika växter på Mombach så även om allt kanske för ett ovant öga ser likadant ut så kryllade det av olika sorter. Väldigt fascinerande ecosystem och jag och E hade nog kunnat spendera mer tid där och bara gå runt och filosofera.

IMG_3907

Ingen utsikt över varken Granada eller Lake Nicaragua pga molnen men här ser man upp mot den andra kratern som vi i utgångspunkten hade tänkt begé oss ut på.

Det var absolut värt att ta en turen till Mombacho även om det inte blev en så ansträngades hike som vi hade tänkt oss. Efter den här turen vinkade vi hej då till Granada och körde söderut mot San Juan del Sur. Mer om det nästa inlägg.

 

10 dagar i Nicaragua = helt fantastiskt! Nu har vi redan hunnit vara hemma i SF i en vecka och det har varit full rulle som vanligt med jobb och vardagsting. Jag känner att det att jobba natt tar mer och mer på mina krafterna och det tar längre och längre tid för mig att återhämta mig efter varje omgång. Men jag väljer att fokusera på hur fantastiskt det är att jobba 90% och ändå ha 4 dagar i veckan ledigt (i snitt) och att jag faktiskt fortfarande sover relativt bra mellan mina nätter utan varken sovmedicin eller vin (det i sig är en bragd om du gör en snabb research bland mina kollegor).

IMG_3922

Men tillbaka till Nicaragua. Vi flög vi Houston till Nicaraguas huvudstad Managua och vår resa började med ett par dagar i Granada som ligger lite söder om Managua (det tog ungefär 45 min att köra från Managuas flygplats till Granada). Om ni tycker det ser lite tomt ut på bilden ovan så var det ungefär så tomt i stan. Vi kom till Nicaragua helt i slutet av regntiden men också innan turistsäsongen börjat på riktigt och det märktes. Gatorna ekade tomma, restaurangerna och hotellen likaså. Ingenting vi klagar på men kanske en lite ovan känsla.

hotelconcorazon

Vi bodde två nätter på Hotel Con Corazón, ett sött litet hotell precis i utkanten av stadscentrum (tog ungefär 5-10 min att gå in till huvudgatorna med de flesta restauranger och marknader). För oss var detta hotell helt perfekt. Små rum med privat toalett och dusch. AC på rummet och gratis WiFi. Fantastisk frukost inkluderat (yoghurt, granola, frukt, ägg och bröd). Liten pool, en bar och en reception där dom pratade engelska. Trevlig personal som hjälpte oss att växla pengar, ordna parkering och arrangerade olika turer. 5+ från oss.

IMG_3872

Första dagen utforskade vi Granada – eller snarare områdena runt. Vi kände inte riktigt för att hänga inne i stan (tomma gator och varmt väder) utan bestämde oss för att köra ut mot Lake Nicaragua (eller Lago Cocibolca). Att köra i Nicaragua var definitivt en upplevelse i sig. Om det inte var fotgängare, cyklister eller mopeder så var det kor, grisar, höns eller hästar. Livsfarligt när man kör i mörker men helt klart charmigt i dagljus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter att ha svettas ett par liter eller två (det var 30+ grader) bestämde vi oss för att försöka hyra kajaker för att paddla runt Isletas de Granada, 365 små öar i Lake Nicaragua. På knagglig spanska klarade vi till slut att förmedla vår önskan och fick låna ett par kajaker och med en handritad karta gav vi oss ut på den gigantiska sjön.

kayak1

Om det är nån gång dessa två studsbollar klarar att coola ned och ta det lugnt så är det i varsin kajak. Finns det något mer rogivande än att glida runt på stilla vatten omgiven av fantastisk natur? Vi kunde spana in privata hem, hotell och skolor på den olika öarna och runt oss hörde och såg vi både papegojor och apor. Idyll. ♥

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag menar, bara se på den här gladlöken…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Eller dom här två…här efter att ha simmat lite.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vulkanen Mombacho i bakgrunden. Isletas de Granada blev till efter ett av Mombachos utbrott för mer än tusen år sedan (sista utbrottet var år 1540). Dagen efter den här kajakturen tog vi en tur till Mombachos topp. Men det får vi nog spara till nästa inlägg för nu håller jag på att somna här bakom datorn.

På återseende! (förr eller senare)


Ps. Bilderna är tagna med 3 olika kameror (Canon EOS 400D, iPhone och en Olympus Tough Waterproof Camera) därav blandad bildkvalitét.

IMG_3780

IMG_3771

IMG_3769

No words needed.

Vissa helger är man mer tacksamma över än andra. Denna var en av dessa. Jag och E känner oss visserligen nästan dagligen tacksam över att ha fått möjligheten att bo här borta men ibland så fastnar man liksom i vardagsköret med jobb, jobb, handla mat, jobb, laga mat, jobb, städa, diska, jobb, tvätta, osv. och glömmer bort att njuta vackra Kalifornien. I helgen tog vi timeout från alla våra jobb och hängde med kära vänner i Davenport (lite söderut längst Highway 1). En dag på stranden som avslutades med lite vintasting och bakelser gjorde gott för själen. Så gott att vi på söndagen hade så mycket energi att vi tog en alldeles för lång löptur i China Camp State Park fjällen i 30 graders värme. Lite glass i Tiburon som plåster på såren och sen kraschade två trötta kottar i soffan resten av kvällen. Härlig helg.

Ny vecka och snart väntar jobbmaraton med 10 nätter på 12 dagar. Men det är okej för om 2.5 vecka åker vi till Nicaragua!! Can’t wait!!

Har ni det bra?

IMG_8767

Oktober började som den alltid gör: Världens bästa vän, kärest och man fyllde (30) år! Dagen firades med champange och bakelser till lunch och pizza och cocktails till middag. Egentligen ville jag ordna en överraskelsefest men många av våra vänner är bortresta och jubilanten själv jobbar som en galning just nu och var väldigt osugen på att fira överhuvudtaget. Istället bokade vi oss en resa till Nicaragua i slutet av oktober för att både fira trettioårsdagen, bröllopsdag samt 10 år tillsammans. ♥

Annars innebar första oktober också att jag kickstartade en ny grupp med coachingkunder på ett tremånaders program. Hurra för en stark höst!

 

_MG_2957

Världens bästa pappa fyller år! Grattis grattis grattis!

För varje år som går grinar jag lite mer över att jag inte är där och firar dagen med honom. Tänk att han för nästan 30 år sedan flög till andra sidan jordklotet för att plocka upp en liten liten tjej som behövde väldigt mycket kärlek. Tänk att det var just jag som fick mina föräldrar som föräldrar och att just han blev min allra bästa pappa. Det var definitivt kärlek vid första ögonkast för oss båda (även om en av oss kanske var tvungen att bli mutad med en chokladbit) och han har helt sedan dess varit min allra största superhjälte. ♥

Grattis Pappa! Jag älskar dig.

Det regnar! Eller det regnade i alla fall i ca 6 timmar över natten.
San Francisco är i extas. Finally!

Annars är det inte så mycket nytt på den här fronten. Jag jobbar mina ICU nätter som är mer crazy än vanligt just nu. Ibland önskar jag att vi inte hade tystnadsplikt så jag kunde dela med mig av galenskapen som vi kallar vardag på vår avdelning. Om två veckor är jag färdig med min hälsocoachutbildning så jag pluggar för fullt för sluttesten. Efter det ska jag också kicka igång mitt coachingföretag igen (hint hint – intresserade kan kontakta mig på mikaela (at) healthbyyou.net). Jag jobbar också med att försöka slutföra mitt pilatesinstruktörcertifikat och är nu officiellt anställd som instruktörslärling på Mint Studio (jag har till och med hamnat på deras hemsida). Annars har vi haft besök av Es kusin med flickvän. Vi körde San Francisco intensivkurs på 4 dagar och hann med allt och lite till. I mellanåt försöker vi andas och meditera.

IMG_3708

IMG_3601

I helgen tog vi ett sista farväl av vår kära Erik. Familjen gjorde begravning och minnesstund till en fantastiskt fin dag och jag tog kanske ett steg närmare att acceptera att han inte finns längre. Hans liv känns så oavslutat även om det är så definitivt slut. Jag är tacksam för att jag åkte hem, att jag fick tid med min familj och hans familj. Att jag fick säga ett sista farväl även om saknaden efter honom för alltid vill finnas långt in i mitt hjärta.

Nu blickar vi framåt.

IMG_3368.JPG

Världens finaste par fick äntligen säga JA till varandra inför familj och vänner. En magisk dag fylld av kärlek och skratt! ❤️ Att sedan dela hus med 6 kära vänner, laga god mat och bara vara var liksom pricken över i:et. Precis vad både jag och E behövde just nu. Vi hade stora planer om att hika och allt möjligt men en lite för vällyckad bröllopsfest resulterade i ett slött gäng. Lite stand-up-paddleboard, häng på stranden och några dopp i sjön blev det i alla fall.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen och jag har 7 nätter i sträck innan jag sätter mig på flyget mot en tung vecka hemma. Att det har gått en månad känns ofattbart. Att han aldrig kommer tillbaka likaså. Från bröllop till begravning. Livets gång.


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.