Kanske tvillingar men så olika på alla sätt och vis. Precis som det ska vara. Vi försöker att ta vara på deras olikheter och tillåta dom att få bli sina två olika personligheter. Lättare sagt än gjort. Men så viktigt! Självklart för alla syskon men kanske ännu viktigare för dem som är forever stämplade som tvillingar. Jag tänker ofta på det – kanske mer och mer ju äldre dom blir. Vi pratar sällan om dom som tvillingar utan som Oliver och Theodor och försöker att förhålla oss och anpassa oss till deras stora och små olikheter. Just nu är det mycket egna viljor om både smått och stort och det är jobbigt att hantera men härligt att se och höra. Att hitta sig själv börjar tidigt och är ett evigt långt projekt. Så vi kör på många kramar, mycket närhet och frihet till tårar, ilska och utbrott varje dag. Att få vara mamma. 🖤🙏✨

Vänstra bilden är från 24 veckor med killarna och högra 24 (ish) veckor med lillasyster. Det känns som att jag är så mycket större den här omgången men när jag ser på sånna här bilder och jämför inser jag ju att jag egentligen inte är det. Jag tror skillnaden är att med killarna hade jag fortfarande ganska intakta magmuskler långt in i graviditeten så därför blev magen mer platt och liksom avlång eftersom dom låg horisontellt ovanpå varandra. Medan jag redan nu kan känna att mina magmuskler gett upp och att magen sväller ut en god del under dagen. Den är också mkt rundare och sticker ut mer och är svårare att “dölja” (även om jag så klart inte försöker dölja den).

24 veckor alltså och jag tror det är nu dom säger att bebisen är viable dvs kan överleva utanför magen om den skulle bestämma sig för att komma. Vi hoppas ju så klart att lillasyster stannar kvar några månader till men jag kommer ihåg att den här veckan var en milstolpe med killarna.

Annars har jag inte mkt att rapportera från gravidlivet. Jag är på dåligt humör och har kort stubin vilket jag mest tror beror på att jag jobbar mycket och upphackat just nu för att få in så många timmar som möjligt utan att behöva jobba mer än 2 nätter i rad. Men bara 1.5 vecka kvar tills vi åker hem på semester, något vi inte alls är förberedda eller redo för. E är en klippa mitt i allt och ordnar det mesta i hus och hem samt med alla våra tre killar. Nu har han tagit med sig dom två små och åkt iväg till ett par kompisar så jag får sova ifred inför nattjobb i natt igen. Så det är bäst jag kryper i säng och får en lite powernap.

Trevlig helg! Och Happy American Mother’s Day! 🇱🇷

Jag invigde maj månad med att plocka fram mina sommarsandaler. Det känns skönt att tänka på idag när regnet öser ned. Man ser det inte på den här bilden men magen växer så det knakar. Jag måste bära magen mycket lägre den här gången för byxor som jag använde helt till slutet av min förra graviditet börjar redan vara obehagligt trånga och trycka på magen så jag nästan får andnöd. Så i helgen grävde jag fram de få gravidbyxor/leggings jag har (jag köpte väldigt få gravidbyxor sist utan bar mina vanliga bara under magen) och jag känner att även om jag är glad att tulla växer får det gärna lugna ned sig lite nu.

Vi utforskade nya trails i helgen och jag är så tacksam över mina små minihikers (och dom lite större två). Familjetid ute i naturen är verkligen det bästa som finns just nu. Det babblas och pekas och varje liten detalj ska utforskas. Helgens upptäckt blev en tusenfoting och en stor svart skalbagge. Och fästingar! 😱😱

Helgen avslutades med Cinco de Mayo middag med en nära vän som alla våra tre killar är väldigt förtjust i (kanske allra med Nelson). Så nattningen igår kväll tog evigheter och i natt har vi inte sovit många timmar i sträck pga en liten kille med många mardrömmar. Morgonen började med att allt som kunde vara fel var fel (fel sorts blöja, fel tröja, fel byxa, fel sockar och fel skor. Fel sorts frukost, fel juice och fel TV). Dessutom var det slagsmål om “babyn” (dockan) och vem som skulle sitta på vilken sida av bilen. Jag börjar dock tack och lov veckan med en ledig barnfri dag och det var välbehövt.

Så här känner vi oss både jag och Nelson. 🖤

Jag glömmer alltid bort valborgsmässoafton eftersom jag inte firat det på nästan 15 år (varken Norge eller USA firar det). Men så pratade jag med pappa som påminde mig så – Glad Valborgsmässoafton till er där hemma!

Här kör vi VAB dag med hostiga killar med allt för mycket energi. Det känns som vi aldrig har sånna där mysigt sjuka barn som vill hänga i soffan framför en film utan det är alltid fullt ös medvetslös oavsett om det är kräksjuka, feber eller förkylningar. Så vi körde skogsmulledag idag också. Förlåt för bildspam men det är bara så härligt att äntligen bo nära skogen igen. 💚


Fullt ös och perfekt liten stig för små ben med mycket spring. Man märker att våra barn är van med mycket trafik där dom varit tvungna att hålla våra händer hela tiden för det tar lite tid innan dom släpper och springer iväg på egen hand. Jag älskar att hålla deras små händer så jag bara njuter så länge det varar. Det är det gulligaste som finns när dom sträcker upp handen och säger “hand!”.

Tittar ni noga ser ni kanske rådjuret som gömmer sig i buskarna. Den låg på stigen när vi kom och låg kvar helt tills vi var bara några meter ifrån. Sen hoppade den in i buskarna tills vi passerat och så kom den fram igen. Theodor framför allt var väldigt fascinerad. Theodor ser allt ute i naturen, allt från en liten myra till en fågel långt långt där borta. Han är en liten skogsfilosof och också den som är bästa på att gå långt och länge. Vi hoppas att hans naturintresse håller i sig och är glada att vi flyttat närmare naturen, mkt för hans skull.

Oliver älskar också att vara ute men är mer fysisk och mer för att klättra, gräva och hoppa runt. Han är mer explosive än Theodor och springer fort men blir också fortare less. Att bli buren av mamma är dessutom det bästa som finns även om man mkt väl kan gå med sina egna två ben. Och mamma har lite svårt att säga nej när två armar sträcks upp och han säger “bära”. Och ännu svårare att neka när han kramar hårt och säger “tänk you” (thank you). Så denna mamma är lite trött i mage och rygg nu men tacksam för att ha det här precis runt hörnet. Vi njuter det gröna så länge det varar. Snart blir det nog torrt och gult.

Hoppas ni alla har en härlig valborgsmässoafton. Och tänk, imorgon går vi in i maj månad! Ofattbart.

Lyllo oss som har det här precis utanför dörren.

Alltså bokstavligen precis utanför dörren. 🙏✨ Enda negativa är att dom inte tillåter hund precis i denna park. Som tur var har vi hittat andra ställen vi kan ta Nelson. Och om ni tittar noga på första bilden ser ni rådjuren som stod och betade ute på ängen.

En härlig skogsmullesöndag och killarna har blivit så himla duktiga på att gå. Hand i hand med oss går dom långt och länge och pluddrar på om allt möjligt. Vi tar många fikapauser och trädkramarpauser men ett par kilometer klarade vi att skrapa ihop på ett par timmar och jag är så imponerad över våra små hikers. Jag är så nöjd med vårt liv just nu. Ibland kan jag känna en sån stolthet och tacksamhet över oss (mig och E) och hur långt vi kommit och vad vi skapat tillsammans. Allt började för snart 15 år sedan i ett litet studentrum uppe i Tromsö och nu sitter vi här i Kalifornien med hund och barn (i plural). Vem hade egentligen trott det när dom såg oss mötas där under djupaste studenttiden mitt under mörkaste mörkertiden? Livet alltså. 🖤

Slutet av april och 22 veckor gjorda. Magen växer och lillasyster gör sig påmind där inne i princip hela tiden. Vi har en mycket aktiv liten dam. 🖤 Jag mår bra och det är skönt! Vissa dagar känner jag mig väldigt gravid speciellt framåt kvällen men efter att magmusklerna fått vila upp sig en natt känns det ok igen. Jag hade Diastasis (muskeldelning) kvar ifrån tvillinggraviditeten och känner definitivt att mina magmuskler redan gett upp för denna gång. Jag ser fram emot att kunna fokusera på att läka och stärka igen efter denna graviditet. Men fram till dess försöker jag vara snäll med kroppen som trots allt är fantastisk och skapar och bär fram ännu ett litet liv.

En liten fot och hand som vinkar hej. 🖤 Efter två ultraljud (eftersom vår dam inte ville samarbeta på det första) har vi nu fått ok på att allt ser bra ut med lillasyster. Skönt att få veta och så håller vi tummarna för att resten går bra. Vi spånar på namn och tror nästan att vi bestämt oss. Mycket kan ju ändras under de återstående fyra månaderna men vi har ett namn som funnit med hos mig sedan länge. Med killarna bestämde vi namn ungefär vi den här tiden också även om vi även då höll dörrarna öppna för andra namn. Jag tycker det är mysigt att försöka bestämma namn tidigt på samma sätt som det är att få reda på könet tidigt. Det hjälper mig att fokusera, bonda och faktiskt förstå att det kommer en liten person i slutändan.

Vi har börjat prata lite med killarna om lillasyster men jag tror inte dom förstår vad som är på gång. Vi har en docka som dom kallar baby och som ibland matas och klappas på. Ibland slängs hon i golvet, trampas på och glöms bort. Så storebror prep går lite så där….

Vi har pausat lite i flyttkaoset och försöker istället ta till vara på tiden och njuta av det vi faktiskt har. Vi älska vårt (hyrda) hus, området vi bor i och allt runt omkring. Städa, tvätta babykläder och rensa ut kan vi ta lite som det kommer. Jag försöker ta vara på tiden med bara två barn medans jag fortfarande har lite ork att hitta på saker med dom. Jag njuter av att sitta och ligga nära, hålla en eller två händer på promenad, snufsa i håret och få snoriga pussar. Vi sjunger baby shark och wheels on the bus på repeat, leker alldeles för mycket med vatten och jord, sover alldeles för lite, äter alldeles för enformigt och har pausat allt som heter avvänjning av spjälsäng, nappar och nappflaskor samt potty training. Det kommer en tid för det också men just nu får det vara det det är. Livets ebb och flod.

Nu ska jag väcka min små och se vad vi ska hitta på. Vi har redan skrapat ihop 5 utetimmar idag så kanske det blir lite innelek (in my dreams dvs. Här ropas det nämligen ut! och shoes i ett så det blir nog ett par till klädbyten innan läggdags i kväll).

Det är så härligt att se alla påskbilder hemifrån, speciellt eftersom påsken inte alls är lika stor här. Jag kan sakna påskfirandet där hemma samtidigt som jag är lite för lat för att dra igång något eget här. Vi borde nog börjar lite traditioner för killarna skull dock. Hade tänkt ta dom på Egg Hunt i eftermiddag men dagsvilan blev lite sen så vi skippar nog det. Nästa år…

Killarnas dagis har påskstängt idag så dom hänger hemma med mig. Morgonpromenad vid havet och cykelträning i bakgården. Oändlig vattenlek, billek och briotåg. Och så ett försök att bygga lite IKEA möbler. 😅 Och så en liten lillasyster som sparkar och buffar på som bara den i magen. ❤️

Ä

Så härligt med bakgård alltså!! Kommer inte över hur himla mycket enklare vårt liv är med hus och trädgård. 🙏✨

Men nu måste jag väcka mina små sovtroll innan dom sover allt för länge och aldrig vill gå och lägga sig ikväll. Önskar er alla en härlig påsk! Ta hand om er själva och varandra. 💛

Eftersom resten av huset fortfarande är mer eller mindre kaos hur mkt jag än plockar och rensar får ni vänta med att se fler bilder från inne i huset. Till helgen kommer en laddning från IKEA (bla en ny soffa!!) så då blir det tillfälligt mer kaos innan det förhoppningsvis blir bättre. Det hjälper också att min handyman aka kära man kommer hem i helgen. Det är svårt att få gjort så mkt när man är ensam.

Bakgården är också fortfarande kaotisk (full av utdragna leksaker och jord) men det är i alla fall där vi hänger mesta tiden hemma. Vi hade kommit in i en ganska tråkig rutin sista tiden i lägenhet med mycket tv-tittande, dels pga långdragna sjukdomar, gravid, trött och illamående mamma, oändligt mkt regn och alldeles för lite plats. Det resulterade i att killarna skrek efter tvn så fort dom kom innanför dörren vilket var väldigt trist. Men nu vill dom istället inte gå in när vi kommer hem utan springer ut i bakgården på en gång och leker ute så länge dom får. Dom har också blivit duktigare på att leka inne nu när det finns mer plats att faktiskt leka på. Så vårt tv-tittande har drastiskt minskat vilket är så skönt!! Man blir ju galen av att se på alla dessa youtube-videos.

Jag älskar att bakgården är helt inhängnad så att jag kan släppa ut dom och så kan dom pyssla på på egen hand där ute. Självklart är jag där ute men dom ibland men det är så skönt att kunna plocka bort efter frukosten/förbereda middagen och veta att dom är okej där ute. Oftast hör jag dom prata, skratta och bråka med varandra och om det blir alldeles för tyst brukar det vara en bra idé att checka vad som pågår. ?

Bägge två är väldigt duktiga på att leka på egen hand (och med varandra) även om dom gärna kommer och hämtar oss när dom vill ha sällskap, hjälp eller visa något. Det är så mysigt att smygtitta på dom och höra dom prata med sig själva och varandra.

Dom leker generellt bra med varandra (vattenkrig är det roligaste just nu) men bråkar också extremt mkt. Konstant fredsmäklare är mitt andranamn. Nu övar vi på att dela (en Cocomelon youtube låt som heter “Can you share?” hjälper faktiskt) och att byta/turas om. Det går så där kan jag säga…

Idag fick jag lite oplanerad egentid med Theodor då han vaknade skrikande i smärta och höll sig till huvudet och nacken. Jag trodde egentligen att det bara var att han sovit konstigt men då han fortsatte att skrika och hålla sig till nacken varje gång jag försökte få honom att sitta, stå eller röra på sig även efter både alvedon och Ibuprofen ringde jag läkaren som sa att han tyckte vi skulle komma in för säkerhetsskull. Så Oliver fick åka på dagis ensam medans jag och Theo åkte till doktorn. Där blev han magiskt bättre och sprang omkring som vanligt om än med lite stel nacke. Nackspärr och förstorade lymfkörtlar (pga förkylning) blev domen och även om det kändes lite fånigt att åka in pga det kändes det bra att i alla fall få utesluta hjärnhinneinflammation. Fika på kafé, liten promenad hand i hand och egentid på lekplatsen hann vi med innan vi åkte hem till Nelson. Oliver fick vara kvar på dagis hela dagen och jag fick mysa med Theo. Så mysigt att få kvalitetstid med en av dom. Kunna sitta och prata (även om jag bara förstår 10% av vad han säger), ta allt i hans takt och göra det han har lust att göra.

Varje gång jag bara har ett barn slår det mig hur enkelt det är. Inte bara att man bara har en unge att hålla koll på utan också att den ungen inte har någon annan att konkurrera och dela med. Med andra ord – så mycket mindre bråk och drama! Jag tycker alltid jag har så harmoniska och enkla barn när jag hänger med bara en av dom. Sen kommer den andra hem och tredje världskriget är ingång inom få minuter. Och så tänker jag att vi nog inte var riktigt kloka när vi tänkte att det var en bra idé att skaffa en till…

Men nu ska jag krypa i säng. Sista natten innan E kommer hem. Förhoppningsvis inte allt för många uppvak och förhoppningsvis inte ett skrikande barn imorgon bitti. Imorgon har jag läkarkontroll ska få höra lillans hjärta igen. Jag är generellt inte orolig. Det var jag inte heller med killarna. Men det är alltid mysigt att få höra det lilla hjärtat slå. ?

Bara en liten bildbomb från vår söndag. E är som sagt i Norge på jobbresa och jag behövde en paus från vattenlek bakgården (vi går igenom ca 4 klädskift var per dag) och flyttkartonger. Tänkte att vi skulle gå till lekplatsen som ligger ca 20 min gångväg härifrån. Hade bara glömt den extremt branta uppförsbacken upp dit. Köra tung vagn är tyvärr döden för mitt bäcken just nu så halvvägs upp tog vi av och hittade en liten stig istället. Och där fick dom alla tre springa av sig. ?

Dom är så roliga just nu (när dom klarar att vara vänner). Pratar massor och lär sig nya ord hela tiden. Mest engelska men mycket svenska/norska. Förvånansvärt lite spanska faktiskt. Bägge kan räkna till tio och kan de flesta färger. Färger är det stora ju nu så det pekas överallt och ropas diverse färger. Insekter är också jätteroliga. Och att säga “Mamma, come!”. Två och treordsmeningar har börjat komma så jag antar att vi snart får höra mer och mer vad som försiggår i deras huvuden.

Igår sa Theodor i sängen före han skulle sova: “Fire truck, mixer truck, garbage truck, ice truck. YELLOW! One, two, three, four, five. Night night!”.

Efter en mysig men intensiv helg tillsammans är killarna tillbaka på dagis och jag tillbaka bland flyttkartonger och tvättberg. En kartong och ett berg i taget medans jag lyssnar på ljudböcker och podcasts. Vilar i soffan ibland och leker med Nelson mellan varven. Då och då gör sig lillasyster påmind med en lite boff och det gör mig nästan lite rörd. Tänk att vi kommer att ha tre barn springandes runt i framtiden. Tre barn i soffan och tre barn runt matbordet. En svindlande tanke. ?

Nu är det lunchdags och lite mer städande innan jag hämtar hem mina små. Jag tror vi har bestämt oss vilket dagis och när vi ska byta. Vi får se om det blir som vi planlagt.

Ha en härlig vecka!

19 veckor gravid. Redan. ♥ Jag är inne i perioden där jag ibland kan glömma bort att jag är gravid. Fram tills tröttheten tar över. Eller bäckensmärtan. Eller en liten boff kommer. Jag känner henne varje dag (speciellt om jag dricker kaffe eller juice) och igår kände jag första boffen utanpå magen. Jag mår generellt bra. Illamående om jag är för trött eller för hungrig och bäckenont om jag lyfter eller bär för mycket (dålig kombo med flytt och åtminstone en liten som gärna vill bli buren runt av mamma). Och trött, men det skyller jag mest på dom två små utanför magen som fortfarande krånglar om natten.

19 veckor gravid och helt ofattbart att vi snart är halvvägs. Förra graviditeten följde jag appar och tog bilder varje vecka. Det här är bokstavligen bild nr 2 på min mage och jag tror jag har läst i appen kanske tre gånger totalt. Dagarna och veckorna rusar förbi och det känns helt okej även om jag ibland kan bli lite sentimental av att veta att det här förmodligen är sista gången jag är gravid. Men jag älskar inte att vara gravid så tiden får gärna gå.

Det är mindre kontroller med en singelgraviditet än med en tvillinggraviditet vilket också bidrar till att jag ibland glömmer bort att jag har ett litet liv i magen. Jag känner definitivt av det rent fysiskt (mer med denna graviditet än förra) men kan glömma bort att det faktiskt är en liten bebis där inne. Jag får liksom påminna mig själv att det finns en grund till att jag inte orkar och klarar av att göra det jag i vanliga fall gjort utan problem. Rent fysiskt är det tyngre och jobbigare att vara gravid den här gången. Jag känner mig svagare, känsligare, får ont lättare och orkar mindre. Jag kan bli så irriterad över att inte orka när det är så mycket jag vill få gjort. Jag vill göra det fint här hemma, komma i ordning i bakgården och rensa, organisera och ordna. Men orken finns inte. Allt jag vill göra är att sova. Men lite i taget får det bli. Det ordnar sig till slut.

E är Norge nu så jag kör solo med mina grabbar. Det underlättar med en bakgård och ett stort hus att springa runt i. Vi har en kille som är extremt mammig just nu och jag känner att så får det vara. Han får tanka så mycket mammanärhet han behöver nu när jag faktiskt har tid. Tack och lov är den andra lite mer självständig och har inte alls samma behov av närhet och mys. Det går i perioder och jag har slutat att ha dåligt samvete över att bägge inte får lika mycket uppmärksamhet/närhet/mys precis hela tiden.

Nu ska jag snart iväg på en preschool tour innan jag ska hämta hem mina killar igen. Igår blev det middag i soffan och jag känner att det kanske blir samma ikväll. Vanligtvis försöker vi så klart äta vid matbordet men ibland får man välja det kamper man tar. Just nu tar vi färrest möjliga. Nya tag i föräldraskapet när vi sover genom nätterna igen (utan 2-6 uppvak var).

Önskar er alla en fin helg. ♥


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.