Våra två små munkar som båda somnade brevid varandra. ♥

Idag markerar första gången som någon annan än mig eller E tog hand om killarna, om än bara för en liten timme. MNT Studio har öppnat child care för sina kunder så jag passade på att lämna in grabbarna där medan jag tog en grupptimme. Det gick så klart hur bra som helst. Killarna charmerade både staff och kunder och jag fick en härlig träningstimme. Win-Win. Och väldigt snart ska vi försöka boka barnvakt så vi kan ha en date night (eller kanske date brunch).

Appropå barnvakt. Vi har börjat processen med att söka nanny för hösten. Vilket jobb alltså! Att hitta en nanny alltså. Jag postade en annons på en websida för nannies och fick 15 svar inom en timme. Jag är ganska krass när jag väljer ut vilka jag vill kontakta och litar på min magkänsla även om det bara är via mail, profiler och reviews. Har ni också så att det på en gång känns bra eller dåligt när ni läser någons introduktion? Vissa sållas bort pga ordval, sätt att skriva eller bara för att jag inte får en bra känsla. Det roligaste var ändå en som skrev “I love girls, and have a good understanding of boys…”. Har hur som helst bokat in några telefonintervjuer så får vi se vart vi går får där.

Och appropå Pilates. Jag gör en 30-dagars Pilates challenge som jag gjorde för länge sedan. Det är 10 min videos och det är ungefär vad jag hinner med och klarar att motivera mig till varje dag just nu. Jag gillar sånna små challenger för att liksom kickstarta något. Häng på ni som vill!

Mina favorit workout buddies.

Alltså. Jag blir helt varm i hjärtat av att tänka på att dem här tre får växa upp tillsammans. Våra fina killar. ❤️

Ps. Idag rullade Oliver från mage till rygg – tre gånger i rad! Stolt mamma. ☺️

10 veckor med våra gutta boyz. ♥ 10 veckor av en konstant växande kärleksrelation. Dem är så himla roliga att hänga med nu. Pratar, skrattar, jollrar och ler när dem ser oss. Iaktar världen, blir starkare och större. 12 kg av kärlek i min famn och det känns så naturligt att dem är mitt varför. Varför jag vill träna och bli starkare. Varför jag vill äta nyttigt och leva hälsosamt. Varför jag vill bli en bättre människa helt enkelt. Ungefär som att Nelson gjorde oss till mindre egocentrerade människor känner jag att Oliver och Theodor hjälper mig att successivt blir en lugnare, mer harmonisk människa. Successivt sa jag alltså. En livslång resa.

Vi har haft en lugn vecka med mest hemmahäng och några kompislunchdejter. Vi trodde att killarna gick mot att sova längre och längre om natten men i natt var det totalt tillbakaslag med vakna killar varje timme. Jag ska försöka kurera min grötiga hjärna med en liten joggingtur när E kommer hem. Mitt mål är att gå/jogga samma runda en gång i veckan fram tills vi åker hem i sommar mest för att begränsa mig själv. Jag känner mig själv och vet att jag lätt kan over-do-it så samma runda en gång i veckan får räcka. Jag går till en Pilatesinstruktör som är specialiserad på diastas en gång i veckan och så tar jag pilates grupptimmar där jag modifierar själv när jag har tid och ork. Jag har tänkt flera veckor att jag ska gå på Baby and Me Yoga men varje vecka väljer jag att sova/gosa med killarna i sängen istället (yogatimmen börjar kl 09 alltså) men vi får se om det plötsligt sker en dag.

Men. Nu ska jag sluta babbla. Pumpa lite före joggingturen och dricka en liter vatten typ. Matning av killarna lämnar jag nog till deras pappa. Jag är så himla nöjd att vi valt att göra som vi gör med killarnas matning just för att jag kan överlämna det till E ibland. Kanske egoistiskt men absolut nödvändigt för att jag ska kunna vara en (mer) harmonisk mamma.

Ok. Time to go.

På sistone har jag fått så himla många kommentarer – både från vänner, bekanta och helt okända – om att vi tar med barnen på så mycket. Det är både positiva kommentarer om att folk är imponerade över att vi vågar och får det till och att det är bra att vi inte låter bebislivet styra vårt liv (ha! you wish) men också många mer negativa kommentarer om att vi utsätter våra barn för fara, inte borde fläkta runt med dem utan borde stanna hemma och ta det lugnt. Att vi är egoistiska och inte tänker på barnens bästa, att jag är manisk och tror att jag måste bevisa något osv.

För det första, jag hoppas att de allra flesta förstår att blogg, facebook och instagram bara visar en bråkdel av vårat liv. Bara för att jag postar och skriver om hiker, promenader, cafébesök osv betyder det inte att vi göra det varje dag hela tiden. Vi har många down-dagar då vi bara hänger hemma och myser i soffan. Bara att det är begränsat hur spännande det är att skriva och ta bilder på soffmys (hur mysigt det än är).

För det andra, jag kan för mitt liv inte förstå hur jag skulle utsätta mina barn för fara för att vi tar dem med ut. Ut bland folk ibland men mest ut i frisk luft alltid skyddad antingen i sin vagn eller i en bärsele nära oss.

För det tredje, vad är normen egentligen? Mina amerikanska vänner och bekanta tycker det är helt onormalt hur tidigt och hur mycket vi gör med killarna medans mina svenska vänner här borta tycker det är helt normal och gör detsamma. Samtidigt är jag med i svenska tvillinggrupper och mammagrupper där det inte alls verkar vanligt att ens ta med barnen ut på promenader första månaderna än mindre på kafé och restaurangbesök eller hiker. Gör man inte det? Är det vi som blivit förblindad av det kaliforniska expatlivet? 

Idag är det Mother’s Day här i USA och i år känner jag mig så himla himla himla tacksam över att faktiskt få fira dagen som mamma själv. Inte för att dagen i sig kanske är så viktig men för att det känns stort att äntligen få kalla sig mamma. Så TACK Oliver och Theodor för att ni valde just mig till er mamma. ♥ 

Här i USA är morsdag stort och jag har fått så himla många gratulationer från vänner, arbetskollegor och pilates kunder – och det känns fint. Jag älskar amerikaners generösitet. På vår privata front firar vi inte dagen särskilt stort. Jag trodde ärligt talat att E hade glömt bort dagen men han överraskade mig med att faktiskt komma ihåg det OCH har ordnat present (efter en liiiiten hint ifrån mig för en månad sedan). Bästa presenten var nog ändå att han tog hela morgonpasset (både 06 och 09 matningen) och sen tog hand om killarna medans jag hängde på MNT. Jag började nämligen dagen där tidigt för undervisa två timmar samt ta en grupptimme själv och det kändes fantastiskt att vara tillbaka och undervisa. Innan jag gick på mammaledighet hade jag hamnat lite i en svacka när det gällde mina grupptimmar. Min motivation var extremt låg eftersom det hade gått så lång tid sedan jag kunde göra någon seriös pilates själv och jag hade i princip noll inspiration och kreativitet kvar. Men nu känner jag att jag är tillbaka och min inspiration är på topp igen. Jag älskar att se på pilatesvideos för att få nya idéer och känner än en gång att det är något som jag skulle kunna satsa på.

Nu ska jag gå och mysa med mina två små gull som är lite extra närhetssugna just nu. Passar bra nu när den här mamman är lite mör efter undervisning, träning och en alldeles för stor brunch.

Jag vet att det inte är mors dag i Sverige förrän om ett par veckor men Happy Mother’s Day till alla underbara mamma där ute hur som helst – för mammor kan verkligen firas flera gånger om – helst varje dag – tycker jag.

PS. Jag inser att ett halsband kanske inte var det mest strategiska att önska sig när man har två små bebisar som gärna greppar allt dem får tag i men jag älskar det hur som helst. Och om det är någon som har bra tips på Father’s Day presenter mottages det gärna då amerikanska fars dag är redan om en månad.

Plötsligt händer det. Efter en natt med dålig sömn – inte pga killarna utan pga av min egen hjärna som gick på högvarv – vaknade jag ändå med mer energi än på länge. Slängde in en runda med hemmagjord musli i ugnen före killarna vaknade upp för dagen (som vi har bestämt startar kl 08, allt före det räknas som natt 😀 ). Dagen gick och jag kände hur det kliade i mina ben och min hjärna behövde verkligen rensas så när E kom hem från jobbet stod jag redo i joggingkläderna, färdigpumpad (pumpinglivet alltså…mer om det i ett annat inlägg) och med min gamla running playlist i örat. Min plan var att gå-jogga en liten runda men när jag väl var igång kändes det bättre än jag trodde så rundan blev lite längre än planerat (4 km) och jag klarade faktiskt att jogga hela vägen utan pauser. Mycket långsammare och kortare än före min graviditet (före skulle jag aldrig ha ens gett mig ut på en runda kortare än 5 km) men ändå! Jag är igång!

Lessons learned:
– Jag behöver en mer supportive sports-bh!
– Jag behöver dricka mer vatten, både före och efter. Jag svettades inte ens så mycket som jag brukade och var bara ute i 30 min men herregud vad törstig jag blev efter, lite yr och min mjölkproduktion reducerades direkt samma kväll.
– Använd solkräm!

Nu ska jag fortsätta bocka av min never-ending-to-do-list så att min hjärna kanske får lite peace of mind. Det känns som att jag är tillbaka på square one där jag var för ca 4 år sedan då jag bestämde mig för att ta tag i mitt liv ordentligt både med träning, mat och livsstil men allt inte riktigt kom naturligt utan checklistor, planering och mål. Bara att jag nu har två små bebisar och en hund att ta hand om i tillägg. Jag vet inte hur många textmeddelanden, blogginlägg, tekoppar och projekt jag har påbörjat men aldrig slutfört för att jag alltid bli avbruten. Ibland hinner jag inte ens tänka färdig en tanke innan en annan kommer som också blir avbruten och så ligger det tusentals av halva tankar i hjärnan och bubblar runt. Det gör mig galen men jag har börjat att skriva ned halva tankar så att när jag har en liten stund över – som nu – kan plocka upp där jag blev avbruten och spinna vidare lite till innan jag blir avbruten igen – som nu – för nu vill killarna äta igen.

Ska vi prata lite om den där sorgen igen? Två månader in i mammalivet och jag känner mig helt ärligt genuint glad och privilegierad över att få vara tvillingmamma. Det är speciellt, spännande och fantastiskt roligt och jag skulle verkligen inte vilja byta det för någonting i världen. Så känner jag fortfarande varje dag. Men jag kan också stundvis fortfarande känna av den där sorgen jag pratat om tidigare. Sorgen över att inte få uppleva mitt första barn utan mina första barn. Att inte riktigt ha tid att bonda till fullo med någon av dem för det är alltid en annan som också behöver uppmärksamhet. Att allt ifrån matning, blöjbyte, badning osv blir mer ett löpande band än en mysstund och att jag inte alltid har tid att ge den där extra närheten när någon av dem behöver det. Nu har vi fått världens lugnaste killar och jag har definitivt tid att ha one-to-one mys med en av dem då och då. Men när en kille är ledsen och bara vill ligga nära blir jag ledsen över att inte alltid kunna ge 100% till honom för att det också är en annan som väntar. Jag antar att det här är en sorg och ett dilemma vi kommer att få leva med och förmodligen något som alla flerbarnsföräldrar upplever men som sagt – ibland känner jag mig ledsen över att inte få den där speciellt tiden med mitt första barn.

Men tvillinglivet är roligt. Jag älskar att ha två. Jag älskar att dem har varandra och att vi har varsin att mysa med. Jag älskar att se deras olika personligheter växa fram och jag längtar efter att dem börjar upptäcka varandra. Jag älskar kaoset ibland och tvillinglivet generellt. Jag växer in i mammarollen och känner mig trygg i att jag känner mina killar bäst (tillsammans med E såklart). Och appropå det, vi får alltid kommentarer – från helt okända människor – om att vi inte har mössor på killarna. Jag har blivit stoppad på gatan flera gånger och senast idag fick jag en kommentar på FB om ovanstående bild om att man ska ha mössor på bebisar. Jag förstår logiken och varför man borde ha det – men båda våra killar är varma av sig och behöver sällan mössa. Och för er som skulle oroa er över Theo på bilden ovan så lovar jag att vi både täckte huvudet med solskyddet samt checkade att han inte blev kall. 😉

Idag fyller killarna 2 månader och vi firar lika lång tid som tvillingföräldrar. Två månader alltså. Omvälvande, stundvis jobbigt och frustrerande men som oftast helt fantastiskt. Och vi har ju fått de mest chill bebisarna man kan få (bank i bordet). Killarna är mer vaken, pratar med oss, ler och har börjat att jollra lite. För varje dag känner jag att det blir roligare och roligare att hänga med dem just för att dem är mer vakna och ger lite mer respons. Det bästa som finns är att få ett leende när man kommer för att lyfta upp dem från vagnen eller sängen. Eller att kunna lugna en ledsen bebis med bara sin röst eller en klapp på huvudet och att få pussa så mycket man vill på tjocka bebiskinder. Det sämsta som finns är att vakna upp var tredje timme minst men vi försöker att tänka att det kunde vara så mycket sämre – speciellt med två. Och det är en begränsad tid.

Helgen spenderades med underbara vänner i Lake Tahoe, en plats som alltid kommer att ligga nära våra hjärtan. Naturen där är helt underbar både på sommar, vinter, höst och vår. Att andas fjälluft tillsammans med vänner i samma småbarnssituation kurerar definitivt dåligt humör pga sömnbrist.

Vi fick både sol, regn och snö på dem dagar vi hängde där uppe. Tre familjer med totalt 4 bebisar och en toddler under samma tak hade kunnat sluta i katastrof men inte med vår SF familj alltså. Vi softade runt i myskläder, hängde på stranden, åt hämtmat och drack vin varje dag (jepp!). Tjejerna tog barnvagnspromenader och killarna sprang i spöregn/snö. Några sov på soffan medans andra jobbade, hängde med kidsen eller bara tog en instagrampaus. Precis så avslappnat som det ska alltså.

Jag och E hade sett fram emot att ta en längre hike tillsammans med killarna men pga snö gick det inte att gå på dem trailsen vi hade tänkt. Vi hittade en liten park som vi trodde inte hade så mycket snö – men tji fick vi. 7 km i snö tog oss 5 timmar (med matpauser). Soligt och fint väder och bra träning så ingen av oss klagade direkt. Småkillarna hänger på utan problem i Ergoselen och har blivit van att få mat och ny blöja ute i naturen. Och jag och E mår verkligen bra av att få skogsmulla oss lite.

Nu är vi hemma i SF igen, har hämtat hem vår älskade tonåring som inte fick följa med den här gången, satt på tre miljoner tvättar, fyllt upp kylskåpet igen och landat i vardagen än en gång. Att vara föräldraledig i Kalifornien känns som en lyx speciellt när vi faktiskt har turen att få vara just lediga samt har nära vänner i samma situation. Jag älskar variationen och möjligheterna här borta. Fjällen ena veckan, Napa och vin andra. Stranden en tredje och skogen en fjärde. Eller kanske allt på samma vecka. Men nu ska jag slänga mig på soffan och faktiskt njuta av att vara hemma. ♥

Maj månad och vi har värmebölja här i SF. ☀️🔥 Idag mätte det över 30 grader och det är verkligen inte vanligt i San Francisco. Härligt för oss vuxna men killarna var lite orolig pga värmen tror vi. Nelson höll dessutom på att dö av uttråkning så vi bestämde oss för att dra till parken för lite familjehäng. ❤️ Frisbeekastning till en galen hund, lukta på träd och blommor med en liten och amning med den andra. Så går no dagarna… Det är fortfarande lite ovant att ha E hemma vissa vardagar och veckodagarna går lite ihop med varandra så idag trodde jag det var helg. Jag missade också helt att jag bokat in en pilatestimme även om jag nämnde det senast igår. Amningshjärna och sömnunderskott alltså. 

Maj månad har hur som helst börjat med ett par härliga dagar. Vart april tog vägen vet jag däremot inte. Nu ska jag krypa i säng medans E som vanligt tar kvällsskiftet. 

God natt – eller god morgon till er där hemma. 


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.