IMG_6994SF skyline från en av mina löpturer tidigare i veckan.

Livet alltså. Så ofattligt orättvist och sorgligt ibland. Och kampen om att få dö en värdig död när ens tid är inne. Mänsklig rättighet kan man tycka. Sju nätter i rad den här veckan. Jag har jobbat på en trauma ICU i nästan åtta år nu och sett och varit med om oändligt många sorgliga livsöden. I början var det svårt men sen vänjer man sig. Men vissa patienter griper tag i en mer än andra, engagerar en mer och stannar kvar i hjärtat längre. Den här veckan har varit ofattlig tung att jobba. Inte bara hektisk utan ätpauser och utan sovpauser utan också känslomässigt dränerande när man pressar in blod och mediciner samtidigt som man står och argumenterar för någons rätt till smärtlindring, sovmedicin och till syvende och sist, rätt att dö. Over and over again.

Jag älskar mitt jobb. Jag älskar vad vi gör för patienterna. Att vi hjälper, fixar, läker. Men under denna stretch älskade jag varken mitt jobb eller vad vi gör för patienterna. Förlåt Joey. Förlåt grandma’. Förlåt okända trauma patient yankee. Jag hoppas ni får en fred snart.

Nu ska jag läka mig själv.
Sex dagar ledig. Pilates och kompishäng står på schemat.

Hur har ni det?

IMG_1070

Det blev lite tyst här på bloggen för vi fick finbesök av min kära vän S. Vi går waaaay back till tiden i Tromsö och tiden då också jag och E lärde känna varandra (alltså 2004). Det har varit mysig men intensiv vecka med turistande, kafé- och restaurangsurfing, wine tasting och lite skogsmullande. Ikväll åker både E och S tillbaka till Skandinavien och jag börjar jobba igen. Jag blir gräsänka i tre veckor och ska försöka ta tag i mitt liv – komma i kapp med emails, blogg, matlagning, lägenheten, pilates och löpning. Stora ambitioner alltså. :)

Vad händer i era liv?

 

IMG_0859

Ett sista inlägg om Big Island för jag måste få visa er bilder från den här lilla favoriten. Det var en grå lite regning dag. Vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta på eftersom vi redan betat av allt på vår lista. Så vi gjorde en djupdykning i vår guidebok som vi fått låna ifrån en av mina arbetskollegor och hittade en liten hike upp på Pu’u Wa’awa’a (som betyder the Many-furrowed Hill).

Den här lilla hiken (7 miles/11 km) går till minneboken som en liten favorit just för att den var så spontan och oplanerad men ändå så härlig och vacker. Jag älskar att bara kunna packa dagsryggsäcken och ge sig ut. Gå i tystnad, lyssna på naturen, eller kanske prata av sig om allt det där som man aldrig haft tid att prata om i den hektiska vardagen. Den här hiken var lagom tung (ca 550 meters stigning) så vi fick svettas, känna mjölksyran i benen och pumpa hjärtat lite men samtidigt avslappnande nog till att inte vilja dö eller ligga och sova resten av dagen. Absolut ingen utsikt från toppen pga dimma och låga moln men i klart väder skulle man visst kunna se hela vägen till grannön Maui (som vi var på för 3 år sedan). Mystiskt vackert och avslappnande för själen.

Och här följer en bildbomb:

 

IMG_0860

IMG_0867

IMG_0869

IMG_0873

IMG_0876

IMG_0877

IMG_0879

IMG_0883

Det här inlägget får runda av min berättelse om vår Big Island resa. Många fina minnen och en dag kommer vi definitivt att komma tillbaka. Hawaii kan ju både vara lite charteraktigt om man vill det eller äventyrligt och romantiskt om man vill det. Nästa ö på vår lista är Kauai och sen kan vi börja åka tillbaka till de öar vi redan varit på. Blir nog aldrig less på att åka dit.

◊ ◊ ◊

Här är det jobbkör den här veckan med 7 av 9 nätter, samtidigt som det är mycket annat som ska ordnas och hinnas med att det får blir lite minus på sömnkontot. Det är ok. Pilatestimmar, möten, akupuntur, pappersarbete och några träningsrunder ska hinnas med. Och tjejhäng så klart. Men nästa vecka kommer världens bästa vän hit. Som jag längtar! ♥

Vad har ni för er?

IMG_6905

Vi njuter av att vara med hund. Jag nog snäppet mer än E även fast han nog tycker det var mysigare än han trott. Snart lämnar vi tillbaka honom till sin husse och matte och gud vad tomt det kommer att vara här hemma. Dagarna med lilla Toby är väldigt enkla. Helst skulle han vilja ligga i soffan och mysa nära nära hela dagarna men ibland klarar man att locka ut honom på en promenad. Idag gick vi längre än vad vi brukar och spanade in fåglarna vid vattnet. Sen delade vi på en croissant. När vi kommer hem vill han alltid leka med Piggy eller plastkorven. Jag kastar, han springer och hämtar och låtsas som han inte vill ge ifrån sig den, jag jagar honom tills han släpper och så kastar jag igen. Och igen. Och igen. Och igen. Och så går dagarna med lilla Toby.

Vi är så sugna på att skaffa egen hund men känner inte att vi kan ge den det vi vill med det liv vi lever just nu. Kanske en lite Toby-hund men inte en sådan hund som vi skulle vilja ha som vi kan ta med på joggingturer, långa hikingturer och camping. Men en lånehund är perfekt och också bra övning för oss som inte är vana att hand om något annat än oss själva. Och vi får godkänt tycker jag. I teambuildning, logistik och kommunikation. Och i hundmys.

Ikväll har vi dejtnight som de flesta fredagskväller som jag inte jobbar på. Det innebär ute-taco och öl, vanligtvis på Whole Food-baren eftersom vi är gamla och inte klarar ljudnivåen på vanliga barer. Ikväll ska vi fira att greencard hälsochecken gick bra. Vi kom överförberedda med alla formulär, vaccinationspapper och testresultat men läkaren kunde bry sig mindre. Han tog blodtryck och lyssnade på lungor och hjärta. Kryssade snabbt och godkände oss på direkten. Nu väntar vi bara på några papper ifrån Sverige/Norge och sedan ska vår del skickas in inför nästa steg.

Men först Pilates. Två grupptimmar är min standard på fredagseftermiddag. Om ni har vägarna förbi San Francisco, kom förbi Mint Studios och säg hej (eller ta en timme).

tobs

Happy Friday friends. ♥

IMG_0558

And the Big Island catchup continues…

Vår allra första dag på Big Island körde vi upp längst östkusten. Vi stannade till vid den Botaniska Trädgården (önskar vi tagit oss mer tid där) innan vi kom upp till Waipio Valley som vi hört och läst om. Så otroligt vackert!! Efter att ha spenderat dagen före med 6 timmar flyg och 3 timmars bil behövde vi verkligen röra på så vi bestämde oss för att hika ned till stranden.

IMG_0560

Och det var lättare sagt än gjort. Vägen ned var verkligen brant! (ca 25% stigning)

IMG_0562

Väl där ned tyckte min kära man att det var en jättebra idé att gå upp på andra sidan valleyn.

IMG_0569

Obligatorisk selfie halvvägs upp på andra sidan valley. Lagom svettiga.

IMG_6368

Och den här biden är tagen ca 1 minut före jag upptäcker jag fått 25+ myggbett på mina ben!! Då tvingade jag E att vända och gå ned igen.

IMG_0567

Men det går ju inte att se bortifrån att det var vackert.

IMG_6372

Dessa gladlökar fick sen ta sitt pick och pack och gå upp till lookouten igen där vi parkerat bilen. Så på 4 timmar hikade vi ned valley, upp på andra sidan. tillbaka ned och upp igen. Det kunde ha varit värre. Det var i alla fall en bra kickoff på vårt Explore Big Island.

Nu har vi nästan kommit oss igenom hela vår Big Island resa om än lite upphackad och inte alls i kronologisk ordning. Tror kanske jag har ett inlägg till på lager och sen poppar det säkert upp lite bilder här och där.

Glad fredag på er alla. Vi ska på greencard hälsocheck idag så håll tummarna för att vi blir godkända!

 

IMG_0657

Helt sedan jag började att resa utomlands har faktumet att jag är koreansk diskuterats vilt bland okända människor. Jag har mött koreaner, japaner, kineser, thailändare, vietnameser, etc, och alla har haft olika meningar om vart jag är ifrån (aldrig Sverige…). Det enda gemensamma dem haft är att jag i alla fall inte är korean. I början tänkte jag att det nog berodde på att jag var uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar och att det sociala arvet vad större än det genetiska.

Men så har åren gått och jag har mött fler och fler som påpekat att jag inte ser ut som en korean. Kanske halvkorean men inte hel. Mina ögon är för stor, håret för ljust och något med mina ansiktsdrag. För ett år sedan mötte jag lite random en koreansk äldre herre som påstod sig vara expert på att differentiera asiater så jag frågade honom vart han trodde jag var ifrån. Han tänkte sig länge om men landade till slut på japan. När jag berättade att jag var född i Korea skrattade han bara och sa att jag nog hade en japansk pappa i alla fall.

23andme

Så i födelsedagspresent fick jag ett DNA test av min man. Man spottar i ett provrör och skickar in det till analys. 4-6 veckor senare får man sedan en rapport som inte bara berättar vilket ursprung man har, om man är bärare av diverse olika sjukdomar och vilken ögonfärg/hårfärg/hudtyp/etc man mest troligen har utan också om man har ‘sprinter body’, om man troligtvis dricker mer kaffe än andra, hur bra man bryter ned alkohol och annan mer eller mindre intressant kuriosa.

Testen visade att jag var 59.1% korean, 22% japan och 8.8% kines. Antar att det kan förklara varför alla dessa asiater känner sig förvirrade när de försöker placera var jag kommer ifrån (och känner sig nödvändiga till att påpeka det).

Det visade också att jag har en sprinter body (dags att börja träna de där sprintintervallerna jag försök att komma undan med ursäkten att jag inte är en sprinter), bryter ned alkohol bra, dricker mindre kaffe än genomsnittet, förmodligen är laktosintolerant, föredrar salt över sött (sant!), har torrt öronvax (sant!) och inte är bärare av någon sjukdom som de testade.

IMG_6773

Jag kunde egentligen bry mig mindre om jag är korean, japan eller kines men eftersom det har varit en stående diskussion de senaste 15 åren tycker jag det var intressant att testa. Det här testet är på inget sätt 100% säkert men det ger en pekpinne. Jag har inget intresse att gräva djupare än så här. I mitt hjärta är jag svensk (eller norsk) och jag vet vart jag har min familj. Men nästa gång någon känner sig tvungen att börjar diskutera mitt ursprung ska jag triumfa igenom med detta DNA-test.

 

kalani2

Jag får fortsätta min catch-up från Hawaii.

Mitt i allt turistande – över vår bröllopsdag – tog vi in två nätter på Kalani Resort och bara var. Vi bodde i en så kallad bungalow och gjorde yoga, åt god mat, hängde vid polen och läste böcker dagarna lång. Välbehövt och rankas definitivt som topp för hela semestern från oss båda. Vi hann med tre Vinyasa Yoga klasser och en Yin Yoga timme och efter det har vi återigen blivit inspirerad att komma igång med vårt yogande igen. Kalani är lite som ett community som drivs både av anställda men mest av volontärer som kommer och bor där i kortare eller längre perioder. Maten som serveras är lokalproducerad om inte helt egenproducerad. Du får definitivt en hippiekänsla men alla boenden och fasciliter var fräscha (inklusive vattentoalett och dusch). Jag rekommenderar varmt att sätta ett par nätter där.

Jag älskar också att vi kan göra sånna här saker tillsammans. Att ligga i Savasana/Corpse Pose tillsammans, hålla handen och må bra, njuta härlig hälsosam mat och prata livet i bungalowen när regnet öser ned utanför. För bara ett par år sedan hade jag aldrig drömt om att föreslå för E att vi sak dra på yoga retreat. Idag är det han som är mest pepp på att dra igen. Jag är tacksam för att ha en man som inte är rädd för att utvecklas och förändras och som alltid pushar mig till att vara den person jag vill vara men ibland är lite för lat för att vara.

kalani2

Annars är det mest greencard process som upptar vårt liv just nu. Vi ansökte om grönt kort förra sommaren och har sedan dess väntat på besked. USCIS är som känt ett svart hål där lite information kommer ut innan ett beslut av något slag har tagits. Den här veckan fick vi äntligen besked om att första steget är godkänt så nu väntas mer papparsarbete, hälsocheck och biometrics (fingeravtryck). Ett grönt kort skulle göra vårt liv lite enklare. Båda våra visum går ut senare detta år och än så länge är vi inte redo att flytta hem. Ett grönt kort ger oss rätt att bo och jobba här tills vidare. Vi blir så kallat permanent residents (men inte medborgare, något vi inte tänkt att bli heller) och kan gå igenom immigration lite fortare när vi reser in i landet. Men framför allt så slipper vi (jag) hålla på och förnya visum och arbetstillstånd varannat år. Mycket uppskattat!

Men nu ska jag iväg på akupuntur. Får berätta mer om det en annan dag.

Ta hand om er – och vara snälla med er själva! Januari innebär så mkt hets för många. Ta det lugnt. Du är bra som du är. ♥

 

IMG_0595

Varför inte börja det nya året med en bildbomb ifrån Hawaii’s Volcanoes National Park. Kilauea är en av världens mest aktiva vulkaner och runt denna vulkan har man etablerat ett stort parkområde med långa hikingtrails, museum, visitor center, restaurang m.m. Varje dag uppdaterar dem väderförhållanden, luftkvalitet, vindrättning och vart lavan pyser ut. Vi hade gärna hikat ut till den glödande lavan med området var avstängt så istället fick vi nöja oss med att se den på avstånd och hika runt på lava från äldra utbrott. Fascinerande och fantastiskt vackert hur som helst.

IMG_0577

Vi gjorde ungefär allt man kunde göra i den parken och hade ändå kunnat spendera mer tid där. Nästa gång tar vi med tältet och hikar de lite mer öde trailsen. Vi började lite easy med att gå från Visitor Center via Sulphur Banks och längst Crater Rim.

IMG_6888

Sen körde vi bort till Jagger Museum som har den bästa view av Kilauea. Min kära man hade kunnat stå här i flera timmar men jag tvingade vidare honom till slut.

 

 

IMG_0618

Nästa stopp blev Kilauea Iki Crater Trail där vi gick både uppe längst kraterkanten och nede i själva kratern. Det här var nog en av våra favoritturer även om den bara var 5-6 km lång.

IMG_0627

Det kändes nästan som att gå på mars nede i kratern. Vi tog hundratals bilder här nede men ni för nöja er med några få.

IMG_0644b

Det obligatoriska lotusbilden. :)

IMG_0670

En annan dag körde vi hela vägen ned till vattnet längst Chain of Craters Road. En vindlande väg genom lavaland.

IMG_0686

Väl där ned tog vi en minihike i längst havet runt på den svarta lavan. Lavan var från ett utbrott som började 1983 och fortfarande håller på. Lavan längst ned närmast vattnet var från tidigare i utbrottet medan lavan fortfarande pyste ut lite längre upp (för långt bort för oss att se eller hika till).

IMG_0720

E var i himmelriket. :)

IMG_6451

Två gladlökar på tur. ♥

IMG_0726

På vissa ställen hade vegetationen börjat bryta igenom igen. Detta lavaområde var från ett utbrott som skedde 1971-72.

IMG_0753

På kvällen på vår bröllopsdag hade vi bokat bord på den enda restaurangen i parkområdet. Där åt vi trerätters middag med utsikt över Kilauea kratern.

IMG_0767

Och den här bilden är tagen ifrån Jagger Museum efteråt.

IMG_0829

Avslutar med en bild som inte alls är tagen i vulkanparken med halvvägs upp en annan vulkan nämligen Mauna Kea. E ville så jättegärna köra hela vägen upp men vi hade ingen fyrhjulsdriven bil och jag ville inte riskera att köra fast. Istället gick vi upp för en liten kulle utanför Visitor Center och det var kallt nog nästan 3000 möh.

Det får vara nog för den här gången. Det kommer fler bilder så småningom. Ska försöka beta av dem i lite fortare takt än hittills. Men nu ska jag iväg på Mint Studios (igen). Jag undervisar 15 grupptimmar den här veckan (vanligtvis har jag 5 timmar) pga diverse julsemestrar.

Men vi hörs snart igen! Kram. ♥


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.