IMG_0305Starting point: Wrights Lake med 20 kilo på ryggen.

. . .

Alltså – fantastiska Kalifornien! ♥ Vi har haft en helt underbar helg tillsammans. Jag älskar känslan av att vara så nära naturen, bo i tält och bara vara. Att använda kroppen, svettas och få mjölksyra en hel dag för att sedan bada (naken) i en kall fjällsjö och käka mat i det fria på en primus = total lycka för oss två skogsmullar.

På fredag kväll körde vi 4 timmar tills vi kom till Wrights Lake, ca 20 min ifrån South Lake Tahoe. I och med att jag undervisar Pilates på fredag kvällar så kom vi inte iväg förrän efter kl 19 och var alltså inte framme förrän närmare midnatt så vi slog upp tältet i mörkret bara en liten bit ifrån vägen. På lördag morgon gick vi sedan från Wrights Lake (ca 2100 möh) till Smith Lake (ca 2700 möh) där vi hade sökt permit om att få övernatta (man måste ha permit i själva Wilderness). Gåturen var bara ynka 5 km men med ca 600 meters stigning tog det oss runt 4 timmar att fullföra. På internet står det att hiken är strenuous och med 20-25 kg på ryggen är vi beredda att hålla med. Utan packningen skulle vi nog snarare kalla den moderate.

IMG_0443Smith Lake ligger uppe i fjällen där bak.

. . .

Trailheaden startar egentligen på den sydöstra sidan av Wrights Lake men parkeringen där var full så vi parkerade vid Rockbound Trailhead (på den sydvästra sidan av sjön) och följde sedan Loop Trail innan vi kom in på Grouse Hemlock Trail/Twin Lake Trail. Ungefär halvvägs upp delar sig trailen och ungefär där börjar det också gå kraftigt uppåt.

IMG_0442Grouse Lake – så fantastiskt vacker!

. . .

Fram till Grouse Lake är trailen relativt bra och tydlig. Många tar en dagstur hit från Wrights Lake och utan tung packning bör det nog bara ta ett par timmar. För dagsturer finns det obegränsat antal permits (man kan söka dem online eller signera en vid trailheaden) och de ges mest ut för att dem ska kunna hålla koll på hur många som använder sig av trailen. Om man däremot vill övernatta behövs ett speciellt permit och jag tror att det endast delas ut 3 per natt.

IMG_0312På väg upp till Hemlock Lake

. . .

Stigningen efter Grouse Lake upp till Hemlock Lake är brant och stenig. Vi fick några regnskurar på vägen upp, därav ingen bild på Hemlock (vissa bilder är också tagna på vägen ned, därav olika klädval). Sista delen upp till Smith Lake var brutal med näst intill ingen utmärkt stig. Vi tog egentligen bara sikte upp och klättrade på granitstenblocken.

IMG_0313Smith Lake.

. . .

Väl uppe möttes vi av denna syn och då kändes allt värt besväret. Enda nackdelen med Smith Lake var att det var svårt att hitta bra tältplatser. Runt både Grouse och Hemlock var det utmärkta tältplatser där man fick slå upp tältet men runt Smith Lake var det fritt fram men desto svårare att hitta platser.

IMG_0316

Till slut hittade vi en liten spot och var glada över att vi köpt ett nytt mindre (och lättare!) tält som faktiskt fick plats. Vårt gamla tält väger över 4 kilo och är stort som ett litet hus. Detta tält väger ynka 1.7 kilo och får plats på en yta på typ 220×120 cm.

Okej, det var lite om våran hike upp till Smith Lake. Nästa gång ska jag visa lite mer bilder ifrån området och sen bilder ifrån vår hike upp till Mount Price. Men nu får det vara nog för den här gången.

IMG_0307

Tillbaka till civilationen efter tre fantastiska dagar ute i Desolation Wilderness. Jag har massor av bilder att visa så småningom men just nu vill jag mest säga hej och vi hörs! Puss!

IMG_3600

Ingenting får mig att värdera livet så mycket som att jobba på en intensivavdeling – kanske speciellt på en trauma ICU. Att dagligen möta människor som från den ena sekunden till den andra fått sitt liv totalt vänt upp och ned utan förvarning gör något med en som person. Det har varit några tuffa veckor på vår avdelning. Många dödsfall, en del unga, en del oväntade och en del som vi jobbat hårt och länge för. Andra kämpar vi för att de ska få en värdig död. Den kampen är energikrävande när den drar ut på tid (månader) och när advokater blir inblandade känns det som om jag bara vill gråta. Är det verkligen så här det ska vara? Idag ringde dom dock och frågade om jag vill vara ledig i natt. Det betyder att det vänder nu. Ebb och flod som vanligt.

Livet är värdefull. Så oändligt skört ibland, så ovisst och så orättvist. Men ta vara på det du har och ta vara på varandra. I helgen åker jag och min man till fjällen. Det är så vi gör när vi känner att vi behöver ta vara på livet.

Ge någon en extra kram idag! ♥

pose2“Bring acceptance into you nonacceptance. Bring surrender into your nonsurrender. Then see what happens”
– Eckhart Tolle

(bild och citat lånat från Mint Studios Instagram)

. . .

Efter åtta nätter ledigt är det dags att förbereda sig för sex nätter igen. Det känns ok. Jag har verkligen tagit vara på de lediga dagarna och fyllt på med massor av energi från både vänner, träning och solljus. Jag har hängt på Mint Studios i princip varje dag, antingen tränat själv eller undervisat (vissa dagar både ock). Min kropp börjar komma tillbaka, känna igen, slappna av och musklerna börjar känna rutinen igen. Den konstanta träningsvärken börjar lätta.

Posen på bilden ovan är en av mina favoritposer. Den löser inte bara upp spänningar i ryggen, skuldrorna och höfterna utan öppnar också upp sinnet och verkar lugnande på hela kroppen. När jag sitter i den posen översköljs jag alltid av en enorm tacksamhet. Tacksamhet för min kropp och vad den kan göra. För livet och all vad det innebär. För det jag har, det jag haft och för det som komma skall. Andas in. Andas ut. Surrender yourself.

Igår slog det mig hur ironiskt det egentligen är. Jag som hatar att prata inför en grupp, som alltid har tänkt (och till viss grad fortfarande tänker) att jag inte kan prata engelska och som hatar att vara i centrum. Att jag nu jobbar som Pilates instruktör där det enda jag gör är att prata engelska, förklara och visa inför en grupp människor. Vem skulle kunna tror det?

Men nu får det vara slut på fredagstankar. Mat och Pilatestimmar måste förberedas.

Ciao!

IMG_5832.JPG

Det blev visst lite bloggtyst efter att vi kom tillbaka hit till SF. Lite chockad av att slängas tillbaka till vardagen med nattjobb, pilatesjobb, träning och allt vad det innebär. Plus massor av härligt häng med vänner, bebisar och hundvalp. Det känns skönt att det känns skönt att vara tillbaka här i San Francisco. Varje gång jag åker hemifrån känns det tugnt och sorgligt och därför är det extra skönt att känna att man faktiskt kommer hem när man kommer hem. Hit till SF alltså. Haha, så svammligt det här blev då.

IMG_5833.JPG

E bestämde att det var hög tid att tvätta våran heltäckningsmatta (vilket han visserligen också har helt rätt i) så i helgen hyrde vi en Rug Doctor och körde över vardagsrum och sovrum. Nu är vi good to go ännu ett år. SF bjöd på fantastiskt sommarväder så vi passade också på att lufta våra blommor som överraskande nog överlevde fyra veckors torka.

IMG_5827.JPG

Vi körde också frukost, lunch och middag på balkongen. Den här tiden på året är enda gången vi eventuellt får nån timmes sol på balkongen och med 30 grader plus kändes det som om det var det enda rätta. Annars går det som sagt mest i tjejhäng, träning och pilatesjobb. På fredag börjar jag nattjobba igen efter åtta nätter ledigt. Behöver jag säga att jag älskar att jobba 12-timmars skift? Just nu jobbar jag 6 nätter och är ledig åtta. Så även om jag jobbar heltid känns det som om jag jobbar halvtid. Mer tid till vänner och Pilates. Passar mig perfekt!

Så intet nytt på den här fronten alltså. Mest ett Hej!

Hur har ni det?

 

Ett år har gått. Idag skulle du ha fyllt 32 år. Herregud vad jag saknar dig! Idag och alla andra dagar. 15 års vänskap som fick ett alldeles för abrupt slut. Ofattbart och så oändligt ont. Du fattas mig.

P7040351.JPG

Tio härliga dagar i Sverige som svischade förbi alldeles för fort. Som vanligt. För hur tar man egentligen igen ett helt år på bara några få dagar? Sorgen över att se hur vänner och familj växer upp, åldras och förändras utan att man är där. Barn föds, vänner gifter och skiljer sig, någon dör och försvinner för alltid. Några växer man ifrån, andra kommer man närmare. Glädjen över att få dela kvalitetstid tillsammans. Samla alla och bara vara. Prata till långt på natten eller bara mysa i soffan framför en deckare. Och familjen som alltid alltid alltid är där. Livet på något sätt. Helt underbart men ändå så sorgligt ibland.

IMG_0515.JPG
Som alltid känner vi båda en enorm tacksamhet för de familjer och vänner vi har runt oss. En norsk familj. En svensk. Och en som vi nu längtar efter i San Francisco. En tacksamhet för den tid vi få ha tillsammans. För livet. Och för att vi följer våra drömmar även om det är tunga hejdå:n ibland. Jag grät en skvätt på flyget ned till Stockholm för att Kalifornien kändes så hopplöst långt borta ifrån mamma och pappa. Men så fick jag hålla min kära mans stadiga hand och så lovade han mig (och jag lovade mig själv) att vi ska ordna så jag kan komma hem en gång till i år. Det du pappa! Snart ses vi igen. ❤️

IMG_0516.JPG
Tio dagar som svischade förbi alldeles för fort. Vi har paddlat kanot, hälsat på älgarna, hängt med kusiner och kusinbarn. Och äntligen hälsat på hemma hos älskade mostern. Spelat femkamp, brädspel, minigolf och yatzy. Spa:at hos allra bästa kusinen, spanat in Bildmuseet och fått hälsa på en alldeles färsk bebis. Sprungit i på tok för varmt väder, fått solsting och svalkat av oss i sjön. Ätit pappas gravade lax (äntligen!), världens största räkmacka, grillad lax och inbakad röding. Fått bullar till frukost och jordgubbar med grädde till kvällsfika – bara för att det är semester. Hängt med bästa barndomsvännen som flugit upp från Sthlm bara för att träffa oss och blivit bjuden på middag hos extrafamiljen. Men framför allt så har vi myst med mamma och pappa och kära storebror. Och hundsyskonen. Läst böcker, gått promenader och sett på bilder för att dela glimtar av varandras gångna år.

Tio dagar som definitivt svischade förbi alldeles för fort. Men kvalitet framför kvantitet – för vi har verkligen tagit vara på varje dag. Nu tackar vi för oss och beger oss över Atlanten igen.

Men som sagt, vi se ju snart igen. ❤️

IMG_0517.JPG

IMG_0199-0.JPG
Norge alltså. Kärleken till detta land. Och naturen. ❤️ Jag kan inte få nog. Ibland önskar jag att vi hade flera månader ledigt så vi kunde gå på fjället mer. Men så vet jag också att vi egentligen alltid har tur med vädret (kanske vi ska ta det som en hint) och att regndagarna på västlandet är fler än vi skulle må bra av i långa loppet.

IMG_0509.JPG
Men vi har som oftast tur med vädret och det tar vi gärna vara på. En ny fjälltopp varje gång. Minst. I år blev det både en tur till Varden på Bergsøya (278 möh) och upp på Meekknoken (751 möh). Efter 10 år på Måløya är det egentligen skam att jag inte varit uppe på Bergsøyfjellet ännu (skräcken för fästingar har nog varit en orsak) men i år blev det alltså äntligen av. I tillägg blev det också två joggingturer runt ön (11km) så nu känns det som om alla grannar vet vem jag är.

IMG_0209.JPG
Meekknoken är högsta toppen på grannön Averøya. Tillsammans med svärmor och en av E’s barndomsvänner fick vi en fantastisk dag där Norge och Nordmøre visade sig från sin allra bästa sida (minus flugorna). Väl på toppen fick vi 360 graders utsikt och det är något av det bästa med att gå på fjälltoppar.

IMG_0511-0.JPG
Nu har vi sagt hejdå till mor och far, kor och hund och styrt kosan mot Sverige. Just nu sitter vi på Bergen flygplats och väntar på flyget vidare mot Sthlm och Umeå. Jag kommer att sakna Norge och min norska familj men nu längtar jag efter min mamma och pappa, efter brosan, hundarna, kusinerna och vännerna. Tio härlig dagar väntar i Svealandet. Fantastiska semestertider! ❤️

IMG_0499.JPGVi har det bra här i Norge. Några dagar i Oslo med vänner innan familjetid i Stavanger och Nordmøre. Jag älskar Norge. Och jag älskar min norska familj. ❤️
IMG_0506.JPGVeckans höjdpunkt: Es brors bröllop!! Fantastiska dagar på Fjordbris Hotell på Rennesøy lite utanför Stavanger. Kvalitetstid med familjen och ett härligt firande av deras kärlek.

Annars gör vi mest det norrmän är bäst på: Går på tur. Ett par dagar kvar här i Norge innan i styr näsan mot Sverige och familjen där. Längtar!!

IMG_0507.JPG

Världens vackraste par! ❤️


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.