Första bilden jag tog på buketten

Första bilden jag tog på buketten

När brudbuketten kom till hotellrummet kl 14.45 den 4 November 2011 var jag först lite rädd för den. Den var liksom stor och ståtlig samtidigt som den blev symbolen för att det nu var på allvar – på riktigt. Jag o E hade bestämt oss för att inte berätta för så himla många att vi skulle gifta oss (våra familjer visste om det, och några vänner). Inte för att det egentligen var hemligt, utan snarare för att vi behövde tiden själv. Tid att tänka på vad som var viktigt för oss och hur vi ville ha det.

Jag har aldrig drömt om att gifta mig. Jag lekte aldrig bröllop när jag var liten och hade inte gjort mig en bild över hur mitt drömbröllop skulle vara. Jag har snarare alltid tänkt att jag inte kommer att gifta mig, att det är onödigt att skriva under ett papper så länge man vet att man har varandra. Samboskap is the shit! Dessutom hade vi fått höra från flertalet människor att förhållandet förändras när man blir gift (alltifrån att mannen blir a giant baby och kvinnan en bitch from Hell). Och vi har det ju bra som vi har det…

Men så en dag bestämde vi oss alltså för att gifta oss i alla fall och det triggade igång ångest hos oss bägge. När, var, hur och i vilkas närvaro? Det är konstigt hur något så fint och så vackert kan sätta igång så många ångestfulla tankar och frågor. Vi tvivlade aldrig på varandra eller på vårt oss utan snarare på bröllopet i sig. Egentligen ville jag bara vara gift, utan att behöva gifta mig.

Så nej, vår bröllopsplanering var inte fylld av rosa moln utan snarare ångest och ont i magen. När vi väl tagit beslutet om Hawaii, bara oss två, på en strand  – var det som att en sten lyftes från mina axlar.
Inga tår klivna på – eller snarare – allas tår klivna på.

Och när beslutat var tagit var det bara att få det gjort! Från beslut till ‘I do’ – 1,5 månad. 

Men vi var tvugna att få lov att leva i vår bubbla. Känna efter vad vi ville och hur vi ville ha det utan input ifrån andra. När man inte har ett eget drömbröllop att jobba emot är det så lätt att påverkas utav andras åsikter om hur det borde vara (och gud vad andra har åsikter och tankar!).

Och så kom alltså dagen och brudbuketten – och plötsligt blev allt så stort och så allvarligt. Vi skulle gifta oss! På riktigt. I början var jag livrädd för buketten – är den verkligen min? Är det nu det sker? Du och jag – för alltid? Under photoshoten tyckte jag den mest var i vägen. Jag ville inte hålla i en gigantisk blombukett (blommor har väl egentligen aldrig varit min grej? Eller?) utan jag ville hålla E i handen (åh, hans stadiga i hand i min). Så till slut lät jag den ligga, ensam bland mina skor (som jag inte heller ville ha) och större delen av photoshoten föregick utan brudbuketten – vackra vackra brudbukett.

Så kom dagen då vi skulle åka därifrån och plötsligt blev jag väldigt sentimental angående buketten. Ska vi åka ifrån den nu? Ska den hamna ibland soporna? Symbolen på vårt äktenskap!! Ska vi verkligen kasta den?! (ja, jag var en aningens känslomässigt berörd av situationen). Så precis innan taxin kom och hämtade oss för köra oss till flygplatsen var vi tvungen att ta många många bilder utav vackra vackra orkidébukett.

buketten

Några av de sista bilder som blev tagna.

PS! Bröllopet var helt fantastiskt och helt perfekt! ♥ E har än så länge inte visat tendenser till att bli en jättebebis och jag försöker hålla tillbaka lusten att bli the bitch from hell. Livet är härligt (även om vi bägge är förkylda). Jag saknar min fina brudbukett men hoppas den snart blir jord igen så att nya orkidéer kan växa.

Och till alla er som går i bröllopstankar – skit i alla måsten! Det er NI som är det viktigaste.

Tack till Bridal Dream Hawaii som gjorde vår dag till den perfekta dagen!

7 Responses to Brudbuketten – och mina tankar om att gifta sig.

  • Maggi says:

    Du säger det så bra!
    Skillnaden mellan dig o mig är att JAG alltid drömt om den stora dagen…nu när den är inom räckhåll drabbas jag av all möjlig ångest! Ni gjorde det rätta verkligen. Tror det är många som försöker undvika tåtrampandet o får ett halvdant minne av den dag de haft så stora drömmar om. Du skriver underbart o rakt! Tack för att jag fick ta del av dina tankar! Varmaste tanken o kramen! /maggi”magda”:)

  • Christina says:

    Kloka ord!
    Jag hade som du inte drömt om mitt bröllop hela mitt liv, trodde i sanningens namn aldrig att jag skulle gifta mig 🙂 Men så bestämde vi ändå oss för det och vi funderade faktiskt på Hawaii men kom fram till att vi ville dela dagen med våra familjer och vänner. Vi outsourcade då det mesta till de som kunde det bättre 🙂 Vilket att ångesten hölls på en OK nivå eftersom jag inte måste ha stenkoll på varje detalj. Jag hade ingen aning om hur festen skulle bli, våra otroliga toastmadamer planerade det mesta utan oss, de visste de stora riktlinjerna sedan fixade dom resten. Jag tror att vår avslappnade attityd ändå hjälpte oss för vi behövde inte nojja över om varenda liten detalj blev perfekt och kunde bara njuta 🙂 Jag är dock fortfarande förundrad över att det blev så perfekt som det blev, hi hi 🙂

    Man ska absolut göra det man känner är rätt för en själv, bröllopet är ju ändå till för brudparet i slutändan om man ska vara lite krass 🙂 Jag tycker inte vi har förändrats alls som gifta så du kan nog vara lugn 😉 Mest amrisarna som verkar gilla att maken kallar mig för wife, dom är inte lika förtjusta i sambolivet här 😉 Kram!

  • Linda R says:

    Även vi trampade på tår, men i mina ögon var de lite väl ömma. Vi hade också umderbart pyttelitet bröllop, och speciellt en vän kunde varken acceptera eller respektera att vi ville hålla det så. Jättetråkigt. De andra ordnade möhippa trots att de inte var bjudna, älskade vänner!

    Kram och grattis igen!

    • Mikaela says:

      Vad söt du är Linda som delar med dig. Jag tycker det är lite konstigt att så många ska ha så mycket åsikter om hur andra ska ha sina bröllop. Man gifter sig ju inte för att andra ska få lov att gå på fest, även om många tycks tro det. Bra att ni stod på er själva!! Stor kram.

  • Gro :-) says:

    Du skriver så urtolig godt Mikaela!! Det er så utrolig bra at dere valgte å gjøre det dere følte var riktig for dere, og ikke lot andre få så mye å si! Det var din og E’s dag, ingen andres!! Vi satt og snakket om det på jobb forleden og, en god kollega av meg har forlovet seg og traff en hun kjenner som sa hun gledet seg så til bryllupet..Kollegaen min hadde ikke tenkt å invitere henne..Mange som visst ønsker å ta del i bryllupsplanleggingen hennes og..
    Nei, dere gjorde såvisst det rette!
    Takk for at du delte denne, det er så herlig å se at det går an å ha bryllup uten å invitere alle man kjenner og lage heidundranes fest!!
    God klem til deg!!

  • Robert says:

    [MARKED AS SPAM BY ANTISPAM BEE | Server IP]
    Wow, it’s so nice to find your website on the internet. Thank you for mentioning Bridal Dream Hawaii.
    Aloha from Honolulu!
    Robert Hamilton

    • Mikaela says:

      Thank YOU and thanks to everyone at Bridal Dream!
      You did at splendid job on our wedding.
      Ps. We will hopefully be back for our first anniversary 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.