Har spenderat dagen på SF General Hospital tillsammans med en resident på Maitri. Han hade en timme hos sin ögonläkare som helt enkelt drog ut på tid. A lot!! Det gjorde iofs inte så mycket för mig, men tyckte mer synd om honom som klivit upp kl 04.45(!!) för att åka på dialys i 3 timmar före läkartimmen för sen sitta i ett väntrum i 4-5 timmar. Några timmar i ett väntrum på ett icke-privat sjukhus här i USA ger en dock mycket att tänka på.

Jag vet att jag brukar tjat om att man ska uppskatta det man har för att man aldrig vet hur länge man får behålla det och jag vet att det kan låta lite väl pretentiöst men från djupet av mitt hjärta menar jag det och tänker på det varje dag. Jag kan ibland bli lätt irriterad och uppgiven över människor som klagar över sina liv utan att göra någonting åt det. Inte för att man inte har rätt att klaga (ibland är jag också på riktigt klagohumör) utan mer för att jag tänker på alla de människor jag mött och möter som inte kan få det dom vill hur mycket dom än önskar och försöker. Jag möter människor med HIV/AIDS plus cancer, njursvikt, leversvikt +++ som mistat större delen av sin kompiskrets i sjukdomen. Människor som kämpat med drogproblem, alkoholism, hemlöshet och ensamhet. Människor som inte bara blivit av med jobben, huset och vännerna utan också mistat hörsel, syn eller förmågan att gå. Människor som blivit behandlade som skit och alltid blivit prioriterad sist i kön. Till trots för att dessa människor vet att de lever på sluttampen av sina liv, är dessa de personer som förmedlar mest livsglädje utav alla.

Jag kan förstå att alla kan ha en bad day. Jag har många utav dom själv. Men kroniskt klagande och negativism är något jag aldrig kommer att vänja mig vid. I mina ögon är glaset alltid halvfullt…

Jag är glad att jag har hälsan i behåll. Att jag har mina fem sinnen intakta och ben att gå med. Jag är glad att jag har en sjukförsäkring, att jag har pengar att betala den med, tak över huvudet och möjligheten att åka på semester när jag vill.

3 Responses to Pretentiös?

  • Christina says:

    Kan bara hålla med fullständigt! Jag tycker inte det är pretentiöst alls! Min mamma har varit sjuk i cancer ganska länge och en nära vän drabbades förra året, nu mår han bra tack och lov men det var verkligen ett uppvaknande! Det är viktigt att komma ihåg vad som verkligen är viktigt i livet och uppskatta det. Jag har gnällt lite i min blogg över förkylningen och jag skäms lite över det men som sagt alla har vi dåliga dagar.

    Tycker du gör ett kanonjobb, är det volontärjobb? Helt fantastiskt. Du peppar mig till att leta upp volontärmöjligheter.
    Kram!

  • agnes says:

    Håller helt och hållet med! Många är alldeles för bortskämda och inte inser vad dom har, både när det gäller hälsa och möjligheter i livet. Har många kompisar hemifrån som är arbetslösa, klagar på systemet för att dom får för lite bidrag, det finns inget att göra o.s.v. Dom försöker inte ens utan förväntar sig att det ska komma till dom, utan att behöva anstränga sig…. Mycket tröttsamt och irriterande tycker jag. Det finns hur mycket möjligheter som helst och det är bara synd att folk inte inser det!

  • Sofia says:

    Håller så med dig! Särskilt om den delen att jag kan bli less på folk som gnäller och inte ser vad de har istället. Det är så många som bara tror att allt ska komma toill dem gratis, att de har rätt till lycka, framgång och prylar. Men nej, så fungerar det inte. Var och en skapar sin egen lycka och sen gäller att verkligen se det också och vara tacksam. Det är bara synd om dem som inte lever så. Tänk vad de går miste om medan de väntar på bättre tider och ältar sina motgångar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.