Yearly Archives: 2012

14 juli. Kärlek!

I juli slog vi till med bröllopsfest på Hustadvika Gjestegård. Det var en fantastisk dag tillsammans med alla våra nära och kära. Tack än en gång till alla er som tog er tid och möda att komma till vår fest! Ni är guld värda. ♥

Efter festen semestrade jag, pappa och bror tillsammans med min kusin och hennes familj vidare i Norge. Det kändes roligt och viktigt att få visa lite av mitt Norge. Vi körde bland annat till Geiranger och upp på Dalsnibba (1500 moh). Därefter vände vi snuten upp mot Norrland och firade storebrors 30årsdag.

Geiranger med världens bästa pappa

I august åkte vi tillbaka till SF och jag börjar projekt Söka Jobb på allvar. Vi tvättade också vår heltäckningsmatta för första gången samt påbörjade uppträning mot Nike Half Marathon med att springer runt Lake Merced.

Mexicobröllop

I september drog vi till Mexico för att vara med på en väns bröllop. Tre hektiska dagar som gav oss mersmak på detta land. Jag tog upp spanskastudierna igen, såg Roxette tillsammans med världens bästa tjejer och gick på min första arbetsintervju. Men sist men inte minst: jag sökte på mitt absoluta drömjobb.

I oktober hände det grejer. Jag sprang Nike Half Marathon på en tid jag inte hade drömt om. Jag vågade äntligen börja köra bil här i SF på egen hand och fick också besök av världens bästa Marlen. Jag frustrerades dagligen över att ingen verkade vilja anställa mig pga av att jag inte hade någon amerikansk sjuksköterskeerfarenhet. Till slut bestämde jag mig dock för att sluta klaga och istället omdefiniera mitt liv och kom upp med en livsplan med ett mål om att jag skulle vara nöjd med mitt liv trots brist på jobb.

Jag började plugga till Certified Health Coach och volontära för American Red Cross, både som Client Caseworker, DAT dispatcher och som First Aid syrra. Jag fick också mitt första betalda jobb via en bemanningsfirma vilket ledde till att jag faktiskt fick fullt upp som Flu Shot Nurse under hela oktober. I slutet av månaden gick jag dessutom på intervju för mitt absoluta drömjobb.

I november åkte vi till Hawaii igen och firade First Anniversary. Nio dagar i paradiset gjorde bra för en frustrerad hemmafru. På Hawaii fick jag också beskedet om att jag fått mitt drömjobb och det firades i dagar tre (eller fem).

På toppen av Haleakala, Maui

Väl tillbaka i SF var det dags att fira Thanksgiving och det gjordes med en hike till Alamere Falls samt Black Friday Tapas med kära vänner. Mikaela blir otålmodig över att inte veta vad som händer med det jobb jag blivit erbjuden men fick klartecken på att åka hem över jul. November månad avslutas med A punch in the face.

Alamere Falls

December månad startade som alla år med födelsedag. Den firades på Swea julmarknad tillsammans med världens bästa tjejgäng. Sen åker jag hem, slutar i princip att blogga för ett tag, hänger med vänner i Oslo och åker till Sverige för att umgås med familj och vänner.

Nya året ska firas in tillsammans med SF-vänner. Jag är lite ledsen över att jag inte få fira med E i år men hoppas på att vi tillsammans kan göra 2013 till ett lika fantastiskt år som det som gått. 2013 kommer att präglas av jobb för både mig och E. Jag med mitt nya jobb (som jag start 14 jan) och E med nya utmaningar på samma jobb. 2013 kommer också att hålla fokus på det sociala nätverk vi skapat här i SF. Vi har mött fantastiska människor här och hoppas på många goda stunder tillsammans.

Med den här bilden avslutar jag årets krönika. I love you all!

GOTT NYTT ÅR KÄRA BLOGGLÄSARE! ♥
Tack för att ni hängt med mig under detta år.
Må 2013 bli ett fantastiskt bloggår.

Puss!

När jag först tänkte tanken att jag skulle sammanfatta året 2012 kändes det som om ingenting hade hänt. 2011 var ju året då ALLTING hände och efter ett sådant år kändes 2012 lite blasé. När jag tänker tillbaka på 2012 känns det egentligen som om det bara varit en enda lång väntan. Först väntan på arbetstillstånd, sen på min kaliforniska sjuksköterskelegitimation och så på ett jobb. Men efter att ha scrollat igenom bloggen inser jag ju att det trots allt nog varit ett ganska så händelserikt år i alla fall.

Tolvslaget 2011-2012

Året började i Umeå tillsammans med världens bästa man och världens härligaste kusiner. När vi lite senare kom tillbaka till SF bestämde jag mig för att ta tag i mitt nya bättre liv och startade joggingutmaningen 10 mil på 10 veckor.  Som vanligt krisade jag lite över mitt liv, men bestämde mig till slut för att börja plugga spanska och engelska (engelskan droppade jag däremot efter bara en vecka).

I januari åkte vi också till Los Angeles men blev väl egentligen inte särskilt imponerade över den staden. Men så är vi ju också två små skogsmullar och vår hike på Mitchell Canyon imponerade desto mer.

Mitchell Canyon

I februari fick jag äntligen mitt nya visum, mitt arbetstillstånd och mitt Social Security Number. Jag träffade också ett gäng med härliga internationella tjejer och några av dom är idag mina allra närmaste vänner här borta. Livet kändes ljust igen!

Så här glad blir man när man fått arbetstillåtelse

Mars månad var supersociala månaden med häng i parker, spelkvällar, bowling osv. Jag fick mitt CA körkort efter att övningskört till Point Reyes. Mars var också en aktiv månad med mycket jogging, cykling och pilates. Utmaningen 10 mil på 10 veckor avslutas med att jag springer mitt livs första tävlingslopp (Windmill 10k) – och få mersmak.

Världens bästa Christina

April månad var skogsmullarnas månad. Vi hängde i Golden Gate Park, cyklade upp på Mount Davidson, åkte till Muir Woods och hängde i Central Park i New York. April var också stora besöksmånaden då vi hade besök av inte mindre än 3 par vänner (inte samtidigt, tack och lov!). 

Längst Highway 1

I maj hikade vi upp på Mission Peak, åkte till San Diego och campade i Yosemite. Precis när jag hade bestämt mig för att åka hem och jobba till sommaren kom äntligen min kaliforniska sjuksköterskelegitimation. Hurra!

Yosemite

I juni andas jag ut och tar det lugnt efter en frustrerad vår som känts som evig lång pga av väntan på min sjuksköterskelegitimation. Månadens största nederlag och besvikelse var att jag inte kunde springa min planlagda halvmaraton pga en stressfraktur i höger ben. Jag tvingade E att också skippa loppet och tog en lång och härlig cykeltur istället. Juni avlutas med att jag åker hem till Oslo, jobbar, socialiserar mig och springer runt Sognsvann.

Lycka! ♥

Avslutar här. Man blir ju trött av att gå igenom ett helt år.
Imorgon kommer fortsättningen…

Härligt att vara tillbaka! ♥

I natt sov jag 10 timmar och vaknade utvilad kl 07. Fantastiskt! Solen skiner och jag har varit ute och gått. Det är härligt att även efter 1,5 år kunna slås av den där barnsliga lyckokänslan över att vi faktiskt bor här. På riktigt. Den dagen jag inte kan återskapa den känslan kan vi lika gärna flytta hem.

Till mina resande SF-vänner: kom tillbaka nu! Jag saknar er.

Årets julbord

Tillbaka i SF och har tagit upp kampen mot jetlagen. Resan gick bra till trots för att jag bara sov ett par timmar i natt och nästan ingenting på flyget. Men gissa vem som gäspar störst just nu. Jag har försökt att hålla igång och gått igenom posten, packat upp, handlat mat och ordnat några andra must-do:s men snart ska jag nog kapitulera i soffan med några How I met your mother-avsnitt. Målet är att hålla ut till kl 21, dvs 06 sverigetid.

Har gått igenom bilderna från mina två veckor där hemma och inser att jag på ett år övergått från att vara en entusiastisk och inspirerad fotograf som önskade sig massor av fotoböcker i julklapp, till att idag fotografera minimalt och hellre njuta nuet och spara minnena och känslorna i just minnet och hjärtat (herregud så klishéaktigt det där lät!). Men jag inser ju att en blogg utan bilder blir väldigt tråkig (speciellt när man sällan har något väldigt förnuftigt att säga) och lovar att jag ska skärpa mig.

Julaftonmorgon

Själva julafton firade jag och min bror tillsammans med våra kära kusiner medans mamma och pappa firade med de elva musketörerna. Jul för mig är att vara med storfamiljen, dvs kusiner, kusinbarn, mostrar, pojkvänner, flickvänner, osv. Det blir nästan inte jul utan att vara minst 10-15 personer (och gärna lika många hundar). Vi kör knytis där alla bidrar till julbordet och i och med att vi är några som inte äter kött blir det en salig bladning mellan traditionellt julbord och vegetariska rätter. Ingen behöver gå hungrig när vi ställer till julfest!

Tomten kom i år också och alla fick varsin julklapp. Vi har sedan många år tillbaka infört ett julklappsystem där vi varje år först bestämmer en summa (i år var det 300 kr) och sen lottar vi vem som ska ge till vem. På så sätt får alla bara en julklapp att köpa och alla för möjlighet att önska sig något dom vill ha. Kanske inte det mest spännande systemet då man ofta redan vet på ett ungefär vad man får men funkar bra hos oss som hellre vill umgås än att bara öppna julklappar hela dagen.

I och med att vi alltid är så himla många på självaste julafton (oavsett om vi är hemma hos mina föräldrar eller någon annanstans) har juldagen alltid varit våran speciella familjedag. Då samlas vi, bara vi fyra; myser tillsammans, tar det lugnt, spelar spel (och krånglar oändligt om reglerna), äter julrester, slöar i soffan och öppnar våra julklappar. Jag älskar just den kombinationen av full rulle med storfamiljen och lugn och ro med närhet av lilla familjen.

Den här julen bestämde jag mig för att jag inte skulle stressa runt och försöka träffa alla. Många gånger åker jag skyttetrafik mellan föräldrar, kusiner och vänner men den här gången var jag bara 9 dagar hemma och bestämde mig för att acceptera att jag helt enkelt inte hinner med att få kvalitetstid med alla. Men fantastiskt nog hann jag faktiskt träffa alla jag ville om än bara lite snabbt och kort. Kusinträff, barndomskompisträff, högstadiekompisträff och gymnasiekompisträff. Pluss massor av kvalitetstid tillsammans med familjen. Fantastiskt! ♥

Det här var också första julen som jag faktiskt klarat att fortsätta träna. Kanske inte så hårt och mycket men åtminstone några korta joggingturer i alla fall. 2012 har utan tvekan varit mitt bästa träningsår och det känns kul att kunna avsluta representativt.

Med denna bild över min vackra barndomsby avslutar jag detta inlägg om årets jul.

Tack för denna gång! Nu blickar vi framåt!

2DC3E600-4004-4EC7-8AF3-BE89E71FDC7116.jpgSuddig bild som jag tycker mycket om i alla fall.

Förlåt för bloggfrånvaro. Tiden flyger. Nu är det redan dags för mig att säga hejdå. Igen. Ikväll flyger jag till Stockholm, sover en natt på Arlandas Rest and Fly innan jag flyger vidare via London till SF imorgon. Jag har haft det bra. Tagit det lugnt, sovit mycket och samlat på många goda minnen långt in i hjärtat.

Vi ses när jag landat på andra sidan Atlanten. Till dess: ta hand om er själv och ta hand om varandra! God fortsättning! ♥

Senaste dagarna har verkligen varit en resa längst memory lane. Igår först julkonsert med Kraja som bland annat består av en av mina barndomsvänner från låg- och mellanstadiet. Träffade där fler vänner från just den tiden, personer jag nog inte träffat på 10-15 år. Vi fick möjlighet att mimra om gamla tider och samtidigt förfäras över hur fort tiden egentligen går. Sen julmys tillsammans med kära vänner ifrån högstadiet och gymnasiet, de få barndomsvänner jag faktiskt har kvar och håller kontakten med än idag. Idag fortsatte nostalgin med en härlig löptur runt i den lilla by jag är uppvuxen i. På dessa vägar har jag sedan små små barnsben gått, cyklat och sprungit fram och tillbaka mellan vännerna. Ingen musik behövdes på löpturen idag, utan jag kunde lätt roa mig själv med gamla goda minnen.

Idag tänkte jag att det nog egentligen var lite för kallt för att springa (minus 13 grader) men till slut satte jag på bastun som en morot och kom mig ut. Och det är ju så härligt när man väl fått upp värmen och takten! Dessutom är det mysigt att heja på alla som är ute även om hälften nog inte känner igen mig eller vet vem jag är.  Jag är glad att jag återfunnit löpglädjen och kan hålla kvar i den till trots för semester, snö och minusgrader.

Och denna bild är beviset till alla er som tror att jag bara kan och vill springa i varma Kalifornien!

God jul! ♥


I brist på nya bilder får ni en favorit i repris. Denna från två år sedan. Det är dock ungefär lika mkt snö, jag har samma kläder och dom där två hundarna är fortfarande mina bästa vänner. Lite har alltså förändrar sig.

Jag har alltså kommit mig hem till mamma och pappa. Här luktar det pepparkakor och är riktig vinter med både snö och minusgrader. Jag har varit ute och sprungit och uppskattar vinterlöpning mer och mer. Jag gillar den där bitande kylan och känslan av att ha övervunnit sitt eget syke. När man dessutom vet att det väntar en varm bastu där hemma kan man också pressa sig lite extra.

Annars lat dag idag. Sov alldeles för länge (som alltid här hemma) och missade i princip de få ljusa timmarna. Ikväll blir det mamma-pappa-häng och imorgon kusinmys. Härliga dagar alltså!

Jag lever och har kommit fram till Oslo. Njuter av att vara tillbaka med kära vänner. Det är hos få jag kan känna mig så hemma som hos just dessa vänner. Kanske det är för att vi varit på x-antal fjällturer tillsammans; sett varandra sent på natten och tidigt på morgonen, utslitna, dödshungriga, vilsna och sura (för att så tillsammans kunna vända det till något bra och mysigt!). Vi är alla så prestigelösa och kan lufsa omkring oduschade i slitna (och svettiga) underställ. Vi kan hänga utan krav på att göra någonting – och det är kanske något av det bästa som finns.

I helgen har vi ätit långa frukostar, haft spelmaraton (brädspel) och sprungit backeintervaller i snöslask och regn. Käkat sushi, druckit vin och bara varit. Vänskap – när den är som bäst!

Den här jetlagen är däremot inte att leka med. Att vara klarvaken mitt på natten är ingen hit och i natt blev det ca 3 timmars orolig sömn (med en mat- och läspaus mellan kl 2-4). Nu har de andra åkt till jobbet och jag väntar på att solen ska gå upp så att jag kan jogga mig en tur.

Vänninnedejter därefter. Vi hörs en annan dag.

Besseggen, september 2010

…as usual.

GLAD LUCIA! Om några timmar åker jag alltså till No/Sv och här sitter jag och har varken packat, rensat kylskåpet eller tömt soporna. Jag funderar dessutom vad jag ska prioritera – att springa en liten tur eller att ta en halvtimmes pedikyr. Om jag känner mig själv rätt så blir det nog inte tid för något utav det.

Men i vanlig ordning kan jag härmed bara utlova sporadiska inlägg med desto längre bloggpauser innimellan.

Vi ses när vi ses! ♥

Update: Jag hann både springa och predikyr. Och jag har 20 min till övers. Snacka om tidseffektiv.

Jag har nu officiellt blivit en medlem av American Redcross Bay Areas Disaster Action Team (DAT-medlem). För att vara med i DAT måste man ha ett Disaster Preparness Kit för hemmet och ett Run&Go-Kit. Här i Kalifornien går man ju omkring och väntar på The Big One (jordbävning alltså) och Disaster Services menar att om man inte är förberedd hemma kan man inte heller vara förberedd på att springa ut och hjälpa andra. Så nu har jag en stor påse med nödmat, nödvatten, emergency blankets, ponchos, first aid kit, ficklampor osv osv osv. Inne i mitt huvud tänker jag så klart att jag aaaaldrig kommer att få behov av allt detta men det är väl bara att inrätta sig efter reglerna. Dessutom vore det ju fruktansvärt pinsamt att vara med i Disaster Services och själv inte vara föreberedd om det faktiskt (bank i bordet) skulle hända något. Nu ska det väl nämnas att dom flesta utryckningar DAT gör är INTE till gigantiska jordbävningar utan snarare husbränder, översvämningar osv.

Men nu är alltså både mitt @home-kit och Run&Go-ryggsäck hur som helst färdigställda.
Vad duktig jag känner mig!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.