Idag är det precis ett år sedan jag kom till San Francisco för första gången. E hade redan flyttat hit och jag satte mig på flyget via Frankfurt ensam utan att veta vad jag egentligen gett mig in på. Jag hade sagt upp jobbet, sålt möblerna, packat en liten koffert och var på väg till andra sidan atlanten – på obestämd tid. I Frankfurt fick jag problem med en man i tullen. Han var arg för att jag inte hade skrivit ut min ESTA och min returbiljett. I sista minuten släppte han ombord mig på flyget mot San Francisco men frånsa sig allt ansvar för mig på andra siden pölen och hos den amerikanska gränsvakten. Good luck med att komma in i USA. Det var en 12 timmars nervös resa där jag såg för mig att jag skulle bli satt på första flyg tillbaka hem. Brevid mig satt Nimish (åh kära Nimish!). Han pratade med mig konstant i 12 timmar; berättade om San Francisco,  om USA, om sitt liv och vi pratade om kulturskillnader och synen på amerikaner utifrån. Nimish blev min första vän i USA (och nu har han lämnat mig och flyttat till Danmark!!!! Damn you!).

Väl framme i San Francisco gick allt bra. Jag kom mig igenom tullen utan problem, San Franciscos tullman hälsade mig välkommen till Kalifornien och på andra sidan stod E och väntade med ett leende. Allt kändes helt plötsligt rätt. Han och jag. I San Francisco. Ekvationen gick ut.

Vi spenderade den första veckan med att köpa och bygga IKEA möbler. E hade hittat den perfekta lägenheten på den perfekta platsen och vi kunde börja vårt nya liv. Vi gick med i en social club (urban diversion), kom oss ut på äventyr och mötte några galna amerikaner. Vi hittade meetup, sa upp vårt medlemskap i urban diversion, fick nya vänner och kom oss på nya äventyr.

Det har varit ett fantastiskt år. Det har varit fyllt med nya erfarenheter och nya upplevelser. Det har varit många frustrationer, irritationer, fascinationer och aha-upplevelser. Vi har lärt oss hur det är att vara invandrare, vi har lärt oss att vara ödmjuka (läs: svära över) den amerikanska byråkratin och vi har lärt oss att tänka på ett nytt sätt och att se världen ur ett nytt perspektiv.

Nu ett år senare har vi äntligen bägge social security number, bankkonton, kreditkort, körkort och arbetstillstånd. Vi börjar få kläm på det amerikanska systemet med checkar, fax, underskrifter och kredithistorier. Och vi börjar få ett stabilt socialt liv. Jag har äntligen fått min sjuksköterskelegitmation och vi kan förhoppningsvis börja det nya San Francisco-året med dubbla inkomster och en mindre frustrerad hemmafru.

Ett år har gått. Det blir definitivt flera. San Francisco är hemma.

12 Responses to Ett år i San Francisco

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Idag är det precis ett år sedan jag kom till San Francisco för första gången. E hade redan flyttat hit och jag satte mig på flyget via Frankfurt ensam utan att veta vad jag egentligen gett mig in på. Jag hade sagt upp jobbet, sålt möblerna, packat en liten koffert och var på väg till andra sidan atlanten – på obestämd tid. I Frankfurt fick jag problem med en man i tullen. Han var arg för att jag inte hade skrivit ut min ESTA och min returbiljett. I sista minuten släppte han ombord mig på flyget mot San Francisco men frånsa sig allt ansvar för mig på andra siden pölen och hos den amerikanska gränsvakten. Good luck med att komma in i USA. Det var en 12 timmars nervös resa där jag såg för mig att jag skulle bli satt på första flyg tillbaka hem. Brevid mig satt Nimish (åh kära Nimish!). Han pratade med mig konstant i 12 timmar; berättade om San Francisco,  om USA, om sitt liv och vi pratade om kulturskillnader och synen på amerikaner utifrån. Nimish blev min första vän i USA (och nu har han lämnat mig och flyttat till Danmark!!!! Damn you!).

Väl framme i San Francisco gick allt bra. Jag kom mig igenom tullen utan problem, San Franciscos tullman hälsade mig välkommen till Kalifornien och på andra sidan stod E och väntade med ett leende. Allt kändes helt plötsligt rätt. Han och jag. I San Francisco. Ekvationen gick ut.

Vi spenderade den första veckan med att köpa och bygga IKEA möbler. E hade hittat den perfekta lägenheten på den perfekta platsen och vi kunde börja vårt nya liv. Vi gick med i en social club (urban diversion), kom oss ut på äventyr och mötte några galna amerikaner. Vi hittade meetup, sa upp vårt medlemskap i urban diversion, fick nya vänner och kom oss på nya äventyr.

Det har varit ett fantastiskt år. Det har varit fyllt med nya erfarenheter och nya upplevelser. Det har varit många frustrationer, irritationer, fascinationer och aha-upplevelser. Vi har lärt oss hur det är att vara invandrare, vi har lärt oss att vara ödmjuka (läs: svära över) den amerikanska byråkratin och vi har lärt oss att tänka på ett nytt sätt och att se världen ur ett nytt perspektiv.

Nu ett år senare har vi äntligen bägge social security number, bankkonton, kreditkort, körkort och arbetstillstånd. Vi börjar få kläm på det amerikanska systemet med checkar, fax, underskrifter och kredithistorier. Och vi börjar få ett stabilt socialt liv. Jag har äntligen fått min sjuksköterskelegitmation och vi kan förhoppningsvis börja det nya San Francisco-året med dubbla inkomster och en mindre frustrerad hemmafru.

Ett år har gått. Det blir definitivt flera. San Francisco är hemma.

12 Responses to Ett år i San Francisco

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.