Ursäkta min språk men jag är så ledsen nu! Förbannat ledsen. Efter många om och men har nu mitt sjuksköterske-jag talat och segrat – ingen halvmara för mig! 🙁

Jag har googlat, försökt hitta på alla möjliga ursäkter och sagt till mig själv att symtomen inte alls passar in på en stressfraktur. Men allting tyder på att det är just det jag har.
1. Jag kan lokalisera en speciell öm punkt på benet (vs benhinneinflammation där smärtan är mer diffus och generell).
2. Jag kan nästan inte hoppa på ett ben (eller jag kan, men det gör jävligt ont även om jag försöker intala mig att det inte alls gör ont).
3. Det gör ont när jag går och det gör ännu ondare att springa (men benhinneinflammation ska det visst inte göra ont att gå, inte ens i trappor).
3. Vila hjälper (fan, fan, fan).

Det entydiga rådet jag får (via Google) är att SLUTA SPRINGA. Sluta käka NSAID som kan förhindra läkningsprocessen och börja käka Calcium och D-vitamin. Men för Gud skull – never never NEVER run! Att fortsätta springa leder till förlängd och försvårad rehabilitering (och ibland läker benet aldrig!).

Så jag har bitit i det sura äpplet och bestämt mig. Jag gråter för att jag hade verkligen sett fram emot morgondagen. Jag hade äntligen fått med mig E och vi skulle springa ikapp med varandra. Jag gråter för att jag inte kan fortsätta med min löpning som jag blivit så förälskad i och jag gråter för att det känns som ett nederlag. Så idag ska jag deppa, äta onyttig mat och skita i träningen. Jag har lovat att hämta ut startnummer till E men mest av allt vill jag sparka han på benet så att han inte heller kan springa (fast det var jag som sa att det är okej att han springer även om inte jag kan).

Fan fan fan. Återkommer en annan dag.

7 Responses to Fuckings stress fracture!!!!

  • Christina says:

    Neeeej vad tråkigt vännen!
    Vet hurmycket du har sett fram emot detta och du har ju tränat så himla duktigt!!
    Jag lider verkligen med dig!
    Men du ska ju hålla i många år ju, det kommer fler maror och för du kan väl börja med löpning igen när det läkt?
    Men åh, vad jag tycker synd om dig 🙁
    Stor kram och massa pepp!!

    • Mikaela says:

      Tack vännen! Det suger men jag lovar att sluta deppa på söndag 🙂
      Som du säger, det kommer fler lopp (jag är anmäld till ett i oktober också så satsar på det).
      Om jag vilar, vilar, vilar i sommar kan jag förhoppningsvis börja springa försiktigt igen när jag tillbaka. Jorden går nog inte under för att jag inte får springa 2.1 mil imorgon 🙂 Egentligen borde jag väl vara glad att “slippa” ifrån min egen galskap. Tack för ditt stötte! Det gör mig glad. KRAM!

  • Sven-Åke says:

    Jag skulle just önska dig Lycka till imorgon, när jag läser detta. Anade att det kunde bli så efter dina ord tidigare. Du är tvungen att vila dig en längre period nu för att kunna springa igen, det blev nog för intensiv upptrappning av träningsmängden och intensiteten, och på asfalt hela tiden eller…….. Men det är ingen fara, du kommer igen, med din vilja blir det inga problem, Det fina är att jag slipper bli frånsprungen i sommar i alla fall! Och så slipper E få stryk!
    Tråkigt är det men du vet att jag älskar dig ändå!

    • Mikaela says:

      Det är bittert, men bara att bita ihop. Vila och komma igen. En dag ska jag springa ifrån er bägge 🙂 Fram till dess får ni leva i rädsla… Älskar dig också! Puss!

  • Love in LA says:

    ÅH!:( Fy vad surt när man verkligen ser fram emot något!
    Ta hand om dig vännen, och hoppas det läker fort så du snart på språng igen!

    Stor kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.