Okej, jag är färdig att svära nu. Fortfarande bitter och besviken men efter en promenad i det fina vädret och en ordentlig funderare känns det i alla fall som rätt beslut. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt hur jag tänkt tidigare. Jag kan inte gå utan att det gör ont. Inte jätteont, men jag känner av det hela tiden. Jag kan inte springa över vägen för att räcka grönt ljus utan att stappla fram. Jag gruvar mig att gå ned och upp för en trottoarkant och trappor ska vi inte prata om. Vissa dagar är visserligen bättre än andra (de dagar jag inte sprungit eller gått så mkt) men som idag efter att jag provsprungit lite här inne i lägenheten värker det konstant. Och så stor lägenhet har vi inte…

Jag har nog levt i förnekelse. Jag har tagit mig runt joggingtur efter joggingtur enbart pga envishet och intalat mig själv att sååå ont gör det ju inte. Men nu när jag tagit beslutet är det som att huvudet äntligen inser hur det egentligen ligger till. Jag hatar att vara snusförnuftig och hade mycket hellre kört på. Men som alltid vinner förnuftet. Man ska lyssna på kroppen, hur tråkigt det än är.


Min vän Amy frågade om jag ville ta en kaffe med henne och hon blir dagens räddare. Det fick mig ur min tycka-synd-om-mig-bubbla och ut i det fina SF vädret. Efteråt gick jag runt på SFMOMA och tittade på abstrakt konst och insåg att världen inte rasar samman bara för att jag inte får springa 21 km imorgon. Det kommer fler lopp och förhoppningsvis har jag återhämtat mig till Nike Women’s (half) Marathon som jag är anmäld till i oktober.

Som sagt, fortfarande bitter och besviken. Men längst in i hjärtat vet jag att jag tagit rätt beslut. Jag har övertalat E att inte springa han heller (han var inte så svårövertalad) och egoistisk som jag är får det mig att känna mig liiiite mindre bitter.

Nu öppnar jag en öl….

5 Responses to Att lyssna på kroppen.

  • Gabriella says:

    Men du vad tråkigt! Men det kommer fler tillfällen… och det är inte värt att pressa sig sjäv så man får permanenta skador 🙁 … men visst är set snopet. Men du har verkligen tagit rätt beslut 🙂

    KRAMAR!

  • Christina says:

    Skönt att det känns bättre nu!
    Som sagt, ett lopp är inte hela världen om man ser det större perspektivet. Du måste ha en hög smärttröskel, det låter inte skönt det där!
    Stor kram och njut av vädret, här regnar det… igen… suck… 😉
    Stor kram!

  • Sven-Åke says:

    Det övergår mitt förstånd (ja,ja, det kanske inte är så mycket…………………), jag kan överhuvudtaget inte på något sätt fatta hur du lyckades övertala E att inte springa, ofattbart!!! E måste ju ha hamnat i en svår depression av 3:e graden minst, du får se till att du tar hand om honom nu på alla sätt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.