Ibland kommer dom där dagarna – ja, ni har hört om dom tidigare – dom där dagarna då livet inte är så rosa. Då existentiella frågor liksom tar över hela tillvarelsen och man undrar vad f* man håller på med. De sista veckorna har jag pendlat mellan hopp och förtvivlese angående min (icke-befinnande) jobbsituation. Jag har använt dagarna till att söka så många jobb att jag nu har tappat räkningen. Samtidigt har jag kännt en ökande stress över att dagarna, veckorna och månaderna går och över att jag inte gör NÅGONTING (vilket i och för sig absolut inte är sant, men i den icke så rosa tillvaron känns det så).

Så jag har grävt långt inne i mig själv; tagit tid att fundera, diskutera, känna efter och lägga en plan över (ve och fasa!) livet-utan-jobb. Jag har bestämt mig för att jag inte kan låta jobbsökarlivet ta över allt. Jag kan inte sätta livet på vänt bara för att jag eventuellt kanske får ett jobb ganska snart. Jag måste leva livet här och nu och faktiskt ha en plan för vad jag vill göra som icke-jobbande. Får jag ett jobb är jag så klart överlycklig – men får jag inte ett jobb så ska jag vara lycklig i alla fall. That’s my goal!

Jag har nämnt det tidigare – min skräck över att vakna upp som en gammal bitter tant som ångrar att hon inte levt livet som hon velat. Jag har mött nog många utav dem. Min stora skräck just nu är att vi plötsligt ska ha bott här borta i fem år och jag vaknar upp och inser att jag inte gjort ett skit med mitt liv i USA. Att jag hela tiden bara gått omkring och väntat på det eventuella jobbet när jag egentligen har kunnat göra så mycket annat. Tiden går så fort, så det är faktiskt helt möjligt att det skulle ske. Vi har redan bott här i 1.5 år…

Fast samtidigt så är jag ju stadigt den där rastlösa själen som ser till att ha dagarna fyllda. Jag vill väl bara att dagarna ska vara fyllda med något som jag kommer att komma ihåg som något meningsfullt. Inte med sånt som jag kommer att glömma bort nästa vecka.

Men jag har en plan. Eller i alla fall en struktur på en plan. Jag ska berätta mer om den en annan dag. Idag har jag haft långa möten hela dagen (om mitt nya liv) och nu är jag så trött och full i huvudet att jag ska knyta mig i sängen. E är på väg med “red-eye” över till New York (för att jobba där i 4 timmar och sen ta flyget tillbaka hit imorgon eftermiddag). Jag missunnar han det inte. 

Vi hörs en annan dag! Until then…

4 Responses to Life doesn’t have to suck!

  • Cynthia says:

    Jag känner igen det du går igenom. Jag har varit här i 3 år i november och fortfarande har jag inte hittat ett jobb där jag trivs och känner att jag kan växa. Nu efter min bebis så jobbar jag bara där deltid medan jag letar jobb då jag är hemma. Jag är livrädd att jag aldrig ska kunna göra karriär eller hitta ett jobb dör jag trivs, jag har ju pluggat för det och vill inte bara ge upp:-) jag, precis som du har nu valt att njuta av mitt liv och att vara hemma med dottern utan att låta jobbsökandet ta bort den glädjen!! Jag ät säker på att det kommer lösa sig för oss både inom sinom tid:-)

  • Anna says:

    Det er spesielt når man har litt ekstra god tid at disse tankene dukker opp, ofte helt ubegrunnet også. Jeg vet sååå godt hvordan det der går.

    Tenker og håper mye på jobb for deg, Michaela, men ikke glem å kose deg i mens 🙂

  • Kim says:

    Dom “där”, gråa dagarna är väldigt jobbiga och tunga… och jag förstår din skräck – det är min med!
    MEN! Jag tror verkligen att allt löser sig, på ett eller annat sätt, särskilt om man är driven och engagerad som du! 🙂

    Spännande med din plan, blir väldigt nyfiken! Skulle behöva en jag med 🙂

    Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.