defineyourlife

För ett tag sen frågade Gabriella mig om USA förändrat mig på något sätt. Massor! Jag skrev att jag hittade hem och hittade mig själv när jag flyttade till Norge, men vad har då USA gjort med mig?

Flytten till USA har framför allt tvingat mig till att lära mig att definiera mig som någonting annat än bara sjuksköterska. Tidigare var jag sjuksköterska 24/7. Nästan alla mina vänner där hemma är sjuksköterskor, jag älskade jobbet och visste att det var någonting jag var bra på. När jag presenterade mig blev det automatiskt “Hej, jag heter Mikaela och jag är sjuksköterska”.

Här borta är ingen av mina vänner sjuksköterskor eller ens inom hälso- och sjukvårdsbranchen. Här borta jobbar folk med data, marknadsföring, forskning osv. Ingen förstår när jag pratar om blodgaser, preload, afterload eller cardiac output. Jag saknar ibland att kunna prata om sjuksköterskeämnen (men det finns ju 1000 tals forum online till det) men uppskattar faktiskt att det har tvingat mig till att bli något mer än sjuksköterska. Jag måste väl ändå vara intresserad av nånting annat än blod och mediciner?!

USA har också förändrat mitt intresseområde inom sjuksköterskeyrket. Intensivvård kommer alltid vara nära mitt hjärta. Jag älskar komplexiteten och kravet på att tänka stort och brett men samtidigt in i minsta detalj. Men efter att ha flyttat hit har jag insett att intensivvård nödvändigtvis inte behöver vara det enda alternativet. Jag har fått ett ökat intresse för att jobba med förebyggande arbete – dvs. jobba med individer FÖRE dom hamnar på intensiven. Mitt eget ökande intresse för träning och hälsa har gett mig inspiration till att eventuellt kunna dela med mig av min kunskap och mitt intresse till andra (tex jobba på en kardiologisk klinik och motivera dessa personer till att förändra sin livsstil så att dom slipper hamna på intensiven efter en stor hjärtinfarkt).

Efter att ha varit på en del föreläsningar och läst många, många böcker har jag nu fastnat för health coaching och motivational interviewing. Det var lite som en aha-upplevelse att inse att hälso- och sjukvården faktiskt borde utgå ifrån patienternas egna önsker och mål och inte utifrån vad vi eller samhället tycker dem bör göra. Jag vet att det låter banalt och som en självklarhet men trust me! det är det inte.

Jag har nu börjat rikta in mig på att försöka bli Certified Health Coach vilket är en online utbildning (det finns många att välja på men jag tror att jag kommer att ta den via NSHC) där man lär sig att coacha patienten/klienten utifrån dennes mål och dennes kapacitet och motivation. Istället för att säga vad han/hon bör och inte bör göra jobbar man med att motivera personen till att själv ta “rätt” beslut utifrån sin egen kapacitet och sina egna mål (absolut inte manipulation utan motivation. viktig skillnad!). Detta leder förhoppningsvis till en mer långsiktig livsstilsförändring där patienten själv känner att han/hon har kontroll över sitt eget liv.

Även om jag kanske inte kommer att jobba med coaching direkt (fast vem vet?) tror jag att det är en nyttig utbildning att ha. Speciellt eftersom synsättet tvingar en att reflektera över sitt eget liv, attityd och mål. Jag tror att jag kommer att kunna använda coachingsynsättet och motivational interviewing oavsett var jag kommer att jobba i framtiden, men framför allt får det mig till att känna att jag använder min arbetslösa tid till något förnuftigt.

Det leder oss in på min plan för ett eventuellt icke-jobbande-liv. Jag har som sagt tänkt, funderat, diskuterat och känt efter vad jag egentligen vill med mitt liv och kommit fram till att det viktigaste är att jag till syvende och sist känner att jag gjort något förnuftigt och meningsfullt även om jag inte klarar att få ett betalande jobb. Men vad är egentligen förnuftigt och meningsfullt för mig?

So here is my plan:

  1. Utbilda mig till Certified Health Coach = få en utbildning, få ny kunskap och utvecklas både som sjuksköterska och som person.
  2. Engagera mig mest möjligt i American Red Cross = meningsfullt tidsfördriv och värdefull erfarenhet.
    – Jag kommer att vara del av First Aid-gruppen där jag jobbar som första hjälpen-syrra på olika event.
    – Jag kommer också vara del av Disaster Services och förhoppningsvis efter en del kurs och erfarenhet vara del i det team som rycker ut när någon katastrof (stor eller liten) sker. Här i SF är det mest utryckningar på husbränder.
    – Jag kommer att jobba (gratis) som sjusköterska när detta behövs men framför allt som Client Caseworker (en del av disaster services) på en förhoppningsvis mer regelbunden basis. Som Client Caseworker jobbar du inne på Röda Korsets kontor, möter personer eller familjer som tex förlorat sitt hem i en brand. Du går igenom vilken hjälp de behöver, vad ev Röda Korset kan hjälpa dem med och vem dom annars kan hänvända sig till. Jag ser fram emot att komma igång med detta (börjar inskolningen imorgon!), dels för att det känna som en meningsfull sysselsättning och dels för att det får mig att känna som att jag har ett “riktigt” jobb (även om jag inte får betalt).
  3. Ta alla små betalande jobb jag kan få men inte spendera 110% av min tid till att söka jobb (max ett par timmar om dagen) = tjäna lite pengar.
  4. Fortsätta att jobba på intensiven där hemma så ofta jag får möjlighet (och känna mig tacksam för att jag faktiskt har den möjligheten till att åka hem och jobba) = tjäna mycket pengar på lite tid samt upprätthålla sjuksköterskekunskapen.

Mål: Vara nöjd med det jag gör och innerst inne veta att jag göra något meningsfullt med mitt liv även om jag inte tjäna en miljon.

Läser ni fortfarande? Världens längsta inlägg alltså. Men det passar bra för nu kan det hända att det blir en liten bloggpaus eftersom jag får besök av världens allra bästa Marlen i en vecka. Nu vet ni i alla fall vad som föregår i mitt liv och uppe i mitt huvud.

Vi hörs!dontwastyourlife

 

 

6 Responses to Att omdefiniera sitt liv, and the big plan.

  • Gabriella says:

    Vad kul att läsa.Riktigt inspirerande. Vad imponerad jag blir! Du vet verkligen vad du vill och du ser till att komma dit också 🙂 Jag tycker det låter jättebra 🙂 Det där med att tänka om har både jag och en hel del andra vänner och bekanta fått göra haha 🙂

    Och det viktigaste är ju endå att man trivs med livet och sig själv oavsett om man jobbar som sjuksköterska eller inte. Om man har en hyfsad ekonomi tycker inte jag att man ska ta vilket jobb som helst. Och samma sak om man inte får jobba, lika bra att fokusera på något annat utvecklande – 🙂

    … och coaching låter jättekul! Vill också plugga något kul 😉
    Kram!
    Kram!

  • Christina says:

    Jag blev riktigt rörd när jag läste detta inlägg förut idag (på jobbet…ssshhhh, säg inget)
    Du är så cool vännen! Har sånt driv och viljestyrka som jag beundrar!
    Så nyttigt att få tänka och omvärdera, tror jag alla kan behöva ibland även om man inte ställs inför en helt ny verklighet som vi har fått göra…..
    Och dom där sista orden på lappen gick rakt in i hjärtat!
    Stor kram!

  • Anna says:

    Det låter väl som en helt ypperlig plan! Du är så inspirerande, jag älskar hur positiv du alltid är! Var stolt över dig själv för du är FANTASTISK!

  • Anna says:

    Det låter väl som en helt ypperlig plan! Du är så inspirerande, jag älskar hur positiv du alltid är! Var stolt över dig själv för du är FANTASTISK!

  • Så hääärligt att läsa ditt blogginlägg…. för den andas så härliga LIVS- MÖJLIGHETER
    Jag blir glad av att läsa dina ord.
    Är det inte så, att när vi focuserar oss på och bara ser “en väg att gå” då kommer vi hela tiden till återvändsgränder och vi bränner energier så det står härliga till, med resultatet att vi trötta, deppiga osv.
    Att slösa med våra energier är som övertrassera våra konton, vi får för lite energi, som kan yttra sig i just trööthet, vi blir lättare tex. förkylda, deppade….
    Livet är proppfullt med möjligheter, bara vi (som du gör) vågar, vill öppna oss för dem.
    En gång om året, på sommaren, brukar jag göra en slags livsinventering, som innebär att jag ställer frågor till mig själv i stil med…… känns livet bra att leva? .. har du ställt upp på din egen sanning?… har du blivit bättre på att säga de nödvändiga nejen? .. behöver M och jag uppdatera vårt förhållande ? osv osv. Är så lätt, tycker jag, att bara gå på i var-dags-spåren och bli både bekväm och blind för hur man lever och om man lever det liv man verkligen vill leva, för att sen undra, varför i all sin dar man känner sig så deppig, låg, ledsen.

    Nika, vår nykomling är en mycket kramig tjej, skygg är hon, mest för kvinnor, men Mats älskar hon…:):) tur att hon då är en hund. Hon är väldigt lättsam .. men som sagt skygg för hastiga rörelser, för höjda röster … träna mig får jag i tålamodets svåra konst. Det är bara bra, det behöver jag.

    Kramar med massor av kärlek iiii och ett stort varmt tack för ett mycket givande och glädjespridande inlägg

  • Kim says:

    Jag blir så imponerad av ditt engagemang och hur driven du är! Jag tycker det låter som en mycket bra plan och jag är helt säker på att det kommer leda till något bra!

    Dessutom känner jag verkligen igen mig i det du skriver, även om jag inte hann jobba så länge innan jag flyttade över hit så är sjuksköterska något jag identifierat mig med och det är jobbigt att inte jobba som det för tillfället – särskilt när man älskar sitt yrke. Men det viktigaste – som du skriver – är ju faktiskt att vara nöjd med sig själv och sitt liv! <3

    Du är en fantastiskt person!
    Stor kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.