…never go on break!

Jag skulle bara gå på en pytteliten rast för att få en liten blund. Min patient var stabil och ingenting skulle hända. Trodde jag. När jag kom tillbaka var alla lampor på och rummet fullt av folk. Full kalibalik pågick. Då känner jag mig lite så här.

Jag hatar att komma tillbaka från rast för att mötas av kaos. Det händer ovanligt ofta här borta. Ibland önskar jag att dom kunde respektera att man har rast lite mindre och faktiskt komma och hämta en när något händer. Det känns som om jag måste hävda mig så mycket. Ropa högt, armbåga mig fram och bevisa att jag har kontroll. Därför kommer dom inte heller och hämtar mig när något händer med min patient när jag är på rast. Istället tror dom att dom kan lösa problemet utan att känna patienten. Många problem hade nog kunnat undvikas om kommunikationen varit lite bättre. Både oss sjuksköterskor imellan, och bland läkarna.

Och appropå kommunikation. I natt hade tillhörde min patient fyra olika team (ICU, Trauma, Neuro Surg och Ortho). Ingen av teamen pratade med varandra utan istället kom varje team till mig och frågade vad dom andra teamen pratat om. I natt blev det till och med så rörigt att till och med läkarna själv var uppgivna över att det inte existerade någon kommunikation teamen imellan (och tackade mig för att jag stod i mitten och förde vidare besked). Ingen av dom kom dock på tanken att ta upp en telefon och ringa den andra.

När inte bara RT:n (Respiratory Therapist) utan också läkarna frågar mig vad vi ska göra för att lösa patientens problem känner jag att jag lika gärna hade kunnat göra allt själv. Välkommen till nattevakter! (missförstå mig rätt alltså, jag uppskattar att dom frågar mig som sjuksköterska om råd och tankar men ibland undrar jag vems jobb jag egentligen gör).

Nu ska jag hoppa i säng och drömma mig tillbaka till Santa Cruz. I helgen prata vi alla om att flytta dit. Efter denna natt lockar det ännu mer. Ovanstående bild är en iPhonebild av en polaroidbild tagen av Christinas man. Jag blir lycklig av att se på den. Vin, veranda, sol och hav. Kan knappast bli bättre.

God natt.

3 Responses to Nattens lärdom.

  • Gabriella says:

    Santa Cruz är verkligen mysigt 🙂
    Tror din avdelning ska vara glada att de har dig som har koll 😉 Du kanske kan göra någon form av förbättringstrategier för att öka kommunikationen 😉 ? … går de inte in och läser patientens journal med jämna mellanrum – utgår att att den är elektronisk 😉

    • Mikaela says:

      Älskar Santa Cruz och skulle gärna flytta dit om jag kunde fortsätta att jobba på mitt jobb. Tyvärr är det lite långt att pendla 😉 Men kanske om ett par år…

      Jag har nog mer koll än vad många av sjuksköterskorna tror. Däremot kanske inte fullt så mkt koll som krävs för att hålla koll på alla barnen..oj, jag menade läkare. 😉 Vi syrror har elektronisk journal men läkarna skriver fortfarande för hand (allt för lite och allt för oläsligt). Dom försöker nog att tyda vår journal men går sällan bra. Och när läkarna inte vet vad ICP och CPP är när dom har hand om en TBI (Traumatic Brain Injury) är det bara att ta på sig lärarrocken och börja förklara :).

  • Anna says:

    Jag tycker det låter helt vansinnigt – de är väl där för patientens bästa, inte för att hålla någon slags prestige! Så otroligt fånigt. Men de är vana med sitt arbetssätt, och hur konstigt det än är så måste ju vi respektera det och anpassa oss efter det. Men jag kan verkligen tycka att det låter urbota idiotiskt att ha det fungerande på det sättet… nåväl, vad är väl en bal på slottet 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.