Skulle rensa min externa hårddisk (även kallat mitt forna liv) och hittade inte bara gamla bilder och skolarbeten utan också mina elektroniska dagböcker från 2002-2005. Jag skrattar så jag gråter över all drama, alla känslor och tankar som åker berg och dalbana upp och ned. Herregud vilken liv man levde!

 

Mitt favoritcitat: “Sovit för lite. Festat för mycket (även om det bara varit varje helg)”. Hmmm, bara varje helg. Jamen dåså!.

 

Eller det här: “Det positiva med att bo längst upp på berget är att när man går vilse så vet man att man alltid är på väg hem när man går uppför”. VEM klarar att gå vilse i Tromsö?!

 

Och jag påminns om saker jag hade glömt, upplevelser som betydde så mycket då men som glömts bort med tiden. Tankar jag hade när jag flyttade hemifrån, när jag pluggade och när jag var nyfärdig sjuksköterska. Stoltheten över att stå på egna ben men paniken över att växa upp, måsta planera och söka jobb. Att bli kär, göra slut, världens undergång, bli kär igen, bli sambo och bli pyttelite vuxen.

Jag kan förundras över alla de stora och mörka känslor som fanns, alla existentiella frågor och all ångest som skriker igenom varje inlägg. Var livet verkligen så svart? Jag har väl egentligen aldrig sett mig som en ångestfylld människa även om tonåren var en enda lång och ilsken känslostorm. Men när jag läser om mina tankar och känslor från de tidiga 20 åren känns det helt plötsligt inte så farligt att fylla 30 i år (va?! fyller jag verkligen 30 i år!?).

 

2 Responses to Minnen, skratt och ångest

  • Anna says:

    Det är lustigt det där att se tillbaka på något, och undra hur man tänkte då… Men just där och då så var det viktigt – tur du har ett annat perspektiv nu 😉 kram!

    • Mikaela says:

      Jag älskar att läsa mina gamla dagböcker (har böcker ifrån 1995-2005) på samma sätt som jag gillar att gå tillbaka och läsa i min blogg. Det är så fascinerande att läsa sina egna tankar och kastas tillbaka till de känslor man hade just då. Tiden går så fort och livet liksom svischar förbi och jag glömmer så fort hur det var och vad jag upplevde. Det får mig också att få lite perspektiv på mitt liv och se hur långt jag har kommit från den där blyga-vill-nästan-inte-existera-flickan och den där arga-livet-är-svart-svart-svart-tjejen. Stor kram!! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.