dreamerVissa menar att det är fegt och tråkigt att omge sig med bara JA-sägare men jag känner att livet liksom är tufft nog i alla fall. Och framför allt, man är oftast hård nog mot sig själv så lite fler JA-sägere i livet skadar absolut inte.

Amerikaner är generellt JA-sägare och att bo här i SF och Silicon Valley har fått mig att inse hur värdefullt (och hur fantastiskt!) det är att ha folk som tror på en – oavsett vilka idéer, tankar och drömmar man har. Som säger YES, go for it! istället för att ge en en “tänk om…” föreläsning. För tänk efter, före du luftar en idé eller tanke med andra, har du egentligen inte redan gått rond en, två och tre inne i ditt huvud med alla “tänk om…” scenarium som kan tänkas komma upp. Vore det inte mer fantastiskt att få höra vilken awesome idé det är istället för att mötas av en vägg av realism. Tids nog inser man nog ändå om idén är bra eller dålig. (Att bolla idéer är däremot en helt annan historia).

Amerikaner (generellt alltså, och min upplevelse) har fullt upp att leva sina egna liv att mitt liv blir mindre intressant. På ett bra sätt alltså. Jag känner att jag inte behöver folk som hela tiden ifrågasätter och dömmer mina val i livet. Jag behöver folk som säger “Good for you!” och inte tänker så himla mycket mer på det. För vad vet vi egentligen om varandras liv? Alla gör vi våra val utifrån våra förutsättningar, drömmar och liv. Och vem är du att dömma vad jag gör? Och vad spelar det egentligen för roll för dig?

I början hade jag kanske lite svårt för den amerikanska positivismen och feltog den ofta med ytlighet. Nu älskar jag amerikanernas “I’m awesome and you awesome” mentalitet. Många varnade mig när vi flyttade till USA att amerikanerna fightar för sin existens med vassa armbågar och hård klackar. Kanske, men inte alltid på bekostnad av mig. Jag upplever fler här som sträcker ut en hand, puschar, peppar och ta en med upp, än dem som hänsynslöst klättrar ovanpå mig.

Jag vet inte om jag får fram det jag egentligen vill säga. Det här med nattvakter får mitt huvud att vara sirap. Jag antar att det är en liten fortsättning på det här inlägget och en önskan om att vi kunde peppa varandra mer. Vissa menar att man alltid borde säga vad man tycker – och kanske borde man det. Men ibland kan det vara värt att tänka efter före man uttalar sig och kanske utvärdera lite vad man vill ha sagt när man säger vad man tycker (och framför allt, har man alltid rätt att tycka någonting?). Vem säger att min tanke är mindre bra eller realistisk än din?

Ok, jag slänger ut det här – jag tror inte jag kommer så mycket längre i mitt resonemang just nu. Men vad säger ni? Mer eller mindre JA-sägare?

17 Responses to Att omringa sig med JA-sägare

  • Anna says:

    Definitivt MER ja-sägare! Jag håller med till hundra procent om varje ord du skriver! Här i Sverige är vi tyvärr dåliga på att ifrågasätta allting, och ingen får vara bättre än någon annan. Det är det som är så bra med USA, precis som du säger, att där FÅR människor lyckas, människor FÅR vara bra, etc.

    • Mikaela says:

      Ja, eller hur! Här får man lyckas och vara bra. Man får det för andra och framför allt så får man det för sig själv. Hemma har många så svårt för att tillåta sig själv att blomma. Man är alltid strängast själv känns det som. Stor kram till dig Anna!!

  • Emma says:

    Mer definately! Har varit en del i USA och hoppas på en framtid där så småningom och jag gillar skarpt amerikanarnas mentalitet och vi i Jante-sverige borde verkligen ta efter det lite mer! 🙂

    • Mikaela says:

      Jag tror absolut vi har något att lära utav den amerikanska mentaliteten på samma sätt som dom har lite att lära av den skandinaviska ödmjukheten. Bara att ta det bästa av allt helt enkelt 😀

  • Sara says:

    Jag kan inte säga att jag gärna skulle omge mig med JA-sägare, hellre med människor som vågar problematisera och vrida och vända på idéer/förslag/funderingar. Jag menar så klart inte människor som trycker ner eller dömer en men fram för de som vågar ifrågasätta. Personligen upplever jag att jag utvecklas när jag behöver tänka efter och fundera kring de val jag gör, i stort och smått – exempelvis utifrån att någon annan gör på ett annat vis. Fast det är svårt att svara på din fråga för jag vill inte gärna dela in människor i JA- och NEj-sägare, vet inte ens om jag känner någon som skulle passa in i någon av dessa kategorier. Kanske för att jag själv säger nja så ofta?

    • Mikaela says:

      Självklart utvecklas man av att måste tänka till varför man gör som man gör osv. Och jag älskar när någon sätter ett finger på något jag inte reflekterat över tidigare – så det är inte det jag försöker undvika. Däremot kan jag känna mig less på att man så ofta får en negativ (eller mindre positiv) respons på mycket. Att det alltid ska problematiseras eller vändas till det negativa. Mer pepp helt enkelt! Men absolut fortsätta att diskutera och bolla idéer och tankar. Kram!

  • Nadja says:

    Gud, så där kan jag också känna.. Som det där med att jag är gift och åtta gånger av tio får den där “but you’re so yooooouuuuuung” och då undrar jag alltid om de där människorna tror att jag inte var medveten om det när jag gifte mig? Kan de inte bara säga grattis och vara glada för att jag har hittat nån som jag är så säker på att jag vill vara med att vi bestämt oss för att gifta oss.. Tycker du har rätt i mycket av vad du säger men jag kan också tycka att det är skönt när folk påpekar saker som jag inte har tänkt på men det kanske är för att jag är lite för impulsiv och för “jag har världens bästa idé, jag ska sätta igång nu nu nu utan tanke på konsekvenserna” (eller så tycker jag att de e neggon som inte fattar hur bra min idé är iof) hmm.. Gud vad jag svamlar, nu ska jag gå och lägga mig igen 🙂

    • Mikaela says:

      Jag känner igen det där. Alla ska liksom ha åsikter om allt – och kanske speciellt sånt som dom faktiskt inte behöver ha någon åsikt om. Vi hade många åsikter om vårat bröllop istället för att folk bara kan säga grattis. Jag får ofta höra att jag träna för mycket och äter för sunt, är för glad och positiv osv. Bry er mindre hur jag är tack!! 🙂 Men självklart kan det vara bra att nån sätter stopp för några av ens idéer, eller i alla fall ifrågasätter och får en att tänka en runda till. Men det jag önskar är att om jag har en idé, gått några rundors debatterande och bestämt mig för att go for it – då önskar jag att folk kunde peppa ÄVEN om dom tycker att det är en dålig idé innerst inne.

      Lycka till med ditt nya liv i Austin förresten!! Stor kram.

  • Susann says:

    Åh definitift mer ja-sägare! Jag som nyligen flyttade hem till Sverige ofrivilligt då mitt visum gick ut känner mig väldigt trött på människor som tittar på mig när jag säger att men självklart ska jag tillbaka till USA och läsa till min masters i psychology, och som då tycker jag ska slå mig till ro och inte hålla på att flänga runt… folk säger det är onödigt med en masters och att “det är ju på tiden” du slår dig till ro i Sverige som är så himla bra…. Hade känts mycket bättre om folk i stället hade sagt vad skoj det är med någon som vet vad hon vill och inte låter motgångar stå emot… så yes, yes, yes! Mer ja-sägare tack! 🙂

    • Mikaela says:

      Vad tråkigt att du var tvungen att flytta hem igen. Hoppas verkligen att du får till att resa tillbaka. Allt går om man bara står på och vet vad man vill. Och jag tror många har åsikter om att man bor i USA och tror sig veta hur det är även om (och kanske framför allt på grund av) att dom inte vet hur livet här är. Många har bara de fördommar man har ifrån tv och media och tänker inte på att när man flyttar hit så skapar man sitt eget liv. Jag håller tummarna för att du snart är tillbaka! Stor kram!

  • Kim says:

    Jag behöver definitivt fler JA-sägare i mitt liv, som Lilla Nasse-anhängare jag är! 🙂 Jag har blivit lite inspirerad av den amerikanska positiviteten du beskrivit, vilket är bra för mig. Det behövs nog för att man ska orka kämpa, när går lite trögt 🙂

    Bra skrivet!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.