hmbim1Idag vaknade jag och insåg att det bara är 5 veckor kvar till nästa inplanerade halvmaraton går av stapel. Jag och E har ju pratat om att springa ett lopp tillsammans i över ett år nu. Förra sommaren var vi anmälda till Zombie Runner’s halvmara men så drog jag på mig min stressfraktur och vi var tvugna att ställa in (eller jag bestämde att om inte jag kan springa kan inte han heller springa 😉 ). Men 29 september smäller det! Half Moon Bay International Marathon (fast vi springer alltså bara halva). Det ska bli kul att springa tillsammans – men behöver jag säga att det råder hög nivå av psyking här hemma just nu? Vi båda vet att jag är i bättre form än han, men att han är tjurigare än mig. Dessutom har han börjat löpträna han också (vilket bara resulterar i att jag måste träna meeeer!).

20 oktober är det sen dags för Nike Women’s Half Marathon. Det är samma lopp som jag gjorde förra året (som också var min första halvmara ever) och det ska bli kul och se om jag förbättrat mig något på ett år. Egentligen hade jag inte tänkt att springa Nike’s igen eftersom jag tycker det är lite för upphypat för mig (lite för mycket fokus på att vara cool och lite för lite fokus på att faktiskt springa) men så drog dom ihop ett gäng på jobbet som skulle anmäla sig och jag kunde inte säga nej. 😉 Det är nu allmänt kännt på jobbet att jag är den där galna människan som springer hela tiden. Men inte mig emot. Jag gillar att folk kommer och stolt berättar att dom också varit ute och sprungit. Om jag kan inspirerar folk till att komma ut och motionera kan jag gärna fortsätta vara den där crazy running maniac som dom får det att låta som att jag är.

Och som om att det inte skulle vara nog med ovanstående lopp så kom min running partner in crime och frågade om jag inte ville hänga på hennes run club på Berkeley Half Marathon i november – och ja, jag kan ju inte säga nej till att springa. Så där var jag visst anmäld till min tredje halvmara denna höst. And I like it!

Jag behöver verkligen ett lopp som motivation till att fortsätta springa. Kanske inte en halvmaraton varje månad (som det råkade bli nu) men gärna varje halvår åtminstone. Jag var ute och sprang igår och känner att jag återfunnit löpglädjen och harmonien istället för de senaste månadernas “I have to run”-känslor.

20130820-201709.jpgAvslutar detta inlägg med en bild jag lånat ifrån The SF Marathons FB sida (och jag är för övrigt redan anmäld till detta lopp nästa sommar). So true about running – men kanske ännu mer sant om du byter ut “run” with “life/live”.

Nu ska jag iväg på pilates timme. ÄNTLIGEN har Mint Studios Pilates  öppnat sin nya studio!

2 Responses to Höstens lopp

  • Men åh va kul!! Både till återfunnen löparglöd och till alla (!!) lopp..! Grymt av dig att springa så många!
    Jag vill också åka över till USA och springa nån gång 🙂

    och sen tycker jag du verkar vara absolut en tjej som springer, hela tiden men som har en sund och härlig inställning till löpning, känns som om vi har lite samma syn på det ibland 🙂

    Ha en skön kväll! kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.