askbelievereceive1Jag har en dålig egenskap – ok jag har många – men en av dom är att jag vill vara bra, gärna bästa, på allt jag gör. Det innebär att jag ogärna provar något som jag vet, eller i alla fall tror, att jag kommer att suga på. Och om jag nån gång gör något som jag vet eller tror att jag är dålig på (tex spela dataspel eller fotboll) går jag sällan helhjärtat in för det, för då kan jag skylla på att jag ändå inte tog det seriöst och gjorde mitt bästa. Förstår ni logiken?

Med åren har jag ju förstått att detta är ett ohållbart koncept, speciellt i kombination med en rastlöshet som ständigt kräver nya erfarenheter och nya utmaningar. Man kan ju helt enkelt inte vara bästa på allt på en gång. Men den där olustkänslan av misslyckande finns i alla fall kvar vilket gör att jag sällan berättar om saker som jag gör eller provar före jag vet om jag är bra på det eller inte. Det är liksom en modifierad version av att inte göra det man inte är bra på, dvs att inte göra saker offentligt förrän man vet om man är bra på det.

Jag har dragit mig för att berätta för folk vad det är jag studerar och varför. Och om jag berättar slätar jag gärna över det med att vi får se vart det leder osv. Men utbildningen gick ut hårt på personlig utveckling och tryckte på mina ömma punkter. En av uppgifterna var att utforska sina rädslor. Min största rädsla är att misslyckas. Inför alla och inför mig själv. Inte med utbildningen för den kommer jag att klara utan några problem, men med att gå vidare efter utbildningen och göra det till något användningsbart. Kommer jag någonsin att coacha någon? Vem vill höra på råd från mig? Och vem är jag att tro att jag kan ge råd till någon annan?

Till slut bestämde jag mig för att outa det till min pilatesinstruktör. Jag berättade att jag studerade till Health Coach och hon undrade om jag ville göra en karriär utav det. Jag sa med liten röst att jag tror att jag nog skulle vilja göra det och hon erbjöd sig direkt att låna ut sin studio om jag ville hålla workshops, skicka ut reklam om mig i sina newsletters och hjälpa mig att starta upp. Där började jag hyperventilera och av rädsla (och av glädje).

Men jag ska fortsätta att jobba med den där obehagskänslan, klumpen i magen och rösten i huvudet som skriker att jag inte är bra nog. Jag lyssnar på föredrag, läser inspirerande böcker och tar babysteg mot att tro mer på mig själv (eller i alla fall låtsas att jag tror mer på mig själv). En dag kanske jag vågar ta steget att hålla en workshop i världens coolaste pilatesstudio och en dag kanske jag jag jobbar som health coach.

Och vad vill jag säga med inläggets titel? Put it out in the universe! And the universe will answer. Outa dina idéer till omvärlden och plötsligt kommer hjälp och inspiration till dig. För ett år sedan var jag på Dreamforce och lyssnade på bla Dean Ornish och Tony Robbins som inspirerade mig att börja kolla upp health coaching. Denna vecka pågår årets Dreamforce och igår var jag och lyssnade på Sheryl Sandberg (Facebook’s COO) som pratade om varför vi kvinnor har så lite tro på oss själva och vad vi ska göra åt det (prata om det, utmana, peppa varandra och utbilda folk i invanda genusmönster). Idag såg jag bland annat Deepak Chopra (hur coolt är inte det?!) som pratade om att kroppen är så mycket mer än bara en kropp, och framför allt att vi människor är så mycket mer än vår kropp. Kroppen är i ständig förändring, våra celler byts ständigt ut och den kropp vi hade för några år sedan är en helt annan än den vi har idag. Det som består genom all föränding är our mind och för att på riktigt göra livsstilsförändingar behöver vi göra förändringar i vårt psyke och inte bara vår kropp. Intressant och väldigt inspirerande. Och väldigt passande föredrag för den livsfas jag är i just nu, precis som förra årets föredrag passade mig just då. Så outa för världen dina tankar, drömmar och önskningar och är du öppen nog kommer hjälp och inspiration att komma  din väg. Sug åt dig!

Avslutar med en fråga som Sheryl Sandberg ställde oss:

What would you do if you weren’t afraid?

photo(68)Läsinspiration scorad på Dreamforce

19 Responses to Put it out in the universe!

  • Kim says:

    Jag är också väldigt rädd för att misslyckas och det sätter käppar i hjulet många gånger. Grejen är också att jag går ut med inställningen att jag kommer att misslyckas, för att jag inte tror på mig själv. Jag har alltid haft tron att jag inte kan någonting, att jag nästintill är lite lätt efterbliven och då känns det som om det är dömt från början – för man måste ju tro på sig själv 🙂 Något som jag ständigt jobbar på, känns som ett “evighetsgöra”! Men jag ska försöka tänka på det du skriver – att man ska suga åt sig allt man kan!

    Jag är säker på att du kommer bli en fantastisk coach, som många vill höra på och ta råd ifrån. För hur du lever ditt liv och allt du gör, det är inspirerande och fantastisk! 🙂

    Stor kram

    • Mikaela says:

      Tack vännen för pepp!! Jag hoppas jag kommer att kunna inspirerar folk att tro mer på sig själva. Jag började som en rädd och extremt osäker tonåring till att kanske inte alltid ha världen bästa självförtroende men ändå sååå mkt bättre än vad jag en gång hade. Kroppen och hjärnan tror på allt man matar den med och om du bara matar den med dålig självförtroende kommer den till slut tror på att du inte klara något. Bättre att mata med positiv energi, men lättare sagt än gjort. Men både du och jag har kommit långt på vägen med att bara ha vågat flytta hit, långt ifrån tryggheten. Det är mer än många vågat. Kom ihåg det!! Kram!

  • Caroline says:

    Go for it!
    Tänk höga tankar om dig själv! Visst ödmjukhet ska man ha men inte för att slå ned på sig själv, utan komma ihåg att människor omkring också har något att säga. Dock har jag inte fått en sådan bild av dig på bloggen utan vill säga att man ska kämpa mot självförverkligande men att inte förstora upp ens inre “ego”.

    Du klarar det! Heja!

    • Mikaela says:

      Tack Caroline för din otroligt gulliga och peppande kommentar. Det är verkligen en balans det där att tro på sig själv och att vara ego. Men jag tror att dom allra flesta människor kan må bra av en liten egoboost. Stor kram till dig! Hopppas du har en underbar helg.

  • Gabriella says:

    Tror jag är likadan angående det där om att känna sig riktigt bra (helst bäst) på det man gör 😉 Tror de flesta är ganska rädda för att misslyckas;) … men allt eftersom tiden går så känner jag att det spelar mindre roll faktiskt, huvudsaken är att ens liv har mening och att man gör sig själv tjänsten att försöka göra det man brinner för. Och brinner man för något helhjärtat så misslyckas man sällan. Och man behöver inte vara bäst på allt, ibland är det bara roligt att prova något 😉 och låta någon annan känna sig bäst 😉

    Och jag kan sätta allt jag äger och har på att du kommer bli en fantastisk choach!!! 🙂 De bästa råden jag fått under min ibland lite turbulenta tid i USA 😉 har jag garanterat fått av dig!! Din input har gjort en enorm skillnad! Så just go for it and have fun!!

    KRAM

    • Mikaela says:

      Gabriella! Dina ord gör mig otroligt rörd. Tack!! Ditt stöd och bara att du. Finns där och bolla idéer och frustrationer betyder otroligt mycket. Jag har hundra procent tro på att om man verkligen vill något (och om det är ens tid) så kommer allt att ordna sig. Kanske man måste lära sig något på vägen och kanske man måste gå några rundor omväg men till slut kommer man att nå sitt mål. Och detgäller både dig och mig 🙂 Stor kram till dig!!

  • Nadja says:

    Jag är precis likadan och skulle nog behöva jobba på det.. Känner att jag inte riktigt vågar göra vissa saker för att jag är rädd för att misslyckas.. Go for your dreams! Låter ju hur spännande som helst, lycka till!

    • Mikaela says:

      Visst är det dumt hur man låter ens rädsla sätta stop för så mycket. Men när jag känner mig som en feg liten mus brukar jag tänka på att jag i alla fall vågat flytta till andra sidan världen och då känner jag mig lite tuffare i alla fall. Om man utmanar sig själv med små saker varje dag kommer nog dom stora lite av sig själv. Tack för pepp!!! Stor kram!

  • Maja says:

    Åh vad jag känner igen mig! Jag suger åt mig som en svamp och peppas av ditt inlägg. Jag är värdelöst kass på att tro på mig själv och har också kommit till en punkt där jag känner att jag vill förändra det.
    Jag är sjuksköterska sedan 4 år tillbaka och har en massa drömmar och funderingar på vidareutbildningar, men fram tills nyligen har jag bara slagit bort dom med att varför skulle jag klara av det och tänkt en massa negativa tankar om vilken dålig sjuksköterska jag är. Så jag antar att min hjärna har börjat tro det till slut… Förstår du vad sjukt egentligen? Någonstans vet jag ju att det inte är så och efter ett pep-talk med en vän som elitidrottar rekommenderade hon mig ett mentalt träningsprogram som jag har börjat göra. Hon hade fått det av en coach. När jag tänker tillbaka på när jag var yngre (och också elitidrottade) tänkte jag på samma sätt. “Jag kan aldrig bli nåt inom det här osv”. Dags för ändring!!
    Tack för en inspirerande blogg som jag följt i flera år! Du verkar ha ett så intressant och spännande liv!

    • Mikaela says:

      Hej Maja! Tusen miljoner tack för din gulliga och peppande kommentar. Kul att du hittat hit. Vad är det för vidareutbildning du funderar på. Jag tycker en vidareutbildning är så värt det, mest för att man får personlig påfyll av kunskap. Det är så lätt att bli fast i det man gör. Rädsla är verkligen en största fiende och tyvärr lyssnar ju kroppen på det man matar den med – både fysiskt och mentalt. Ta fram din elitidrottmentalitet och bara kör!!! 😀

      Lycka till vidare, om du någonsin behöver pepp kan du alltid hör av dig till mig. Sjuksköterskevärlden är tuff och ibland behöver man bara höra att man är bra nog. Och det är du!!

      Kram!

      • Maja says:

        Hej igen och ursäkta för dröjsmålet. Svårt att hinna med ibland med nattjobb, småbarn och hundar.
        Tack för ditt peppande svar och tack för att jag får höra av mig! Jag funderar på barn-ssk eller barnmorska. Har lite svårt att bestämma mig där, men det lutar åt den första.

        Fortsätter läsa din blogg för mer inspiration 🙂
        Kram!

  • Maja says:

    Tar gärna emot boktips förresten! Och stort lycka till!! Du inspirerar ju redan massor, precis som en bra coach ska göra 🙂

  • Petra says:

    KRAM! Galet hur lika vi tänker runt mycket, kusin! Så modig du är att våga utmana dig trots att du är rädd! Tror att du kommer att inspirera många som coach. Bara titta här vad du lyckas med “bara” genom att skriva på din blogg! 🙂 KRAM

  • Erika says:

    Åhhh tycker du verkar redan så modig o framåt och peppar redan o inspirerar 🙂 tycker du ska löpa lian ut o se vart de leder ! Är säker på att du verkligen kan bli en toppen-coach! Att jobba som akut-skk i USA .. Bara det.. Hur modigt är inte det?!Kram❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.