Första delen hittar ni här.

Juli’s stora höjdpunkt var så klart Colorado. Vi förälskade oss i Colorados fjäll och natur, campade bland älgarna, hikade i Rocky Mountains och besteg vår första 14’ers. Och jag fick äntligen träffa härliga Linnéa. Förrutom Colorado och att jag klippte av mitt hår verkar det som om juli annars var en laber bloggmånad.

I augusti forsatte vi vårt skogsmulleliv och tog med våra vänner till Yosemite. Där klättrade vi upp för Mt Dana samt blev lite religösa i Saddlebag Lake Land. I augusti hängde vi också på festival och jag filosoferade lite runt JA-sägare samt tjatade som vanligt om min löpning.

I september tog E först med mig på en överraskningsweekend till Half Moon Bay. Sen fick jag ett utbrott över det amerikanska läkarsystemet men tack och lov väntade en vecka i New York tillsammans med allra bästa Marlen där jag fick ladda batterierna igen (och jag inser nu att jag aldrig skrev ett ordentligt inlägg om den fantastiska veckan – oh well!). I slutet av månaden sprang jag och E Half Moon Bay Half Marathon som visade sig vara ca 700 m för lång – men det viktigaste var trots allt att jag vann över E.

Oktober månad började som alltid med att mina kära man fyllde år och i år gav jag honom (och mig) ett fallskärmshopp i födelsedagspresent. Sen krisar jag lite över att jag fyller trettio, råkar ut för en knäskada (likamed ännu mer åldersångest) och bestämde mig till slut för att ta tag i mitt liv och hoppa på hälsocoachutbildningen.

November månad innebär anniversery och i år åkte vi till Hong Kong eftersom E skulle på konferens där. Annars cirkulerade mitt liv mest runt min nya utbildning och framtidstankar.

Årets sista månad startade med trettioårsfirande i Calistoga. Min kära man ordnade en fantastisk överraskelsehelg men luftballong, massage, middagar, vinprovningar och mycker mer. Efter den helgen kändes det inte så farligt att fylla trettio trots allt. Efter allt firande med massor av mat och vin hängde jag på min pilatesstudio och gjorde en 3-dagars juicecleanse. Jag träffade också en härlig bloggvän från Spanien för första gången och kände mig än en gång tacksam över min blogg. I december smygstartade jag också mitt health coaching företag Health By You (eller rättare sagt mitt förhoppningsvis framtida företag). Och året avslutades som alla andra år med jul – detta år firat med mina nya sjukhusfamilj.

Efter att ha gått igenom hela året inser jag än en gång hur fantastiskt lyckligt lottad jag är. Jag har en man som alltid finns där och säger att han älskar mig varje dag. Jag har underbara vänner som gör expat-livet enkelt att leva. Jag har ett jobb med fantastiska kollegor och ett jobbschema som ger mig möjligheter att fortsätta resa och uppleva nya platser. Jag har hittat min passion och något som jag brinner för. Och jag bor i San Francisco. ♥

När jag tänker på 2014 pirrar det i magen. Jag har stora förväntingar på kommande år och hoppas att ni bloggläsare också har det (inför erat 2014 alltså, inte mitt). Tack för att ni finns och kommer tillbaka. Jag har många gånger funderat på att sluta blogga men varje gång inser jag hur mycket jag kommer att sakna er. Så tack för detta bloggår. See you next year!

10 Responses to Detta var 2013 – del 2

  • Gabriella says:

    Vilket fantastiskt år!! … Och självklart blir 2014 ännu bättre, även om det för din del säkert blir svårt att slå 2013:)… Gott nytt år!!

  • Ann says:

    Så fin fina bilder och härliga hikes!! Jag vill också besöka Colorado!! Jag ser fram emot 2014 och vad det har att ge 🙂

    • Mikaela says:

      Det är först när man går tillbaka och ser på året som man inser hur fantastiskt det varit. Kram och STOR energikick till dig. Snart snart snart!

  • Ruth i Virginia says:

    Vilket år! Härligt att vara ung, vara kär, vara frisk, vara stark OCH att få bo i San Francisco,
    staden där jag mötte min livskamrat. Det är så underbart att läsa om en människa som är
    nöjd och lycklig med sitt liv. Gives me a lift!!

    • Mikaela says:

      I’m living the dream! Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna detta liv. Men jag fortsätter och njuta varje sekund. Stor kram Ruth!!

  • Maj says:

    Fint. Undrar en grej bara, hur dealar du med hemlängtan och saknad efter familj hemmavid? Jag reser en del i jobbet och tillbringar då och då ca 2 månader kring Bay area. Gillar det på det stora hela, men obsessar så himla mycket kring att alla jag tycker om är så långt borta.

    • Mikaela says:

      Hej Maj.
      Om jag ska vara helt ärlig så har jag nog inte så mycket hemlängtad. Självklart önskar jag ibland (ganska ofta) att jag bodde närmare nära och kära där hemma men den där exrema hemlängtan kommer bara några gånger om år (och då ringer jag till dom jag saknar, skype:ar i flera timmar och fyller på energi på det sättet). Kanske det är lättare för mig som bor här “på riktigt”. Jag har min man här och väldigt många nära vänner som gör livet enklare. Jag har inte bott nära min familj på mer än 10 år och på något sätt blir man kanske van? Jag hoppas att du får en jobbsituation som du kan må bra med. Stor kram!! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.