photo(77)

Kombinationen att springa en söndagsmorgon i Golden Gate Park och längst Ocean Beach samt att få varm choklad serverad efteråt måste ju vara det bästa konceptet ever! Idag är jag lycklig.

När jag åkte på min knäskada i höstas rasade min värld lite ihop (tragisk men sant). Löpning är definitivt min meditation och mitt sätt att “stay sane” mellan hektiska arbetsnätter och alldeles för mycket tankar i huvudet. Efter ett par månaders upphåll och med rehabövningar som gjordes alldeles för sällan har jag sakta försökt att komma tillbaka men löpglädjen har liksom inte återinfunnit sig. Det kändes tugnt att komma tillbaka och demotiverande att ha tagit några steg bakåt. Men så gick jag på en Chi Running Workshop (rekommenderat av min sjukgymnast) och lärde mig lite om posture, cadence och core training samt började praktisera Mindful Running (stängde av hårdrocken i öronen och började öva på att lyssna på min anding och min kropp istället samt njuta löpningen på ett mer aktivt sätt) och plötsligt så kände jag inte bara att kroppen svarade utan också att löpglädjen väcktes till liv igen.

Idag kom jag extremt oförberedd till dagens lopp. Det var inte bara över 3 månader sedan jag sprang längre än 9 km, jag hade också bara sovit 4 timmar (fortfarande i nattevaktsmodus!), inte planerat vad jag skulle äta till frukost eller ha på mig under loppet samt glömt min vattenflaska hemma. Men jag gick in med inställingen att håller det så håller det. Måste jag gå pga av mitt knä så är det ingen big deal – det var ju trots allt bara ett 15 km’s fun run (och vi gjorde det för chokladen!). Jag gick ut lugnt men kände snabbt att både kroppen generellt och knät höll (både i uppförsbackarna och i nedförsbackarna). Jag slappnade av på ett annat sätt, sänkte skuldrorna, hittade återigen flytet och lugnet. En fantastisk känsla! (och precis vad jag behövde just nu).

Det blev inte något PR på något sätt men jag är lycklig av att veta att min knä är tillbaka, att grundformen finns där och att löpglädjen är väckt igen. Man kan inte heller annat än att bli lite så där salig när man får solen i ögonen, hör havsvågornas brus och känner endorfinerna bubbla i kroppen. Nu gäller det bara att hålla igen så att inte nästa skada knackar på dörren.

Official time: 1:21:24.

11 Responses to Hot Chocolate 15K

    • Mikaela says:

      Övning, övning, övning :p
      Men det finns lite olika tekniker också – använd armarna tex. Pumpa dom lite överdrivet mycket och se till att få sväng på dom uppåt och framåt (och inte bakåt eller horisontalt). Svårt att förklara i text men tänk dig att du ska liksom använda armarna till att komma upp för backen. Du kommer att bli mer trött i armarna men mindre trött i benen.
      Annars handlar det om övning. Spring mer backar och du blir bättre på det. Så tråkigt är det helt enkelt.
      Lycka till!

  • Malin says:

    Vad har du för strul med knät? Jag har drabbats av löparknä och kämpar med att bli av med det genom stretching. Hur har du lyckats?
    Kram Malin

    • Mikaela says:

      Jag fick också löparknä efter en överbelastning. Jag rekommenderar att gå till en sjukgymnast och få ett skräddarsydd program till dig. Jag gick på en högdos NSAID kur precis i den akuta fasen. Sen var det vila vila vila, streching och balans och stabiliseringsövningar. Tränade elliptical och cyklade mycket men undvek att gå och springa. Tränade också ganska mkt pilates och styrketräning. Tålamod är inte min starka sida men jag hade tur att efter ca 2 mnd total löpförbud och sen extremt långsam start så är jag nu i princip tillbaka till den form jag var före skadan. Jag antar att jag var duktig att sluta belasta direkt när skadan skedde (jag var i princip tvungen eftersom jag inte kunde gå på 2 veckor). Hoppas det ordnar sig för dig!! Jag vet allt om löpabstinens. Stor kram!

  • Kringlan says:

    Åh! jag hade det exakt likadant efter mitt löparknä i höstas. Kunde varken springa, gå eller ens sova utan att ha extrem smärta.
    Gick också till en specialist och fick en massa core övningar att köra på – det hjälpte men nu känner jag inte glädjen längre i att springa.
    Nu är jag mer konstant rädd att jag ska skada mig + att jag känner mig lika tung som en elefant varje gång jag springer eller går 🙁

    Har då också börjat få ont i andra knät som fick ta en del extra arbete under dom där 3månaderna. Försöker bygga upp styrkan igen genom lätta knäböj och utfallssteg med vikter och så spinning men det är inte det samma och känns ändå.

    Hur kommer det sig att man är duktig på att köra sin rehab dom första 2 veckorna för att sedan se det avta och sedan när man är “frisk” igen helt o hållet bara “glömma” bort det?

    • Mikaela says:

      Men rehab-övningar är ju det tråkigaste som finns!! (ungefär som knipövningar)
      Jag borde göra dom varje dag men gör dom kanske en gång i veckan max (borde jag kanske inte säga som hälsocoach?! 🙂 ).
      Något som hjälpt för mig är att verkligen analysera min löpform. Ta mindre steg och landa mitt på foten eller lite på trampdynorna. Du ska ta ca 180 steg/min (jag brukar räkna hur många gånger jag sätter ned högerfoten på 30 sek, ska ligga så nära 45 som möjligt). Wallsitters och att balansera typ 3 minuter på varje fot barfota är annars bra övningar.
      Hoppas det ordnar sig för dig!!!
      Kram <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.