IMG_0657

Helt sedan jag började att resa utomlands har faktumet att jag är koreansk diskuterats vilt bland okända människor. Jag har mött koreaner, japaner, kineser, thailändare, vietnameser, etc, och alla har haft olika meningar om vart jag är ifrån (aldrig Sverige…). Det enda gemensamma dem haft är att jag i alla fall inte är korean. I början tänkte jag att det nog berodde på att jag var uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar och att det sociala arvet vad större än det genetiska.

Men så har åren gått och jag har mött fler och fler som påpekat att jag inte ser ut som en korean. Kanske halvkorean men inte hel. Mina ögon är för stor, håret för ljust och något med mina ansiktsdrag. För ett år sedan mötte jag lite random en koreansk äldre herre som påstod sig vara expert på att differentiera asiater så jag frågade honom vart han trodde jag var ifrån. Han tänkte sig länge om men landade till slut på japan. När jag berättade att jag var född i Korea skrattade han bara och sa att jag nog hade en japansk pappa i alla fall.

23andme

Så i födelsedagspresent fick jag ett DNA test av min man. Man spottar i ett provrör och skickar in det till analys. 4-6 veckor senare får man sedan en rapport som inte bara berättar vilket ursprung man har, om man är bärare av diverse olika sjukdomar och vilken ögonfärg/hårfärg/hudtyp/etc man mest troligen har utan också om man har ‘sprinter body’, om man troligtvis dricker mer kaffe än andra, hur bra man bryter ned alkohol och annan mer eller mindre intressant kuriosa.

Testen visade att jag var 59.1% korean, 22% japan och 8.8% kines. Antar att det kan förklara varför alla dessa asiater känner sig förvirrade när de försöker placera var jag kommer ifrån (och känner sig nödvändiga till att påpeka det).

Det visade också att jag har en sprinter body (dags att börja träna de där sprintintervallerna jag försök att komma undan med ursäkten att jag inte är en sprinter), bryter ned alkohol bra, dricker mindre kaffe än genomsnittet, förmodligen är laktosintolerant, föredrar salt över sött (sant!), har torrt öronvax (sant!) och inte är bärare av någon sjukdom som de testade.

IMG_6773

Jag kunde egentligen bry mig mindre om jag är korean, japan eller kines men eftersom det har varit en stående diskussion de senaste 15 åren tycker jag det var intressant att testa. Det här testet är på inget sätt 100% säkert men det ger en pekpinne. Jag har inget intresse att gräva djupare än så här. I mitt hjärta är jag svensk (eller norsk) och jag vet vart jag har min familj. Men nästa gång någon känner sig tvungen att börjar diskutera mitt ursprung ska jag triumfa igenom med detta DNA-test.

 

5 Responses to 59% Korean

  • Ellinorwo says:

    Vet du jag som är svensk blir också diskuterad hej vilt var jag kommer ifrån. Jag får höra Polen, Ryssland, Finland, Rumänien. Men nej svensk kan jag inte vara. Jag har för konstigt ansikte för det. Jag har för sneda ögon.

    Men faktum är att jag är svensk. Morfar är norsk. Farfar same och farmor och mormor skånsk och smålänning. Så det kanske är det som gör att jag ser udda ut. Så okej jag kanske inte är helsvensk. Men 3/4 delar ändå. Så du är inte ensam om att bli funderad på.

    Så det är bra. Du får säga det. Du är svensk. Född i Korea och fick ta ett dna prov för att du ledsna på att alla undra vart du kommer ifrån. Det skulle vara spännande att göra ett sånt där test någon gång. Var det dyrt och kan man göra det i Sverige?

    • Mikaela says:

      Jag tycker det är så intressant att så många lägger så mkt värde i ursprunget samtidigt som jag kan tycka det är intressant med arv osv. Inte bara genetiskt utan också personligheter, intressen osv. Vi betalade ca 200 dollar tror jag. Tyvärr tror jag att 23andme.com bara shippar till USA (det har säkert något med privacy security att göra). Jag vet inte om man kan göra det i Sverige, kanske det finns någon lag som förbjuder det men om du jättegärna vill testa så hjälper jag dig gärna. Kram <3

  • Annika says:

    Mitt “ursprung” är 50 % smålänning/svensk och 50 % finne (min pappa var krigsbarn från Finland och han kände sig varken helt svensk eller helt finsk…)och jag känner mig “bara” som en människa och är nöjd så. Tyvärr hänger många upp sig på utseende liksom på vilket namn folk har. Trist.
    Vilka fantastiska resor ni gör! Tack för alla fina bilder. I somras var jag i Norge på semester och det var verkligen vackert! Det får bli mer resor dit. Har varit i SF för några år sedan och tycker det var en härlig och speciell stad!
    Nu bor jag i Stockholm/Ruddammen, granne med KTH (sonen pluggar där) och Röda Kosets skola där jag förmodar att du gick. Världen är ganska liten, eller hur?!

    • Mikaela says:

      Vad roligt att du tycker det är kul att se mina bilder och följa vårt liv. Och ja, världen är verkligen liten ibland. Jag gick på Röde Korset fast bara mitt sista halvår vid KTH. Jag åkte till Tromsö i termin 5 och när jag kom tillbaka hade skolan flyttat. Före det låg den vid Sabbatsbergs sjukhus. Norge är verkligen vackert på alla sätt och vis. Och om du kommer tillbaka hit till SF får du höra av dig så bjuder jag på en kaffe! Kram <3

  • Maria says:

    Hej Mikaela! Jag är också adopterad från Sydkorea och bor i England sedan 12 år tillbaka. Jag får också ofta frågan varifrån jag kommer och då svarar jag att jag är “Swedish Korean”. Då tror de flesta att jag har en svensk och en koreansk förälder, eller att jag är uppvuxen i Sverige med koreanska föräldrar. Från början försökte jag alltid förklara att jag är adopterad, men då internationella adoptioner är sällsynt i England, har jag slutat med det. Folk får tro vad de vill! Men det är lite sorgligt (och jobbigt) ibland att folk inte kan förstå att alla svenskar inte är blonda och blåögda! Jag har flera kompisar från Korea, Japan och Kina och de flesta tycker inte att jag ser koreansk ut alls, eftersom mina ögon också är stora och jag har ganska brunt hår och mörk hud. Kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.