img_0782Magen idag vecka 20+4. ♥

Varje gång vi berättar att vi väntar tvillingar får vi alltid frågan om vi har tvillingar i släkten. En helt naturlig fråga som vanligtvis leder vidare till mer privata frågor. Typ om dom blev till naturligt eller konstgjort (ja, många uttrycker sig faktiskt så), om jag ska föda vaginalt eller ta kejsarsnitt, om jag har tänkt att dubbelamma osv. Jag har ingenting emot att svara på dessa frågor till folk som jag känner men det är ingenting jag vill gå in i detalj med personen i kafeteriakön eller taxichauffören. Inte varje gång, flera gånger om dagen.

Men! Låt oss ta det här:

Dessa barn är extremt efterlängtade och välplanerade om man kan säga så. De kom till på vårt tredje IVF försök – något som jag ska skriva mer om en annan gång (om ni är intresserade?). Våra killar är tvåäggstvillingar (fraternal som man säger här i USA) och det vet vi med 99% säkerhet eftersom vi satte tillbaka två embryos och de hela tiden har haft varsin moderkaka och varsin fostersäck (det finns alltså en pytteliten chans att ett av embryoerna delade sig i ett tidigt stadium och att det andra embryot inte fastnade). På mitt sjukhus låter man inte en tvillinggraviditet gå längre än till vecka 38, så senast i mitten av mars får vi möta dessa troll, troligtvis före.

Jag har inte bestämt (och det är inte heller jag som bestämmer) om det blir vaginal födsel är kejsarsnitt. Om båda barnen ligger med huvudet ner får man lov att prova sig på vaginalt annars blir det snitt. Jag känner mig okej med båda alternativen men vet att risken/chansen för snitt är ganska stor.

Får jag mjölk så vill jag amma. Kanske inte helamma men delvis i alla fall. Detta är inte heller något jag stressar över utan tar det som det kommer. Generellt känner varken jag eller E oss stressade över det här med tvillingar. Vi vet att det kommer att vara mycket jobb, lite sömn och kaos i många år och kanske borde vi vara mer stressade men efter år av kämpande, besvikelser och sorg känns vetskapen om att det växer två små så långt friska killar i min mage bara fantastiskt. Resten får vi helt enkelt ta när det kommer. Till och med våran läkare kommenterade att hon aldrig mött några twin-parents-to-be som är så lugna som oss men det tror jag också har med kulturskillnader att göra.

mage_v18_v20

Killarna och magen växer som ni kan se. För bara två veckor sedan kunde man knapp urskilja en liten bula men nu känns det som om den växer varje dag. Jag har kommit till det stadiet där folk gratulerar mig utan att fråga om jag är gravid även om alla också säger att min mage är så liten för att vänta tvillingar (vad vet egentligen folk om det?). Jag mår fortfarande bra och det är skönt. Trött så klart och har inte mycket överskottsenergi efter sjukhusjobb, pilatesjobb och hundpromenader men det känns okej. Lite ryggont efter många timmar stående och jag har fått börja använda stödstrumpor på jobbet pga onda/tunga ben. Min aptit har stabiliserat sig från att inte existera till att vara helt enorm till att nu vara så där lagom. Folk älskar att kommentera varje gång jag äter, hur mycket jag äter, vad jag äter, om jag äter – vilket ibland kan irritera mig (Ja du äter ju för tre nu. Ska du verkligen äta det? Borde du inte äta mer? Jasså du dricker fortfarande kaffe? osv). Jag vet att alla bara menar väl men jag kan irriteras över hur socialt accepterat det är att kommentera/ha en åsik om gravida.

Nu ska jag gå och mysa med mina killar som buffar i magen och min valp som är en liten tröttfis idag efter mycket lek med husse igår. 3 timmars sömn efter nattjobb kommer dessutom nog att resultera i en liten nap på soffan.

15 Responses to Har ni tvillingar i släkten?

  • Carina says:

    Spännande att läsa om, grattis igen 🙂
    Hur länge måste du jobba? får man sjukledigt mot slutet? du har ju ett så fysiskt krävande jobb.

    • Mikaela says:

      Tack! Jag kan bli sjukskriven och kommer helt säkert att bli det men hoppas på att kunna jobba till vecka 30 ca. Än så länge går det bra.

  • inger says:

    Det är inte lätt när människor tar sig rätten ..att kommentera,fråga och ge råd om allt. möjligt och omöjligt…det förstår jag kan kännas påfrestande…även fast man som du är tolerant och vet att dom nog bara menar väl. och som du/ni ju är överlyckliga över dom som rör på sig i din mage…så kan det bli för mycket En spännande tid för er och förr oss här hemma i Sverige Som önskar att ni vore närmare fast vi VET..hur ni tänker och känner …när vi läser det du skriver..förstår..men ..det där menet tar sig ton ibland Kram på er alla 5..

    • Mikaela says:

      Vi önskar också att vi bodde närmare familj och släkt, eller att familj och släkt bodde lite närmare oss. 😉 Men vi för göra det bästa utav det och njuta tiden vi får tillsammans när vi är på besök och sen använda den teknologi som finns för att hålla kontakten mellan varven. Kram kära moster.

  • inger says:

    GOD morgon..jaa den där teknologin är ovärderlig..särskilt en sån här gång Att kunna följa ert liv i Amerika och den stora glädjande livshändelsen..att ni väntar barn..tvillingar..När dom kommer ut..då vet jag jag vad jag skall säga ,som själv varandes en tvilling
    Trevlig helg och är glad att få följa ert liv via bloggen..Det är varje stund som räknas…Kram

  • Annieh says:

    Vilket fint inlägg och förstår det är konstigt att alla ställer den frågan, man frågar ju inte de som Får ett barn om det är IVF..
    Men stort lycka till till er!

    • Mikaela says:

      Tack Annieh! <3 Jag kan på en nivå förstå att folk är nyfikna men samtidigt inte förstå att de inte förstår var gränsen går för privat. Tack och lov är jag inte en person som tar särskilt illa vid. 🙂

  • Evelina says:

    Grattis!! ? Så sjukt det där att när man är gravid känner folk att det är fritt fram att kommentera ens kropp och vad man gör med den. Jag har en ettåring och under graviditeten fick jag kommentarer varje dag på jobbet… ? Som du säger, de menar inget illa men det kan ju bli så fel ibland.

    • Mikaela says:

      Tack Evelina! <3 Ja det är helt fascinerande. Jag tror kanske jag förvånas mer över det eftersom jag själv aldrig tänkt tanke att fråga och kommentera sånna saker när jag haft vänner och kollegor som varit gravida. Vanligtvis tar jag inte illa upp, tack och lov, men trötthet och gravidhormoner kan ju ibland slå till. 😉

  • Mikaela says:

    Mikaela – jag tyckte detta inlägget var grymt! Jag kan inte ens tänka mig hur det känns att få tusen frågor om ens privatliv “bara” för att ens mage växer, men kan tänka mig att det kan skapa konstiga situationer och även obehag. Jag blir ju orolig bara grannarna pratar för mycket med mig 😛 haha. Men tyckte ditt inlägg var så skönt. Så himla härligt och fint att se att allt ni alla mår bra 🙂 Kram

  • Joanna says:

    Längesen jag var här inne och läste, men vill bara säga GRATTIS till graviditeten!!! Så här lite i efterskott 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.