Januari avslutades med ännu en babyshower, denna gång i regi av mina kära arbetskollegor. Så himla fint och mysigt dem hade gjort med helt fantastisk brunchmat, kakor och tårtor – och den enda bild som blev tagen är ovanstående (!?). Dem hade stora planer om lekar och hela det amerikansk-babyshower-paketet men så blev vi så himla många och alla var så glad att se varandra utanför jobbet, iklädd något annat än scrubs och med mindre nattevaktsdimma och mera tid än mellan-skift-rapporten så det slutade med att vi bara pratade, skrattade och åt god mat. Helt fantastiskt! ♥

Jag blev påmind på FB häromdagen att det är 4 år sedan jag började på jobba på sjukhuset. Fyra år som känns som en liten evighet men samtidigt som igår. Jag tyckte det var jättejobbigt i början inte bara med språket, nya medicinska termer, medicinnamn, labvärden, droppkoncentrationer, ny sjukhushieraki och system, nytt journalsystem, osv. utan också (kanske framför allt) det rent sociala. Att vara introvert och ny på en arbetsplats i ett helt nytt land är fasiken inte lätt. Jag kände mig fortfarande osäker i min engelska och hade svårt att vara så där amerikanskt social med klämkäckt småprat osv. och kände mig missförstådd, undervärderad och ensam väldigt länge. Missförstå mig inte, de allra flesta av mina kollegor var suuuuupertrevliga och omhändertagande i början men jag kände mig annorlunda och kände mig begränsad i att jag inte hade detaljengelskan.

Men så gick visst månaderna och åren. Jag blir tryggare i min engelska och min amerikanska sjuksköterskeroll. Min arbetskamrater lärde känna mitt riktiga jag och jag lärde känna dem. Nattjobb blev till något positivt med en tightare arbetsgrupp och mer tid till att lära känna varandra. Också mindre småprat i nattevaktsdvalan och okej att vara tyst i perioder. Jag har en handfull arbetskollegor att tacka för att jag idag är en del av gruppen. Arbetskollegor som hela tiden inkluderade och fick mig att känna mig välkommen. Kollegor som visade en genuint intresse i vem jag var och vart jag kom ifrån och som också accepterade mig som den tysta lite blyga skandinav jag var. Men också kollegor som förstod min humor, som vänligt “drev” med mig, fick mig att öppna mig, skratta åt mig själv och åt dem. Som lärde mig amerikanska och kaliforniska och som ständigt utbildar mig i den amerikanska kulturen. Idag känner jag mig varken missförstådd, undervärderad eller ensam – snarare tvärtemot.

Mina arbetskollegor är dem som ger mig hopp om USA i dagens politiska kaos. Självklart är jag överväldigad och in i hjärtat djupt tacksam för den babyshower dem gav mig igår men kanske framför allt tacksam för att dem varje dag och varje natt bevisar för mig att USA inte är lika med Trump. Vi tar hand om dem som Trump vill isolera, kasta ut och ignorera. För oss är alla lika mycket värda oavsett om du är Silicon Valley’s multimiljadär eller den där galna hemlösa på gatan som han körde på.

Så tack kära arbetskollegor. Tack för en fantastisk babyshower. Tack för alla generösa gåvor till våra killar. Tack för att ni finns som stöd och support för en förvirrad immigrant. Tack för att ni får mig att känna mig värdesatt och lyckligt lottad för att jag fått precis er som arbetskollegor. Och tack för att ni gång på gång visar att USA kan vara något annat än vad media visar. Ni är dem bästa! ♥

One Response to Babyshower Nr 2

  • inger says:

    God morgon..så fint ,uppbyggligt och härligt du beskriver ditt liv och dina arbetskamrater Så skönt att känna tillhörigheten..lite som för mig här i Grannäs..en plats,ett ställe mitt uti skogen I ingenstans kan man tycka…där jag inte kände någon .Där fördomarna om landsbygdsfolket kommer på skam …här i denna aktiva by,som inkluderat en främling MIG..i sin gemenskap Då blommar man 🙂
    Är glad för din/er skull att ni trivs och mår bra Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.