I helgen har vi verkligen haft en liten fixarhelg vilket har varit skönt för mitt stackars psyke som blir helt galet av kaoset vi lever i i kombination med att inte klara/orka ordna själv. Det är fortfarande kaotiskt men sakta men säkert börjar vi se att ett familjehem börjar växa fram. Hur sjukt är inte det egentligen? 12 år har vi bott tillsammans och  gått från ett 8kvm studentrum till diverse studentlägenheter till lite mer vuxenlägenheter till lite mer fancy lägenheter till idag visserligen fortfarande bo i en pyttelägenhet men nu anpassat för en liten familj. Vi har ordnat vårat sovrum som visserligen inte alls hastar men som samtidigt kändes som det viktigste att få i ordning innan bebisarna är här eftersom vi antar att vi kommer att vilja ha dem där inne hos oss i alla fall första tiden.

Och som vi har funderat på hur vi ska få plats. Vårt sovrum är ännu mindre än barnrummet och har tidigare bara bestått av våran queen size bed och två nattbord. Vi har pratat fram och tillbaka om vi ska ha bebisarna inne hos oss eller inte i och med att barnrummet bokstavligen ligger 10 meter bort max men vi känner nog båda att det nog kommer att vara skönt i alla fall i början att ha dem nära på natten speciellt med tanke på att det är två små som förmodligen kommer att vilja äta hela tiden.

Så efter att ha mätt och mätt igen. Byggt spjälsäng och byggt en twin pack’n’play som vi fick från mina arbetskamrater kom vi till slut fram till att denna lösning nog var den bästa. Så nu sover jag brevid en tom spjälsäng och det känns faktiskt lite mysigt. Tanken är killarna får dela säng så länge dem vill men att vi också ska kunna dela på dem om den ena håller den andra vaken. Så småningom får spjälsängen som nu står inne i vårt sovrum flytta ut till den som står i barnrummet. Dem fina babynest:en har Klara CollinsEtsy (en svensk tjej som bor i Chicago) gjort. ♥

Avslutningsvis vill jag bara säga tack! för de kommentarer jag fått på förra inlägget. Samtidigt känner jag att jag vill skriva ett litet förtydligande eftersom jag har fått en del kommentarer och mail angående sorgen om att få tvillingar och jag vill bara säga följande:

– Jag är självklart super tacksam för att jag överhuvudtaget kan få barn. Tror mig, jag känner också till sorgen över att tänka att man kanske aldrig kommer att få biologiska barn. Att alla andra blir gravida men aldrig en själv. Fruktansvärt och otroligt jobbigt.

– Jag är också super tacksam för att faktiskt få två barn. Att inte bara få ett utan två barn är ett fantastiskt privilegium. Från att tro och tänka att vi nog aldrig kommer att få barn till att vänta tvillingar är en helt magisk känsla och jag skulle aldrig byta bort denna tvillinggraviditet mot en singelgraviditet. Båda våra killar i magen är ju redan en sån självklar del i vårat liv.

Jag säger inte att det är frid och fröjd och halleluja att “bara” få ett barn. Jag vet inte ännu hur det är att bli mamma för första gången men jag förstår självklart att få barn, oavsett hur många, är omväldigande och inte alltid är lätt.

MEN min sorg är min sorg och är helt orelaterad till ovanstående eller förnuftet. Det inte heller en sorg som finns där hela tiden eller något som tynger mig speciellt. Det är en känsla som jag ibland tillåter mig att reflektera över samtidigt som jag längtar och glädjer mig över de två små liv jag har i magen.

Så så var det med det. Vårt sovrum är alltså färdigt, barnrummet faktiskt någorlunda färdigt förrutom en del saker som måste flyttas ut till vårt förråd. E’s lilla kontorshörna ska säljas och flyttas ut eftersom han nu har kontor på 2 min gångväg hemifrån och vi kan behöva dem få kvadratmeter vi har. Idag kom ett nytt kylskåp/frys som så småningom ska fyllas med mat (det kylskåp/frys vi har är alldeles för litet) och imorgon kommer förhoppningsvis vagnen. Och då mina vänner, då tror jag vi kan börja slappna av och bara vänta på att dessa killar ska vilja komma ut. Jag pendlar mellan att tro att dom kommer nästa vecka till att tro att dom kommer att stanna där inne helt fram till igångsättning. Imorgon ska jag sammanställa era gissningar men nu ska jag vila på soffan (igen).

Happy Monday kära bloggläsare. Gör något bra utav denna vecka! ♥

3 Responses to Sovrummet och ett litet förtydligande

  • Annika says:

    Förtydligande från min sida apropå förra inlägget:
    Mina rader var bara för att vidga perspektivet… inte för
    att förringa din känsla. Hoppas du inte tog illa upp. <3
    Vad fint ni har gjort till pojkarna! 🙂

    • Mikaela says:

      Jag tog absolut inte illa upp för din kommentar Annika. Ville bara göra ett förtydligande eftersom jag fick speciellt många mail på just det inlägget. Kram!

  • Carina says:

    Vi har också spjälsängen fast i vår säng och det fungerar riktigt bra. Hade även babynest första halvåret, hon älskade det. Skönt att inte behöva stiga upp så fort dottern piper till och hon ser oss och hålls lugnare, men vill helst inte ha henne i vår säng (var rädd att göra henne illa då hon var riktigt liten, och nu är det skönt att vi får ha vår stora säng för oss själva :)). Det enda jobbiga med att ha spjälsängen sådär; det är svårt att komma upp ur sängen…. Min man sov på den sidan i början, eftersom jag väldigt gravid hade svårt att komma upp, och efter snittet tog det så ont att jag verkligen inte kunde ta mig upp där vid spjälsängen. Men nu turas vi om att sova där bredvid dottern. Hon blir 11 månader nu, och än så länge vill vi inte flytta henne till eget rum.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.