Första bumpbilden ♥. Vecka 16 och jag var så glad att det äntligen visades att jag var gravid men egentligen var det väl bara jag och E som såg det.

Vecka 19 och vi hade precis fått veta att vi väntade två små killar. ♥ Den här helgen började vi spåna på namn och blev eniga kanske en vecka eller två efteråt. Sedan dess har namnen varit dem två och vi får se om det känns rätt i hjärtat när killarna väl är här.

Vecka 21-24. Ingenting hände tyckte jag. Fram till vecka 24 var det i princip ingen som såg att jag var gravid även om jag kände mig suuupergravid själv.

Tredje trimester (v 28) och här kände jag mig så stor alltså. Trött, höggravid och redo att föda. Lite visste jag då att jag skulle gå nästan 10 veckor till.

Mellan veckan 24 och 32 hände det mycket. Killarna gick upp från ca 700 gram var i vecka 24 till ca 1700 gram var i vecka 30 (och 2700 gram var i vecka 34). Dem har hela tiden mätt ca 10 dagar större än vad dem borde jämfört med singelbebisar och mycket större jämfört med tvillingar så vi är spända på att se vilka klumpar som kommer ut.

Vecka 32 och photoshoot med Christina Samuelson Photography. Här kändes det som att jag skulle kunna föda när som helst. Inte bara för att magen kändes stor utan för att jag också hade en del Braxton Hicks/förvärkar. Dessa förvärkar minskade dock med tiden speciellt efter att jag slutade jobba så jag antar att det var en smart drag att sjukskriva sig även om jag var lite avig emot det i början. Jag trodde också på riktigt att magen inte kunde bli större men tji fick jag.

Vecka 33 till 36 har egentligen varit ganska så olidlig med tanke på min stackars mage. Smärtan i magmusklerna som separerar mer och mer ska vi inte prata om. Vecka 31 hittade jag mina första streckmärken/bristningar och efter det har min mage bara blivit randigare och randigare. Nu är den så förstörd och utspänd att jag nästan bara vill gråta (och ja jag vet att det absolut är värt det i slutändan och bla bla bla men just nu innan bebisarna kommer och jag är höggravid, trött, sliten och less tillåter jag mig att sörja min stackars maghud litegrann).

Vecka 37 och sista magbilden. Nu vräks snart killarna från sitt varma sköna boende. Under hela min graviditet har jag fått höra att min mage varit så liten och nätt och allt är nog relativt. Både mitt SF mått och killarna har alltid mätt stora vilket har gjort att jag aldrig egentligen varit orolig. Jag har varit glad över att jag inte haft en gigantisk mage även om det är lite omotiverande att ständigt få höra hur liten mage man har när man själv upplever den gigantisk. Mitt SF mått har hamnat på ca 44-45 cm och jag har gått upp ca 13-14 kg vilket jag vet är ingenting (min läkare ville jag skulle gå upp 25-30 kg). Allt i allt har jag haft en väldigt bra graviditet med väldigt lite problem. Jag hade extremt illamående fram till vecka 18-20 ca men efter det har jag mått bra utan speciella plågor. Lite halsbränna under mina nattevakter och extremt obekväm/otymplig nu sista veckorna. Foglossning nu sista dagarna som begränsat mig men senast i söndags (v 36+3) gick jag en 45 min promenad tillsammans med E och Nelson så jag kan verkligen inte klaga.

Bye bye belly bump.

Alla säger att jag kommer att sakna min mage så fort bebisarna är ute men vi får allt se om det. Jag kan definitivt känna mig lite sentimental över att den kommer att försvinna nu när jag vet att slutet är nära men just nu känner jag mig mest redo att få tillbaka min kropp och kunna röra mig fritt. Kanske jag kommer att sakna att vara gravid, kanske inte. Men nu alldeles jättesnart går vi in i TvillingarnaPhase 2. Ready or not, here we go! ♥♥

8 Responses to Vecka 37 och bump sammanfattning

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.