Idag blir killarna två veckor gamla och det känns som tiden går fort samtidigt som det känns som om dom varit hos oss i all evighet. Allt fortsätter att gå bra. Killarna är lugna och harmoniska större delen av tiden även om dom börjar att ha mer och mer vakenperioder. Dem visar också mer och mer sina individuella personligheter och jag älskar att upptäcka nya saker om var och en.

Vi tar det väldigt lugnt och hänger mycket hemma. Vi försöker komma ut i solen varje dag och vila när vi kan. Av och till gör vi en liten längre utflykt och logistiken går bättre och bättre. Det är inte bara bara att baxta in två nyfödda och en hund i bilen och dra. Men än så länge har det gått bra. Vi är ett bra team allesammen. ♥

Idag har vi varit på 2 veckors kontroll med killarna och bägge två hade gått upp till över sin födselsvikt vilket var målet. Oliver väger nu 3357 gr och Theodor 2982 gr och bägge två har officiellt vuxit ur storlek 44.

Vi älskar fortfarande tvillinglivet även om det ibland kan bli lite svettigt. Vi har en kille som är lite mer tålmodig än den andra vilket underlättar en del samtidigt som det där dåliga samvetet alltid finns där. Det är lättast att alltid plocka upp den som skriker högst först men då får man dåligt samvete för att den med tålamod alltid får vänta på sin tur. Och så är det det här med närhet. Vi har en kille som behöver mer närhet än den andra så det slutar ofta med att han får mysa med oss i soffan och att vi bär runt på honom mer. Och då får man dåligt samvete för att den andra ligger ensam men ska man väcka/lyfta upp denne bara för att vara “rättvis” även om han till synes ligger helt fridfullt och sover på egen hand? Är lika behandling alltid rättvisast eller ska man gå mer på individbehov? Och hur delar man sin uppmärksamhet rättvist då? Ja, alla dessa tankar som automatiskt kickar igång. Jag är säker på att dom kommer att förfölja mig resten av livet.

Nu ligger bägge killarna och sover fridfullt i sitt nest (bank i bordet) och vi ska ta ett glas rött och sjunka ned i soffan. Jag har så många mammatankar att skriva ned men det får komma lite efter som. Dagarna och veckorna går så fort och jag vet att jag kommer att glömma mycket så jag har lust att dokumentera lite här och jag hoppas ni tycker det är lite kul att hänga med. ♥

2 Responses to Vecka två som tvillingmamma

  • Annika says:

    Fina bilder på era gulliga små pojkar…
    Tänk, vilken tur de har som har kommit just till er!
    Trevlig helg! Kram 🙂

  • tove says:

    Det är jättekul att hänga med tycker jag!

    Jag tror på att se till individen. Om den ena sover lugnt ensam så väck han inte för rättvisans skull! Om han mår bra så är det ju ingen fara… 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.