Oliver och Theodor 4 veckor idag. ♥ Alltså, kan vi stanna tiden lite. Dem växer alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med. Världens största föräldraklyscha men ack så sant. Jag älskar att dem börjar vara mer och mer vakna. Jag älskar inte att dem växer ur sina kläder. Av och till kommer lite spontana leenden och det är det finaste som finns. Dem äter som hästar båda två och det leder oss in på dagens bloggtema…

Jag kommer inte att visa många bröstbilder på denna blogg men med dagens tema kändes det okej.

Med varning för världens längsta inlägg om något som kanske inte intreserar alla tänkte jag idag skriva om något som folk undrat över i princip sedan jag blev gravid. Jag vet nämligen inte hur många gånger jag har fått frågan om jag ska amma tvillingarna –  från både vänner och bekanta men också från helt okända personer. Ska jag amma? Kommer jag att dubbelamma? Ge ersättning? Pumpa? Osv. Jag vet inte om folk är extra nyfikna för att det är tvillingar eller om det är något som är allmänt intressant. Jag gick själv in med ganska lite förväntingar och föreställningar på hur det skulle bli med killarnas matning. Jag hade inte ens en plan utan tänkte att det blir som det blir och så länge dem växer och mår bra kände jag mig okej med både bröstmjölk och ersättning.

Under min graviditet läste jag en del om att amma tvillingar och hörde både positiva och negativa upplevelser av det men kanske mest negativa faktiskt. Och ärligt talat så hade jag nog också förväntat att det skulle bli ett problem med för lite mjölk, onda bröst, skadade bröstvårtor, osv. I alla böcker och artiklar jag läste så stod det att fullamma tvillingar är svårt och riktigt hard work men absolut genomförbart om man hade en god plan och var väl förberedd. Och det var väl där jag kände att jag kanske sviktade för jag hade varken en god plan eller ork/intresse till att på riktigt förbereda mig. När folk frågade om jag ville amma så sa jag att jag i alla fall ville prova vilket enligt alla tvillingböcker också var fel strategi – man skulle sätta ett mål och säga att jag SKA amma för att lyckas.

Så kom killarna och redan inom en liten timme började bägge amma. Båda tog brösten bra och första dygnen dubbelammade jag i princip dygnet runt. Så himla mysigt! Och jag var lite i chock över att killarna faktiskt sög och att det inte gjorde ont. Jag har dock ingen mjölk (eller kolostrum) och båda fick låga blodsockervärden och till slut bestämde vi oss för att ge ersättning i alla fall fram tills min mjölk rann till (kanske vårt bästa föräldrabeslut hittills!). Jag blev förklarad att i och med att killarna blev födda lite för tidigt kan det hända att deras sugkraft inte riktigt var stark nog. Dessutom kunde kejsarsnittet göra att det dröjer lite extra innan min mjölk kom. Så jag fortsatte att amma och började också pumpa.

I början kände det hopplöst att pumpa och min motivation var ganska låg för hur mycket jag än pumpade kom det inte ens en liten droppe. Det kändes skönt att veta att killarna fick det dem behövde i form av ersättning och jag är så himla tacksam att läkarna och sjuksköterskorna faktiskt föreslog det så tidigt. Två hungriga frustrerade bebisar är verkligen inte att leka med.

Dag 4 kom plötsligt mjölken på mindre än ett par timmar. På morgonen hade jag ingen mjölk och efter lunch hade jag så ont i brösten att jag på allvar trodde dem skulle sprängas. Jag fick nästan panik men pumpade och ammade och efter ett par dagar stabiliserade det sig någorlunda. I början fortsatte jag att först amma bägge två och sen ge ersättning för att göra dem mätt men ganska fort kändes det ohållbart för min egen del. Vår ena kille blev så akut hungrig och upprörd att han vägrade amma bortsett från när han redan fått lite mat. Den andra tog över en timme på sig att amma färdigt vilket resulterade i att jag i princip aldrig kunde lämna soffan. Jag vet att många lever så den första tiden med sin nyfödda bebis och det är kanske så det “ska” vara men för mig kändes det bara psykiskt jobbigt och inte värt det.

Jag fick ganska direkt i princip nog mjölk för bägge två och nu pumpar jag så ger vi flaska till bägge två på väldigt regelbundna tider. Vill en eller bägge amma mellan måltiderna så får dem det och då kör jag både singel och tandem beroende på vem och hur många som är hungriga samtidigt. Detta fungera fantastiskt bra för oss och gör att killarna äter och sover i princip på samma tidspunkt vilket resulterar i att jag faktiskt kan duscha varje dag, äta frukost, lunch, middag (herregud vad hungrig jag är!), läsa böcker, laga mat och baka och faktiskt sova ibland. Det betyder också att vi kan dela på matningarna och att E får möjlighet att också bonda med killarna.

Jag vet inte hur länge vi kommer att hålla på så här. Jag vet inte hur länge jag kommer att pumpa eller hur länge min mjölk kommer att räcka till. Killarna blir bättre och bättre på att amma så kanske blir det mer i framtiden. Eller så övergår vi till ersättning för att min mjölk tar slut. Så länge dem växer som dem ska (vilket dem verkligen gör just nu!) så tar vi en dag i taget och gör det som känns bäst just nu.

2 Responses to Fyra veckor och det här med matningen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.