Fuzzy små killar höll på att göra mig galen (tålamod tålamod tålamod) så jag stoppade dem i vagnen och tog mig en tur till MNT Studios. Dem sover alltid gott när vi är ute och går och det är jag verkligen tacksam för. Jag är också tacksam för att få vara del av MNT teamet och vara med om den här förvandlingen från en hemmastudio till en liten boutique studio till denna helt fantastiska tvåvånings-hightech-fancy-studio. Det är verkligen ett privilegium att få träna och undervisa där och jag är så himla glad att jag för 6 år sedan googlade på pilates near me för att jag hade hört att pilates skulle vara bra i kombination med löpning.

Har jag förresten berättat att jag ca en vecka före killarna blev född drömde att min förstfödda kille var rödhårig? Jag kommer ihåg att jag i drömmen var helt chockad över att han hade rött hår. Oliver är vår förstfödda och han är mörkblond – även om alla här i USA menar att han är såååå blond – men i vissa ljus ser han faktiskt lite rödhårig ut. Appropå det, jag tycker det är så himla roligt att det i Oliver pass nu kommer att stå att han är blond och blåögd. Speciellt eftersom det här passet kommer att gälla i 5 år och han förmodligen inte kommer att vara så blond och blåögd då (fast vad vet jag förresten?).

Det blev inte alls så mycket träning som jag ville och hade planerat för det var som sagt två fuzzy små. Det är verkligen min lärdom i mammalivet att acceptera att ting inte blir som planerat och att det är ok. Jag är så himla van att kunna göra exakt vad jag vill, när jag vill, hur länge jag vill men nu har jag inte bara två som är beroende av mig och som styr dagens schema utan också beroende av E på ett helt annat sätt än jag någonsin varit. Jag kan till exempel inte bara boka in en träningstimme utan att först checka med E att det fungerar för honom också. Jag kan inte boka in någonting utan att veta samtidigt veta att allt kan ändras om killarna bestämmer sig för att tex vilja ha mat just då. Det gör mig frustrerad och ibland irriterad samtidigt som försöker ta ett djupt andetag och påminna mig om att så är livet nu men inte för alltid. Och det är ok. 

Nu har E äntligen kommit hem och avlöst mig efter att ha varit ute och tagit ett par öl med ett par kompisar. Vi försöker att vara generösa med egentid när det behövs. Att ge och ta, välja sina strider och vara snäll med varandra. Snällhet föder snällhet och hellre ge ge ge än att kräva och tjata. Om bägge ger så får ju bägge mer utan att behöva be. Förstår ni vad jag menar? 

Men nu blir det sen middag (eftersom killarna bestämde sig för att vilja ha mat precis när vi skulle äta) och sen blir det sängen för mig. Håller tummarna för en bättre natt och mer harmoniska killar imorgon. ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.