I fredags packade vi alltså bilen och begav oss inåt i landet mot Oroville/Chico. Vi kände att vi behövde lite miljöombyte och familjetid. Vi hyrde en liten stuga via AirBnB och hade egentligen inga planer mer än att hänga ute i naturen. Vi är båda tröttare än vi någonsin varit så även om vi gärna gjort längre och mer spännande hiker kände vi att vi helt enkelt inte orkade (dessutom väger killarna 9+ kg nu så det börjar vara tugnt att bära dom en längre tid på magen som vi är tvugna att göra om vi ska ha ryggsäck med med mat, blöjor och dricka). Men det blev ett par småhiker, en runt Bald Rock i Plumas National Forest och en i Bidwell Park i Chico och det kändes alldeles lagom. Speciellt eftersom killarna inte heller tycker det är superhärligt att sitta fastspända en hel dag utan så klart måste få sprattla av sig för att inte bli griniga (helt förståeligt alltså!).

Det blir ju så klart lite extra styr att packa in två små och en hund och åka iväg bara för en helg. Mycket ska med och dit man åker är ju sällan lika tillrättalagt som hemma. Vi kom nog hem aningens tröttare än vad vi var när vi åkte men det positiva med miljöombyte och famljetid får ändå väga tyngre än själva bekvämligheten så vi känner oss nöjda med att vi drog. Vi har lovat oss själva att vi inte ska tillåta oss att bli allt för bekväma och lata utan vill gärna utmana oss så vi kommer ut och känner oss tacksamma att vi än så länge har både hund och barn som med lätthet hänger med på det mesta.

Annars så har det gjorts framsteg här borta. Oliver sitter nu upp relativt stadig och länge utan stöd och klarar oftast att falla mjukt så han inte slår huvudet. Han klarar också att sätta sig själv upp från liggande och jag och E är barnsligt stolta över vår lilla bulldozer. Theo tar livet med ro som vanligt och det är skönt samtidigt som vi lite längtar tills han fattar grejen med att förflytta sig själv. Det är ju så härligt att se sina barn utvecklas och mästra nya skills. Men gladare unge än Theo får man dock leta länge efter.

Och sömnen! Jag kommer säkert att ångra att jag skriver det här nu men… två nätter i rad har BÅDA killarna sovit genom hela natten (19-06)!!! Halleluja! För bara några dagar sedan kändes det som att vi aldrig skulle få uppleva en hel natts sömn igen. Det gör vi inte ännu heller för både jag och E vaknar automatiskt runt kl 02 för att vi är så vana att göra det men i två nätter har det alltså varit knäpptyst från barnrummet och vi har knappt vågat andas. Det kan så klart bara vara en lyckoträff och jag är säker på att vi kommer att gå tillbaka tillbåde vaknätter och nattmatningar men vi hoppas på en liten trend i alla fall.

Annars rullar livet på här i SF. E jobbar och ska iväg på jobbresa ett par dagar så då roddar jag ensam här hemma. Tack och lov har vi vår nanny! Jag undervisar och träna Pilates och det är så härligt att vara tillbaka igen. Det har också lossnat lite med mitt sjuksköterskejobb så snart kan jag nog gå tillbaka och jobba en natt eller två där också vilket blir bra för vår ekonomi. Det känns som att vi har landat här nu och kommit in i ett lunk. Dagarna med killarna är intensiva men roliga. Klockan sju på kvällen när vi lagt dem käkar vi middag och sjunker sen ner i soffan en timme innan kvällsbestyret med Nelson och en s.k. dreamfeed till killarna före vi däckar i sängen. Bästa sömnen är mellan 22-02 för det är i princip den enda “säkra” sömnen vi får. Men som sagt, vi håller tummarna för en trend…

Hur har ni det?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.