Idag sprang jag med Nelson för första gången! Vanligtvis är det E som brukar springa med honom men idag körde vi lite ombytta roller så E tog en pilatestimme och jag sprang. En av anledningarna till att vi ville ha hund var att vi hade en tanke om att det skulle vara så mysigt att springa tillsammans. Och ett av kriterierna till vilken hundras vi ville ha var att den skulle vara stor nog till att kunna springa med oss. Så fick vi Nelson och längtade efter att han skulle bli stor nog till att springa. När han var 10 månader sprang han första gången med E och efter det har han fått hänga med mer eller mindre regelbundet. Han tycker det är så där kul tror jag, speciellt här i stan, men hänger på och det är ett effektivt sätt att aktivera honom på. När han får springa lös i svenska skogarna tillsammans med husse och morfar älskar han det däremot och skulle kunna springa hur långt, länge och ofta som helst.

Jag var gravid när vi började springa med Nelson och sprang i princip ingenting under graviditeten pga illamående och yrsel. Sen kom killarna och jag började så smått jogga igen men insåg ganska fort att jag inte hade corestyrka nog till att springa med en stor tung hund, jag hade nog med att faktiskt hålla mig upprätt själv. Inte för att Nelson drar, han springer snarare direkt bakom oss, men plötsligt får han syn på något eller någon och då behövs magstyrka till att hålla emot. Men idag kände jag mig redo och det gick hur bra som helst. Nelson är duktig och springer fint och min kondition må kanske inte vara på topp men jag har i alla fall styrka nog till att orka hålla koll på en 25 kg hund. Hurra för mig och Nelson! Nu blir det fler joggingturer på oss tillsammans.

Idag åkte E till LA för en arbetsvecka så i fem dagar blir det jag och les boys här hemma. Jag får hjälp av vår kära nanny så jag får både avlastning och hjälp vilket känns lyxigt och bra. Jag måste säga att jag tycker jag och E är ett bra team som jonglerar tre olika jobb, bådas träning, barn, hund och varandra relativt bra. Ibland klappar vi oss själva på axeln och ger varandra high-five. Det måsta vara lov. Men nu ska jag ut med Nelson en sista gång innan jag ska hoppa i säng. En kille håller på att få en tand och den andra ramlade och slog sig så det började blöda i munnen precis innan läggning så vi får se hur natten blir. Vi hörs! ♥

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.