Att lämna Sverige. Alltid en liten sorg. Tacksam för de dagar och veckor vi fått tillsammans. Tacksam för de minnen vi skapat och framför allt de minnen Oliver och Theodor har fått tillsammans med sin mormor och morfar. Att se sina barn tillsammans med sina föräldrar är verkligen speciellt. Så mycket kärlek. ❤️❤️

Tänk att få uppleva lyckan av att plocka smultron och blåbär ute i det fria. Att få samla kottar, stenar, blommor och gräs. Att få bada ute varje dag – med eller utan kläder. Att få springa ute tills allt spring i benen är borta eller att få bli buren runt av morfar och bli visad på skogens äventyr. Att få lära sig hur kråkor och ugglor låter och ser ut och få ropa på dem varje dag. Eller att få en härlig mormorkram varje morgon. Den lyckan. De minnena. Oförglömligt och obeskrivligt vackert. ❤️

Jag är evigt tacksam för att vi har möjligheten att komma hem och spendera så många veckor tillsammans med nära och kära. Varje gång går tiden alldeles för fort och avskeden är jobbiga. Men som alltid känns det bättre att tänka på återseende än farväl och gömma de goda minnena långt in i hjärtat. Det är precis det jag gör nu när vi kör vidare mot Norge och vår efterlängtade norgefamilj.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.