Då har jag varit ensam hemma med killarna 5 hela dagar och jag kan än en gång konstatera att jag inte är hemmamammamaterial. Älskar så klart mina barn och älskar att hänga med dom men att bara hänga med dom gör mig galen. På grund av att vi inte velat smitta andra (det sägs att det är en barnsjukdom men jag fick det också så vuxna kan alltså också få det) har vi försökt att hålla oss borta från alla. Vilket betyder att jag i princip bara har pratat med mina barn som inte direkt ger så himla intelligenta samtal. Och apropå prata, på 18 månaders kontrollen fick vi lite bakläxa för att killarna inte säger så många ord. Vi skyller på att dom lär sig 4 språk och hoppas på att det lossnar snart.

Hur som helst hoppas jag att killarna kan gå tillbaka på dagis snart. Jag längtar efter att min man kommer hem igen (imorgon) och efter att få jobba, träffa kompisar och träna Pilates igen. Men ja, jag lovar, jag älskar fortfarande mina barn.

Olivers blåsor håller på att torka ut och försvinna medan Theodor fortfarande får nya. Jag vet inte hur regeln är hemma men här kan barnen gå tillbaka på dagis när blåsorna är torra och inte blir fler och barnet annars är symtomfritt (när är små barn symtomfria förresten? Känns som vi lever i konstant hosta och snor…).

Man kan inte tro att dessa två är sjuka för energi till hundra har dom i alla fall. Idag började dagen kl 05 så Nelson fick åka på dagis så jag kunde ha full fokus på att springa av dessa små ben utan att ha dåligt samvete (och stressa ihjäl mig) över Nelson. Vi hängde flera timmar i parken och inspekterade minsta detalj. Jag blir så fascinerad över allt dom ser och hittar. Spindlar och andra insekter är väldigt intressanta.

Oliver är fortfarande fysiskt mer atletisk än Theodor. Dels beror det nog på kroppsbyggnad, styrka och träning men också att han är mindre rädd att prova än Theo. Jag är tacksam för att han har börjat inse sina egna begränsningar och ber om en hand när han behöver hjälp.

Theodor är språkligt mer avancerad än Oliver. Han härmar mer och försöker säga fler ord. Oftast blir det bara det första bokstäverna i ordet (Neee för Nelson, Baaa för banan, Biii för bil osv) men jag tror det kommer lossna snart för honom. ‘No’ är fortfarande favoritordet men än så länge är det bara gulligt när han säger det. Olivers nya ord är “mami” och “papi” (han brukade förr säga mamma och pappa). Gulligaste som finns när han säger “no mami” eller “hi papi”. Längtar efter att dom börjar prata mer (mest för att deras röster är så gulliga när dom säger riktiga ord och inte bara bebisbabblar). Det blir också spännande att se vilket språk dom börjar prata på. Vi tror på engelska just nu.

Fördelen med att hänga hemma med kidsen är att jag får tid att blogga när dom sover. Men nu tror jag att jag babblat nog för idag (märker ni att jag saknar att ha någon att prata med?? 😂😂). Hoppas ni har fått en bra start på veckan. Vi hörs nog snart igen. 😉

3 Responses to Långa dagar

  • Annika says:

    Fyra språk! Då förstår jag att de inte pratar så mycket ännu :)… Sen är de ju pojkar och då är det inte ovanligt att språket dröjer lite längre samt att de säkert är ganska nöjda med att “prata” med varandra mest.
    Inget att oroa sig för (vilket jag i och för sig inte tror att du gör)! Kram <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.