I torsdags var det amerikanernas största högtid, nämligen Thanksgiving. Jag gillar konceptet men jobbar alltid. Dels för att det är den bästa/lugnaste högtiden att jobba av det tre stora (thanksgiving, jul och nyår) och dels för att jag känner att det är viktigare att amerikaner med familj i närheten får vara ledig än jag som inte har någon thanskgiving tradition (ännu). Kanske känns det annorlunda när barnen blir större. Vi får se.

Men Thanksgiving ger en möjlighet att reflektera över vad man är tacksam för. Som alltid känner vi oss priviligierade som har jobb att gå till, tak över huvudet, hälsoförsäkring, råd till mat och kläder osv. Tacksam över friska barn, att få vara förälder och att ha familj och vänner. Tacksam över frisk luft (inget vi längre tar för givet) och över möjligheten att få bo i Kalifornien.

Men detta år känner jag mig extra tacksam över min man och pappa till mina barn. Han som i sol som regn tar med barn och hund ut så att jag ska få sova ostörd mellan mina nätter. Som tar med våra killar på nya upptäcktsfärder varje dag och som gör det med lugnet själv. Att hålla koll på två toddlers och en hund är inte särskilt avslappnande men han gör det som ett pro. Medan jag har sovit och jobbat har killarna varit i en ny park, på zoo och på stranden. Om dom inte har en superpappa så vet inte jag. ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.