The Last Time (author unknown)

From the moment you hold your baby in your arms you will never be the same

You might long for the person you were before
When you had freedom and time
And nothing in particular to worry about

You will know tiredness like you never knew it before
Days will run into days that are exactly the same
Full of feedings and burping
Nappy changes and crying
Whining and fighting
Naps or a lack of naps
It might seem like a never-ending cycle

But don’t forget…

There is a last time for everything
There will come a time when you will feed your baby for the very last time
They will fall asleep on you after a long day
And it will be the last time you ever hold your sleeping child

One day you will carry them on your hip then set them down
And never pick them up that way again
You will scrub their hair in the bath for one last time
And from that day on they will want to bathe alone

They will hold your hand to cross the road
Then will never reach for it again
They will creep into your room at midnight for cuddles
And it will be the last night you ever wake to this

One afternoon you will sing “the wheels on the bus” and do all the actions
Then never sing them that song again

They will kiss you goodbye at the school gate
The next day they will ask to walk to the gate alone

You will read a final bedtime story and wipe your last dirty face
They will run to you with arms raised for the very last time.

The thing is, you won’t even know it’s the last time
Until there are no more times. And even then, it will take you a while to realize.

So while you are living in these times, remember there are only so many of them and when they are gone, you will yearn for just one more day of them.
For one last time.

. . .

Dikten som tar mig igenom tvåårstrots med utbrott efter utbrott, sleep regression med långa nätter med många uppvak, allt för tidiga mornar och allt för sena kvällar, konstant snoriga näsor, tandont, växtvärk, matvägran, bråk och slagsmål, etc. För det är så sant – plötsligt är det sista gången. Tiden går alltför fort.

(Snart) tvååringar är roliga men också så himla jobbiga. Dom älskar nog varandra mer och mer och har förstått att dom kan samarbeta. Det roligaste som finns just nu är att hjälpa varandra upp och ner (från golvet, upp i sängen, stolen, soffan osv) och det är det gulligaste som finns att se på. Så mycket bråk men så mycket kärlek. Att får vara tvillingförälder är verkligen ett privilegium. ?❤️

Men tack för dagis som räddar oss varje dag. Hur hade vi orkat annars? All cred till de som orkar och älskar att vara hemmaföräldrar. Jag älskar att vara working mom. Att få en paus, andas och sakna dom ibland för att orka fokusera på dom de timmar och dagar vi hänger tillsammmans. Att lämna två glada barn på dagis som springer in, kramar fröken och vinkar bye till mamma och pappa och sen få hämta två glada barn som springer mot en, kastar sig runt halsen och lyckligt ropar mamma! Att sen åka hem, mysa tillsammans och leka länge, läsa böcker och jaga varandra runt runt. Det är lycka och vardagsbalans. Helgerna sen är oftast fyllda av stora och små äventyr. Livet alltså. ❤️

Att februari snart är slut ska vi inte ens prata om för vart februari tog vägen vet inte jag. Att vi firar två tvååringar om en liten dryg vecka ska vi inte heller prata om för det har inte den här mamman och pappan hunnit planera riktigt ännu. Att vår lägenheten behöver städas och tvätt vikas kan vi också ignorera (i alla fall fram till ingen i familjen hittar rena strumpa längre) för nu ska jag lägga mig igen efter att ha lämnat två små troll på dagis. Någon bestämde sig för att inte somna förrän kl 21.30 igår och att vara vaken mellan 03-05 imorse medans den andra kände för att ropa på mamma och pappa ca en gång i timmen. Två trötta föräldrar idag, den ena jobbar dag som vanligt och den andra jobba natt i natt. Så god natt (eller god dag). Vi hörs en annan dag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.