Alltså det här med att vara mamma. Så många stora och små beslut man ska ta. Nu när äntligen flytten är gjord handlar nästa beslut om när vi ska byta dagis (och ja, jag vet att det inte heter dagis längre utan förskola och här i USA ska killarna nu flyttas från daycare till preschool). Just nu går dom kvar på sin gamla daycare och det tar ca 25 min för oss att köra dit vilket inte alls är en big deal eftersom det ligger på vägen till Es jobb. Men planen är så klart att byta till en preschool som ligger närmare där vi bor både för att underlätta logistiken och för att det är betydligt billigare här nere än uppe i SF.

Idag var jag på tour på en preschool och fredag ska jag på en annan. Det är inte superlätt att hitta ställen som har två öppna platser samtidigt men den jag var på idag hade faktiskt det. Men så börjar mina tankar (som jag i och för sig haft sedan jag blev gravid och på allvar visste att vi var tvugna att flytta): När är det bästa att byta dagis? Hur jobbigt är det för tvååringar att flytta till ett nytt hus? Och blir det för jobbigt att byta dagis i samma sväng? Jag vet att många nog gör det automatiskt när dom flyttar i och med att man kanske flyttar till ny stadsdel, stad eller kommun men vi har privilegiet att faktiskt kunna ha dom kvar på sitt gamla ställe om vi tror att det är bäst för dom. Men det är just det, vad är bäst för dom? Våra killar älskar att komma till sitt dagis just nu. Dom springer in och kramar personalen innan dom vinkar hejdå till oss. Och det känns så tryggt i mammahjärtat. Men kanske är det just mammahjärtat som är känsligast i den här sammanhanget. Kanske tvååringar faktiskt är tåligare än mamma?

Vi vet att vi vill byta dagis och vi vet att vi vill göra det i alla fall i god tid innan lillasyster så dom hinner bli trygga där innan deras värld förändras totalt igen. Vi ska åka hem i mitten av maj till mitten av juni och frågan är om vi ska byta för eller efter den resan. Jag tror kanske jag komplicerar det lite för mycket innen i mitt huvud men jag är så rädd för att det ska bli för mycket för dom. Någon som har några goda råd, inputs, tankar? Är det bara jag som tänker för mycket? Borde vi bara dra av plåstret och köra på? Byta dagis, hoppas på det bästa och lita på att dom klarar det? Mina små hjärtan. ♥♥ Livet, och att göra förändringar, var lite lättare när man inte hade två (tre, snart fyra) små att oroa sig för. Mammalivet alltså. Stora och små utmaningar. Vissa viktigare än andra.

Barnens lilla lekhörna i allrummet städat och organiserat som alltid….eller inte.:)

4 Responses to Dagistankar

  • Anna says:

    Jag hade nog väntat med dagisbyte tills efter resan. Det blir ändå ett litet avbrott i vardagen då ju och det är inte alltför länge tills dess. Sen tror jag som du säger att barnen är tåligare än du tror! Tvååringar är dessutom ganska trygga och nöjda överlag, det är värre med både ett och ett halvtåringar (speciellt dem!) och två och ett halvtåringar som är i utvecklingsfas. Det kommer gå hur bra som helst!

    • Mikaela says:

      Ja det får nog bli så, efter resan. Verkar ju rent logiskt smartast. Ibland undrar jag vad vi gett oss in i med flytt, byt av dagis och nytt syskon mitt i terrible twos and threes. 😀 Tack för din kommentar. Kram! <3

  • Annika says:

    Jag hade väntat till efter er resa och inskolat efter det. De har varandra som trygghet så det går säkert bra. Men visst, det är mycket förändringar i deras liv och de är bara två år så jag förstår dina funderingar och oro. Det är naturligt. Barn är ofta ganska anpassningsbara men alla är olika så det får man tänka på. Du känner dina barn bäst :). Lycka till och kram!

    • Mikaela says:

      Ja, det lutar nog mot att vänta till efter resan. Tyvärr är det ju ingen inskolning här dock utan man bara lämnar och går. Men som du säger, dom har varandra och dom klarar nog mer än vad man tror. Tack för din kommentar. Kram! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.