Vi går liksom runt och tänker och tror att killarna är för små för att förstår att det kommer en bebis snart. Och jag tror väl fortfarande att dom är för små för att medvetet förstå att det faktiskt kommer en bebis snart. Jag menar, inte ens jag och E kan riktigt förstå det, så hur kan dom? Men nånting har dom förstått för det går mycket i just bebis just nu. Idag när Oliver kom hem från förskolan frågade han “where is baby?”. Och när vi hittade henne ville han byta blöja, sätta på sockar, dregglis och kläder. Sen skulle bägge visa henne alla sina leksaker, smörja henne med salva (solkräm) och till slut lägga henne i lillasysters säng (som vi äntligen har fått på plats) och sjunga twinkle twinkle och wheels on the bus. Hur gulligt som helst! 🖤

Jag är helt säker på att det kommer att bli hur jobbigt som helst i perioder (eller hela tiden) att ha två (svartsjuka) storebröder och bebis och ja, jag har varit och är fortfarande ganska orolig för hur det ska gå. Men deras ökande intresse för “baby” och för att hjälpa känns lite lovande i alla fall. Jag är helt säker på att dom kommer att bli härliga storebröder tillslut men fram till dess blir det nog en del svett och tårar från oss allihopa. Men vi visualiserar vår familj om ca 2 år när lillasyster är som killarna är nu och dom är 4 år. Då ser jag för mig tre små som inte alls är så långt ifrån varandra i ålder och som förhoppningvis kan springa runt och leka med varandra. Det känns som att vi då kanske har tagit oss igenom den första mörka tunneln och äntligen kan säga hej till varandra igen. Vi har lovat varandra – lite som skämt men också allvarligt – att inte skiljas före lillasyster är två år. Snart dyker vi in i major sleep deprivation igen samtidigt som vi kommer att gå igenom terrible threes x2. Önska oss lycka till så snakkes vi om två år…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.