Sista magbilderna tagna dagen före. ?

26 augusti – min dotters födelsedag. Ett datum vi vetat om länge då min doktor – efter mitt önskemål – bokade in ett snitt som “slutdatum”. Planen var att om Oda bestämde sig för att komma tidigare skulle jag prova vaginal födsel men annars köra kejsarsnitt. Och så blev det. Jag har fått många frågor och kommentarer om varför jag väljer planlagt kejsarsnitt istället för igångsättning men det kan vi ta en annan gång. För min dotter är här! Älskade fantastiska Oda Kristine som vi längtar så efter. Nu är hon här och har fort blivit centrum i familjen för både stora och små.

Oda föddes kl 16.59 på eftermiddag efter att vi blivit framflyttade två gånger pga akuta snitt. Snittet gick bra bortsett från att jag började må dåligt direkt efter att spinalen var satt. Spydde sedan konstant 12 efteråt tills dom till slut bestämde sig för att ge mig lite blod (mitt blodvärde var väldigt lågt) och allt vände. Efter det har jag mått topp med minimalt med smärtor. Jag trodde jag hade en enkel återhämtning efter tvillinggraviditeten men den här gången har varit ännu bättre! Så tacksam för det. ?

Oda började amma på postop och har i princip suttit fast vid mitt bröst sedan dess. Med killarna kom min mjölk inte in förrän dag 5 men denna gång började den komma redan dagen efter. Amningen funkar så långt så bra även om hon äter konstant. Hon gick ned i vikt ett dygn men började sen lägga på sig igen. Vår lilla knubbis. ❤️

Jag stannade på sjukhuset till torsdag morgon medan E och hans mamma skötte fortet hemma. Killarna fortsatte att gå på förskolan som vanligt men fick komma på besök en gång på sjukhuset. Vi hade minst sagt varit lite oroliga för hur det skulle gå att ta hem en bebis till våra killar men än så länge har det gått hur bra som helst. Oliver och Theodor älskar “baby” och vill hålla, klappa, trösta och ge leksaker hela tiden. Dom är så gulliga och försiktiga med henne men fullständigt galna annars. Världens bästa storebröder. ??

Första gången dom får hålla lillasyster. ?

Allt har alltså gått så himla himla bra och över förväntan – mkt pga att vi har haft bestemor här som en hjälpande hand. Nu har hon åkt hem och vi försöker komma in i någon sorts rutin så gott det går med tre barn och hund.

Trebarnsmamma alltså. Så ofattbart men ändå så naturlig. Oda har fallit in i familjen som en passande pusselbit. Man märker att hon är van med liv runt sig och bryr sig lite över att två ropandes, skrikandes och sjungandes storebröder hoppar, springer och klättrar runt henne eller att en nyfiken hund kommer och nosar och slickar på henne titt som tätt.

Jag ska skriva mer om Oda en annan dag men nu ska jag hoppa tillbaka in i bebisbubblan och sniffa på min fina dotter. ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.