Två veckor med den här stjärnan. ⭐️ Fast det känns som om hon varit hos oss för alltid. Till och med killarna verkar tycka att hon har en naturlig plats i familjen och det första dom frågar när dom ser mig är “vart är baby?”. Hon har också äntligen fått en del i Theodors kvällsmantra som han alltid säger när vi säger god natt till honom (mamma sova, pappa sova, Theo sova, Oliver sova, Nelson sova… och nu: Oda sova).

Att Oliver och Theodor skulle ta emot sin lillasyster med öppna armar och hela sina hjärtan hade vi aldrig trott. Vi hade förberett oss på svartsjuka, utbrott, ilska och tårar och skrik men istället har dom sedan vi kom hem varit sina bästa jag utan minsta tecken på svartsjuka. Det ska hållas, kramas, pussas, ges leksaker, hjälpa att byta blöja och kläder. Det sjungs och dansas runt henne och hon är faktiskt som lugnast när hon får ligga mitt i allt stök, liv och rörelse. Till och med förskolepersonalen säger att dom uppför sig så bra där, till och med bättre än innan dom blev storebröder.

Jag är säker på att det kommer perioder då det inte är lika spännande och roligt att ha en lillasyster men just nu njuter vi av att se deras kärlek till henne. Vi är också tacksamma att dom är inne i en bra period då dom leker extremt bra och mycket tillsammans utan överdrivet bråk. Det känns som att just nu har vi en fördel med att dom är två stycken och faktiskt kan underhålla varandra.

Syskon alltså. Så magiskt att se dom tillsammans. Jag hoppas att dom alltid kommer att vara bästa vänner och alltid ha varandras ryggar. Tre små stjärnor som vi kan kalla våra. ⭐️⭐️⭐️ Hur fantastiskt är inte det? (ja, jag kommer att fortsätta tjata om det för det går liksom inte att förstå i mitt huvud att jag är trebarnsmamma).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.