Jag höll nästan på att glömma att Oda fyller 1 månad idag. 🖤 En månad med vår lilla stjärna. ⭐️ Hon firade med att sova 23-04.30 utan uppvak och det tackar mamma för. Annars är hon mer och mer vaken men sover fortfarande väldigt mycket. Hon sover i vagnen på dagen (ibland i sängen eller soffan med mig) och i sin säng på natten fram till kl 04-05 matningen då hon får flytta över till mig. Sista veckan har även Oliver börjat komma in till oss runt kl 05 så då är det fullt mys (men tyvärr inte så mycket sömn) i sängen. När killarna var en månad flyttade vi ut dom till sitt eget rum. Det känns inte aktuellt med Oda – kanske för att dom var två och hon är ensam. Eller så är det bara jag som behöver hennes närhet lite till.

Jag övar också på att “let go”. Jag är nog lite skadad från när killarna var nyfödda och på ett strikt mat- och sov schema och i början nu använde jag en app för att tracka när och hur länge jag ammade men bestämde att nu är det dags att släppa det. Å ena sidan var det skönt att ha kontrollen och översikten men å andra sidan blev det ett stressmoment att se mer på hur länge/ofta hon ammade eller inte istället för att bara go with the flow. Andra dagen utan nu och jag börjar långsamt släppa kontrollbehovet. Oda äter och sover när hon vill oberoende av hur länge sedan det var sedan sist.

Vi firar också en månad med att boka flygbiljetter hem i februari. Egentligen lockar det inte med skandinavisk vinter (mest eftersom vi alltid måste köpa/låna ihop så mycket kläder) men familjetid lockar. Och så vill vi visa upp Oda innan hon blir toddler och springer runt. Med killarna flög hem vi första gången när dom var nästan 4 månader, Oda kommer att vara 5.5 månad. Nelson däremot får vänta till sommaren.

Oda – en månad. Snabbaste månaden i vårt liv. Samtidigt världens längsta. Allt har gått så mycket bättre och lättare än vad vi förväntade oss. Alla runt oss säger att vi är dom lugnaste föräldrarna dom mött (speciellt amerikanerna) – och kanske är det så. Eller så har vi bara haft väldigt tur med våra barn.

Men nu ropar Oda att det är dags för mat. Så kära Oda – fortsätt vara centrumet i vårt liv. Vi älskar dig så. 🖤

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.