Foto: Sarah Eichstedt Photography

September kom och gick som en enda stor bebisgosbubbla. Men i september blev min stora killar alltså också 2.5 år och jag tänkte det var på tiden med en liten uppdatering. När jag kom hem med killarna som nyfödda grät jag över att Nelson aldrig mer skulle vara vår enda bebis och när jag kom hem med Oda grät jag över att jag aldrig någonsin mer kommer att se mina små killar som bebisar. För gud vad dom växte från den sekund att Oda blev född. Nu känns dom så stora att det nästan känns absurt att byta blöja på dom. Men innerst inne i mitt mammahjärta kommer dom alltid vara mina bebisar. Två år eller 18. Spelar ingen roll.

Foto: Sarah Eichstedt Photography

Och egentligen så är dom ju just bara 2.5 år. Alltså typ fortfarande bebisar vilket ibland är svårt komma ihåg när man har en nyfödd bebis som är så himla mycket mindre. Dom har tagit ann storebrorrollerna så himla fantastiskt bra med absolut ingen svartsjuka utan bara nyfikenhet och kärlek vilket vi är så himla tacksamma för. Och ibland får vi påminna oss att dom faktiskt bara är 2.5 år och inte äldre än så. Det är full rulle och fullt ös från morgon till kväll med dessa två men tvååringar är ju också för härliga (inklusive trots och meltdowns över allt och ingenting). På dagis har dom bekräftat att vi har två väldigt aktiva killar även om vi trodde det var helt normalt för deras ålder. Där har dom blivit delade på till olika grupper för dom var helt enkelt för silly och goofy tillsammans. Separerade klarar dom att sitta still och faktiskt lyssna och lära men tillsammans blir det för mycket skratt, bus och hyss. Yep, welcome to our life.

Foto: Sarah Eichstedt Photography

Oliver fick vara ensambarn i hela 1 minut och han är verkligen familjens Storebror med stor S. Ordning och reda ska det vara och det är han som håller koll på att rätt är rätt. Han är en liten clean freak och det blir gärna världens undergång om något går sönder eller om något är skitigt. Full fart hela tiden. Hoppar, dansar, klättrar, springer, kryper. Och pratar eller sjunger HELA tiden. Älskar dans och musik på skolan och säger alltid att han ska “leka friends” när vi kommer till förskolan. Oliver hörs och syns och tar plats både högt och lågt. Han är all in “no like”, “I want”, “no” och “mine” just nu. Han ger dom bästa kramar man kan få och lyckan att hämta honom på dagis när han kommer springande och slänger sig i famnen är total. Han älskar sin lillasyster och hon är det enda som kan lugna ned vår lilla tornado. Han kan sitta länge och stryka henne på huvudet och kinden och säga “I love you baby” och “baby töt (söt)”. Oliver är egentligen vår myskille men för det mesta har han inte tid att mysa och kramas på dagen något han gärna tar igen vid läggning och klockan fem på morgonen istället så han är anledningen till våra tidiga mornar. Oliver är fortfarande mammas kille och det tycker mamma är mysigt. Världens härligaste mest intensiva unge. ❤️

Foto: Sarah Eichstedt Photography

Theodor, vår kära Theodor. Så sweet and gentle. Theodor var världens enklaste baby. Sen blev han ett litet monster mellan 18-24 månader men är nu tillbaka till sitt fina omtänksamma jag. Theodor tänker alltid på andra och tycker det är viktigt att alla får. Får han något gott frågan han direkt efter samma till Oliver tex. Han är vår kille som älskar att säga “please” och “thank you” och den som alltid hittar nappen eller någon leksak när Oda skriker. Men låt er inte bedras av denna killes mjuka sida och härliga leende för bakom det göms familjens clown och världens största retsticka. Han är inte heller sen på att hitta på hyss och sen skylla det på Oliver. Han har alltid glimten i ögat och har redan kommit på att man kan förhandla sig till det man vill. Han tänker mycket, observerar allt och har ett minne som en häst. Inte sällan får man höra ett “aha!” (med ett pekfinger i luften) och så springer han iväg och hämtar något han har kommit på. Theodor är definitivt pappas kille och det tycker pappa så klart är helt ok. Vår fina snälla omtänksamma lilla retsticka. ❤️

Nästa steg i våra killars liv är tre jobbiga som mamman och pappan inte direkt ser framemot: potträning, sluta med napp och byta säng. Men gud vad skönt det kommer att vara när det väl är gjort. Tänk att bara ha ett blöjbarn tex. 😉😇

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.