Igår firade denna mage 6 veckor postpartum och idag blev jag officiellt klarerad att börja träna igen. Vilket egentligen inte alls betyder någon skillnad eftersom kroppen inte plötsligt blir klar för att träna hårdare bara för att man passerat 6 veckors strecket. Och 6 veckor är verkligen ingen tid. Förra gången väntade jag på den här dagen och kände mig så lycklig över att äntligen få börja träna igen. Den här gången har jag “smygstartat” med mammamageträning, yoga och lättare pilatesövningar och massor av promenader så den här dagen känns mindre viktig. Jag kommer att fortsätta med mitt upplägg och successivt öka eftersom jag känner mig redo.

Jag tjatar om att jag längtar efter att börja springa igen men egentligen känner jag mig ganska lugnt i att veta att den dagen kommer så småningom. Jag behöver köra massa rehab före jag kan springa något längre eller snabbare men kan säkert köra igång med lättare joggning snart. Och det känns ok. Jag vet att Oda är vår sista bebis vilket också betyder att detta är min sista “postpartum”. Jag tränade mellan mina graviditeter men körde liksom inte all in eftersom jag visste att vi önskade ett syskon ganska snart. Men nu kan jag fokusera på mig och min kropp. Självklart låta det ta tid men också kanske lite mer målinriktat.

Jag fick massor av streckmärken under tvillinggraviditeten och hade också kvar en muskelseparation innan jag blev gravid igen. Nu har jag ca 3-4 cm muskelseparation, absolut inga abs, dålig hållning och ingen kondition. Precis som det ska vara si så där 6 veckor postpartum. Sakta men säker ska jag bli starkare i min kropp men just nu hyllar jag den för att den har skapat och burit fram tre perfekta barn på under tre år. Tack kroppen! Du är fantastisk! 🙏❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.