Foto: Sarah Eichstedt Photography

Alltså så många som skiljer sig nu. I bloggvärlden (bland dom få bloggar jag fortfarande läser) och runt oss. På något sätt kan jag förstå det – för fy f vad småbarnsåren tär på förhållandet!

Jag och E firar 15 år tillsammans nu i höst (8 år som gifta). 15 år alltså. Hur sjukt är inte det? Våran relation har varit igenom sina turer men det som absolut utmanat den mest är det första året med killarna. Nätter med minimalt av sömn men kanske framför allt skillnaden att gå från bara oss (och Nelson) till att ha två små som var konstant beroende av åtminstone en av oss. Vi var vana att kunna göra vad vi ville utan att planera och utan att “fråga om lov”. Nu var vi tvungna att checka av med varandra, prioritera och ge och ta. Första året var vi duktiga på att ge varandra egentid men inte så duktiga på att prioritera varandra. Egentid är viktig men så är också partid vilket är lätt att glömma mitt i allt. Så år två skärpte vi oss och bokade in date nights. Och när killarna fyllde två kände vi att vi äntligen kommit oss utan av tunneln och fått huvudet över vattnet igen och kunde se varandra i ögonen igen, ta ett djupt andetag och välja varandra igen.

Så kom Oda och just nu handlar det mest om överlevnad och att få kabalen att gå runt. Lite tid för både egentid och partid men den här gången vet vi vad vi gett oss in på och vet att det blir bättre till slut. När Oda kom sa vi “hej då och ses på andra sidan tunneln om si så där två år”. Lite på skoj men också lite på allvar. Och så stjäl vi någon timme (halvtimme) här och där då vi kan sitta hand i hand och dricka vin.

15 år. Tre länder, en hund och tre barn senare. Här står vi. Tillsammans. ❤️

One Response to När alla skiljer sig

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.