Eller springer och springer, joggar lite lätt är väl lite mer korrekt. Jag var så pepp på att börja springa igen att jag preppade med att köpa nya skor (saucony), spring-bh (cadenshae) och shorts med lite support (baibeimaternity) medans jag väntade tills kroppen kändes redo. Och nu är jag alltså igång igen. Ett par 4 km rundor har jag tagit. Lugnt och långsamt men så härligt! Som jag har saknat det! Att få känna pulsen, svetten och endorfinerna. 🙏

Oda har ju hunnit bli två månader, något som vi totalt glömde bort. 🙈 Hon är en sån enkel liten tjej som mest sover hela dagarna och annars hänger med mig på allt jag hittar på (träning, lunchdejter, hikes, promenader etc). Ibland får jag dåligt samvete över att hon mest slänger med men jag är säker på att hon så småningom kommer att kräva sin uppmärksamhet och tid till att krypa, utforska och lära. Jag utnyttjar verkligen den här tiden då hon är liten och mest sover samtidigt som så många av mina vänner också är mammalediga. Verkligen en helt annan upplevelse än då jag var hemma med killarna.

Min största cheerleader. 💕

Jag stressar inte med att “komma i form” men tycker det är härligt att kunna träna obehindrat igen. Jag tar privata pilatestimmar med en av mina arbetskollegor en gång i veckan. Så småningom ska jag börja ta grupptimmar istället (min pilatesstudio erbjuder barnvakt vilket är så lyxigt!). Jag ska också börja gå på Baby and Me Pilates timmar. Och fortsätta jogga så klart i kombination med lite hemmaträning.

Men allra helst ligger jag så här när Oda är vaken. Hennes leenden och småskratt är det bästa som finns. Hon fokuserar och följer oss med blicken. Så stark i nacken och diggar tummy time. En bestämd liten gladfis just nu fram till sekunden då hon inser att hon är trött igen – då är hon väldigt dramatisk. Kanske vi har fått en liten dramaqueen i familjen. Det ska bli så kul att se vad hon blir för person. Med killarna märkte vi personlighetsdrag väldigt tidigt som fortfarande håller i sig. Kanske var det lättare i och med att dom var två eller så har dom bara väldigt starka personligheter. Oda försöker vi fortfarande lära känna mitt i kaoset. Hon sover så mycket och de få stunder hon är vaken blir hon nog lite översedd speciellt när killarna är hemma. Men tids nog hittar hon nog också sin plats och person i familjen. Min tuffa lilla tjej. ❤️ I mina ögon ingen prinsessa (än så länge) utan snarare en liten Ronja Rövardotter. Jag har fått många söta och gulliga klänningar men på något sätt känns dem inte alls som Oda så därför har dom blivit hängandes. Men som sagt, vi får se vad hon blir för någon. Kanske hon kommer att älska prinsessklänningar om ett par år. Jag uppskattar mest att just nu slippa ta på ännu en fire truck tröja. Jag vet inte hur många vi har (eftersom det är favoriterna hos vissa tornados) så det vore ju i och för sig praktiskt om även Oda blev brandbilsbesatt.

Favvotröjan och byxorna just nu.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.