Jag vet inte om jag vågar säga det men jag tror vi har kommit oss igenom denna omgång av utvecklingssprång/växtspurt. I alla fall så är äts det inte varje timme längre. I natt sov hon flera timmar i sträck och idag är hon tillbaka till sitt glada jag. Jag hoppas det håller i sig lite nu så vi (hon) får en paus innan nästa runda. Det är tufft att vara bebis. ❤️


Pga av den sista veckan med minimalt med sömn, mycket skrik och i tillägg mycket socialt och bilkörande fram och tillbaka bestämde jag mig för att avboka alla planer för idag och bara ta det lugnt och hänga med Oda. Det kändes som både hon och jag behövde det. Dels för att samla lite energi inför helgen med tornado 1 och 2 men också för att ge Oda möjligheten att faktiskt bara få ligga och sprattla, prata och upptäcka. Man märker att hon behöver få göra det nu. Som nyfödd kunde hon hänga med i mitt tempo för då sov hon mest hela tiden men nu börjar hon ha sina behov. Kan ni förstå att hon blir 3 månader nästa vecka?

Så idag har vi gått på långpromenad medans hon sov och sen hängt i parken. Spanat på rådjur, känt på höstlöv och lyssnat på vinden i träden. Hon blir, liksom jag, lugn när hon få komma ut. Hon tittar storögt på bladen på träden och skrattar när löven kittlar hennes kind. Min tjej. Så fin. 🧡

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.