Efter en vecka med mer än ett par timmar i sträck sömn, lite egentid i form av en cocktailkväll med tjejerna plus en spadag med bästa vännen samt snällhet och acceptans från mig själv känner jag att jag mår ok. Jag är fortfarande argare än vad jag önskar jag var, har kortare tålamod och sköljs ibland över av en ledsamhet eller ångest men så får det vara just nu. De flesta stunder mår jag bra och även om jag skäller och gormar på mina barn så ger jag dom också så mycket kärlek, närhet och pussar som jag bara klarar.

Oda är 5 månader idag och den gladaste, enklaste lilla tjejen. Hon och jag håller på att sakta men säkert avslutas vår amningsresa, något som känns skönt, nödvändigt och befriande för mig men också ger mig ångest och dåligt samvete. Det är många anledningar till att jag väljer att sluta amma (snart) men mycket handlar om mitt psykiska mående. Och att hon biter (hela tiden) och det gör j***igt ont!! Vi har börjat med smakportioner och hon älskar mat och äter allt vi ger henne med god aptit. Tar flaska med pumpad mjölk eller ersättning utan problem – ibland tror jag hon faktiskt föredrar den för dens stadiga flow. Hon sover som sagt äntligen bättre och det har bokstavligen talat varit en livräddning. Kanske hon kände av att jag höll på att gå in i väggen av sömnbrist. Hon och jag samsover fortfarande varje morgon och det är det mysigaste som finns. Hon kämpar med att lära sig att krypa och knäcker nog koden snart. Sitter upp någorlunda stadigt, pratar hela tiden och älskar sina bröder mer än någon annan. Hennes skratt är älskat av alla i familjen och det som läker mitt sinne allra bäst just nu. Hon är verkligen vår lilla stjärna. ⭐️ Oda Kristine – vi älskar dig! Du är saltet i familjen. Vår älskade bonus. ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.