För ett år sedan fick vi höra Odas hjärta för första gången och sen ett par veckor senare se henne. Det var med skräckblandad förtjusning vi insåg att vi skulle bli trebarnsföräldrar. Killarna gick igenom en ganska så jobbig och intensiv period just då så även om vi visste att vi önskade ett syskon så kände vi nog båda att vi inte visste om vi verkligen skulle orka en bebis till. Men så kom det där positiva gravtestet och så fick vi höra det lilla hjärtat ticka och då visste vi att det var så det skulle bli. En liten bonusunge som vi absolut inte tagit förgivet eller ens vågat hoppas på att få.

Jag älskade inte att vara gravid och längtade egentligen inte heller efter en bebis (men ett barn!). I mars förra året skrev jag detta inlägg med vad jag såg framemot med att få bebis igen och nu när hon varit här i snart 6 månader tänkte jag sammanfatta lite hur det blev.

1. Att bara få en bebis – JA!! Så fantastiskt och så mycket lättare. Jag älskar att vara tvillingmamma och tyckte väl där och då att det var mycket lättare med två bebisar än vad vi trott det skulle vara. Men så här i efterhand när vi bara har en så inser vi hur hektiskt det egentligen var med två. Tacksam över att få uppleva bägge två.

2. Att få tid för lite bebismys – JA!! Alla skrattade åt oss och sa att vi inte alls skulle få tid att mys eftersom vi har två andra barn. Men jag har myst så mycket med Oda. Vi sov tillsammans det första två månaderna och sover fortfarande tillsammans ibland. Dagarna när jag bara har henne gosar jag så mycket jag kan. Jag vet att det kommer en tid då hon inte har tid att gosa med mig (den börjar redan komma! 😭) så jag passar verkligen på.

3. Att få amma – båda ja och nej. Super mysigt i början. Funkade hur bra som helst från första stund och i början tyckte jag verkligen det var så härligt och praktiskt. Men sen kom vi till en punkt då det inte var mysigt och härligt längre. Varken för henne eller mig. Så nu har jag trappat bort amningen och snart också pumpningen (efter att ha pumpat 7-8 gånger om dagen i 6 månader med killarna känner jag att jag har lättare PTSD av att pumpa). Det känns lite sorgligt att sluta men allra mest bra och nödvändigt för mitt mående. Jag är glad och tacksam för att vi fick 5 månader av amningsmys och försöker acceptera/inte få dåligt samvete över att vi nu går över till ersättning (förutom den mjölk vi fortfarande har i frysen).

4. Att inte vara på ett strikt schema – 100% JA!! Oda äter när hon är hungrig och sover när hon är trött. Ibland sover hon två långa naps på dagen och ibland sover hon 4 korta. Hon sover mkt i bilstolen, vagnen eller bärselen/ryggsäcken men vi försöker få så hon sover minst en gång hemma.

5. Att kunna göra mer saker – JA!! Det går nästan inte att jämföra. Jag och Oda är nästan hela tiden på vift. Kanske blir det annorlunda nu framöver när jag märker att hon behöver med golvtid och få öva på att sitta, krypa, stå och gå men än så länge är hon så lätt och härlig att ha med. Har nog aldrig varit på så mycket kafébesök som under den här mammaledigheten. Jag har inte kört så mkt baby and me träning men hoppas på att kunna börja springa lite mer med henne i vagnen snart. Både mitt gym och pilatesstudio har child care och det är praktiskt och skönt.

6. Att få en tjej – JA!! Så himla mysigt med en dotter. Inte för att det är så stor skillnad just nu men tanken gör mig rörd. Att jag har två söner och en dotter. Så himla fint. ❤️

Jag har haft en fin mammaledighet med Oda. På många sätt en revansch på min förra mammaledighet även om min nedstämdhet, ångest och ilska har satt sina spår. Men det känns som om det sakta men säkert blir bättre nu när vi kommer oss igenom första bebistiden (i helgen kände jag tex äntligen att mitt tålamod med killarna börjar komma tillbaka). På onsdag åker vi hem till Sverige/Norge och sen när vi kommer tillbaka hit börjar nästa fas då jag ska börja jobba igen (1-2 nätter i veckan). Oda ska få vara hemma med sin pappa lite mer och det tror jag blir bra. Så småningom ska vi också ha en nanny en eller två dagar i veckan fram till hösten då vi hoppas få plats på förskolan.

Jag ser fram emot nästan fas – 6-12 månader. Jag ser fram emot att få se Oda utvecklas, krypa, lära sig att gå och prata. Att få se vilken personlighet hon utvecklar och se hennes interaktioner med sina bröder. Om ovanstående var en liten revansch på min förra mammaledighet så känner jag att i nästa fas vill jag fokusera på att göra om göra bättre när det kommer till maten. Jag vill köra mer plockmat och mindre färdigmat och puréer med Oda. Jag hade stora ambitioner med killarna men hamnade tyvärr lite väl mycket i pås/köpesmatträsket. Den här gången ska jag köra mer babyled weaning och hoppas på att vi i höst kan äta samma mat alla fem! (Ja, vi har länge lagat separat mat till oss och barnen eftersom dom fram till nu bara velat äta typ köttbullar och makaroner. På dagis har dom ätit allt men hemma har dom varit extremt picky men nu börjar det äntligen lossna för dom även här hemma.)

Jag ser framemot att börja jobba igen och att fortsätta träna. Har redan några lopp inbokade och längtar efter att komma igång och springa med Oda i vagnen. När vi kommer tillbaka i mars tror jag hon är stor nog att sitta i vagnen istället för bilstolen och då blir det mycket skönare för henne och lättare för mig.

Men nu ska vi fokusera på att bli friska hela familjen. 2 månaders konstant sjukdom börjar vara lite tjatigt. Vi hoppas på att bryta den cirkeln nu när vi åker hem, tanka familjenärhet i tre veckor och sen kör vi!

Hoppas ni alla där ute får vara friska och överlever vabruari. Här har vi inte varit friska en enda dag i februari. Mars får gärna komma snart!

One Response to Utvärdering – vad jag såg framemot

  • Tove says:

    Hej Mikaela! Jag är en nygammal läsare. Jag läste här när du var gravid med tvillingarna och när de var bebisar men sedan slutade du skriva när de var runt ett år har jag för mig och då tappade jag bort vanan. Nu har du ju skrivit en massa jag missat så jag försöker läsa ikapp det senaste i varje fall. 🙃

    Oda – vilket fint namn! Jag kallades Oda av min lillasyster när hon var liten.

    Och: “Mars får gärna komma snart” vad ironiskt nu i efterhand… Hoppas ni har det bra!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.