Igår kom en order om “Shelter in place” för de 6.7 miljoner invånare som bor i Bay Area (tidigare var det bara frivillig men rekommenderad social distancing). Förväntat efter vad som sker i världen men ändå lite overkligt. Vi ska alltså till största mån stanna hemma (och helst inomhus), inte träffa någon annan än dom man bor med och inte göra onödiga ärenden. Restauranger och barer är stängda (förutom dom som erbjuder take out), affärer bortsett från mataffärer är stängda, gym, museum, biografer osv är så klart också stängda. Alla som kan jobba hemma och dom som inte kan men inte har essentiella jobb är utan jobb (government går in med någon ersättning). Nödvändiga restriktioner för att stoppa spridningen.

Vi må klaga till varandra och våra vänner – tre veckor (minst) i “husarrest” med vilda barn är inte superkul – speciellt inte efter att vi redan haft dom från förskolan i 3 veckor – men innerst inne vet vi att vi inte kan klaga. Så mitt i allt treårstrots, utbrott, skrik och gnäll försöker vi hålla humöret uppe och fokusera på det vi har och kan vara tacksamma för.

– Vi får faktiskt lov att gå ut. Vi kan använda vår bakgård, vi kan gå på promenader, hike och jogga ute så länge vi håller 6 feet avstånd till andra.

– Vi har ström, vatten, internet, tak över huvudet, mat och trygghet.

– Vi har varandra. Hur crazy det än är i vårt hus just nu så hade alternativet varit så mycket tråkigare. Jag är tacksam för att jag inte sitter ensam just nu och tänker speciellt på de äldre som bor ensamma och kanske inte har nära och kära som kan hjälpa i en sån här situation.

– Vi har trygga jobb. E kan jobba hemma och jag är tillbaka på sjukhuset och kommer att få jobba precis så mycket som jag vill och kan. E är så klart beredd att ta ut semester/pappaledighet om vi kommer till en situation där jag behövs på sjukhuset. Men fram till dess försöker han jobba så mycket han kan i ett hem med tre ungar och barn.

– Våra barn har varandra. Hur busy det än är att ha tre barn är vi ändå tacksamma för det. Oliver och Theodor har varandra att leka med och Oda har killarna som underhållning. Just nu är det mycket bråk och slåssing men plötsligt så leker dom bra tillsammans i flera timmar.

Alla tre barnen är snoriga och lite hostiga men pigga och rastlösa. Bakgården är flitigt använd och planen är att använda tiden till att få ordning trädgården lite efter vintern – just nu ser det ut som en djungel. Killarna älskar att vara där ute och leka med vatten och sanden, tvätta bilar, blåsa såpbubblor och leta sniglar och maskar.

Vi har också bestämt oss för att passa på att potträna killarna när vi ändå måste vara hemma. Det känns som våra killar är senast av alla och mycket beror nog på att jag och E varit lata så nu kör vi på riktigt!

En tur ut på förmiddagen och en på eftermiddagen är ett måste. Att cykla är en favorit just nu och det är så roligt! Båda har äntligen fattat balanscykeln så nu går det undan. Det är lite med andan i halsen som vi springer efter dom med Oda i vagnen.

Annars kör vi hemmaträning och har lovat varandra en joggingtur var varannan dag. För vår mentala hälsa och för Nelson. Och så dricker vi vin på kvällarna och försöker inte tänka på hur länge det här kan hålla i sig.

Hoppas ni alla andra överlever denna isolering och att vi klarar att “flatten the curve”. Jag som intensivsjuksköterska känner att vi alla verkligen måste göra det vi kan för att sakta ned spridningen (eftersom dom menar att vi inte klarar att stoppa den helt). Min avdelning har ännu bara haft ett fåtal fall men förväntar oss en boom inom en snar framtid. Alla står standby att jobba det vi kan och lite till och försöker att ta vara på familjetiden medans vi kan.

Ta vara på varandra – och kom ihåg att även om vi fysiskt ska isolera oss behöver det inte betyda helt socialt. Hör av er till varandra. Skicka sms, ring, FaceTime eller kör Google hangout. Stay connected nu om någonsin. Ta vara på familjetiden hur jobbigt det än kan kännas. Tänk på lokala företag som nu kanske går i konkurs. Tänk på grannen som kanske sitter ensam. Tänk på dom som ligger sjuka. Stötta där ni kan och visa solidaritet. Det här är större än individen. 🖤

4 Responses to Shelter in place

  • Annika says:

    Hur slår coronapandemin i San Francisco? I NY verkar det hemskt.
    Hoppas ni har det lindrigare!
    Glad Påsk!
    trots allt…

  • Inger Boström says:

    Hej..Hoppas ni mår bra och f år sova Håller utkik efter dina inlägg och bilder Som jag saknar Men förstår ju att livet ibland ger er FÖR mycket att göra Kram

  • Ina says:

    Hej Mikaela !

    Om du har tid skulle jag uppskatta en uppdatering kring ditt jobb / förmånerna nu med familjen.
    Är mitt i processen att få Rn license i IL då min man vill flytta hem igen ( vi bor för tillfället i Finland ) Och du är en av dom få bloggarna som skrivit om detta på svenska 😊

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.