Ångestattacker. Stressmage. Extrem utmaning. Ilska, irritation och depression. Jag gick nog nästan i väggen. Eller kanske jag till och med gjorde det? Jag var på väg att börja äta antidepp vilket i sig inte hade varit något nederlag och fortfarande är en möjlighet men jag började (långsamt) träna igen, tog högdos vitaminer (en månad, nu är jag tillbaka till vanlig dos), drog ned på screentime (dvs onödigt scrollande på telefonen) och försökte andas och fokusera på september. För i september skulle allt kanske inte bli plötsligt bra igen men så mycket bättre för då hade vi flyttat, Oda börjar dagis och mitt jobbschema betydligt mer humant.

Toppen – eller botten – kom när vi samtidigt flyttade, skolan stängde, luften blev fylld med rök, covid icu exploderade igen och vårat nya hus behövde mer initial kärlek än vad vi räknat med och där och då trodde jag nog att jag inte skulle klara det till september.

Men så kom september. Vi gav vidare nycklarna på vårt hyreshus, vårat nya hus behövde visserligen fortfarande kärlek, organisering och uppackning men inget akut, luften klarnade för ett par dagar, jobbet fick en välbehövd break där covid icu stängde några dagar, Oda började dagis och jag sov. I tre dagar sov jag kanske 18-20 timmar per dygn och vaknade och kände mig äntligen lite som mig själv igen.

Och så började jag med växter. Ett akut behov att omge mig av gröna växter kom som en blixt från klar himmel. Så där är jag nu. Fortfarande emotionellt skör. Fortfarande på stapplande ben men lite mer mig själv and vad jag varit senaste halvåret. Utan E hade jag inte klarat det. Utan E hade vi inte klarat oss.

8 Responses to Att nästan gå i väggen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.