Mikaela

Från skog och mulleland i Sverige till hav, fjäll, bondgård och ö-liv i Norge. Tänk vilken tur vi har som har dessa platser att komma till. 🙏✨

Tänk att få springa runt på stora åkrar, klappa, mata (och rida på) kossor, leka och samla snäckor och skal i strandkanten, åka båta, fiska och gå på små och stora fjäll. Det är semesterlivet det.

Norge i mitt hjärta. ❤️💙

Att lämna Sverige. Alltid en liten sorg. Tacksam för de dagar och veckor vi fått tillsammans. Tacksam för de minnen vi skapat och framför allt de minnen Oliver och Theodor har fått tillsammans med sin mormor och morfar. Att se sina barn tillsammans med sina föräldrar är verkligen speciellt. Så mycket kärlek. ❤️❤️

Tänk att få uppleva lyckan av att plocka smultron och blåbär ute i det fria. Att få samla kottar, stenar, blommor och gräs. Att få bada ute varje dag – med eller utan kläder. Att få springa ute tills allt spring i benen är borta eller att få bli buren runt av morfar och bli visad på skogens äventyr. Att få lära sig hur kråkor och ugglor låter och ser ut och få ropa på dem varje dag. Eller att få en härlig mormorkram varje morgon. Den lyckan. De minnena. Oförglömligt och obeskrivligt vackert. ❤️

Jag är evigt tacksam för att vi har möjligheten att komma hem och spendera så många veckor tillsammans med nära och kära. Varje gång går tiden alldeles för fort och avskeden är jobbiga. Men som alltid känns det bättre att tänka på återseende än farväl och gömma de goda minnena långt in i hjärtat. Det är precis det jag gör nu när vi kör vidare mot Norge och vår efterlängtade norgefamilj.

Vi njuter lata dagar spenderade ca 90% utomhus. Det är verkligen en speciell känsla att återupptäcka barndomsskogarna med sina egna barn. Och vilka skogsmullar vi har! Går över stock och sten utan större problem. Jag älskar att hänga ute i skogen och bara ta det i deras takt och intresse. Vända på stenar, käka lite kottar och plocka pinnar.

Alltså, att ha tvillingar. Så fantastiskt roligt och underbart. Jag är så stolt över bägge och blir rörd över deras relation till varandra. Det är mycket bråk just nu men och så mycket kärlek och skratt. ❤️

Och att få gå hand i hand med sin son. Hur stort är inte det? Oliver och Theodor – jag älskar er till månen och tillbaka och flera varv runt.

Vi är i Sverige och har det SÅ bra! 💙💛 Resan hit gick över förväntan till trots för inställt sista flyg. Glad/hyper barn och en hund som är en chill globetrotter. Efter 5 extratimmar på Arlanda landade vi äntligen hemma hos mamma och pappa/mormor och morfar mitt på natten. Nu njuter vi att bo på landet, kunna släppa ut både hund och barn i inhängnad hundgård/skog, promenera i naturen och kunna bada pool varje dag (även om det regnar och är kallt ibland). Jetlagen har också justerat sig i rekordfart för bägge killarna (och oss) så just nu känns det överkomligt och värt att ta med hund och barn till andra sidan jordklotet.

Så livet är ganska härligt just nu. Hoppas ni har det fint och får en härlig midsommar! ❤️❤️

För att jag inte hinner! Eller snarare inte prioriterar. Att har två små apor som springer runt och klättrar på allt och ingenting i tillägg till två jobb och en hund som kräver sitt räcker varken tiden eller orken till. Det är ena sanningen.

Andra sanningen är att jag lite tappade lusten ju större barnen blev. Jag vill visa bilder och skriva om allt i deras liv samtidigt som jag inte alls vill dela någonting utan vill värna om deras integritet och personlighet. Jag har svårt att hitta en balans som jag tycker är ok nu när dom faktiskt är två personer och inte bara bebisar. Båda har så stora och starka personligheter och hur mkt jag än skulle vilja dela med mig om deras utveckling, hyss och fasor känns det inte rätt i varken mammahjärtat eller mammamagen (eller pappahjärtat för den delen). Så därför blev det tystnad.

Hur som helst så kör vi inspurt här inför vår Sverige/Norge semester. Killarna har smygstartat dagis men det blev en kortvarig premiär då dagisbacillerna kom och tog oss med storm. Är inne på dag 10 av sjukdom och nu är vi less! Senaste veckan har varit den tuffaste sedan killarna blev födda så det säger sitt.

Jag började träna inför en halvmaraton och det gick bra helt tills jag blev tagen av feber, hosta och två skrikande barn. Kanske jag skriver mer om det i framtiden.

Men tre veckor kvar till Sverige! Första svenska midsommaren på typ…. 10 år, om inte mer. Hur firar man ens midsommar?

Nu kallar två små håller-tummarna-för-snart-friska-barn så det var väl det jag fick sagt. Hoppas ni alla har det bra så hörs vi kanske om ett par månader igen. Finns ni kvar då? ❤️

Vi visar ju inte många bilder på killarnas ansikten (förutom på deras instagramkonto) men denna bild får släppa igenom censuren för det är trots allt inte alla dagar man fyller ETT ÅR! I fredags – 9 mars – kunde vi alltså fira våra ettåringar och ett år som tvillingföräldrar. ❤️❤️

Herregud vilket år det har varit. Helt fantastiskt på alla sätt och vis men också helt otroligt jobbigt. För bara en liten vecka sedan hade jag en meltdown och ville inte vara mamma längre. Men jag är stolt över att vi tagit oss igenom första året som föräldrar på det sätt vi gjort och ser framemot många flera år tillsammans.

Att Oliver och Theodor kom till oss känns helt naturligt och det känns så självklart nu i eftertid att det var just dom som vi väntade på så många år. Så perfekta och underbara på så många sätt (och såååå jobbiga på så många andra sätt). En perfekt mix av oss och perfekta motpoler till varandra. Starka personligheter redan från tiden i magen som bara växer starkare och starkare för varje dag. Två perfekta små embryon som vuxit till två små härliga killar. Jag ser framemot att att följa deras resa vidare.

Kära Oliver och Theodor. Tack för att ni valde att göra oss till mamma och pappa. Tack för att ni är så bra och har gjort vårt första år tillsammans så enkelt och underbart det kunde ha blivit. Vi älskar er över allt på hela jorden. Fortsätt vara precis dom ni är, för ni är helt fantastiska. ❤️❤️

Ett år sedan. 🖤

Oj, killarna hann nästan bli ett år innan detta 11 månaders inlägget kom. Men 11 månader alltså! Stoppa tiden! Nu på en gång. Kan inte fatta att vi snart har två ettåringar här hemma. Mitt hjärta svämmar över varje gång jag ser på dom och jag spenderar den mesta tiden med att krama och pussa på dom så mycket som möjligt. Dom däremot tycker det är så där kul att mysa med mamma. Upptäcka världen ska det göras. Noggrant och in i minsta detalj.

Oliver har sprängt 11 kilos strecket och är nog go’are än någonsin. Han sitter aldrig still men kommer ofta förbi och ger pussar och kramar – något mamman är tacksam för – innan han fortsätter vidare. Han här lärt sig att vinka och säga bye bye (ba ba). Går nog snart men inte riktigt än. Klättrar som en apa gör han däremot. Som vi älskar vår lilla bulldozer. ❤️

Theodor. Sweet Theo. Vaknade upp en morgon och bestämde att han fått nog. Så nu slåss och knuffas det. Leksaker tvihålls och skrik gäller så fort brorsan försöker att ta något ifrån honom. Good for him! Men livet för oss var betydligt lättare när han accepterade det mesta. Men vi hejar på Theo och låter dom reda ut de flesta krångel själva. Theodor ät fortfarande vår Sweet Theo och det bästa han vet just nu är att ge oss saker (mat, nappar, leksaker osv). Älsklingen! ❤️

Nu kör vi inspurten till ettårsdagen och våra bebisar övergår visst till att vara toddlers (vad heter det på svenska?).

Barnmat alltså. Så enkelt men också en sån djungel. Våra killar fick börja med mat/smakprover från dom var 4 mnd och helt sedan dess har jag läst och studerat och försökt inspireras av vad man kan, ska och borde ge barnen. Att ha tre olika länder (Sverige, Norge och USA) med olika barnmatskulturer att jämföra mellan är både bra och dåligt. Jag försöker plocka ut det bästa av allt och göra det som känns bra i mamma- och pappahjärtat. Just barnmat var nog också något som jag hade en föreställning och en önskan om hur det skulle bli och vara redan innan jag fick barn. Jag har däremot fått ta ett steg tillbaka och inse att ibland så funkar inte det som känns bra i tanken och teorien utan ibland måste barnet själv få bestämma vad som ska ätas och vad som ska ned på golvet alternativt in i hundens mun.

Pannkakor, matmuffins, grönsaksplock och puréer.

Killarna får just nu en blanding mellan plockmat och puréer (samt ett par flaskor ersättning om dagen). Vi har en matglad kille som äter det mesta i stora mängder och en picky liten kille som är väldigt bestämd på vad som kan och inte kan ätas. Tyvärr är det ingen konsistens i vad han gillar utan ena dagen är det bara blåbär som gäller och andra dagen så är blåbär äsch. Vi tror egentligen att han mest testar sin egen vilja och det ska han få lov att göra just nu.

[Grötpannkakor: Grötpulver, ägg, vatten eller valfri mjölksort, krossade chiafrön och linfrön, quinoaflakes, äppelmos och lite kanel. Mängd höftad och pannkakor stekta i kokosolja.]

När killarna sover brukar jag mealpreppa. Jag gillar att ha lite olika alternativ både i kylskåpet och i frysen speciellt eftersom vi just har en som plötsligt kan bestämma sig för att det han åt igår inte är gott idag. Det han allra helst vill ha är köpesmat så det kör vi också en del av men jag försöker att komma bort ifrån det mer och mer. Det går så där ska jag vara ärlig och säga.

[Pannkaksmuffins: Vanlig pannkakssmet med ett extra ägg hällda i muffinsformar. Fyllda med det som fanns hemma – fetaost, skinka, spenat, majs, paprika, riven morot – i olika kombinationer. Gräddade i ugnen. Lätta att frysa ned och ta fram för dagen.]

Pasta med lax och grönsaker – plockmat och mixad.

Vi har inte väldigt många principer mer än att tillsatt socker är onödigt och att vi helst undviker välling för det är så besvärligt att köpa/importera till USA. Killarna har annars fått smaka på det mesta från första början och vi har nu alltså ett barn som gillar det mesta och ett annat barn som är väldigt specifik och bestämd på vad han vill och inte vill ha.

Jag äter inte rött kött (äter kyckling, fisk och skaldjur) men E äter allt och vi har inte haft någon speciell tanke på att barnen inte ska få äta kött. Just nu gillar varken Oliver eller Theodor kött eller kyckling särskilt mycket. Fisk går bra i små mängder, annars är det mest frukt och grönsaker som går hem.

Pytt av sötpotatis, äpple, röd lök och vegetarisk korv. Plockmat och mixad.

Till frukost (och ibland lunch, mellanmål och middag beroende på humör hos Mr Picky) har jag börjat göra smoothies (som vi just nu ger med sked) för att försöka variera vad dom får i sig (förr blev det mest yoghurt med antingen en mosad banan eller en fruktpåse). Jag kör ofta med greek yoghurt för att den ska bli lite tjockare (i och med att vi ger med sked) och slänger sedan i en blandning av färska och frysta frukt och bär. Sen försöker jag boosta med lite super foods så som avokado, spenat, quinoa flakes, diverse frön och nötter, etc. Jag gör en batch som räcker 2-3 dagar till både vuxna och barn.

Och appropå spenat och grönkål och sånt så vet jag att det är en sån där grej som det ges olika rekommendationer från land till land. Jag tror att man i Sverige säger att man ska undvika det tills barnen är 1 år medans man här i USA inte har några restriktioner. Jag frågade vår barnläkare specifikt och han sa att det var okej att ge (med måtta så klart) från att dom var 6 månader. Så det är det vi har kört på.

Till middag får dom fortfarande i princip alltid gröt med frukt och kanske en macka eller två. Ibland får dom annat men det slutar nästan alltid med att det blir gröt i alla fall. Just havregröt har dom ätit sedan dom började med mat och just nu känns det nästan lättast så. Så småningom bör vi säkert börja ge dom vanlig middagsmat tillsammans med oss och det ligger i vår plan men just nu kör vi helt enkelt det enkla och trygga (mest pga att vi vill att dom ska gå och lägga sig mätta och i och med att en av dom är så oförutsägbar på vad och hur mycket han äter av annan mat blir det gröt som vi vet att han för det mesta äter). Förr fick dom bara industrigröt för det kändes lättast och det var det vår läkare rekommenderade men efter att dom började spotta ut kvällsgröten som dom tidigare har älskat tog jag äntligen tag i att göra eget grötpulver. Enkelt som bara den och definitivt mer uppskattat av de små. Önskar jag börjat tidigare för det känns så mycket bättre i mammahjärtat.

[Grötpulver: mixade havregryn, pumpafrön, quinoa flakes, hampafrön + mixade linfrön (flax meal) och chiafrön+ ev kryddor så som kardemumma, kanel eller något annat gott]

Så blev det visst världens längsta inlägg om det som vi (jag) tänker mest på om dagarna just nu. E är tillbaka från LA, jag är frisk igen och killarna är bara lite snoriga men inte febriga. SF vintern har gått över till sommar med 25 grader och sol så jag panikbeställde lite sommarkläder till killarna i natt. Jag har jobbat hela helgen så nu ska jag ta igen lite mys med mina killar. Hoppas ni alla har det bra. ♥

E är som sagt i LA på jobbresa den här veckan och jag sa till mamma att det egentligen inte är något problem att vara ensam med barnen. Det var innan både dom och jag blev sjuka. Tack och lov för lite nannyhjälp och doggie daycare säger jag bara.

Idag sprang jag med Nelson för första gången! Vanligtvis är det E som brukar springa med honom men idag körde vi lite ombytta roller så E tog en pilatestimme och jag sprang. En av anledningarna till att vi ville ha hund var att vi hade en tanke om att det skulle vara så mysigt att springa tillsammans. Och ett av kriterierna till vilken hundras vi ville ha var att den skulle vara stor nog till att kunna springa med oss. Så fick vi Nelson och längtade efter att han skulle bli stor nog till att springa. När han var 10 månader sprang han första gången med E och efter det har han fått hänga med mer eller mindre regelbundet. Han tycker det är så där kul tror jag, speciellt här i stan, men hänger på och det är ett effektivt sätt att aktivera honom på. När han får springa lös i svenska skogarna tillsammans med husse och morfar älskar han det däremot och skulle kunna springa hur långt, länge och ofta som helst.

Jag var gravid när vi började springa med Nelson och sprang i princip ingenting under graviditeten pga illamående och yrsel. Sen kom killarna och jag började så smått jogga igen men insåg ganska fort att jag inte hade corestyrka nog till att springa med en stor tung hund, jag hade nog med att faktiskt hålla mig upprätt själv. Inte för att Nelson drar, han springer snarare direkt bakom oss, men plötsligt får han syn på något eller någon och då behövs magstyrka till att hålla emot. Men idag kände jag mig redo och det gick hur bra som helst. Nelson är duktig och springer fint och min kondition må kanske inte vara på topp men jag har i alla fall styrka nog till att orka hålla koll på en 25 kg hund. Hurra för mig och Nelson! Nu blir det fler joggingturer på oss tillsammans.

Idag åkte E till LA för en arbetsvecka så i fem dagar blir det jag och les boys här hemma. Jag får hjälp av vår kära nanny så jag får både avlastning och hjälp vilket känns lyxigt och bra. Jag måste säga att jag tycker jag och E är ett bra team som jonglerar tre olika jobb, bådas träning, barn, hund och varandra relativt bra. Ibland klappar vi oss själva på axeln och ger varandra high-five. Det måsta vara lov. Men nu ska jag ut med Nelson en sista gång innan jag ska hoppa i säng. En kille håller på att få en tand och den andra ramlade och slog sig så det började blöda i munnen precis innan läggning så vi får se hur natten blir. Vi hörs! ♥


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.