Mikaela

Spysjuka in da house så då känner jag att det känns bra att drömma tillbaka till vår härliga helg i Arnold. Tre dagar i skogen gjorde bra för alla fyra (Nelson fick vara hemma den här gången), inte minst för relationen. Oliver och Theodor älskar att vara ute i skogen och vi njuter av att se deras lycka och nyfikenhet.

Hikade både Arnold Rim Trail och lite i Big Tree Park. Just att komma tillbaka till Big Tree Park känns speciellt eftersom det var dit jag och E åkte på en liten weekend precis efter att vi fått reda på att det var två små killar i min mage (och att allt såg bra ut med dom). Där på stigarna gick vi och diskuterade namn och efter den helgen började vi kalla dem Oliver och Theodor även om vi höll det öppet för andra namn.

Nu traskar dom för egen maskin, tre steg framåt, två steg bakåt och många pauser för lek och upptäcksfärd men det är ju precis så det ska vara. Att vända på alla stenar, inspektera varenda kotte och pinne, klättra över stock och sten, känna på alla träd och lukta på alla blommor. Att uppleva livet genom barnens ögon är så speciellt. Många barndomsminnen kommer tillbaka och det är härligt.

Sen är det så klart skönt att ta en paus på mamma och pappas rygg. Och skönt för mamma och pappa att få gå på lite snabbare ibland.

Men nu kör vi alltså lite spysjuka/matförgiftning. Vaknade kl 04 av två spyande små och efter det torkade vi ca 10-12 spyor före kl 08. Jag skulle egentligen sitta på ett flyg upp till Seattle just nu men det blev så klart ändrade planer. Familjen går först. Alltid. ❤️ Så nu ska jag återgå till vår tvättmaskin som går varm.

Hoppas ni har det bra!

En av få bilder där bägge faktiskt ser in i kameran.

18 månader. Ett och ett halvt år. Herregud. Jag kan fortfarande inte förstå att vi – jag och E – är föräldrar. Att dessa guldklimpar är våra. Att vi får lov att vara det bästa dem vet (just nu i alla fall) och ta del och följa deras liv. Åldern 12-18 månader var tuff. Härlig på många sätt men sååå busy med två aktiva små som klarade av så mycket fysiskt men inte äger något vett i huvudet. Baby proofing, baby proofing, baby proofing. Och jaga jaga jaga. Nu känns det som vi lite kommit oss igenom den tunneln. Det är fortfarande hektiskt, dom är fortfarande lika aktiva men börjar kanske att förstå mer, lyssna mer och tänka och avväga mer. Dom stoppar inte allt i munnen, springer inte ut för stup/trappor, slår inte huvudet och klämmer fingrarna i allt men framför allt så slåss dom inte heeeela tiden. Nu leker dom tillsammans, råkar i luven på varandra ibland men klarar mer och mer att ha vara sams och ha kul tillsammans. Och deras skratt och bus tillsammans gör allting värt. När Oliver jagar Theodor runt och runt i lägenheten och dom håller på att kikna av skratt bägge två. Då glömmer vi allt bråk som varit under dagen, stannar upp och bara njuter.

Oliver är vår lilla polis. Stort rättspatos där rätt är rätt och fel är fel. Saker ska ligga där dom ska och som dom ska (hallå, inga veck på mattorna tack!). Han trätter på Theodor och Nelson när dom gör saker han vet att dom inte får. Han ÄLSKAR bilar, helst små metallbilar men stora lastbilar går också bra. Han är en hoarder och blir helt förtvivlad om han inte har någon plats att lägga det han samlat upp i sin famn. Ofta hittar man honom körandes runt på sin lastbil och/eller traktor fullastad med småbilar, nappar, magneter och allt han hittar liggandes runt omkring. Ingen får röra hans lastbil när den är lastad och han hatar när någon (läs: Theodor eller pappa) kommer och plockar ur saker därifrån. Han är en klätterapa som tacklar de flesta klätterställningar just nu vilket ger mamma en hjärtinfarkt ungefär varje dag. Ibland måste man vara där och fånga honom men oftast ropar han på hjälp när han inser att han satt sig fast och före han släpper taget/ramlar ned. Han är min lilla gosklump. Mammakille som ger de allra bästa och gosigaste kramar och slemmiga pussar som finns. Ibland när han ser mig blir han så lycklig att han först står och trampar på stället och sen måste springa ett extra varv före han kommer och ger mig en kram. Känslan av att få vara hans mamma är obeskrivlig.

Theodor är vår lilla virvelvind och rotekopp. Överallt där han går bokstavligt flyger det saker åt vänster och höger. Han är envis som en åsna på ett helt annat (intensivt) sätt än vad Oliver är och han gör oss galna en och tusen gånger om dagen. Har han bestämt sig för något går det inte att avleda honom på något sätt oavsett om det handlar om att klättra upp på bordet, vilken gaffel han ska ha eller vad han ska äta. Han är familjens drama queen och slänger sig gärna på golvet och skriker om han inte får det han vill. Det bästa han vet är att få följa med pappa ut och gå med Nelson och varje gång han förstår att någonting är på gång springer han och hämtar sina skor och ställer sig vid dörren och vägrar flytta på sig. Han är en tergeflis/retsticka och det har han nog från sin far. Han vet exakt hur han retar upp Oliver och tycker det är så himla kul när han bli arg. Han älskar att bli jagad, läsa böcker och borsta tänderna. Annars går det mest i bollar. Och allt som liknar bollar. Citroner till exempel. Lycka över att hitta ett “bollträd”. Han är i första hand pappakille. Inte alls lika gosig och närhetssökande som sin bror men har sina stunder och det mysigaste som finns är när han kommer med en av sina böcker och vill sitta i knät eller när han sträcker upp sin lilla hand för att hålla handen när man är ute och går. ❤️

Vi är tillbaka i SF sedan en dryg månad och det känns bra. Två veckor av jetlag men nu är vi tillbaka i vater och rutiner och allt vad som kommer med att vara en familj med två wildlings och en (galen) hund. Killarna har börjat på dagis och det går över förväntan. Jag försöker hitta en balans mellan sjuksköterskejobb, pilatesjobb, träning och återhämtning. Det går så där. Vi försöker också hitta en balans mellan egentid, familjetid och kärestetid. Inbokad datenight med barnvakt en gång i månaden är en bra start. Så får vi se vad hösten bär med sig.Hur har ni det? ❤️

Från skog och mulleland i Sverige till hav, fjäll, bondgård och ö-liv i Norge. Tänk vilken tur vi har som har dessa platser att komma till. 🙏✨

Tänk att få springa runt på stora åkrar, klappa, mata (och rida på) kossor, leka och samla snäckor och skal i strandkanten, åka båta, fiska och gå på små och stora fjäll. Det är semesterlivet det.

Norge i mitt hjärta. ❤️💙

Att lämna Sverige. Alltid en liten sorg. Tacksam för de dagar och veckor vi fått tillsammans. Tacksam för de minnen vi skapat och framför allt de minnen Oliver och Theodor har fått tillsammans med sin mormor och morfar. Att se sina barn tillsammans med sina föräldrar är verkligen speciellt. Så mycket kärlek. ❤️❤️

Tänk att få uppleva lyckan av att plocka smultron och blåbär ute i det fria. Att få samla kottar, stenar, blommor och gräs. Att få bada ute varje dag – med eller utan kläder. Att få springa ute tills allt spring i benen är borta eller att få bli buren runt av morfar och bli visad på skogens äventyr. Att få lära sig hur kråkor och ugglor låter och ser ut och få ropa på dem varje dag. Eller att få en härlig mormorkram varje morgon. Den lyckan. De minnena. Oförglömligt och obeskrivligt vackert. ❤️

Jag är evigt tacksam för att vi har möjligheten att komma hem och spendera så många veckor tillsammans med nära och kära. Varje gång går tiden alldeles för fort och avskeden är jobbiga. Men som alltid känns det bättre att tänka på återseende än farväl och gömma de goda minnena långt in i hjärtat. Det är precis det jag gör nu när vi kör vidare mot Norge och vår efterlängtade norgefamilj.

Vi njuter lata dagar spenderade ca 90% utomhus. Det är verkligen en speciell känsla att återupptäcka barndomsskogarna med sina egna barn. Och vilka skogsmullar vi har! Går över stock och sten utan större problem. Jag älskar att hänga ute i skogen och bara ta det i deras takt och intresse. Vända på stenar, käka lite kottar och plocka pinnar.

Alltså, att ha tvillingar. Så fantastiskt roligt och underbart. Jag är så stolt över bägge och blir rörd över deras relation till varandra. Det är mycket bråk just nu men och så mycket kärlek och skratt. ❤️

Och att få gå hand i hand med sin son. Hur stort är inte det? Oliver och Theodor – jag älskar er till månen och tillbaka och flera varv runt.

Vi är i Sverige och har det SÅ bra! 💙💛 Resan hit gick över förväntan till trots för inställt sista flyg. Glad/hyper barn och en hund som är en chill globetrotter. Efter 5 extratimmar på Arlanda landade vi äntligen hemma hos mamma och pappa/mormor och morfar mitt på natten. Nu njuter vi att bo på landet, kunna släppa ut både hund och barn i inhängnad hundgård/skog, promenera i naturen och kunna bada pool varje dag (även om det regnar och är kallt ibland). Jetlagen har också justerat sig i rekordfart för bägge killarna (och oss) så just nu känns det överkomligt och värt att ta med hund och barn till andra sidan jordklotet.

Så livet är ganska härligt just nu. Hoppas ni har det fint och får en härlig midsommar! ❤️❤️

För att jag inte hinner! Eller snarare inte prioriterar. Att har två små apor som springer runt och klättrar på allt och ingenting i tillägg till två jobb och en hund som kräver sitt räcker varken tiden eller orken till. Det är ena sanningen.

Andra sanningen är att jag lite tappade lusten ju större barnen blev. Jag vill visa bilder och skriva om allt i deras liv samtidigt som jag inte alls vill dela någonting utan vill värna om deras integritet och personlighet. Jag har svårt att hitta en balans som jag tycker är ok nu när dom faktiskt är två personer och inte bara bebisar. Båda har så stora och starka personligheter och hur mkt jag än skulle vilja dela med mig om deras utveckling, hyss och fasor känns det inte rätt i varken mammahjärtat eller mammamagen (eller pappahjärtat för den delen). Så därför blev det tystnad.

Hur som helst så kör vi inspurt här inför vår Sverige/Norge semester. Killarna har smygstartat dagis men det blev en kortvarig premiär då dagisbacillerna kom och tog oss med storm. Är inne på dag 10 av sjukdom och nu är vi less! Senaste veckan har varit den tuffaste sedan killarna blev födda så det säger sitt.

Jag började träna inför en halvmaraton och det gick bra helt tills jag blev tagen av feber, hosta och två skrikande barn. Kanske jag skriver mer om det i framtiden.

Men tre veckor kvar till Sverige! Första svenska midsommaren på typ…. 10 år, om inte mer. Hur firar man ens midsommar?

Nu kallar två små håller-tummarna-för-snart-friska-barn så det var väl det jag fick sagt. Hoppas ni alla har det bra så hörs vi kanske om ett par månader igen. Finns ni kvar då? ❤️

Vi visar ju inte många bilder på killarnas ansikten (förutom på deras instagramkonto) men denna bild får släppa igenom censuren för det är trots allt inte alla dagar man fyller ETT ÅR! I fredags – 9 mars – kunde vi alltså fira våra ettåringar och ett år som tvillingföräldrar. ❤️❤️

Herregud vilket år det har varit. Helt fantastiskt på alla sätt och vis men också helt otroligt jobbigt. För bara en liten vecka sedan hade jag en meltdown och ville inte vara mamma längre. Men jag är stolt över att vi tagit oss igenom första året som föräldrar på det sätt vi gjort och ser framemot många flera år tillsammans.

Att Oliver och Theodor kom till oss känns helt naturligt och det känns så självklart nu i eftertid att det var just dom som vi väntade på så många år. Så perfekta och underbara på så många sätt (och såååå jobbiga på så många andra sätt). En perfekt mix av oss och perfekta motpoler till varandra. Starka personligheter redan från tiden i magen som bara växer starkare och starkare för varje dag. Två perfekta små embryon som vuxit till två små härliga killar. Jag ser framemot att att följa deras resa vidare.

Kära Oliver och Theodor. Tack för att ni valde att göra oss till mamma och pappa. Tack för att ni är så bra och har gjort vårt första år tillsammans så enkelt och underbart det kunde ha blivit. Vi älskar er över allt på hela jorden. Fortsätt vara precis dom ni är, för ni är helt fantastiska. ❤️❤️

Ett år sedan. 🖤

Oj, killarna hann nästan bli ett år innan detta 11 månaders inlägget kom. Men 11 månader alltså! Stoppa tiden! Nu på en gång. Kan inte fatta att vi snart har två ettåringar här hemma. Mitt hjärta svämmar över varje gång jag ser på dom och jag spenderar den mesta tiden med att krama och pussa på dom så mycket som möjligt. Dom däremot tycker det är så där kul att mysa med mamma. Upptäcka världen ska det göras. Noggrant och in i minsta detalj.

Oliver har sprängt 11 kilos strecket och är nog go’are än någonsin. Han sitter aldrig still men kommer ofta förbi och ger pussar och kramar – något mamman är tacksam för – innan han fortsätter vidare. Han här lärt sig att vinka och säga bye bye (ba ba). Går nog snart men inte riktigt än. Klättrar som en apa gör han däremot. Som vi älskar vår lilla bulldozer. ❤️

Theodor. Sweet Theo. Vaknade upp en morgon och bestämde att han fått nog. Så nu slåss och knuffas det. Leksaker tvihålls och skrik gäller så fort brorsan försöker att ta något ifrån honom. Good for him! Men livet för oss var betydligt lättare när han accepterade det mesta. Men vi hejar på Theo och låter dom reda ut de flesta krångel själva. Theodor ät fortfarande vår Sweet Theo och det bästa han vet just nu är att ge oss saker (mat, nappar, leksaker osv). Älsklingen! ❤️

Nu kör vi inspurten till ettårsdagen och våra bebisar övergår visst till att vara toddlers (vad heter det på svenska?).

Barnmat alltså. Så enkelt men också en sån djungel. Våra killar fick börja med mat/smakprover från dom var 4 mnd och helt sedan dess har jag läst och studerat och försökt inspireras av vad man kan, ska och borde ge barnen. Att ha tre olika länder (Sverige, Norge och USA) med olika barnmatskulturer att jämföra mellan är både bra och dåligt. Jag försöker plocka ut det bästa av allt och göra det som känns bra i mamma- och pappahjärtat. Just barnmat var nog också något som jag hade en föreställning och en önskan om hur det skulle bli och vara redan innan jag fick barn. Jag har däremot fått ta ett steg tillbaka och inse att ibland så funkar inte det som känns bra i tanken och teorien utan ibland måste barnet själv få bestämma vad som ska ätas och vad som ska ned på golvet alternativt in i hundens mun.

Pannkakor, matmuffins, grönsaksplock och puréer.

Killarna får just nu en blanding mellan plockmat och puréer (samt ett par flaskor ersättning om dagen). Vi har en matglad kille som äter det mesta i stora mängder och en picky liten kille som är väldigt bestämd på vad som kan och inte kan ätas. Tyvärr är det ingen konsistens i vad han gillar utan ena dagen är det bara blåbär som gäller och andra dagen så är blåbär äsch. Vi tror egentligen att han mest testar sin egen vilja och det ska han få lov att göra just nu.

[Grötpannkakor: Grötpulver, ägg, vatten eller valfri mjölksort, krossade chiafrön och linfrön, quinoaflakes, äppelmos och lite kanel. Mängd höftad och pannkakor stekta i kokosolja.]

När killarna sover brukar jag mealpreppa. Jag gillar att ha lite olika alternativ både i kylskåpet och i frysen speciellt eftersom vi just har en som plötsligt kan bestämma sig för att det han åt igår inte är gott idag. Det han allra helst vill ha är köpesmat så det kör vi också en del av men jag försöker att komma bort ifrån det mer och mer. Det går så där ska jag vara ärlig och säga.

[Pannkaksmuffins: Vanlig pannkakssmet med ett extra ägg hällda i muffinsformar. Fyllda med det som fanns hemma – fetaost, skinka, spenat, majs, paprika, riven morot – i olika kombinationer. Gräddade i ugnen. Lätta att frysa ned och ta fram för dagen.]

Pasta med lax och grönsaker – plockmat och mixad.

Vi har inte väldigt många principer mer än att tillsatt socker är onödigt och att vi helst undviker välling för det är så besvärligt att köpa/importera till USA. Killarna har annars fått smaka på det mesta från första början och vi har nu alltså ett barn som gillar det mesta och ett annat barn som är väldigt specifik och bestämd på vad han vill och inte vill ha.

Jag äter inte rött kött (äter kyckling, fisk och skaldjur) men E äter allt och vi har inte haft någon speciell tanke på att barnen inte ska få äta kött. Just nu gillar varken Oliver eller Theodor kött eller kyckling särskilt mycket. Fisk går bra i små mängder, annars är det mest frukt och grönsaker som går hem.

Pytt av sötpotatis, äpple, röd lök och vegetarisk korv. Plockmat och mixad.

Till frukost (och ibland lunch, mellanmål och middag beroende på humör hos Mr Picky) har jag börjat göra smoothies (som vi just nu ger med sked) för att försöka variera vad dom får i sig (förr blev det mest yoghurt med antingen en mosad banan eller en fruktpåse). Jag kör ofta med greek yoghurt för att den ska bli lite tjockare (i och med att vi ger med sked) och slänger sedan i en blandning av färska och frysta frukt och bär. Sen försöker jag boosta med lite super foods så som avokado, spenat, quinoa flakes, diverse frön och nötter, etc. Jag gör en batch som räcker 2-3 dagar till både vuxna och barn.

Och appropå spenat och grönkål och sånt så vet jag att det är en sån där grej som det ges olika rekommendationer från land till land. Jag tror att man i Sverige säger att man ska undvika det tills barnen är 1 år medans man här i USA inte har några restriktioner. Jag frågade vår barnläkare specifikt och han sa att det var okej att ge (med måtta så klart) från att dom var 6 månader. Så det är det vi har kört på.

Till middag får dom fortfarande i princip alltid gröt med frukt och kanske en macka eller två. Ibland får dom annat men det slutar nästan alltid med att det blir gröt i alla fall. Just havregröt har dom ätit sedan dom började med mat och just nu känns det nästan lättast så. Så småningom bör vi säkert börja ge dom vanlig middagsmat tillsammans med oss och det ligger i vår plan men just nu kör vi helt enkelt det enkla och trygga (mest pga att vi vill att dom ska gå och lägga sig mätta och i och med att en av dom är så oförutsägbar på vad och hur mycket han äter av annan mat blir det gröt som vi vet att han för det mesta äter). Förr fick dom bara industrigröt för det kändes lättast och det var det vår läkare rekommenderade men efter att dom började spotta ut kvällsgröten som dom tidigare har älskat tog jag äntligen tag i att göra eget grötpulver. Enkelt som bara den och definitivt mer uppskattat av de små. Önskar jag börjat tidigare för det känns så mycket bättre i mammahjärtat.

[Grötpulver: mixade havregryn, pumpafrön, quinoa flakes, hampafrön + mixade linfrön (flax meal) och chiafrön+ ev kryddor så som kardemumma, kanel eller något annat gott]

Så blev det visst världens längsta inlägg om det som vi (jag) tänker mest på om dagarna just nu. E är tillbaka från LA, jag är frisk igen och killarna är bara lite snoriga men inte febriga. SF vintern har gått över till sommar med 25 grader och sol så jag panikbeställde lite sommarkläder till killarna i natt. Jag har jobbat hela helgen så nu ska jag ta igen lite mys med mina killar. Hoppas ni alla har det bra. ♥


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.