Mikaela

Idag var det Theodors tur att vara hemma sjuk. Feber, hosta och oändligt mycket snor. Jag hade så mycket planer för dagen men om det är något mammalivet har lärt mig är att planer sällan går som man tänkt. Så det blev en mysig Mamma-Theodor-dag istället med briotåglek (nya favvon i huset), finger målning, böcker och tv. Vi vågade oss ut en liten tur på eftermiddagen när regnet gett sig och Theo mådde lite bättre. Han fick hoppa i vattenpölar även om han bara hade gympaskor på. Det var en tant som stannade och kommenterade att han skulle haft stövlar på, som om jag inte redan hade insett det. Men hellre glada blöta barn än torra sura och 15 min senare var vi hemma i torra kläder och varm filt framför tvn igen. Jag är less på sjukdomar nu men glad att jag och Theo fick en mysig dag tillsammans. Mindre glad när han hjärtskärande skrek “mammaaaaa mammaaaa” när jag senare på kvällen åkte till jobbet.

Vi hade precis återhämtat oss från hand, foot and mouth disease så kom visst vattenkopporna på besök. Bara hos Oliver än så länge och Theodor slipper förhoppningsvis. Båda våra killar är vaccinerade men ca 5-10% får det visst i alla fall men mycket mildare än utan vaccinet. I måndags öppnade dagiset igen och vi bestämde oss för att skicka Theodor dit så att Oliver kunde få vila och få full uppmärksamhet utan att behöva dela med brorsan (eller behöva vakta alla sina leksaker som brorsan hela tiden försöker stjäla). Det är första gången som bara den ena åker på dagis och jag ska erkänna att jag var lite orolig hur det skulle gå. Men det gick hur bra som helst och Theodor lekte hela dagen med sina kompisar och Oliver fick sitta i min famn i lugn och ro.

Idag kör samma upplägg men Oliver har mer energi och vill inte sitta och gosa hela dagen. Så vi tog en lite fieldtrip ut innan regnet kom. Det är så himla mysigt att få lite kvalitetstid med bara Oliver. Att kunna ha full uppmärksamhet på bara honom och låta han bestämma takten och vart vi ska gå. Vi lämnade vagnen hemma och gick hand i hand. När han blev trött bar jag honom och bara njöt att få var nära min stora lilla grabb. Det är sällan vi har tid att sitta och gosa med bara en av dom för den andra blir fort svartsjuk och vill vara med. Så dessa dagar med bara Oliver känns som en liten bonus i mammalivet. Nästa vecka får nog Theodor stanna hemma en dag med mamma. ❤️

I torsdags var det amerikanernas största högtid, nämligen Thanksgiving. Jag gillar konceptet men jobbar alltid. Dels för att det är den bästa/lugnaste högtiden att jobba av det tre stora (thanksgiving, jul och nyår) och dels för att jag känner att det är viktigare att amerikaner med familj i närheten får vara ledig än jag som inte har någon thanskgiving tradition (ännu). Kanske känns det annorlunda när barnen blir större. Vi får se.

Men Thanksgiving ger en möjlighet att reflektera över vad man är tacksam för. Som alltid känner vi oss priviligierade som har jobb att gå till, tak över huvudet, hälsoförsäkring, råd till mat och kläder osv. Tacksam över friska barn, att få vara förälder och att ha familj och vänner. Tacksam över frisk luft (inget vi längre tar för givet) och över möjligheten att få bo i Kalifornien.

Men detta år känner jag mig extra tacksam över min man och pappa till mina barn. Han som i sol som regn tar med barn och hund ut så att jag ska få sova ostörd mellan mina nätter. Som tar med våra killar på nya upptäcktsfärder varje dag och som gör det med lugnet själv. Att hålla koll på två toddlers och en hund är inte särskilt avslappnande men han gör det som ett pro. Medan jag har sovit och jobbat har killarna varit i en ny park, på zoo och på stranden. Om dom inte har en superpappa så vet inte jag. ❤️

ÄNTLIGEN kom regnet. 🙏 Som vi har längtat. Luften här i San Francisco har varit helt hemsk. Som högst tror jag luftkvalitetsindexen var runt 250 vilket är värre än i New Delhi och klassificerats som “Very Unhelthy” och är steget före “Hazardous”. Alla rekommenderades att antingen stanna inne med stängda fönster och dörrar eller använda mask ute om man verkligen var tvungen att gå ut. När det var som värst kunde man knappt se något bara ett par kvarter bort.

I helgen åkte vi bort till Monterey/Carmel för att få en paus och kunna vara ute. Luften där nede var inte helt bra men mycket bättre (150 istället för 250). Vi var på stranden varje dag så våra tre killar fick springa av sig all energi. Besökte Monterey Aquarium (stor hit hos barnen!) och gick på restauranger varje dag. Härlig liten minisemester. ❤️

Men så kom vi tillbaka till SF och extremt dåligt luft igen. Fick nästa klaustrofobi av tanken av att vara tvungen att hänga inne/hemma med killarna hela veckan. Dagis är stängt pga Thanksgiving och vi bor på 60kvm. 😅

Men i natt kom alltså regnet. Hurra! Luften är ren (nere på 15 igen som klassificerat som “Good”) och vi kan äntligen hänga ute igen! Vi må vara dom enda som hänger ute i ösregnet men glada är vi!

Sa jag nyss att vi var inne i en bra period då det bara var härligt att hänga med dom här två? Well, not anymore! Igår vet jag till exempel inte vem som hade flest meltdowns. Dom eller jag? Det slutade med alla skrek tills hela familjen såg Daniel Tiger på tv. Mom of the year alltså.

Stor känslor, få ord. Starka viljor som ibland (ofta) kraschar. En bror som vill ha uppmärksamhet när man helst vill ha mamma/pappa för sig själv. Så många tårar, så mycket skrik. Idag var det skönt att skicka dom på dagis och dricka kaffet i lugn och ro. Nya tag en annan dag.

Som ni kanske har hört i nyheterna härjar wildfires här i norra Kalifornien igen. En hel stad (Paradise) är försvunnen i bränderna och tusentals av människor står utan hem. Så himla hemskt och sorgligt. Vi försöker hjälpa med donationer till organisationer som hjälper dom som blivit av med sina hem.

Här i SF är vi än så länge trygga men har levt med red flagged luftkvalitet som klassificeras som värre än i Beijing sista veckan. Första natten jobbade jag på sjukhuset och då kändes det bokstavligen ut som vi jobbade vid en stor lägereld. Alla rekommenderas att hålla sig inne med stängda fönster och dörrar, speciellt barn, äldre och andra med utsatt immunförsvar. Sjukhusen är fyllda med personer med astma och andra lungsjukdomar. Vi investerade i två luftrenare förra gången det var bränder och det är vi tacksamma för med två små (plus en hund) i hemmet.

I söndags försökte vi rymma ifrån röken och körde ca en timme söderut för att kunna springa av lite energi hos våra små. Tacksam för att vi har möjligheten att åka iväg. Tacksam för att vi är trygga i vårt hem. Tacksam för att vi har friska barn. Och tacksam över denna natur. 🙏✨

Då har jag varit ensam hemma med killarna 5 hela dagar och jag kan än en gång konstatera att jag inte är hemmamammamaterial. Älskar så klart mina barn och älskar att hänga med dom men att bara hänga med dom gör mig galen. På grund av att vi inte velat smitta andra (det sägs att det är en barnsjukdom men jag fick det också så vuxna kan alltså också få det) har vi försökt att hålla oss borta från alla. Vilket betyder att jag i princip bara har pratat med mina barn som inte direkt ger så himla intelligenta samtal. Och apropå prata, på 18 månaders kontrollen fick vi lite bakläxa för att killarna inte säger så många ord. Vi skyller på att dom lär sig 4 språk och hoppas på att det lossnar snart.

Hur som helst hoppas jag att killarna kan gå tillbaka på dagis snart. Jag längtar efter att min man kommer hem igen (imorgon) och efter att få jobba, träffa kompisar och träna Pilates igen. Men ja, jag lovar, jag älskar fortfarande mina barn.

Olivers blåsor håller på att torka ut och försvinna medan Theodor fortfarande får nya. Jag vet inte hur regeln är hemma men här kan barnen gå tillbaka på dagis när blåsorna är torra och inte blir fler och barnet annars är symtomfritt (när är små barn symtomfria förresten? Känns som vi lever i konstant hosta och snor…).

Man kan inte tro att dessa två är sjuka för energi till hundra har dom i alla fall. Idag började dagen kl 05 så Nelson fick åka på dagis så jag kunde ha full fokus på att springa av dessa små ben utan att ha dåligt samvete (och stressa ihjäl mig) över Nelson. Vi hängde flera timmar i parken och inspekterade minsta detalj. Jag blir så fascinerad över allt dom ser och hittar. Spindlar och andra insekter är väldigt intressanta.

Oliver är fortfarande fysiskt mer atletisk än Theodor. Dels beror det nog på kroppsbyggnad, styrka och träning men också att han är mindre rädd att prova än Theo. Jag är tacksam för att han har börjat inse sina egna begränsningar och ber om en hand när han behöver hjälp.

Theodor är språkligt mer avancerad än Oliver. Han härmar mer och försöker säga fler ord. Oftast blir det bara det första bokstäverna i ordet (Neee för Nelson, Baaa för banan, Biii för bil osv) men jag tror det kommer lossna snart för honom. ‘No’ är fortfarande favoritordet men än så länge är det bara gulligt när han säger det. Olivers nya ord är “mami” och “papi” (han brukade förr säga mamma och pappa). Gulligaste som finns när han säger “no mami” eller “hi papi”. Längtar efter att dom börjar prata mer (mest för att deras röster är så gulliga när dom säger riktiga ord och inte bara bebisbabblar). Det blir också spännande att se vilket språk dom börjar prata på. Vi tror på engelska just nu.

Fördelen med att hänga hemma med kidsen är att jag får tid att blogga när dom sover. Men nu tror jag att jag babblat nog för idag (märker ni att jag saknar att ha någon att prata med?? 😂😂). Hoppas ni har fått en bra start på veckan. Vi hörs nog snart igen. 😉

Då har höstblåsorna (hand, foot, mouth disease) även kommit till vårat hus. Innan barn hade jag ingen aning om vad denna sjukdom var men nu verkar det gå hos var och vartannat hem med barn. Tacksam över att vi har pigga killar trots allt. Lite mer mammiga än vanligt (speciellt Theodor) men i stort glada och förnöjda. Framför allt sover dom fortsatt på natten (bank i bordet) och det är räddningen efter heldagar med dessa energiknippen. Vi försöker hänga på barnfria platser (pga smittorisken) men behöver komma ut i frisk luft och springa av energin hos de tre yngsta killarna i familjen. Pappan har åkt till New Orleans.

Idag sparkade jag mig själv i baken och åkte till en ny park. Ny för mig men E har varit där förr och rekat läget med killarna så lite fusk var det nog. Men så fin och mysig park, perfekt för oss. Som vanligt blev alltför lite bilder tagna men så blir det ofta när vi är ensamma med tre wildlings. Det är så härligt att kunna gå på promenad med dom. Theo ville mest sitta i vagnen idag men Oliver gick brevid, sköt på vagnen, höll mig i handen eller strosade och upptäckte på egen hand. Nelson fick leka med hundkompisar och Theo fick hälsa på sina älskade fåglar (det enda som fick honom att vilja lämna vagnen). Lyckad morgon säger jag. Nu sover alla tre små och jag kan dricka kaffe (+ blogga, plocka ut/in av diskmaskinen, vika tvätt och lyssna på ljudbok) i lugn och ro. Dagsvilan alltså. 🙏✨

Hoppas ni alla har en härlig helg. Vi skulle egentligen på Halloweenfest ikväll men smittsamma barnsjukdomar är visst inte så populärt. Vi återkommer ett annat år.

Våra dagar går i ett. Som alla andra antar jag. Jag kommer ihåg att vi pratade om att vi inte ville fastna i det där ekorrhjulet som så många verkade hamna i när dom fick barn. Det där med att få ihop livspusslet med karriär, familj och fritid. Vi har nog hamnat i hjulet trots allt. Fast är man egentligen i hjulet om man känner sig ganska förnöjd med det?

Vi har det bra just nu. Vissa veckor är mer hektiska än andra men till syvende och sist är vi nog bägge relativt nöjda med vår work-life balance. Mina jobbveckor varierar från vecka till vecka. Ibland jobbar jag nästan ingenting och ibland jobbar jag nästan hela veckan. Killarna går på dagis 3-4 dagar i veckan och det verkar dom vara nöjda med. E jobbar vanliga timmar men tar korta dagar ibland och får mycket pappakvalitetstid när jag jobbar natt och helg.

De dagar vi hänger med barnen försöker vi hitta på saker. E är nog allra bäst på att åka till nya platser, parker och stränder medans jag tycker det är skönast med de gamla vanliga lekplarkerna. Strandhäng är nog favoriten hos alla dock, oavsätt väder. Älskar Cali life alltså!

Killarna är så roliga just nu. Enkla att ha att göra med och för det mesta glada och förnöja. Dom bråkar mindre än vad dom brukar och leker mer och mer med varandra. Förr sprang dom alltid åt olika håll men nu håller dom sig ofta tillsammans vilket gör det enklare att hitta på saker ensam med dom. Theodor försöker så smått att forma ord medan Oliver babblar på med sitt babypladder som ingen (utom Theodor) förstår. Favoritordet just nu är “no” och det sägs på det spanska sättet mer än det engelska. Annars går det mycket i duplo lego, rita med pennor/kritor och leka med bilar, lastbilar och tåg. Häromdagen testade vi vår cykelvagn för första gången. Vi fick den av våra f.d. grannar när dom flyttade men har inte tagit oss för att prova den förrän nu. Att kalla det en hit är kanske att ta i men vi tror att dom kommer att tycka om det när dom blir van vid hjälmarna.

Så dagarna går alltså i ett. Men vi har det bra och njuter faktiskt livet. Att bo där medeltemperaturen är typ 15-20 grader året runt hjälper verkligen på vårt mående. Att slippa tänka på vad man ska ha på sig är så himla skönt. Jag är redan stressad över vad vi ska klä på barnen när vi ska hem i december. Så all cred till er som gör det varje dag!

 

Spysjuka in da house så då känner jag att det känns bra att drömma tillbaka till vår härliga helg i Arnold. Tre dagar i skogen gjorde bra för alla fyra (Nelson fick vara hemma den här gången), inte minst för relationen. Oliver och Theodor älskar att vara ute i skogen och vi njuter av att se deras lycka och nyfikenhet.

Hikade både Arnold Rim Trail och lite i Big Tree Park. Just att komma tillbaka till Big Tree Park känns speciellt eftersom det var dit jag och E åkte på en liten weekend precis efter att vi fått reda på att det var två små killar i min mage (och att allt såg bra ut med dom). Där på stigarna gick vi och diskuterade namn och efter den helgen började vi kalla dem Oliver och Theodor även om vi höll det öppet för andra namn.

Nu traskar dom för egen maskin, tre steg framåt, två steg bakåt och många pauser för lek och upptäcksfärd men det är ju precis så det ska vara. Att vända på alla stenar, inspektera varenda kotte och pinne, klättra över stock och sten, känna på alla träd och lukta på alla blommor. Att uppleva livet genom barnens ögon är så speciellt. Många barndomsminnen kommer tillbaka och det är härligt.

Sen är det så klart skönt att ta en paus på mamma och pappas rygg. Och skönt för mamma och pappa att få gå på lite snabbare ibland.

Men nu kör vi alltså lite spysjuka/matförgiftning. Vaknade kl 04 av två spyande små och efter det torkade vi ca 10-12 spyor före kl 08. Jag skulle egentligen sitta på ett flyg upp till Seattle just nu men det blev så klart ändrade planer. Familjen går först. Alltid. ❤️ Så nu ska jag återgå till vår tvättmaskin som går varm.

Hoppas ni har det bra!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.