Mikaela

34 år (igår). Åren efter 30 liksom bara rusar iväg. Varje gång någon frågar hur gammal jag är måste jag på riktigt räkna. Dagen firades i post-nightshift-koma med bara 3 timmars sömn. Mysigt häng i parken med våra killar och en vän och hennes son. Evigt tacksam för de mammavänner jag har att dela tankar och erfarenheter med. 🖤 Kvällen avslutades med taco- och spelkväll med kära vänner som funnits med sedan vår SF-start.

Sjuka barn kom väldigt otimat med tanke på lång flygresa på måndag. Förhoppningsvis går det över redan imorgon. ✊ Här packas det annars för fullt. Snart är vi redo för Sverige!

Slutet av november och hösten har kommit till San Francisco. Jag var så nöjd att jag hade köpt ett regnskydd till vagnen. Nu är det bara stövlarna som fattas (varje år tänker jag att jag borde köpa stövlar och varje år skjuter jag på det så länge att det till slut inte är nödvändigt längre. Men i år ska jag slå till!). Thanksgiving helgen kom och gick. Jag jobbade två nätter på sjukhuset och undervisade Pilates två dagar medans E roddade killarna hemma. Ovant men nyttigt med ombytta roller för oss båda. Att få barn är fantastiskt på alla vis men också sjukt jobbigt ibland. Jag och E har varit tillsammans i 13 år och har absolut en stabil grund att stå på men vår relation har definitivt fått sig några smällar senaste 8 månaderna. Men nu känns det som vi har hittat hem igen. Att jag börjat jobba igen känns som ett viktigt steg. Absolut ekonomiskt för det är inte billigt att bo i SF med två små och en hund, lägenhet och bil. Men framför allt för mig personligen (att få vara något annat än mamma) och för jämställdheten och den generella hälsan i vår relation. Så nu kör vi!

Sista veckan här i SF innan vi åker hem till mamma och pappa! Som vi längtar!! ♥ ♥ ♥ Vi har fått in världens bästa dygnsrytm med killarna men jag försöker släppa ångesten över att vi ska åka till 9 timmars tidsskillnad och rycka upp allt igen. Det lockar inte med vakennätter igen men det får gå som det går för julmys hemma hos mamma triumfar allt.

Så den här veckan går mest i förberedelser inför resan och maxat mys med Nelson som vi lämnar kvar här i SF. Hoppas ni har det bra och kanske redan börjat advent/julmyset? Jag kan inte riktigt förstå att jag ska få svensk jul i år (5 år sedan sist!).

Puss och kram till er!

Barnen är i säng för sin förmiddagsnap och jag sitter här med dagens första latte. Tänkte passa på att uppsummera lite hur vår föräldraledighet blev nu när vi båda har börjat jobba någolunda så som det är tänkt att vi ska göra ett tag framöver. Här skriver jag lite om våra lösa planer innan killarna var födda.

Så här la vi alltså upp det:

– E fick som tidigare nämnt 12 veckors betald pappaledighet något vi är evigt tacksamma över. Detta är inte standard i USA men blir mer och mer vanligt här i Kalifornien. Han fick dessutom en del andra perks för att möjliggöra att han skulle kunna komma tillbaka i jobb sooner rather than later. E jobbar i en relativt liten firma med en relativt viktig roll så för honom var det inte praktiskt möjligt att ta 12 veckor ledigt i sträck. Vi kände inte heller att det behövdes att vi båda var hemma heltid i 3 månader tillsammans. Han var hemma 4 veckor när killarna föddes och gick sen tillbaka halvtid i ca 3-4 månader. Nu jobbar han heltid men tar korta dagar när det behövs (vilket har varit kanske en gång i veckan men blir lite mer nu när jag börjar jobba natt).

– Jag gick på maternity leave från mitt pilatesjobb när jag var i vecka 26 mest för att jag faktiskt skulle orka forsätta mitt sjuksköterskejobb ytterligare några veckor. Jag tjuvstartade sedan och började undervisa ett par timmar pilates en gång i veckan när killarna var 9 veckor men bara i en månad för sen åkte vi på vår långa semester. När killarna var 6 månader började jag undervisa Pilates 3 morgonskift i veckan och har gjort det fram tills nu. Efter nyår kommer jag att undervisa två mornar i veckan fast.

– Jag blev sjukskriven från mitt sjuksköterskejobb när jag var i vecka 31. Jag fick betald sjukskrivning fram tills killarna var 8 veckor vilket är standard för kejsarsnitt. Sen fick jag betald mammaledighet ytterligare 4 veckor och har gått obetalt sedan dess. I somras bestämde jag mig för att säga upp min heltidsanställning då jag inte fick förlängt min obetalda mammaledighet utan var tvungen att komma tillbaka heltid 1 september. Istället sökte jag på en s.k. as-needed-position på samma avdelning vilket innebär att jag officiellt måste jobba 4 shift i månaden och kan jobba max upp till heltid (dvs 3 nätter i veckan) vilket passar oss perfekt. På den avdelning jag jobbar på behövs det sjuksköterskor varje dag så det är inget problem att få de skift man vill men jag kan också välja att jobba mindre och ta längre ledigt. Jag gjorde alltså min första nattevakt tillbaka i torsdags efter 10 månader borta (killarna är 8 månader gamla). Nu jobbar jag bara ett par veckor till innan vi åker bort hela december men from januari är det tänkt att jag ska jobba 1-2 skift i veckan.

Allt i allt är vi väldigt nöjda med hur vi lagt upp det. Att få barn och vara ledig med dem är inte alls en självklarhet här borta men båda känner ändå att vi fått tid med killarna och känner oss nu redo för nästa fas.

Att få komma hem och mysa med dom här innan man hoppas i säng. ♥

 

I natt har jag min första natt tillbaka på sjukhuset efter nästan 10 månader borta. Wish me luck! ❤️

8 månader idag och det firar vi med andra rundan av influensavaccin. Våra killar har så tjocka lår att jag tror knappt att dom kände sprutan för dom skrek i princip ingenting. Men så måste vi också använda storlek 12-18m på byxor. 😂

Oliver väger nu 9.9kg och är en bastant klump. Älskar diskmaskinen, sladdar och allt som låter. Han kryper, sitter, står och övar på att gå. Han går med hjälp av en walker och har inget stopp och inga gränser (och inget vett). Därav inte mindre än tre blåmärken i ansiktet. Mr Bruiser, Explorer och Bulldozer. Som vi älskar dig. ❤️

Theodor väger 9.6kg och är vår ”lilla” kille. Vanligtvis lugnet själv men får han syn på något han vill ha (oftast en napp eller Nelsons boll) kommer han ålandes snabbt som en alligator. Han han er imponerande teknik och ålar nästan lika fort som Oliver kryper och har precis lärt sig att sätta sig upp själv och att lägga sig ned från sittande utan att falla pladask. Han älskar just nu bollar, nappar, att titta under saker (tex mattor) och att bläddra i böcker. Och att ha långa konversationer. Mr Pratkvarn, Thinker och Filosof. Du grädden på moset i vår familj. Vi älskar dig. ❤️

I lördags firade vi förresten vår bröllopsdag med att ha barnvakt och gå ut och äta 5-rätters på fancy resturang. Vi kom fram till att det är något vi måste göra oftare (ha barnvakt alltså, inte nödvändigtvis äta på fancy restaurang). Det får bli ett nyårsmål helt enkelt.

Nu vaknade visst två små från sin eftermiddagsnap. Dags för middag och kvällsmys. Vi hörs! ❤️

Alltså att det redan är november. Ofattbart. Vi har haft varmt varmt varmt här ett tag men nu äntligen har det blivit lite svalare och det börjar känns som lite höst. I like it! Dagarna här borta flyger iväg och jag får inte ett enda vettigt knop gjort om dagarna men jag antar att det är mitt nya liv. Jag försöker ta både ett och två djupa andetag och acceptera att det är som det är. Två krypande killar och en galen hund håller mig igång i alla fall. Här är bara ett litet exempel på vad Mr. Bulldozer hittar på:

Om en månad åker vi hem till Sverige igen och det känns så klart bra och kul för att vi får träffa familj och vänner igen men också lite jobbigt/läskigt eftersom vi nu äntligen har kommit in i någon sort sovrutin där killarna sover 19-06 (förutom ibland då dom får för sig att dagen börjar kl 04.30 – zzzzz). Att förstöra det med 9 timmars tidsskillnad känns så där alltså. Och att resa med två 9-månaders som inte kan sitta still får mig att börja svettas redan nu. Men allt är så klart värt det för att få fira jul hemma hos mamma och pappa. ♥ Och det går ju alltid bra till slut. Julklappar däremot. När har man tid att köpa sånt?

 

Vi klarade det (så klart). Nio dagar utan pappan i familjen. Imorgon kommer han äntligen hem. Som vi längtar! 🖤 Och dessa tre alltså. De gör mig galen ibland (speciellt den större) men så mycket kärlek också. Våra tre killar. Vad gjorde vi egentligen innan er?

Nu ska jag sova – alldeles för sent. Ibland är det tråkigt att vara förnuftig och gå och lägga sig tidigt. Bara därför kommer säkert killarna att leva rövare hela natten och vilja kliva upp kl 04. Men det är ok! Imorgon får jag äntligen hem min (förmodligen jetlaggad) co-pilot. Hurra!

All eloge till er som är single mom på heltid eller deltid. Jag är sliten efter ett par dagar – haha. Bara 7 dagar kvar…

Theo har lärt sig att krypa. Eller åla då. Men nu kommer han alltså dit han vill — vilket är överallt! Han håller också på att få sin första tand. Oliver har lärt sig att ställa sig upp mot möbler och idag ploppade också hans andra tand fram. Två mobila teething babies är no joke! Lägg till att den ena är extremt mammig medans den andra plötsligt har blivit rädd för främlingar och båda tycker att dagen börjar kl 05 på morgonen. Samtidigt är dom så extremt gosiga gladskitar som skrattar ihjäl sig åt mig och åt/med varandra dagen lång så att mitt hjärta smälter flera gånger om. Mammalivet alltså. Högt och lågt. Varje dag. ❤️

Bilden är från förra helgen men kunde ha varit från denna (förrutom att stranden var svart av uppsköljd aska denna gång). Fort Funston är vår nya söndagstradition, and I love it! ♥ Efter en vecka inomhus pga rök och aska i luften klarnade det äntligen upp i helgen och det kändes som hela San Francisco kom ut från ide. Alla i denna familj inklusive (kanske framför allt) Nelson blir galna av att hänga inomhus hela dagarna men lite häng på stranden kurerar allt. Jag tror jag har berättat om Fort Funston tidigare men det är i alla fall en strand och park där hundar får springa lös och det är helt fantastiskt. 🙏✨ Nelson var helt sprittandes galen av lycka och sprang runt i sanden och vattnet, jagade hundar och blev jagad, grävde i sanden och hoppade i vågorna. Det bästa som finns är verkligen att se hans lycka. Och småkillarna älskar att se hundar leka och skrattar högt av lycka när hundarna kommer springandes.

< örra veckan var en ganska tuff vecka med griniga och mammiga barn. Tror det framför allt är tänder som är på G hos bägge även om den första inte ploppat fram hos Theo ännu. Oliver är en bulldozer som vanligt men har också blivit väldigt mycket mer mammig och vill gärna bli buren och sitta i knät så fort han ser mig vilket är jättemysigt men också frustrerande när du har en annan liten som också behöver uppmärksamhet. Theo har precis börjat lära sig att krypa och är lite gnällig för att han inte kommer fort nog fram. Det börjar lossna för honom så snart har vi två små som far fram som virvelvindar. I tillägg till detta har vi alltså varit tvungna att hålla oss mestadels inomhus pga brandluften. Nu har vi en ny vecka och den har börjat med lite varierande luftkvalitet. Tack och lov verkar dom ha börjat få kontroll på bränderna och luften har blivit klarare. Vi följer med på AirNow och försöker hålla oss inne om det är oranget eller värre. Vi har också köpt en air purifier och det känns bra med tanke på småkillarna.

Vi har förresten bytt till framåtsittande vagn på prov men jag fick lite smått ångest av att inte se dom första gången vi var ute. Så vi får se om vi byter tillbaka men killarna verkade egentligen gilla det och sitter dessutom betydligt bättre i den framåtsittande delen. Nackdelen med vår vagn är att man inte lätt kan byta mellan framåt och bakåt utan man måste välja vilket man vill ha. Så vi provar och ser. Mammahjärtat måste kanske bara bli lite vant.

Idag åkte E iväg på jobbresa och kommer inte tillbaka förrän nästa vecka. Så jag kör solo i 10 dagar nu. Känner att jag blir svettig av bara tanken. Tack och lov har vi vår älskade nanny några av dagarna. Killarna har redan vaknat två gånger mer än vad dom brukat göra och klockan är bara tio ännu. Så jag borde nog hoppa i säng och så håller vi tummarna för en bra natt (och gärna en morgon som inte start klockan fem….).

Vi hörs!

I måndags fyllde dessa godingar sju månader och Oliver firade med att plötsligt börja krypa på knäna (han har ålat sig fram med hjälp av armarna från han var 5 månader). I tisdags ploppade också hans första tand fram. Han sätter sig upp själv och sitter stadigt utan stöd. Han drar sig upp till stående på knä och om han riktigt vill helt upp till stående på fötterna. Han har också hittat sin röst och älskar gälla skrik. Han far fram som en bulldozer och ingenting stoppar honom. Han klättrar gärna över sin bror och det är så där populärt som ni nog förstår. Theo har precis börjat visa intresse i att krypa och förflyttar sig kanske någon centimeter med lite vilja. Han blir desto mer frustrerad över att inte komma någon vart när Mr Bulldozer flyger fram och tar alla hans leksaker, så oftast ligger vi på golvet och hjälper honom fram. Han tar sig inte upp men sitter stadigt när vi sätter honom vilket har gett honom ett helt nytt perspektiv. Båda sover mer eller mindre igenom natten (halleluja!) och har gjort det senaste två veckorna. Vilken lycka alltså! Vi njuter så länge det varar.

Som ni kanske har läst brinner norra Kalifornien. Jag tror det är 15 wildfires som hittills tagit 23 liv, 100-tals är skadade och 1000-tals har förlorat sina hem. Det hemskt att följa vad som sker och jag tror väldigt många känner sig maktlösa just nu. Vi i San Francisco håller oss inomhus pga rök och aska i luften och försöker göra det vi kan härifrån. Mina arbetskollegor på sjukhuset har bland annat dragit igång en donationdrive och MNT studio håller en dontation-based class för att kunna köra upp kläder och supply i helgen. Jag och E har samlat ihop det vi har för att skicka upp och ger pengar till dom som organiserar hjälp.

Jag har satt mig ned och börjat blogga flera gånger sista veckorna men blir alltid avbruten. Jag är helt säker på att det var något jag tänkt att berätta för er men det är helt borta just nu så jag tror jag tar en kopp kaffe istället och njuter tystnaden nu när både hund och barn sover.

Hur har ni det?


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.