The Wedding

På Hawaii finns det många olika bröllopsarrangörer. Vi valde blind mellan alla och hamnade på Bridal Dream Hawaii. Servicen var helt fantastisk och vi kan varmt rekommendera dom till andra! Utan dom hade vi aldrig fått det till.

Här kan ni läsa vårt tack till dom.

brollop7

Idag firar vi en månad som gift!

Han på konferans i Boston. Jag på jobb i Oslo.
Romantiken flödar 🙂

Kära bloggläsare!

Jag vet att jag lovade er många många bilder från vår fantastiska dag, och det kommer ni nog också att få. Så småningom. Men när bilderna äntligen kom kändes det helt plötsligt väldigt privat och stort.

Vår bröllopsdag var för oss perfekt. I vår bubbla fanns bara vi; våra känslor och våra tankar – och minnena från den kvällen känns fortfarande väldigt nära och privata. Det är idag bara två veckor sedan vi sa “I do” till varandra. Att se igenom bilderna och minnas tillbaka är helt fantastiskt men just nu känner vi båda att vi inte riktig är redo att dela det med resten av världen. Jag hoppas ni förstår.

denna bild är den enda ni får – än så länge. Den får symbolisera bubbla vi levde (lever) i.
I vår värld existerar bara vi.

Till vänner, familj och släkt – NI kommer så klart att bombarderas av bilder, om och om igen.
Don’t you worry…

Första bilden jag tog på buketten

Första bilden jag tog på buketten

När brudbuketten kom till hotellrummet kl 14.45 den 4 November 2011 var jag först lite rädd för den. Den var liksom stor och ståtlig samtidigt som den blev symbolen för att det nu var på allvar – på riktigt. Jag o E hade bestämt oss för att inte berätta för så himla många att vi skulle gifta oss (våra familjer visste om det, och några vänner). Inte för att det egentligen var hemligt, utan snarare för att vi behövde tiden själv. Tid att tänka på vad som var viktigt för oss och hur vi ville ha det.

Jag har aldrig drömt om att gifta mig. Jag lekte aldrig bröllop när jag var liten och hade inte gjort mig en bild över hur mitt drömbröllop skulle vara. Jag har snarare alltid tänkt att jag inte kommer att gifta mig, att det är onödigt att skriva under ett papper så länge man vet att man har varandra. Samboskap is the shit! Dessutom hade vi fått höra från flertalet människor att förhållandet förändras när man blir gift (alltifrån att mannen blir a giant baby och kvinnan en bitch from Hell). Och vi har det ju bra som vi har det…

Men så en dag bestämde vi oss alltså för att gifta oss i alla fall och det triggade igång ångest hos oss bägge. När, var, hur och i vilkas närvaro? Det är konstigt hur något så fint och så vackert kan sätta igång så många ångestfulla tankar och frågor. Vi tvivlade aldrig på varandra eller på vårt oss utan snarare på bröllopet i sig. Egentligen ville jag bara vara gift, utan att behöva gifta mig.

Så nej, vår bröllopsplanering var inte fylld av rosa moln utan snarare ångest och ont i magen. När vi väl tagit beslutet om Hawaii, bara oss två, på en strand  – var det som att en sten lyftes från mina axlar.
Inga tår klivna på – eller snarare – allas tår klivna på.

Och när beslutat var tagit var det bara att få det gjort! Från beslut till ‘I do’ – 1,5 månad. 

Men vi var tvugna att få lov att leva i vår bubbla. Känna efter vad vi ville och hur vi ville ha det utan input ifrån andra. När man inte har ett eget drömbröllop att jobba emot är det så lätt att påverkas utav andras åsikter om hur det borde vara (och gud vad andra har åsikter och tankar!).

Och så kom alltså dagen och brudbuketten – och plötsligt blev allt så stort och så allvarligt. Vi skulle gifta oss! På riktigt. I början var jag livrädd för buketten – är den verkligen min? Är det nu det sker? Du och jag – för alltid? Under photoshoten tyckte jag den mest var i vägen. Jag ville inte hålla i en gigantisk blombukett (blommor har väl egentligen aldrig varit min grej? Eller?) utan jag ville hålla E i handen (åh, hans stadiga i hand i min). Så till slut lät jag den ligga, ensam bland mina skor (som jag inte heller ville ha) och större delen av photoshoten föregick utan brudbuketten – vackra vackra brudbukett.

Så kom dagen då vi skulle åka därifrån och plötsligt blev jag väldigt sentimental angående buketten. Ska vi åka ifrån den nu? Ska den hamna ibland soporna? Symbolen på vårt äktenskap!! Ska vi verkligen kasta den?! (ja, jag var en aningens känslomässigt berörd av situationen). Så precis innan taxin kom och hämtade oss för köra oss till flygplatsen var vi tvungen att ta många många bilder utav vackra vackra orkidébukett.

buketten

Några av de sista bilder som blev tagna.

PS! Bröllopet var helt fantastiskt och helt perfekt! ♥ E har än så länge inte visat tendenser till att bli en jättebebis och jag försöker hålla tillbaka lusten att bli the bitch from hell. Livet är härligt (även om vi bägge är förkylda). Jag saknar min fina brudbukett men hoppas den snart blir jord igen så att nya orkidéer kan växa.

Och till alla er som går i bröllopstankar – skit i alla måsten! Det er NI som är det viktigaste.

Tack till Bridal Dream Hawaii som gjorde vår dag till den perfekta dagen!

hawaii3

hawaii4

 

Dagarna på Hawaii gick alltför fort. Nu var vi ju bara där i fem dagar också. Några dagar (veckor) för lite men bättre än ingenting. Vi bodde rätt vid Waikiki Beach på Mariott Spa and Resort. Vi hade många planer om vad vi skulle hinna göra och hade till och med lagt upp dagsplaner. Men när vi väl kom fram tog vi det istället lugnt (väldigt ovanligt för oss när vi är ute o reser) och njöt av att vara på bröllopsresea! Men vi hann i alla fall dyka två dyk och hälsa på fiskar, sköldpaddor och bläckfiskar. Vi köpte en CD-skiva med bilder men den gick tyvärr sönder, vi får se om vi kan få tigga till oss nya.Vi hade också planer om att hyra bil och åka upp till North Shore, åka till Monoa Fall, gå på Pearl Harbor och snorkla i Hanauma Bay, men istället låg vi på stranden och pratade om allt och ingenting.

Själva bröllopsdagen var den mest hektiska av alla. Vi vaknade tidigt (jetlag) och bestämde oss för att gå upp på Diamond Head. Fin 360 graders utsikt över Honolulu. Sen var vi ute och snorklade fram tills både jag o E blödde från diverse sår vi fick när vi skrapade mot en murvägg (kom på att det kanske inte såg så fint ut på bröllopsbilderna om vi bägge såg ut som krigare). Vi åt lunch på en italiensk restaurang och då började nerverna komma (vad har vi gett oss in på?!). Kl 15 kom både min brudbukett (som jag älskade!!) och vackra Vicky som skulle ordna mitt hår och make up. Efter mycket diskussion blev vi eniga och hon förvandlade mig från Vardags-Mika till Modell-Mika (tack Vicky!!). Kl 16.45 kom en limo och hämta oss utan för hotellet och efter det gick allt så fort. Allt för fort!

Vi väntar fortfarande på våra bröllopsbilder och hoppas hoppas hoppas dom kommer snart (helst idag!).

Önskar alla mina läsare en fantastisk helg!

Idag firar vi 1 vecka som gift! ♥

Puss o kram /M

hawaii2I väntan på fler bröllopsbilder får ni hålla tillgodo med en bild på världens bästa man.

Allt började i Tromsö – fantastiska Tromsö! Året var 2004, han hade precis fyllt 20, jag skulle snart fylla 21. Jag var utbytesstudent för 3 månader och han hade precis börjat plugga på sin 5-åriga utbildning. Det var en känslomässig höst, allt annat än okomplicerad. Men det var också en av de allra bästa höstar jag haft (till trots för 70 dagars regn i sträck och mörkertid). Jag och E ingick i ett gäng på 6 stycken, 3 svenskar och 3 norrmän. Hur just vi hittade varandra kan jag inte förklara men snart tillbringade vi var vaken och ledig minut tillsammans.

Vad jag föll för: hans glimt i ögonen, hans sätt att le med hela ansiktet, hans oförståeliga norska, hans varma omfamnande kramar och hans stadiga hand runt min.

Sedan dess har vi haft sju fantastiska år tillsammans! Självklart har vi haft våra ups and downs, vem har inte det? Det har varit hektiska år med många upplevelser och erfarenheter. Vi har bägge vuxit som personer, kanske blivit mer olika varandra men samtidigt ett mer sammansvetsat oss.

Jag älskar han för att han alltid tror på mig och alltid står på min sida. Han puschar när han kan, backar när han måste och tröstar när det behövs. Jag älskar han för att han alltid har varit säker på oss – när jag tvivlar står han säker som ett fjäll. Han står ut med mina nycker, skrattar åt mina skämt och säger att han älskar mig varje kväll.

Men framför allt: han ler fortfarande med hela ansiktet varje gång han ser mig, han kramar mig lika hårt och hans hand är lika stadig i min (och jag har tack och lov lärt mig att förstå vad han säger). 

Tack för att du vill vara min man! ♥

brollop4

Jag vet inte helt hur jag tänkte när jag trodde att det skulle gå bra att skriva hemtentamen på 1,5 dag istället för en vecka. Speciellt efter bara 2 dagar som gift och 292 bilder att se på. Kanske det är lika bra att våra fotografbilder kommer hemskickade lite senare, annars hade nog ingenting blivit producerat.

Back to work! (jag har skrivit 1 av 4 sidor på ca 3 timmar, jag känner att det blir en lååång natt).


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.