Friluftsliv, fjällturer m.m.

Okej. Som jag nämnt tidigare behöver min kära man minst en topptur för att liksom känna att han varit på fjället och inte bara i fjällen. Han hade sett ut tre toppar: Mt Price (3040 möh), Mt Agassiz (3038 möh) och Pyramid Peak (3043 möh) och läst någonstans på internet att man kunde göra alla toppar på en dag. Och det kan man absolut! Om man inte startar där vi startade, om man hittar rätt trail på en gång och om man inte sover till kl 9.30 och käkar frukost till kl 11.

 

IMG_0354

Men hur som helst. Vi satte siktet på Mt Price som vi trodde att vi såg ifrån våran camp. Turen började med en brant klättring upp för granitfjället…

 

IMG_0358

…och fortsatte med ännu mer klättring. Jag var sådär nöjd. Att klättra på stenblock är inte direkt min favoritsyssla.

IMG_0361

Ungefär här började jag vara ganska sur (mest pga min höjdrädsla). Ungefär här insåg vi också att den toppen vi trodde var Mt Price inte alls var den utan någon annan minitopp. Mt Price låg snarare längre bort (typ toppen ni ser i bakgrunden). Efter noga övervägande och en lång diskussion (läs: övertalning) bestämde vi oss för att fortsätta lite till.

IMG_0370

Och det gick bra helt tills vi kom hit (och for the record, kullen ni ser i bakgrunden är inte toppen). Här började till och med E tvivla på att vi någonsin skulle komma upp på den jäkla toppen men vi bestämde att vi bara skulle prova lite till.

IMG_0372

Sen insåg vi att vi nog hade tappat bort stigen (igen!) och gått fel. Det resulterade i att vi var tvugna att klättra över och ned på andra sidan fjällryggen…

IMG_0377

…för att sedan gå upp upp upp igen.

IMG_0379

Och efter 4 timmars klättrande kom vi faktiskt äntligen upp på toppen! Utsikten gjorde det såååå värt besväret.

IMG_0381

Och jag kände mig som om jag var on top of the world!

IMG_0386

Lake Aloha i bakgrunden och inga sura miner längre. Vi träffade två andra hikare (som faktiskt gjort alla tre toppar på en dag) och tvingade dem att ta en bild på oss.

IMG_0393

Efter lite fika på toppen gick färden ned igen. Inte samma väg tillbaka, mindre upp och ned men lika mycket stenblock och stenrös.

IMG_0398

Sista branten ned mot Smith Lake igen.

. . .

Om jag skulle rekommendera att gå upp på Mt Price? Absolut! Men inte om du inte gillar klättring. Det är ingen lätt hike – inte ens om du faktiskt hade gått rätt väg. Jag som är lite höjdrädd var livrädd på flera ställen och till och med E som är den eviga optimisten var lite osäker ibland. Men absolut värt turen när du väl kom upp på toppen och blev belönad med utsikt över större delar av Desolation Wilderness (+ kaffe och hemmalagade crackers med mandelsmör på).

De killar vi mötte som gjorde alla tre toppar på en dag gick från Lyon Creek Trail upp på Pyramid Peak, till Mt Agassiz och till slut till Mt Price. Det tog dem 7 timmar att komma till Mt Price och skulle nog ta dem åtminstonde 3 timmar till att komma tillbaka till bilen. Om vi hade startat lite tidigare och gått rätt hela vägen hade vi utan problem klarat att gå upp på Mt Agassiz som bara låg en liten timme ifrån Mt Price men vi valde att hellre gå hem i tid (innan det blev mörkt) och bada i sjön istället.

Allt som allt en fantastisk dag. Lite sura miner från min del i början men efter det blev det mest till en utmaning för oss båda. Jag känner att min kropp är starkare än den någonsin varit vilket gör det roligare att pusha lite extra.

Och det får bli sista delen av Desolation Wilderness för den här gången. Vi förälskade oss verkligen i området och planerar redan nästa tur tillbaka.

Här kommer alltså en lite bildbomb ifrån Smith Lake.

IMG_0335

IMG_0429

Det är något speciellt med fjällsjöar. Så klara och kalla. Smith Lake var belägen och omgiven av granitfjäll.

IMG_0428

Att kunna bo så nära en vattenkälla är guldvärt. Vi drack vattnet men använde vattenfilter eller vattenrensningstabletter. Största risken med att dricka vattnet runt Lake Tahoe fjällen är parasiten Giardia som kan orsaka allvarliga och långvariga magproblem. För att ta död på denna parasit kan du antingen koka vattnet i 5-10 minuter (gaskrävande!), filtrera (se till att du har litet nog filter) eller använda water treatment pills (påverkar smaken).

IMG_0318

Vår första camp.

IMG_0403

Våra andra camp. Vi flyttade tältet kanske 50 m bort andra natten då vi hittade en bättre tältplats. Om ni tänkt att campa i Tahoe området (i hela Kalifornien egentligen) – kom ihåg att använda er av Bear Cannisters för mat och toalettartiklar. Anledningen till att man använder Bear Proof Cannisters är i utgångspunkten inte att skydda dig själv och maten utan snarare att skydda björnen från att få i sig farliga partiklar.

IMG_0340

Partystämning på fjället (portable högtalare och extra batteri för att kunna ladda våra telefoner, kindle och högtalare). Kanske en anledning till att vår pakning vägde lite väl mycket. Nästa gång lämnar vi högtalaren hemma men laddaren är bra att ha. Mobiltäckningen är visserligen urusel ute i fjällen här, vilket i och för sig också är skönt. Däremot använder vi gärna telefonerna som kamera och min iPhone håller just nu knappt en dag utan att laddas.

IMG_0426

Aldrig smakar väl mat så gott som på fjället? Vi körde som vanligt havregrynsgröt till frukost (och kokta ägg).

IMG_0405

Till middag hade vi potatismos, vegetarisk chili och korv första kvällen. Andra middagen fick bli frystorkad mat (inklusive dessert!) mest pga svårigheten med att ha färskvaror samt platsbrist i Bear Can:en.

IMG_0408

Solnedgång. ♥

IMG_0414

Kanske ännu en orsak till att vår packning vägde lite mer än för folk flest. 😉 Totalt värt det dock! Mysfaktorn är viktig.

IMG_0344

God natt!
(tycker ni det är kul att se sånna här bilder?)

IMG_0305Starting point: Wrights Lake med 20 kilo på ryggen.

. . .

Alltså – fantastiska Kalifornien! ♥ Vi har haft en helt underbar helg tillsammans. Jag älskar känslan av att vara så nära naturen, bo i tält och bara vara. Att använda kroppen, svettas och få mjölksyra en hel dag för att sedan bada (naken) i en kall fjällsjö och käka mat i det fria på en primus = total lycka för oss två skogsmullar.

På fredag kväll körde vi 4 timmar tills vi kom till Wrights Lake, ca 20 min ifrån South Lake Tahoe. I och med att jag undervisar Pilates på fredag kvällar så kom vi inte iväg förrän efter kl 19 och var alltså inte framme förrän närmare midnatt så vi slog upp tältet i mörkret bara en liten bit ifrån vägen. På lördag morgon gick vi sedan från Wrights Lake (ca 2100 möh) till Smith Lake (ca 2700 möh) där vi hade sökt permit om att få övernatta (man måste ha permit i själva Wilderness). Gåturen var bara ynka 5 km men med ca 600 meters stigning tog det oss runt 4 timmar att fullföra. På internet står det att hiken är strenuous och med 20-25 kg på ryggen är vi beredda att hålla med. Utan packningen skulle vi nog snarare kalla den moderate.

IMG_0443Smith Lake ligger uppe i fjällen där bak.

. . .

Trailheaden startar egentligen på den sydöstra sidan av Wrights Lake men parkeringen där var full så vi parkerade vid Rockbound Trailhead (på den sydvästra sidan av sjön) och följde sedan Loop Trail innan vi kom in på Grouse Hemlock Trail/Twin Lake Trail. Ungefär halvvägs upp delar sig trailen och ungefär där börjar det också gå kraftigt uppåt.

IMG_0442Grouse Lake – så fantastiskt vacker!

. . .

Fram till Grouse Lake är trailen relativt bra och tydlig. Många tar en dagstur hit från Wrights Lake och utan tung packning bör det nog bara ta ett par timmar. För dagsturer finns det obegränsat antal permits (man kan söka dem online eller signera en vid trailheaden) och de ges mest ut för att dem ska kunna hålla koll på hur många som använder sig av trailen. Om man däremot vill övernatta behövs ett speciellt permit och jag tror att det endast delas ut 3 per natt.

IMG_0312På väg upp till Hemlock Lake

. . .

Stigningen efter Grouse Lake upp till Hemlock Lake är brant och stenig. Vi fick några regnskurar på vägen upp, därav ingen bild på Hemlock (vissa bilder är också tagna på vägen ned, därav olika klädval). Sista delen upp till Smith Lake var brutal med näst intill ingen utmärkt stig. Vi tog egentligen bara sikte upp och klättrade på granitstenblocken.

IMG_0313Smith Lake.

. . .

Väl uppe möttes vi av denna syn och då kändes allt värt besväret. Enda nackdelen med Smith Lake var att det var svårt att hitta bra tältplatser. Runt både Grouse och Hemlock var det utmärkta tältplatser där man fick slå upp tältet men runt Smith Lake var det fritt fram men desto svårare att hitta platser.

IMG_0316

Till slut hittade vi en liten spot och var glada över att vi köpt ett nytt mindre (och lättare!) tält som faktiskt fick plats. Vårt gamla tält väger över 4 kilo och är stort som ett litet hus. Detta tält väger ynka 1.7 kilo och får plats på en yta på typ 220×120 cm.

Okej, det var lite om våran hike upp till Smith Lake. Nästa gång ska jag visa lite mer bilder ifrån området och sen bilder ifrån vår hike upp till Mount Price. Men nu får det vara nog för den här gången.

IMG_4171

Thanksgiving betyder 4 dagar ledigt för E och i och med att jag oftast tvingas jobba både jul och nyår får jag som kompensation långledigt över Thanksgiving. Thanksgivinghelgen faller också runt min födelsedag så vår USA-tradition har blivit att E planerar helgen som en suprisegetaway. Förra året åkte vi till Calistoga i Napa Valley och i år drog vi på camping i Bridgeport. I och med att de flesta övergångarna över Sierra fjällen var stängda (pga snö) tog det oss ca 6 timmar att köra runt via Tahoe och Nevada. Vi kom iväg lite senare än vad vi tänkt och det tog lite längre tid än vi tänkt så första natten sov vi bara ute på en åker längst en liten avstickarväg. Fantastiskt vackert hur som helst!

tur1

Morgonen efter körde vi vidare upp i fjällen och hittade en övergiven camp ground där vi slog läger. Vi befann oss ca 3000 möh och dagstemperaturen låg runt 5 grader (minusgrader på natten). Fredagen bjöd dock på strålande sol och härlig krispig fjälluft så vi begav oss på en hikingtur med Eagle Peak som mål.

IMG_9370

Vi gick och vi gick…

IMG_9377

…och kom högre och högre upp.

IMG_9372

Dit skulle vi! Men hiken tog längre tid än vi trott och höstdagarna är så korta och för att hinna tillbaka till vårt läger före det blev mörkt var vi tvungna att vända innan vi nådde toppen. Irriterande så klart, men säkerheten går först!

IMG_4181

Två gladlökar i alla fall!

IMG_9382

På väg hem igen.

IMG_4188

Och vi kom tillbaka till tältet precis innan solnedgången.

IMG_9392

Dagen därpå vaknade vi till ett litet snölager på marken.

breakfast

Breakfast time! Vi är ju mest van att backpackcampa och då försökar man ju naturligtvis att packa så lätt som möjligt. De sista gångerna har vi dock s.k. car campat och levt lyxlivet själv med både kuddar och ordenlig mat.

IMG_4198

Andra dagen var betydligt kallare och gråare än första dagen. Sura vindar och snö yrde så vi bestämde oss för att köra lite söderut till Buttermilk Area.

IMG_4204

Där var det fortfarande kallt och blåsigt men blåare himmel och sol!

IMG_4206

Happy Hiker!

IMG_9407

Så vackert!

IMG_9418

Och efter några timmars hiking i Buttermilk Area körde vi ytterligare lite söderut för att titta lite på Californias (och fastlands USA’s) högsta fjäll Mount Whitney (som vi så gärna vill hika en dag).

IMG_9414

Mount Whitney är fjället med de tre taggarna i mitten.

IMG_9438

Sen när vi kom tillbaka till vårt läger möttes vi av detta. Det låg ca 1 dm snö på marken och det fortsatte att snöa. Vi var lite rädda för att det skulle snöa hela natten och att vi skulle bli fast på fjället (vi hade snökedjor men inga vinterdäck) så istället för att ligga över en natt till och köra hem på morgonen därpå bestämde vi oss för att packa ihop och köra hem över natten.

Det blev en campingtur där ingenting egentligen gick som vi hade planerat men det gjorde absolut ingenting. Både jag och E får så extremt mycket energi av att vara ute i naturen och även om vi var tvugna att åka hem tidigare än vad vi tänkt och köra hem mitt på natten kom vi tillbaka till stan med 100% mer energi än då vi drog.

photo1

Skogsmullarna är igång igen. Här kan vi andas igen. ♥

photo2

Big Basin Redwoods State Park.

photo4

Fem timmars hiking i denna naturen gör gott för kropp och själ.

IMG_8703

Testar ut julklapp från pappa.

IMG_8706

Ett stycke betydligt mindre stressade skogsmullar.

Vi avslutade dagen med middag på Café Gibraltar. Om ni har vägarna förbi Half Moon Bay rekommenderar jag verkligen denna restaurang som bara serverar ekologisk och lokal producerad mat.

För att göra en lång historia kort –  vi skulle till Hardangervidda men hamnade på Jotunheimen. En missförståelse, en bilkö och fyra förvirrade vänner resulterade i en fin tälttur i Besseggenområdet.

Vi kom till Gjendesheim sent om fredagsnatten. Slog upp tältet i mörkret och sov några få timmar innan vi kastade oss på första båten över till Gjendebu (995 moh). På Gjendesbu fick (köpte) vi oss en god frukost så att vi mätta och glada kunde gå mot Memurubu och vidare ett stycke mot den beryktade Besseggen. Långa bratta backar bestegs med hjälp av kjättingar och långa jävulskt bratta backar ner klättades med hjärtat i halsgropen och puls på 200. Strålande sol och gott humör gjorde att lördags knappast kunde ha blivit bättre.

Starten – utanför Gjendebu

bes2Klättring upp

bes3Kärlek på en toppen

Slog läger vid en liten tjärn, åt middag och stupade i säng kl 22 efter lite party med mobilmusik och välförtjänt öl och chips. Sov som barn i nästan 12 timmar och vaknade upp till ännu en dag med strålande sol.

Söndagen traskade vidare för att äntligen få se glimten av “ägget” vi skulle upp på. Ingenting för fegisar och absolut inte någonting för dom med höjdskräck – men vi trotsade våra rädslor och (bokstavligen) klättrade upp på Besseggen (1743 moh). Som belöning fick vi en adrenalinkick, fin utsikt och fältmat på toppen.

Laguppställningen

Dit upp ska vi!

Slitna nästan på toppen

Laguppställning nr 2 – nästan framme vid bilen.

Tack för turen! Den var bra.

För att göra en lång historia kort –  vi skulle till Hardangervidda men hamnade på Jotunheimen. En missförståelse, en bilkö och fyra förvirrade vänner resulterade i en fin tälttur i Besseggenområdet.

Vi kom till Gjendesheim sent om fredagsnatten. Slog upp tältet i mörkret och sov några få timmar innan vi kastade oss på första båten över till Gjendebu (995 moh). På Gjendesbu fick (köpte) vi oss en god frukost så att vi mätta och glada kunde gå mot Memurubu och vidare ett stycke mot den beryktade Besseggen. Långa bratta backar bestegs med hjälp av kjättingar och långa jävulskt bratta backar ner klättades med hjärtat i halsgropen och puls på 200. Strålande sol och gott humör gjorde att lördags knappast kunde ha blivit bättre.

Starten – utanför Gjendebu

Klättring upp

Kärlek på en toppen

Slog läger vid en liten tjärn, åt middag och stupade i säng kl 22 efter lite party med mobilmusik och välförtjänt öl och chips. Sov som barn i nästan 12 timmar och vaknade upp till ännu en dag med strålande sol.

Söndagen traskade vidare för att äntligen få se glimten av “ägget” vi skulle upp på. Ingenting för fegisar och absolut inte någonting för dom med höjdskräck – men vi trotsade våra rädslor och (bokstavligen) klättrade upp på Besseggen (1743 moh). Som belöning fick vi en adrenalinkick, fin utsikt och fältmat på toppen.

Laguppställningen
Dit upp ska vi!
Slitna nästan på toppen

Laguppställning nr 2 – nästan framme vid bilen.

Tack för turen! Den var bra.

DSCF2273

Jag har ju tidigare skrytit över den fantastiska hösten som varit. Jag vet inte helt vart den tog vägen men denna helgen har bjudit på snö (lördag) och konstant ösregn (söndag). Därav väldigt få bilder. Men vi har haft en väldigt mysig helg med mycket godt mat och vin och sällskapsspel. Perfekt avslappning när du vill komma bort från staden och alla ljud.

DSCF2258

Gänget utanför Darrebu – vårt första stopp och där vi tillbringade första natten.

DSCF2269

DSCF2276

DSCF2280

Mysigt med eld. Utanför Sørmyrseter. Grillade korv men sen blev det lite väl kallt för en febrig Mikaela så då flyttade vi in i stugan istället.

DSCF2288

Sørmyrseter – en regnig söndagsförmiddag. 4 timmars gåtur tillbaka till bilen har vi framför oss men alla höll uppe humöret så det gick väldigt bra.

Tack till våra härliga vänner för en mysig helg!

DSCF2273

Jag har ju tidigare skrytit över den fantastiska hösten som varit. Jag vet inte helt vart den tog vägen men denna helgen har bjudit på snö (lördag) och konstant ösregn (söndag). Därav väldigt få bilder. Men vi har haft en väldigt mysig helg med mycket godt mat och vin och sällskapsspel. Perfekt avslappning när du vill komma bort från staden och alla ljud.

DSCF2258

Gänget utanför Darrebu – vårt första stopp och där vi tillbringade första natten.

DSCF2269

DSCF2276

DSCF2280

Mysigt med eld. Utanför Sørmyrseter. Grillade korv men sen blev det lite väl kallt för en febrig Mikaela så då flyttade vi in i stugan istället.

DSCF2288

Sørmyrseter – en regnig söndagsförmiddag. 4 timmars gåtur tillbaka till bilen har vi framför oss men alla höll uppe humöret så det gick väldigt bra.

Tack till våra härliga vänner för en mysig helg!

Precis den här helgen för ett år sedan tillbringade vi på Blefjell. En fantastisk hösttur tillsammans med härliga vänner. Nu gör vi om succéen och tar turen till Skrim (ca 10 mil sydväst för oslo). Först bil ca 2 timmar sedan en kort gåtur till första hytten (stugan) fredagkväll. Det är spått regne i helgen så vi får se om vi antingen går vidare till en ny stuga på lördagen eller så stannar vi kvar i samma och bara myser. Hur som helst så tror jag det blir en härlig helg. Skönt att komma ut i naturen!

Jag har bakat kanelbullar och jag önskar jag kunde bjuda er på både en bulle och den goda doften som fyller lägenheten.

[caption id=”attachment_464″ align=”alignnone” width=”406″ caption=”Gänget utanför


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.