Gravid igen

Det här borde man väl egentligen inte säga, speciellt inte när man är gravid, men…. jag kan inte direkt påstå att jag ser framemot att gå tillbaka till bebistiden igen. Bebisar är söta men jag är absolut ingen bebismamma. Efter ett år tycker jag allt blev mycket roligare. Men kanske det känns annorlunda den här gången?

Men tänkte i alla fall skriva lite vad jag ser framemot (mest för att peppa mig själv):

– Att bara få en bebis. I princip allt jag ser framemot innefattar faktumet att det bara är en bebis. Och JA! Vi är helt säkra på att det bara är en den här gången. Vet inte hur många gånger vi fått den frågan – helt förståeligt – men nu har vi alltså fastslått det. Just one.

Bebismys. ♥

– Att förhoppningsvis faktiskt få tid för lite bebismys. Visst vi mysde med killarna men långt ifrån så mycket som vi kanske hade velat. Vi hade helt enkelt inte tid! Mellan matningar, blöjskift, etc fanns inte så mycket tid till att bara sitta ned och mysa. Och om man gosade med den ena kände man lite dåligt samvete över att man inte gosade med den andra så det blev alltid lite upphackat. Med bara en hoppas jag på att vi ska kunna ha mer kroppskontakt och mindre vagn/golv/babynesttid. Totalt sett alltså. Vi får se.

Första dubbelamningen hemma.

– Att kanske få till att amma. Jag ammade killarna delvis första månaderna men övergick ganska fort till att i första hand flaskmata. Amningen var mer mitt sätt att få in lite mystid. Jag valde att pumpa istället för att amma för att jag tyckte det var viktigt och näst intill nödvändigt att även E kunde mata killarna. Amningen hade säkert funkat om jag lagt mer energi i att just få det att fungera – för mjölk hade jag – men när ena killen tog närmare en timme på sig att amma färdigt och den andra oftast var så arg/hungrig att han behövde flaskmatas först för att ha ro att amma sen kändes det lättast där och då att flaskmata på heltid. Två nöjda och mätta killar som lätt kunde matas samtidigt och därmed vara på samma “schema”. Jag pumpade 10-12 gånger om dagen första tiden och sen 7-8 gånger per dag i nästan 6 månader. Den här gången ser jag framemot att försöka amma på “heltid” och pumpa mer vid sidan. Men som med allt annat, vi får se hur det går.

– Att kanske inte vara på att strikt schema hela tiden. Att ha mat- och sovschema som näst intill följdes slaviskt med killarna kändes för oss nödvändigt för att överleva första halvåret. Vi kunde inte ha dom på olika scheman även om dom kanske hade haft behov för det utan att gå totalt i väggen. Så var den ena hungrig fick den andra fint finna sig i att äta han också och bägge “tvingades” till att sova samtidigt. Med en bebis hoppas jag att kunna följa lite mer hennes naturliga klocka i början även om jag fortfarande tror att bebisar och barn mår bra av rutiner. Men att inte behöva stressa på samma sätt med när hon åt sist, hur mycket och när hon sov sist och bör sova igen. Mer go with the flow. Förhoppningsvis!

Ett försök att få in lite träningstid.

– Att kunna göra mer saker under bebistiden. Jag hoppas att kunna gå på baby and me yoga/pilates, kanske hitta en mammagrupp, gå på lite mer hikes och promenader utan vagn (ser för mig att den här ungen kommer bo i ergoselen), springa efter killarna som förhoppningsvis börjar gilla sina cyklar, ta Nelson till stranden, etc. Jag var ganska busy under mammaledigheten men mest med att överleva två små på egen hand. Jag försökte gå på baby and me yoga men lycka till med två bebisar. Inte så mycket yogatid dvs. Det blev mest långpromenader med vagnen, vilket jag älskade, men jag kände mig lite låst att hitta på mycket annat på egen hand utan E. Den här gången hoppas jag kunna känna mig lite friare även om vi nog kommer vara tvugna att vara bägge två för att ta ut både bebis, storgrabbarna och Nelson samtidigt.

En av oändligt många barnvagnspromenader med mina killar.

– Att få en tjej. ♥ Det går helt enkelt inte att bortse från att faktumet att vi får en tjej den här gången har fått mig att längta och glädja mig lite extra. Vi har fått många frågor om vi nu kommer att helt förnya vår bebisgarderob, men det kommer inte att ske. Denna jenta får allt tåla att växa upp i sina brosors gamla bebiskläder, men ett eller annat nytt plagg kommer nog att smyga in. 😉 Och även om man inte vet vad denna lilla person kommer att få för intressen kan jag inte mer än hoppas på att det i tvåårsåldern kommer att vara något annat än bara bilar, bussar och lastbilar. Vad som helst annat säger jag. Vad som helst. Pliiiis.

♥♥♥

Jag hoppas ingen missförstår mig. Denna bebis är efterlängtad och önskad. Och som vi längtar efter henne! Men vi gruvar oss lite till den där första bebistiden med minimalt med sömn, innan matning/amning och allt har fallit på plats och innan man kommit in i någon sorts rutin och känner att man kan andas igen. Samtidigt känner jag att jag får lite en revansch på min förra bebistid då allt kändes väldigt mycket som en mat-, blöj- och sovfabrik. Många skrattar åt mig när jag uttrycker dessa tankar då jag kommer att ha två toddlers mitt uppi terrible threes – hur kan jag ens tro att jag kommer att få tid för bebismys? Men en förhoppning och önskan är lov att ha. Sen får man – som med allt annat – helt enkelt ta det som det kommer och se vad som sker.

Långt inlägg idag med många tankar. Igår fick jag höra vår lilla dotters (nej, jag kommer aldrig bli less att skriva att det är en tjej!!) hjärta igen. Jag känner henne som sagt lite nu och då och tanken på att jag har en liten person i min mage igen är svindlande fint. Tacksam för att få uppleva det igen. Och tacksam för att det bara är en.

Nu ska jag preppa lite middag innan jag hämtar hem våra grabbar. Jag vet inte om jag törs att säga det men kaaaaanske sömnen håller på att rätta till sig igen. I natt sov dom i all fall fram till kl 05 utan att vakna en enda gång. Bägge två. Fantastiskt efter månader med upphackad minimal sömn. Så håll tummarna för oss!

Vi fick så bra ultraljudsbilder på killarna när dom var runt den här veckan men den här lilla tjejen ville absolut inte ligga still så det här var den bästa vi fick. “Oj det var en aktiv liten krabat” var inte direkt det två sömnlösa väldigt-snart-två år x2-föräldrar ville höra just då. Vilket lugn liten filur hade nog varit lite mer uppskattat (#inmydreams)…..

Men då är vi (jag) alltså gravid igen. Tänkte försöka blåsa igång den här bloggen igen så även lillasysters graviditet kan dokumenteras för framtida minnesförluster. Har gått tillbaka och läst lite om hur det var när jag var gravid med killarna – man glömmer ju så himla fort!! Härom dagen sa jag till exempel till E att jag kan inte komma ihåg att jag mådde så dåligt förra graviditeten. Han tittade på mig som ett frågetecken och sa att jag ju var in princip utslagen fram till vecka 17-18 förra gången. Gick tillbaka och läste och jepp – så var det! Jag har förmodligen förträngt det.

Men att vara gravid och ha två väldigt-snart-tvååringar som går igenom en jobbig sleep regression just nu är brutalt. Minst sagt. Att jobba natt i tillägg gör inte saken bättre men det är förhoppningsvis en period som vi snart tar oss ur. Sömnproblemen alltså. Nattjobbet är jag nog fast med ett tag till.

Men gravid alltså! Så fantastiskt och underbart (och skit jobbigt!). Jag är i vecka 15 och vår officiella due date är 31 augusti. Killarna kommer vara ganska exakt 2.5 år när deras liv förstörs (skämt! eller typ inte). Vi vet alltså redan (med någon procents felmarginal) att det är en liten lillasyster vi väntar och vi har fått frågan om varför vi tog reda på det så tidigt. Här i USA erbjuds man – om man är över 35 år – att ta ett genetiskt blodprov i vecka 11 istället för att göra blodprov + KUB i vecka 12. Vi valde att göra det testet för att checka för kromosomfel och i samma släng fick vi också veta könet vilket vi annars hade varit tvugna att vänta med till rutinultraljudet som görs i vecka 19-20. Självklart spelar könet ingen roll – vi (eller jag i alla fall) var faktiskt 100% säker och inställd på att det skulle vara en liten kille där inne – men nu när vi fått veta att det är en liten tjej känns det lite extra speciellt.

Jag har mått dåligt i princip sedan min mens inte kom. Nu börjar det gå bättre men jag mår fortfarande illa när jag är trött och när jag glömmer att äta. Gravidhjärna och ovanstående tvååring gör alltså inte saken bättre. Men jag har mina förhoppningar att den berömda andra trimestern ska kännas bättre än den första. Och även om jag mått dåligt, spytt och varit extremt trött har jag ändå kunnat jobba och träna vilket jag absolut inte kunde sist – så lite bättre måste jag ju ändå må. Jag har redan fått en liten bula som speciellt syns på kvällstid och för ett par dagar sedan kände jag det första lilla fladdret där inne (jag tror jag var i v 17 första gången jag kände killarna).

En annan fråga vi fått är om det var planlagt och svaret är JA! Lillasyster var väldigt planlagd och önskad men ändå väldigt oväntad och hon kom som en chock och stor (positiv) överraskelse. Som ni vet gjorde vi IVF (x3) med killarna. Före det hade vi provat att bli gravid många år utan ett enda positivt graviditetstest. Så när vi började prova för ett syskon gjorde vi det med små förhoppningar att det faktiskt skulle ske. Och på något sätt kändes det faktiskt också okej. Vi hade två fantastiska barn och ett tredje skulle bara vara en härlig bonus. Jag hade till och med börjat tanken på att rensa bort alla babysaker som vi sparat och kände mig väldigt nöjd med det vi hade (kanske en valp till istället…). Efter en ganska jobbigt period över jul och nyår med sjukdomar, gnällig barn, sömnproblem (och en mamma som mådde dåligt men inte förstod att hon var gravid) sa jag till E att jag faktiskt inte vet om jag orkar en bebis till. Ett par dagar senare kom det positiva grav.testet och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det tog nog ytterligare en månad för oss att smälta chocken och tanken på att vi skulle bli trebarnsföräldrar men efter att fått se det lilla hjärtat och en dansande liten bebis ett par gånger kändes det ändå rätt i hjärtat. En liten trea. En liten tjej. En fantastisk bonus. ♥

Ja, så det var lite om graviditet nr 2 so far. Förhoppningsvis får jag tid och energi till att uppdatera er (och mig själv) lite oftare än vad jag gjort hittills. Hoppas ni fortfarande är några som hänger kvar här och som kanske tycker det är lite roligt att hänga med på denna resa (igen).

På agendan står nu fram till sommaren att fira våra tvååringar på lördag. Sen hitta en ny plats att bo, flytta och hyra ut vår lägenhet som vi bor i just nu. Kanske byta dagis, köpa/leasa en bil till (som behövs för att vi flyttar ut från stan), jobba ihop tillräckligt många timmar för att jag ska få betald föräldraledighet, åka hem till Sverige-Norge en sväng och förbereda våra legister på att bli storebröder. Och så vara gravid då. Känns som att det får vara nog för den här våren.

Och nu ska jag krypa i säng och försöka få lite sömn innan killarna i familjen kommer hem och jag ska iväg på jobb.

Vi hörs snart igen! ♥

2019 började inte riktigt som vi tänkt oss utan med en fantastisk överraskelse – ett litet tickande hjärta i min mage! ❤️ Ja det är helt sant! (även om vi fortfarande har lite svårt att förstå det själva). Nu har den första chocken lagt sig, vi har fått se de lilla hjärtat ett par gånger och jag har tagit mig igenom de (förhoppningsvis) värsta illamåendet och tröttheten så nu är vi redo att dela nyheten med resten av världen.

Om allt går som det ska kommer det alltså en liten lillasyster i slutet av augusti. Oliver och Theodor ska bli storebröder!!


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.