Sverige/Norge (post-usa)

Allstå Semestern 2016 kom och gick. Vi råkade lämna kameran hemma i SF och telefonerna fick också vila så nästan inga bilder blev tagna. Som tur var har jag en pappa som alltid står redo med kameran så några bilder fick vi med oss.

IMG_8027

Vi började semestern i Norge. Några dagar (alldeles för få) i Oslo och kompishäng. Jag var jetlagged och trött så det blev inte många knop gjorda. Sen åkte vi vidare till Stavanger för att hänga med Es familj och vara med på hans brors sons dop. Där bodde vi på Fjordbris, samma ställe som vi bodde förra året när vi var med på bröllop, och det är så himla härligt att bo alldeles vi havet. Efter några dagar där vinkade vi hejdå till svärfamiljen och styrde kosan mot Sverige.

IMG_7462

IMG_7477

IMG_7618

IMG_7623

IMG_7661

I Sverige blev det det vanliga – familjehäng, hundmys, hundpromenader, kantarelljakt, spelkvällar och så klart den årliga femkampen. E sprang med pappa och jag sov på soffan. Det är så härligt att komma hem och bara hänga. Och just häng blev det mycket av då vi bestämde oss för att ta det lugnare och ha mindre planer än vad vi brukar ha. Så vi skippade SPA-dag, kanottur, sa nej till många vänner (tiden räcker aldrig till!) och hängde istället på soffan, läste böcker och såg film. Hektiskt första halvår tar ut sin tull till slut.

IMG_7535

MEN! Vi tog oss äntligen upp till Norrbotten till pappas barndomsplats. I 12 år har jag och E hängt ihop men vi har aldrig prioriterat att åka upp dit. Men i år tog vi tag i det och åkte upp på snabbvisit. Träffade mina kusiner, min farbror och pappas fjällkompis (som jag är uppvuxen med om somrarna). 8 år sedan var det sen jag var där sist. På tiden för ett besök kan man säga alltså.

IMG_0504

Men höjdpunkten av Semester 2016 då? Kvalitetstid med pappa.

IMG_7476

Och mamma. ♥

◊ ◊ ◊

Nu är vi tillbaka i SF och det känns helt okej det också. Vi har hämtat hem vår lilla lurv som vuxit sig stor medans vi har varit på semester. Jag är mer jetlagged än vanligt och det passar dåligt när man jobbar natt men ikväll börjar allvaret igen så det får gå som det går. Nu ser vi framemot Hösten 2016.

P7040351.JPG

Tio härliga dagar i Sverige som svischade förbi alldeles för fort. Som vanligt. För hur tar man egentligen igen ett helt år på bara några få dagar? Sorgen över att se hur vänner och familj växer upp, åldras och förändras utan att man är där. Barn föds, vänner gifter och skiljer sig, någon dör och försvinner för alltid. Några växer man ifrån, andra kommer man närmare. Glädjen över att få dela kvalitetstid tillsammans. Samla alla och bara vara. Prata till långt på natten eller bara mysa i soffan framför en deckare. Och familjen som alltid alltid alltid är där. Livet på något sätt. Helt underbart men ändå så sorgligt ibland.

IMG_0515.JPG
Som alltid känner vi båda en enorm tacksamhet för de familjer och vänner vi har runt oss. En norsk familj. En svensk. Och en som vi nu längtar efter i San Francisco. En tacksamhet för den tid vi få ha tillsammans. För livet. Och för att vi följer våra drömmar även om det är tunga hejdå:n ibland. Jag grät en skvätt på flyget ned till Stockholm för att Kalifornien kändes så hopplöst långt borta ifrån mamma och pappa. Men så fick jag hålla min kära mans stadiga hand och så lovade han mig (och jag lovade mig själv) att vi ska ordna så jag kan komma hem en gång till i år. Det du pappa! Snart ses vi igen. ❤️

IMG_0516.JPG
Tio dagar som svischade förbi alldeles för fort. Vi har paddlat kanot, hälsat på älgarna, hängt med kusiner och kusinbarn. Och äntligen hälsat på hemma hos älskade mostern. Spelat femkamp, brädspel, minigolf och yatzy. Spa:at hos allra bästa kusinen, spanat in Bildmuseet och fått hälsa på en alldeles färsk bebis. Sprungit i på tok för varmt väder, fått solsting och svalkat av oss i sjön. Ätit pappas gravade lax (äntligen!), världens största räkmacka, grillad lax och inbakad röding. Fått bullar till frukost och jordgubbar med grädde till kvällsfika – bara för att det är semester. Hängt med bästa barndomsvännen som flugit upp från Sthlm bara för att träffa oss och blivit bjuden på middag hos extrafamiljen. Men framför allt så har vi myst med mamma och pappa och kära storebror. Och hundsyskonen. Läst böcker, gått promenader och sett på bilder för att dela glimtar av varandras gångna år.

Tio dagar som definitivt svischade förbi alldeles för fort. Men kvalitet framför kvantitet – för vi har verkligen tagit vara på varje dag. Nu tackar vi för oss och beger oss över Atlanten igen.

Men som sagt, vi se ju snart igen. ❤️

IMG_0517.JPG

IMG_0199-0.JPG
Norge alltså. Kärleken till detta land. Och naturen. ❤️ Jag kan inte få nog. Ibland önskar jag att vi hade flera månader ledigt så vi kunde gå på fjället mer. Men så vet jag också att vi egentligen alltid har tur med vädret (kanske vi ska ta det som en hint) och att regndagarna på västlandet är fler än vi skulle må bra av i långa loppet.

IMG_0509.JPG
Men vi har som oftast tur med vädret och det tar vi gärna vara på. En ny fjälltopp varje gång. Minst. I år blev det både en tur till Varden på Bergsøya (278 möh) och upp på Meekknoken (751 möh). Efter 10 år på Måløya är det egentligen skam att jag inte varit uppe på Bergsøyfjellet ännu (skräcken för fästingar har nog varit en orsak) men i år blev det alltså äntligen av. I tillägg blev det också två joggingturer runt ön (11km) så nu känns det som om alla grannar vet vem jag är.

IMG_0209.JPG
Meekknoken är högsta toppen på grannön Averøya. Tillsammans med svärmor och en av E’s barndomsvänner fick vi en fantastisk dag där Norge och Nordmøre visade sig från sin allra bästa sida (minus flugorna). Väl på toppen fick vi 360 graders utsikt och det är något av det bästa med att gå på fjälltoppar.

IMG_0511-0.JPG
Nu har vi sagt hejdå till mor och far, kor och hund och styrt kosan mot Sverige. Just nu sitter vi på Bergen flygplats och väntar på flyget vidare mot Sthlm och Umeå. Jag kommer att sakna Norge och min norska familj men nu längtar jag efter min mamma och pappa, efter brosan, hundarna, kusinerna och vännerna. Tio härlig dagar väntar i Svealandet. Fantastiska semestertider! ❤️

IMG_0499.JPGVi har det bra här i Norge. Några dagar i Oslo med vänner innan familjetid i Stavanger och Nordmøre. Jag älskar Norge. Och jag älskar min norska familj. ❤️
IMG_0506.JPGVeckans höjdpunkt: Es brors bröllop!! Fantastiska dagar på Fjordbris Hotell på Rennesøy lite utanför Stavanger. Kvalitetstid med familjen och ett härligt firande av deras kärlek.

Annars gör vi mest det norrmän är bäst på: Går på tur. Ett par dagar kvar här i Norge innan i styr näsan mot Sverige och familjen där. Längtar!!

IMG_0507.JPG

Världens vackraste par! ❤️

Årets julbord

Tillbaka i SF och har tagit upp kampen mot jetlagen. Resan gick bra till trots för att jag bara sov ett par timmar i natt och nästan ingenting på flyget. Men gissa vem som gäspar störst just nu. Jag har försökt att hålla igång och gått igenom posten, packat upp, handlat mat och ordnat några andra must-do:s men snart ska jag nog kapitulera i soffan med några How I met your mother-avsnitt. Målet är att hålla ut till kl 21, dvs 06 sverigetid.

Har gått igenom bilderna från mina två veckor där hemma och inser att jag på ett år övergått från att vara en entusiastisk och inspirerad fotograf som önskade sig massor av fotoböcker i julklapp, till att idag fotografera minimalt och hellre njuta nuet och spara minnena och känslorna i just minnet och hjärtat (herregud så klishéaktigt det där lät!). Men jag inser ju att en blogg utan bilder blir väldigt tråkig (speciellt när man sällan har något väldigt förnuftigt att säga) och lovar att jag ska skärpa mig.

Julaftonmorgon

Själva julafton firade jag och min bror tillsammans med våra kära kusiner medans mamma och pappa firade med de elva musketörerna. Jul för mig är att vara med storfamiljen, dvs kusiner, kusinbarn, mostrar, pojkvänner, flickvänner, osv. Det blir nästan inte jul utan att vara minst 10-15 personer (och gärna lika många hundar). Vi kör knytis där alla bidrar till julbordet och i och med att vi är några som inte äter kött blir det en salig bladning mellan traditionellt julbord och vegetariska rätter. Ingen behöver gå hungrig när vi ställer till julfest!

Tomten kom i år också och alla fick varsin julklapp. Vi har sedan många år tillbaka infört ett julklappsystem där vi varje år först bestämmer en summa (i år var det 300 kr) och sen lottar vi vem som ska ge till vem. På så sätt får alla bara en julklapp att köpa och alla för möjlighet att önska sig något dom vill ha. Kanske inte det mest spännande systemet då man ofta redan vet på ett ungefär vad man får men funkar bra hos oss som hellre vill umgås än att bara öppna julklappar hela dagen.

I och med att vi alltid är så himla många på självaste julafton (oavsett om vi är hemma hos mina föräldrar eller någon annanstans) har juldagen alltid varit våran speciella familjedag. Då samlas vi, bara vi fyra; myser tillsammans, tar det lugnt, spelar spel (och krånglar oändligt om reglerna), äter julrester, slöar i soffan och öppnar våra julklappar. Jag älskar just den kombinationen av full rulle med storfamiljen och lugn och ro med närhet av lilla familjen.

Den här julen bestämde jag mig för att jag inte skulle stressa runt och försöka träffa alla. Många gånger åker jag skyttetrafik mellan föräldrar, kusiner och vänner men den här gången var jag bara 9 dagar hemma och bestämde mig för att acceptera att jag helt enkelt inte hinner med att få kvalitetstid med alla. Men fantastiskt nog hann jag faktiskt träffa alla jag ville om än bara lite snabbt och kort. Kusinträff, barndomskompisträff, högstadiekompisträff och gymnasiekompisträff. Pluss massor av kvalitetstid tillsammans med familjen. Fantastiskt! ♥

Det här var också första julen som jag faktiskt klarat att fortsätta träna. Kanske inte så hårt och mycket men åtminstone några korta joggingturer i alla fall. 2012 har utan tvekan varit mitt bästa träningsår och det känns kul att kunna avsluta representativt.

Med denna bild över min vackra barndomsby avslutar jag detta inlägg om årets jul.

Tack för denna gång! Nu blickar vi framåt!

2DC3E600-4004-4EC7-8AF3-BE89E71FDC7116.jpgSuddig bild som jag tycker mycket om i alla fall.

Förlåt för bloggfrånvaro. Tiden flyger. Nu är det redan dags för mig att säga hejdå. Igen. Ikväll flyger jag till Stockholm, sover en natt på Arlandas Rest and Fly innan jag flyger vidare via London till SF imorgon. Jag har haft det bra. Tagit det lugnt, sovit mycket och samlat på många goda minnen långt in i hjärtat.

Vi ses när jag landat på andra sidan Atlanten. Till dess: ta hand om er själv och ta hand om varandra! God fortsättning! ♥

Senaste dagarna har verkligen varit en resa längst memory lane. Igår först julkonsert med Kraja som bland annat består av en av mina barndomsvänner från låg- och mellanstadiet. Träffade där fler vänner från just den tiden, personer jag nog inte träffat på 10-15 år. Vi fick möjlighet att mimra om gamla tider och samtidigt förfäras över hur fort tiden egentligen går. Sen julmys tillsammans med kära vänner ifrån högstadiet och gymnasiet, de få barndomsvänner jag faktiskt har kvar och håller kontakten med än idag. Idag fortsatte nostalgin med en härlig löptur runt i den lilla by jag är uppvuxen i. På dessa vägar har jag sedan små små barnsben gått, cyklat och sprungit fram och tillbaka mellan vännerna. Ingen musik behövdes på löpturen idag, utan jag kunde lätt roa mig själv med gamla goda minnen.

Idag tänkte jag att det nog egentligen var lite för kallt för att springa (minus 13 grader) men till slut satte jag på bastun som en morot och kom mig ut. Och det är ju så härligt när man väl fått upp värmen och takten! Dessutom är det mysigt att heja på alla som är ute även om hälften nog inte känner igen mig eller vet vem jag är.  Jag är glad att jag återfunnit löpglädjen och kan hålla kvar i den till trots för semester, snö och minusgrader.

Och denna bild är beviset till alla er som tror att jag bara kan och vill springa i varma Kalifornien!

God jul! ♥


I brist på nya bilder får ni en favorit i repris. Denna från två år sedan. Det är dock ungefär lika mkt snö, jag har samma kläder och dom där två hundarna är fortfarande mina bästa vänner. Lite har alltså förändrar sig.

Jag har alltså kommit mig hem till mamma och pappa. Här luktar det pepparkakor och är riktig vinter med både snö och minusgrader. Jag har varit ute och sprungit och uppskattar vinterlöpning mer och mer. Jag gillar den där bitande kylan och känslan av att ha övervunnit sitt eget syke. När man dessutom vet att det väntar en varm bastu där hemma kan man också pressa sig lite extra.

Annars lat dag idag. Sov alldeles för länge (som alltid här hemma) och missade i princip de få ljusa timmarna. Ikväll blir det mamma-pappa-häng och imorgon kusinmys. Härliga dagar alltså!

Jag lever och har kommit fram till Oslo. Njuter av att vara tillbaka med kära vänner. Det är hos få jag kan känna mig så hemma som hos just dessa vänner. Kanske det är för att vi varit på x-antal fjällturer tillsammans; sett varandra sent på natten och tidigt på morgonen, utslitna, dödshungriga, vilsna och sura (för att så tillsammans kunna vända det till något bra och mysigt!). Vi är alla så prestigelösa och kan lufsa omkring oduschade i slitna (och svettiga) underställ. Vi kan hänga utan krav på att göra någonting – och det är kanske något av det bästa som finns.

I helgen har vi ätit långa frukostar, haft spelmaraton (brädspel) och sprungit backeintervaller i snöslask och regn. Käkat sushi, druckit vin och bara varit. Vänskap – när den är som bäst!

Den här jetlagen är däremot inte att leka med. Att vara klarvaken mitt på natten är ingen hit och i natt blev det ca 3 timmars orolig sömn (med en mat- och läspaus mellan kl 2-4). Nu har de andra åkt till jobbet och jag väntar på att solen ska gå upp så att jag kan jogga mig en tur.

Vänninnedejter därefter. Vi hörs en annan dag.

Besseggen, september 2010


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.