Träning

photo(77)

Kombinationen att springa en söndagsmorgon i Golden Gate Park och längst Ocean Beach samt att få varm choklad serverad efteråt måste ju vara det bästa konceptet ever! Idag är jag lycklig.

När jag åkte på min knäskada i höstas rasade min värld lite ihop (tragisk men sant). Löpning är definitivt min meditation och mitt sätt att “stay sane” mellan hektiska arbetsnätter och alldeles för mycket tankar i huvudet. Efter ett par månaders upphåll och med rehabövningar som gjordes alldeles för sällan har jag sakta försökt att komma tillbaka men löpglädjen har liksom inte återinfunnit sig. Det kändes tugnt att komma tillbaka och demotiverande att ha tagit några steg bakåt. Men så gick jag på en Chi Running Workshop (rekommenderat av min sjukgymnast) och lärde mig lite om posture, cadence och core training samt började praktisera Mindful Running (stängde av hårdrocken i öronen och började öva på att lyssna på min anding och min kropp istället samt njuta löpningen på ett mer aktivt sätt) och plötsligt så kände jag inte bara att kroppen svarade utan också att löpglädjen väcktes till liv igen.

Idag kom jag extremt oförberedd till dagens lopp. Det var inte bara över 3 månader sedan jag sprang längre än 9 km, jag hade också bara sovit 4 timmar (fortfarande i nattevaktsmodus!), inte planerat vad jag skulle äta till frukost eller ha på mig under loppet samt glömt min vattenflaska hemma. Men jag gick in med inställingen att håller det så håller det. Måste jag gå pga av mitt knä så är det ingen big deal – det var ju trots allt bara ett 15 km’s fun run (och vi gjorde det för chokladen!). Jag gick ut lugnt men kände snabbt att både kroppen generellt och knät höll (både i uppförsbackarna och i nedförsbackarna). Jag slappnade av på ett annat sätt, sänkte skuldrorna, hittade återigen flytet och lugnet. En fantastisk känsla! (och precis vad jag behövde just nu).

Det blev inte något PR på något sätt men jag är lycklig av att veta att min knä är tillbaka, att grundformen finns där och att löpglädjen är väckt igen. Man kan inte heller annat än att bli lite så där salig när man får solen i ögonen, hör havsvågornas brus och känner endorfinerna bubbla i kroppen. Nu gäller det bara att hålla igen så att inte nästa skada knackar på dörren.

Official time: 1:21:24.

100dayschallenge

Vi firar att Health By You’s Facebooksida har fått 100 likes med att kicka igång denna 100 Days Challenge. 50 träningspass på 100 dagar. Låter det ambitiöst? Tänk om – ett träningspass behöver inte vara den stora grejen. Det kan vara en lite promenad, en powerwalk, en joggingrunda, ett pass på gymmet, 10 min i trappor, cykelturen till och från jobbet, eller vad som helst. DU sätter din nivå på träningspass, sen kör vi! Keep moving baby!

Tagga era bilder med @healthbyyou/#healthbyyou så lovar jag att jag ska jag peppar er vidare!

startnextchapter

Det känns som om det är på tiden med en ny utmaning men jag saknar lite inspiration på vad. Tidigare år har jag ju kört 10 mil på 10 veckor samt löputmaningen #10for10w men är det kanske på tiden för nått annat än löpning? Vad är ni sugna på? 100 träningspass på årets första 6 månader alternativt 50 träningspass till sista mars är det mest kreativa jag kan komma på. Give me some inspiration!! Och finns det egentligen ett intresse?

Jag vet att det fortfarande är två dagar kvar på 2013 men i och med att jag räknar träningsåret i veckor får de två sista dagarna av 2013 istället hänga på nästa års sammanfattning.

2013 har verkligen varit ett bra träningsår för mig. Rutinen infann sig fort och träning har varit en naturlig (och nödvändig) del av min vardag. Min stora rädsla var att jag skulle komma ur synk när jag började jobba, speciellt när jag började jobba natt, men istället blev träningen min livlina, min meditation och en stor del av min stresshantering. Jag har genom året hela tiden prioriterat att träna (ibland till och med före att sova) och av årets 52 veckor är det bara 3 veckor som jag inte tränat alls. Jag har gjort totalt 207 pass (30-90 minuters pass) vilket ger ett snitt på nästan 4 pass/veckan. Mitt motto har varit “bättre ett lätt pass än inget pass alls”. Jag fullförde två halvmaraton, och trots att året avslutades med knäproblem och på grund av det två missade halvmaror, hann jag skrapa ihop 850+ km’s löpning (2012 sprang jag ca 77 mil). Så ja, jag är nöjd med träningsåret 2013.

Mina träningsmål för 2014 är att sakta men säkert rehabilitera mitt knä och förhoppningsvis springa ett par halvmaror och kanske, kanske en helmara.  Jag skulle gärna logga 100+ km’s löpning men kommer att satsa mer på allroundträning och framför allt mer på styrketräning. Jag har relativt bra kondition men är fortfarande svag som en sticka. Jag börjar året med detta 6 veckors armhävningsprogram mot 100 pushups (häng på om ni vill!) samt ett 15 km Hot Chocolate lopp i Golden Gate Park. Sen tar jag det som det kommer.

Vad har ni för träningsmål för det nya året?
Om du vill ha en personlig cheerleader – tagga @healthbyyou instagram
eller använd hashtagen #healthbyyou. Jag lovar dig evig pepp!

Happy New Training Year!

thebestisyettocome

Första tecknet på att jag börjar bli gammal: KNÄSKADA!

Nu går det nog bara utför.

Sprang min vanliga runda och BAM! där var den. Den ihållande smärtan i vänster knä som fortfarande sitter kvar (även efter 3 dagars vila). Jag gråter lite inombords och är livrädd för att det här ska vara början på slutet (av löpträning alltså). Vaddå dramaqueen? Försöker andas innimellan och ställer in mig på att det är 50/50 chans att jag kan ställa till start på Nike’s halvmara nästa söndag.

Damn you kropp! Samarbeta lite nu!

 

 

hmbimPhotocreds

HMBIM har gått ut med att söndagens halvmaraton faktiskt var 13.51 miles istället för 13.1 miles (dvs ca 700m för lång). Det låter kanske inte så mycket men det utgör en del rent tidsmässigt. Dom kommer inte att ändra våra officiella resultat men har beräknat vår pacetime (min/miles) utifrån 13.51 miles. Min nya inofficella tid skulle ligga på runt 1:54, vilket är en tid som jag är extremt nöjd med utifrån den form jag är i just nu. Det innebär också att mitt långsiktiga mål om att springa på under 1:50 inte känns så hopplöst långt borta trots allt.

Målen inför söndagens lopp var:

1. A good race (även kallat klishémålet) – Ha det kul under loppet, springa över mållinjen med ett leende och ha sprungit hela loppet (alltså inte gått någon sträcka förrutom vid vattenstationerna). Check!

2. A great race (det riktiga målet) – Komma under 2 timmar. Check!

3. A even better race (det låååångsiktiga målet) – Under 1:50 (??). Soon maybe!?

E försöker påstå att om loppet bara varit 21 km långt och inte 700 m längre hade han faktiskt vunnit över mig. Jag fnyser så klart. Upp till bevis, baby.

 

photo

För att sammanfatta: fantastiskt morgon, fantastiskt väder, fantastiskt lopp!

Och om det var någon som trodde något annat så kan det bara klargöras här och nu att detta – så klart – var en intern kamp mellan mig och E. För hur mycket jag än har tränat (och hur lite han än har tränat) har jag aldrig aldrig aldrig någonsin slagit E i löpning. Han är någon sort duracellkanin som aldrig går tom för energi – speciellt inte när hans fru flåsar honom i nacken. Och ända sedan vi anmälde oss till detta lopp har han spänt sina muskler och sitt ego och sagt att han hellre lägger sig ned och dör än låter mig vinna över honom (till trots för att detta var hans första halvmara och min tredje).

Vi hade klargjort på förhand att det var okej att springa ifrån den andra om den ena sackade efter ( = inga sura miner). Efter 5 km lämnade han mig (bye bye!) men jag stressade inte upp mig utan fortsatte att köra mitt race (innerst inne hade jag redan gett upp kampen i och med att han alltid varit så mycket starkare, snabbare och framför allt tjurigare än mig). Men vid 18 km gick han på den välkända smällen (been there, done that!) och jag klarade sakta men säkert att komma ikapp honom. Jag tänkte en snabb tanke att jag skulle springa med honom in till mål men när han inte svarade på min taktökning (jag var nästan 100% säker på att han aldrig skulle låta mig passera honom eller att han skulle komma spurtandes i slutet) lämnade jag honom bakom mig och satsade allt. På tiden 1:57:13 passerade jag mållinjen (personbästa). Men viktigast av allt: 48 sekunder före E!

Vilken fantastisk känsla att känna att allt blod, svett och tårar faktiskt ger resultat. Att rutin (och träning, träning, träning) ger färdighet och att jag faktiskt ÄR i bättre form än E. Hans ego fick sig en liten törn (rätt åt honom!) men jag tror att det också motiverar honom till att börjar träna mer (och inte bara lita på sin tjurighet). Detta var hans först halvmaraton och jag är säker på att han redan vid nästa har lärt sig att konservera sin energi och inte gå in i väggen vid 18 km – så jag känner mig inte trygg.

Men fram tills nästa lopp ska jag leva på detta. 48 sekunder – baby!

photo_2

photo(59)

Morning Run in Central Park (jag vet jag har visat bilden förr men det inlägget försvann visst i kaoset).

Vågar vi tro att bloggen är här för att stanna nu eller lurar ännu en krasch runt hörnet? Jag får nästan magsår pga av denna bloggflytt. Jag har tyvärr förlorat många bilder i och med att importverktyget inte fungerat som det ska men det mesta ska vara räddat.

Men nog tjatat om detta bloggkaos. Sista inlägget om det – I promise!

Över till nått annat – på söndag springer vi Half Moon Bay Half Marathon!! Om jag nån gång kände mig redo så försvann det med de två sista veckornas stora träningsupphåll. Först New York-veckan som innehöll mer vin och mat än på länge och så denna kaotiska vecka med jobb, lite sömn och dålig kost. Hur det ska gå på söndag återstår bara att se.

Men jag läste i Runner’s World att man ska sätta upp tre mål inför loppet – ett för “a good race”, ett för “a great race” och ett för “a even greater race”. Det första målet ska vara så lättöverkomligt att man på något sätt alltid får känslan av att ha gjort ett bra lopp. Det andra målet ska vara det mål man vanligtvis skulle sätta upp och det tredje målet är om allt klaffar och man helt enkelt har en helt awesome dag – om ni förstår vad jag menar.

Så här kommer mina mål inför söndagens lopp:

1. A good race (även kallat klishémålet) – Ha det kul under loppet, springa över mållinjen med ett leende och ha sprungit hela loppet (alltså inte gått någon sträcka förrutom vid vattenstationerna).

2. A great race (det riktiga målet) – Komma under 2 timmar.

3. A even better race (det låååångsiktiga målet) – Under 1:50 (??).

Tänk på mig är ni snälla. Och på E!! (det är hans första halvmaraton ever). Och appropå löpning – TACK för era inspel här (jag ska svara er snart!)

Men nu ska jag försöka hinna med en liten springrunda innan my ladies ramlar in innanför dörren.

Är ni fortfarande med här?

workoutI work out because it keep me sane.

Men nu har jag paus i NYC tillsammans med världens bästa vän.

Varför tränar ni? Eller varför tränar ni inte?
Skriv mer om er själv!

songahse


Mikaela - in the world © 2013. All Rights Reserved.